moncan

Jag har efter moget övervägande beslutat mig för att följa huvudsaken där uppe, så jag ska lämna tillbaka den mörkgråa tröjan med damp.

IDAG!

Lektionsdags, textkommunikation

Matten är galen! Jag har inget att tillägga där...
Maten var också galen, jag förstår inte hur jag ska orka springa med en så full och tung mage.
Innebandyn är också lite galen, den äter effektivt upp alla mina helger med matcher, cuper och träningsläger.

Jag vill se på skräckfilm!

Puss och hej, kram från "mej"!

Det var faktiskt rätt kul att börja skolan. Det är bara fortsättningen jag oroar mig för.
Början funkade ju som sagt fint, jag och Julia fick sköta faddrandet tillsammans första dagen, och vi fick de bästa ettorna - Sara och Sofia. Vårt lag vann stort i äggrärddartävlingen, vårt ägg dog inte förrän pojkarna små började hoppa på det. Men då hade vi ändå redan fått godispåsarna, så det var ingen fara.
Fortsättningen, dock. Bussrutten är ändrad, så nu måste man alltid ta den tidigare av de två bussarna man förut kunde ta. Detta innebär att jag inte kan åka med Beluf på morgonen vilket vi hade funderat på. Dessutom har jag fått underskåp på översta våningen, något som jag inte uppskattar överdrivet eftersom det dessutom ligger längst in i hörnet och kommer att vara blockerat av massa rumpor (ja Julia, jag syftar på dig). Någonting mer obehagligt var det, jag kommer bara inte på det. Dessutom känns det lite tomt utan de gamla treorna. Och priset på snickarkakorna är höjt från 5 kr till 6 kr. Mitt schema verkar kunna utveckla sig till en mardröm för övrigt. Förhoppningsvis inte. 

Ja, jag är negativ, so what?

Jag kan åtminstone säga att jag idag har fått lille Viktor, 8 år, att börja spela . Puss på honom. 



Farväl, snorkråkor!  

Förresten, jag är nog världens sämsta SMS-skrivare, svarar jag inom en dag så kan man skratta sig lycklig, gör jag det inte så är det inget att sörja över. Detta beror inte på dåliga SMS-tummar, utan på en smått disfunktionell hjärna som gjorde slut på sin SMS-kvot i början av mitt mobilägande.

Som en liten aptitretare kan jag med stolthet berätta att inom kort kommer en antingen brutalt lång eller relativt fåordig summering av vad som har hänt mig i det finska landet härom veckan samt i Göteborg för ca... ja, två eller tre veckor sedan med Isabelle. Håll modet uppe!

Glass på er!

Jag är hemma igen från Finland. Det kan vara bra att veta för alla som nästan har dött av längtan efter mig. Det vill säga grannens katter som tror att jag kommer ge de små tjockisarna mat. Vi får väl se hur det blir med den saken. Nu ska jag slänga mig på "bajken" och se hur Amandas vistelse hos morföräldrarna har varit.

Torrdass!

(Just det, min mobil hävdar med jämna mellanrum att den inte har någon kontakt med fru simkort längre - det är en lögn, men därav kan jag vara svår att nå på just mobilen. Asså det funkar typ ofta men typ inte alltid liksom)

Ojoj. Nu ska jag till Göteborg om ca 7 ½ h. Kul. Jag bör sova nu tror jag, och kära kamrater, jag är inte anträffbar på tre veckor nu, såvida du inte är i Göteborg, Jönköping eller Finland samtidigt som mig. Det kommer nog bli rätt lite bloggande ett tag framöver nu också, men någon gång kanske jag kan hitta en ledig, uppkopplad dator. Typ en gång kanske, med tanke på att jag måste hitta ett bibliotek för sådan lyx.

Två tips:
1. Gå på födelsedagskalas, det bjuds allt möjligt trevligt.
2. Sov, du mår bra av det (talar inte av erfarenhet utan utifrån en hypotes jag har).

Må bra! (ps, om någon som jag borde känna ska till Gothia med sitt lag så kan jag agera mer eller mindre galen supporter..)  

Förlåt. Kom bara på ett glatt minne jag ville dela med mig av:

När jag var liten brukade jag följa med min bästis Sara hem från dagis. När vi skulle äta - Sara, hennes bror Aron och jag - fick pappa Tony säga till sina barn för att de fick mig att skratta så att jag inte kunde äta upp den hemgjorda pyttipannan. Vilka tider!


Sommarskratt! 

Puh, nu är man trött som rött ljus i korsningen. Hela dagen har varit en sån där konstigt utmattad dag, och inte blev det bättre av att jag och Beluf gick i MASSA affärer för att hitta den perfekta gula tröjan. Till slut orkade man knappt le, och då är det illa.

Jag har faktiskt väldigt få intressanta iaktagelser att dela med mig av idag. Därför tänkte jag att jag kan lägga in Eriks oanständiga historier som jag fick för nåt halvår sen. Avnjutes väl kylda:

Sonen sade till sin pappa:
- Jag har knullat med farmor i helgen.
- Va?
- Ja, men du knullar ju med min mamma...

Lille Pelle hade inga armar och försökte ta ner kakburken och ta en kaka, men det gick inte. Han frågade sin mamma om hjälp, men hon bad honom göra det själv.
- Men det går ju inte, gnällde Pelle.
- Inga armar, inga kakor.

Det var julafton och alla hade fått en massa paket utom lille Pelle, han frågade sina föräldrar varför, och de svarade:
- Men du har ju cancer!

Judeskämt är faktiskt inte roliga! Min morfar dog i ett koncentrationsläger... Han ramlade ner från vakttornet!


G' night.

EN DAG FÖR MONIKA

  7.00    Monika kommer tillsammans med sin mamma och storesyster.
  7.10    Monika sitter i soffan i stora rummet med mig och äter på ett kex.
  7.45    Vi går in till Valen, Monika åker rutchkana med Hanna i lekrummet.
  8.00    Monika kommer till frukostbordet och äter frukost.
  8.30    Monika lägger pussel tillsammans med Alice och Sabina.
  8.35    Samling, Monika spelar instrument.
  9.10    Monika leker själv med en dockvagn, skjutsar en docka.
  9.30    Monika klänger vid mig, jag tar upp henne i knät.
  9.40    Monika leker i dockrummet med Hanna
  9.45    Sitter vid stora bordet och målar med Hanna,Sonja och Alice.
  9.50    Monika bygger pussel ensam på golvet.
10.05    Monika kommer till mig i lekrummet och vill bli buren.
10.15    Monika åker rutchkana med Alice och Oskar i lekrummet.
10.35    Monika leker med kuddarna i lekrummet tillsammans med Oskar.
11.05    Jag läser sagor för Monika, Alice och Joel.
11.15    Jag går ut i tvättrummet med Monika, Erika och Annika.
11.30    Lunch.
11.55    Monika somnar vid matbordet, Maggan(personal) går och byter och lägger Monika.
14.25    Monika väcks utav Maggan, äter mellanmål utomhus.
15.00    Monika leker i lekstugan med Joel och Jonas(ute).
15.15    Åker i en kärra med Annika, blir dragen av Robert(ute).
15.45    Gungar med Maggan(ute).
16.00    Pappa kommer och hämtar Monika och hennes storesyster.



Väldigt mycket olika aktiviteter. Monika håller inte på med någon aktivitet på samma ställe en längre tid.
Detta på grund utav att hon är så liten.
De andra barnen på dagis älskar att hålla på, och sköta MOnika eftersom hon är minst,och ibland blir barnen nästan osams om vem som ska ta hand om lilla Monika.
Hon är väldigt tålig och snäll och säger ingenting när de andra barnen bär och släpar på henne. Och hon skrattar gladeligen när dom stoppar ner henne i dockvagnen.
Monika går ganska långa dagar och är trött vid lunch.
Hon somnar alltid på vilan och sover för det mesta tills klockan 14.30 när vi äter mellanmål.

Jag må till synes ha övergivit bloggen stundom, men så är icke fallet! Faktum är att jag ofta resumerar dagen i huvudet som ett blogginlägg, det är bara det att jag inte får ner det på pränt. Faktum är att jag är sjukt mycket roligare i mitt huvud än utanför. Någon gång ibland är det så illa att jag skrattar åt ett skämt som aldrig har kommit ut. Detta hände en gång i tiden med mitt alla-barnen-skämt som jag vill kalla "Urban". Jag började fnissa bara jag tänkte på det. Oj vad jag är rolig. Eller var. Det är ett tag sedan jag kom på något riktigt kul nu. Men det kan bero på att jag inte har tänkt så mycket på sistone. Det där kom ut fel, vad jag menar är att jag inte haft någon lång filosofisk tankestund på sistone. Jag spar det till Finland, finns inte så mycket annat att göra där.

Kram alla tokbollar, och smajl till er andra!

Det ligger något olycksbådande över den här dagen. Jag känner det i hela kroppen. Allt är så lugnt och så fel.
Jag hoppas att det är jag som har fel. Jag hoppas att den slutar lyckligt.

Trallala, idag åt jag jättemycket på grund av enorma tallrikar. Man tror att det är en rätt så normal portion man får i sig, men ack nej, Björkestenarna lurade i en massvis av delikat mat (rim!). Detta försvårade den allt för snabbt inpå kommande fysträningen. Vi kan säga att "håll" var ledordet för de 5 kilometrarna i spåret.

Hmm, en snabb återblick på min lediga helg:
Jag har inte städat.
Jag har tittat på Kullamannen mitt i natten med mamma.
Jag har ätit tacos.
Jag har (som tidigare nämnt) lunchat/middagat hos de trevliga Björkestenarna.
Jag har besvikit (måhända har Moncan uppfunnit ett nytt ord?) Jennifer.
Jag har cyklat med Isabelle till Björklinge och tillbaka för ett dopp i det blå. (Cykelturen resulterade i en oerhört ful solbränna...)
Jag har sprungit med Isabelle.
Jag har gått spåret med Isabelle (inte för att vi var för trötta för att springa, nej, utan för att ta ståndpunkt för dem som inte vill följa strömmen)
Jag har ätit godis med Isabelle.
Jag har tittat på pinsam film med Isabelle.
Jag har tittat på två avsnitt av OC med Isabelle.
Jag har ätit med Isabelle.
Jag har pratat i telefon med Isabelle.
Jag har gjort saker på Isabelles rum som var otippade, roliga och inte speciellt sexuella.
Jag har pratat oväntat mycket om öron med Isabelle.
Jag har nästan terroriserat ett tält på vår lilla fotbollsplan med Isabelle.
Jag har varit på träning med Isabelle.
Jag har prisat Mr Muscle och doften av Grumme för praktiskt taget alla jag har pratat med (Isabelle?).

Imorgon är det "frukostbuffé" på jobbet som gäller. Yey!