moncan

Jonas har en förmåga att använda en egen variant av det svenska språket när han skriver på tavlan. Den kan vara rätt svårförstådd för oss som inte är insatta i hans självuppfunna grammatik. Detta brukar klassens egen Snihs klaga över, och en gång så sades följande:

Jonas: Men vilka språkpoliser ni är!
Snihs: Då är du en språktjuv...



Tuffing!

En gammal klassiker:

- Har JAG sagt det?

Mattelektionen:
Den började med en knäcklik (seg) genomgång med den blivande läraren, skåningen Mattias, eller Matte (haha) som vi kan kalla honom. Därefter tiggde sex små flickor om att få sätta sig ute i solen och arbeta, vilket de fick efter att Julia använde "snälla, rara"-frasen på ett hittills aldrig skådat vis. Gränslöst stora ögon, ynklig röst och gulligheten på topp (från någon som är så otroligt söt redan från början). Yippie tänkte vi. Yippie tänkte även lärarn Jonas ("Gud vad bra att vi är två lärare nu så att jag kan vara ute hela tiden"). Aldrig förr hade elever i N1b fått så mycket hjälp på en mattelektion.
Plötsligt fick Monica syn på rök, och sedan lågor på ängen nedanför skolan. Hon börjar diskutera detta med framförsittande tös (Sofie?) och vänder sig sedan åt höger där Jonas står och hjälper allas vår Idol-Elsa med ett tal. Enträget knackar Monica på Jonas för att göra honom uppmärksam på detta möjliga hot. Så småningom kan han inte längre ignorera det tålmodiga petandet utan tittar upp och får en kort sammanfattning av upptäckten. Tro inte att detta fick honom att tappa fattningen, nej, tvärt om var han oväntat lugn och tog för givet att det skulle brinna och var kontrollerat. Men man borde väl kolla upp det, tyckte vi naiva små flickor.
Till slut fick vi den käre Jonas att gå ner en bit och titta närmare om någon kontrollerade elden. Det gjorde ingen. Då tillkallades brandkåren, och snart var folk på plats och släckte vad som fanns kvar av branden. Världen var räddad!
Vid det här laget gick Jonas in till klassrummet igen, och strax utbrister Elsa: Vilken tur att jag upptäckte elden! Övriga vid bordet försökte övertyga henne om att fallet var något annorlunda. Dock vidhöll hon att hon hade sett den långt innan jag sa något. Ja, det var då en himla tur att hon upptäckte den!
När vi kom tillbaka till klassrummet började vi berätta för de andra om vårt lilla äventyr, men då sa de att de redan visste vad som hade hänt. Jonas hade redan hunnit berätta om hur han upptäckte elden. Vilken himla tur att Jonas upptäckte elden!

En fullkomligt normal dialog för pågå under N1b:s fysiklektioner kommer nu att följa. Varsågoda!

Jonas: Har ni varit i en sån här stor ladugård?
Klassen: Nej.
Jonas: Det har jag. Det var helt fullt med kossor!