Infall
Tuss!
Do bist blockerad
Varför vill man veta sånt förresten? För att sätta dit den som blockade dig? För att kunna veta vilka du kan "lita" på? Det känns bara så grundskoleaktigt (har jag sagt att jag trivs på gymnasiet?) att mucka gräl över en sådan sak, att man har blivit blockad på MSN. Vill man blockera folk så får man väl göra det, och vill man inte, så låt bli.
Jag för min del tycker att blockeringsverktyget kan vara alldeles utmärkt om man råkar prata med många vid sängdags. Då räcker det med att man säger "sov gott" en gång per person, annars fortsätter ofta vissa prata ända tills man loggar ut, och då blir själva utloggningen så fruktansvärt uppskjuten.
Människor, ni kan vara lugna. Det är bara att blocka mig på MSN, jag kommer inte se efter vilka ni är! Blocka på, blocka på, blocka på.
And with a voice like Ella's ringing out there's no way the band can lose...
Mums! I like!
Heja Norge!
¡Viva España!
Careco el español. Mucho... o, vale, un poco. Es la única lengua qué voy a hablar sin mascullar las palabras. Es una lengua bella también.
He leído español por... cinco años, y apprendía mucho de mi profesora Elin que habló español todos los classes en el ciclo superior de educación general básica. Elin era loca y maravillosa. Espero ella es todavía. Tiene una hija que tiene el pelo rojo, como Elin, y se llama My. Creo que este es cómico.
Recuerdo la frase primero que apprendido: ¿Qué helado te gusta más? No me nunca voy a olvidar estas palabras. ¿Pero quieres saber la repuesta? Creo que helado de limón es el helado que me gusta más. O el helado que se llama Piggelin, un helado de pera. Pero nó es el helado de chocolate.
Yo sé de este texto es lleno de errados, y de mi español ha llegado muy mál. Pero no me preocupa, sólo quiero escribir un texto español. ¡Ahora voy a escuchar de Radio Nacional de España!
¡Y besos!
¡Y abrazos!
Du är en riktig pain in the...
Hur kul tror du att det är?
Alla talar med varandra, den får vi alltså sjunga en annan dag.
Lätt att hantera nu när man shoppat Vicks Blå Extreeme.
Skulle säga att det var lite som att svälja ett gruskorn innan.
Oom och ooom igen.
Någon annan som fick stanna hemma igår?
Tro't, tro't, tro't om du vill, men jag har faktiskt HALSONT!
Fred och Bo är mina homies!
Alla barnen hade vacker musik i örat
utom åke
han hade en stråke.
Alla barnen spelade med i orkestern
utom Vincent
för han hade nu bara ett halvt instrument.
Alla barnen var rädda för tjuren
särskilt Bo
för han såg ut som en ko.
Alla barnen var hemma när de var förkylda
utom Nora
för hon tyckte det var roligt att sitta och snora.
Alla barnen kommer när mamma ropar
utom Peter
för han vet inte vad han heter.
Alla barnen drogs i håret
utom Fred
han var skinhead.
Men snälla Åke!
Kära vänner.
Det finns en sak som har fått mig att börja skratta högt (som i rejält starkt, rent utav att skrika av skratt) två gånger den senaste veckan. Det är en reklamfilm som har gått på TV4, men jag har tyvärr skrattat för högt för att kunna snappa upp vad man egentligen gör reklam för, men den innehåller några rediga karlar som råkar ha några brädor över. Plötsligt händer det, som man brukar säga. De snickrar ihop något magiskt, jag vill inte berätta vad, ni förtjänar att se det med egna ögon. Kanske må ni tycka att jag överdriver, men vet ni vad? Det skiter jag i, det här är kunglig humor, och kungen har just fyllt år, så det så!
Jag hittade tyvärr inte klippet på youtube, men här har ni något annat trevligt att hålla till godo med:
Men snälla Åke
Nähe
Årets konsert
För alla som missade konserten på Uppsala Konsert och Kongress (dvs alla utom mor, far, och två Katteäckel) så vill jag säga att det blev succé (som Matti brukar säga)! Det var fullsatt sånär som på några platser här och var, och publikstödet var enormt! Varje låt satt som en smäck och det var sådär magiskt som det bara blir en gång vart tjugonde år - högst. Synd att ni missade det, Skrapanbandets bästa konsert någonsin! Gräm er ordentligt, suckers!
Ironiskt leende puss till alla som vill ha.
Och nu lite skamlös reklam
I föregående inlägg nämnde jag att det är konsert imorgon. Jag ville bara passa på att tillägga att vi i tvåan hade en liten minikonsert för Herr Lindmark och några i min klass imorse. Alla log jättemycket, så antingen var vi hysteriskt roliga, ganska bra eller bara så dåliga (inte troligt) att vi var i enormt behov av lite stöd. Därför BÖR du också komma, så får du också le lite? Här kommer lite skamlös reklam, skriven av min kära bloggarkollega, klasskamrat, rödtott samt minikonsert-på-morgonen-besökare...
Mathilda:
Jag lovar att ni kommer gå runt resten av helgen med dessa fantastiska låtar i huvudet. Halvt hummandes halvt sjungandes. Riktgit bra om jag får säga det själva. Helt klart värt att gå PLUS det är gratis!
Där hör ni! Kom! Puss!
Jag, jag, jag, bara jag!
Jag vill sova.
Jag vill läsa Husmans (inte enbart hennes, men ändock) blogg på Kaktus.
Jag tänker sova nu.
Farväl.
The Monc is back in Blogg
Flera dagar då jag har försökt logga in påmin blogg men inte lyckats! Aj, aj, aj. Det kanske inte låter så farligt, men tro mig, det är det. Sedan jag skaffade blogg tänker jag nämligen ofta i blogginlägg, och får jag inte ur mig dem så blir jag alldeles prillig. Det vill säga mer prillig än vanligt. Men nu, kära vänner, nu (nästa inlägg) kommer en vacker veckans Jonas. Läs och njut.
Kraom - the Monc is back in Blogg!
Sveriges framsida, kanske?
Göteborg är en stad som för alltid kommer ha en del av mitt hjärta. Det finns inte många gator kvar i Örgryte som inte har fått känna stegen från en vilsen Kaija som är ute och går. Allt var som vanligt där, men ändå var där så annorlunda.
Till exempel.
TV-programmet som gällde var som alltid Animal Planets dokumentärer - MEN nu varvades det med konståkning (joy). Som vanligt gick jag till morfars grav - MEN nu fick han inte nöja sig med en liten självplockad blomma, nu var det påskägg som gällde. Upphöjt till tre. Om man hade kunnat säga så, för det var ju egentligen multiplikationsom utövades. Det som ändå var den tydligaste skillnaden var att det hade tillkommit en familjemedlem. Min kusin och moster hade skaffat en Charlie, en liten blandras av Foxterrier och Dansk gårdshund. Han var söt som socker och älskade allt och alla. Han tyckte nog att jag var söt, jag också. Tanter brukar nämligen kunna säga att man är så söt att de vill äta upp en. Charlie gjorde ett försök. Han åt av min näsa.
Vad är det med hundar och min näsa? Sist var det en finsk schäfer som hete Kati som smakade på den. Hur kan ryktet ha spridits så långt? Är min näsa så fantastisk? Så underbar? Så pikant i smaken?
Charlie var underbar ändå, och detsamma vill jag säga om mina släktingar. Erika som alltid skämtar och är glad och intresserad. Min mormor som man får pussa på hur mycket man vill och som alltid använder samma parfym. Richard som jag alltid har sett upp till och som alltid anstränger sig för att hitta tid för mig och Annika när vi är där. Rolig som få och snäll, kan vi lägga på (rim. jättedåligt rim). Hoppas att han vill komma upp och hälsa på under täckmanteln Kattemusikalen?
Göteborg är alltid lika härligt och lika läskigt att komma tillbaka till eftersom man har så många minnen därifrån. Jag älskar det!
Hoppla, poppla.
Glassa runt i glasses
Hur kul är inte det? Jennifer ska ÄNTLIGEN (efter att ha suttit längst fram på lektionerna men ändå inte sett tavlan i snart två år) skaffa nya glasögon, så igår gick hon och jag och provade lite bågar på en affär i stan. Det är verkligen jätteroligt med glasögon, det är som en oupptäckt genre inom shopping! Lite rött här, lite grönt där. Synligt - osynligt, sofistikerat - flashigt. Jag ville faktiskt också köpa glasögon där ett tag! Kanske köper jag några bågar med fönsterglas, precis som Erik?
Det tråkiga är bara priset. Jennifer lägger stora slantar på glasögon och jag på gjutna öronproppar. Ärligt talat tycker jag att det är fånigt att man ska kräva 2000 kr för lite plast och ett filter. Om man vill beställa en liten plastplupp att använda i proppen istället för ett filter kostar det 400. För en liten plastbit!!!
Yä, yä.
Tävling!
Vad är detta?
Den som svarar rätt får ett godishalsband av mig!
Eller en kram.
Eller en puss på kinden.
Men inte alltihop, för då är man sniken, och hur många är det egentligen som gillar Krösus Sork?
Mathilda har nog en god chans att ta hem tävlingen...
Bom, bom, bom, krash, smack, fjonk!
Mongodator. Nu blev jag trött. Helt oprovocerat öppnade den en sida om licens i just detta fönster! Hela mitt inlägg om Jonas (inte så långt men ganska pikant och klart sånär som på en mening) raderades och kommer aldrig mer igen. Tröttsamt. Jag får skriva om honom, UNT och eventuellt en Ida någon annnan dag. Men vid det laget kommer jag antagligen ha spelat en innebandycup nattetid samt haft 7 h rep av Kattemusikalen. Samt berättat att Isabelle är hemma från det tyska landet. Kul. Verkligen roligt. Härligt sinne för humor måste jag säga - yesssss.
Nu ska jag gå och lägga mig i min bitterhet. Jag som till och med alltid kopierar mina texter inför publicering av den händelse att man ska loggas ut. Morr...
KUL att du som läsare fick läsa ett så POSITIVT inlägg. Men sküll inte på mig...
Püss!
Konstig är konst, annars vore det ingen konst
En skön och galen konstnär
Två strike och en i rännan
Vi kan väl ta en inte så snabb sammanfattning över helgen?
Fredagen var fantastisk. Jag och Martin valde chill framför slips, så dagen hade en touch av mjukis över sig. Vi började eftermiddagen med en fika på Günterska. Det var ett självklart val, för skottdagen till ära var den sista för utnyttja en rabattkupong jag hade - eftermiddagsfika till halva priset! Därmed beställde vi två bakverk var - en groda och ett pekannötswienerbröd till mig, och två triangulära chokladjox till Martin (samt faktiskt bara en kopp te var). Det var gott och mättande. Vi bestämde oss då för att gå hem till Martin så att vi hann bli hungriga igen, för Ulf och Monika skulle börja med maten.
Vägen var kantad av trevliga händelser så som Andrea & Siri, godisköp och en liten snutt buss. Väl framme väntade en ljuvlig köttfärssås och fem gosiga valpar. Det var nice. Sedan smet jag och Martin upp på hans rum och kollade på Children of Men. Det var en film som var galet bra och galet läskig trots att den inte var en skräckfilm (utan en "futuristisk thriller"). Om inte galet bra, så helt klart värd att se. Sedan vart det lite huvuden och magar och valpar och tuggande på allt möjligt. Dock tuggade jag och Martin bara på godis, valparna stod för resten. Ett avsnitt av vårat traditionella Lost hann vi också med innan Monicas buss brummade av hemåt.
Lördagen inleddes med en match i Tjotaheiti. Den var säsongens sista, och blev oavgjord. Den minsta hall jag har sett, de långsammaste domarna jag mött samt den mest ruttna tidtagningen (tidtagarur då klockan inte fungerade) som tickat. Det var våra upplevelser där borta, men jag är glad ändå.
Hemma badades det och åts en och en halv macka, och plötsligt insåg Monica att Musik Direkt skulle börja inom 40 minuter. Då slängde hon sig på luren och ringde vännen Hanna. Hanna var relativt lätt att övertala, och så bar det av till Uppsala Konsert och Kongress ("musikens hus" med andra ord)!
Musik Direkt var värt sina 50 kronor, musikaliska människor fanns där att finna. Vissa band/deltagare var nervösa, andra var besynnerliga. Somliga var grymma, och någon var...
- Hanna, vad heter de som tog över efter Barbie?
- Ken!
... tack där, jag syftade på Bratz. Snyggast av alla var dock pojkarna från musikklassen där de stod och lyste i sina Hawaiiskjortor. Mumma!
Det var två band som gjorde att jag inte kunde sluta le, och båda gick vidare till länsfinalen i april. Det ena var just The tired med Erik, Abbe, Sebbe, Helenius och Gunde från Skrapan. Musiken, färgerna och stämningen på scenen fick mig att må riktigt bra. Jag ska köpa deras skiva (deras projektarbete) om de tänker sälja! Det andra bandet som skapade kramp i mina mungipor var Jaslyn där Erik Larsson var med. Den första låten de spelade var bra, men av den andra blev jag lyrisk. Erik bytte bort saxen mot sitt originalinstrument klarinetten, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det men: vilket härligt instrument! Det var svängigt och gött, mulligt och mysigt.
TACK för att mina favoriter fick gå vidare! (tyvärr blev jag lite för glad och virrig efter att ha gladlyssnat på musiken och knappt ätit något under dagen. När jag blir sådär - please someone - shoot me!)
För övrigt är jag glad att jag inte följde min vilja till krogen i lördags, utan att jag hamnade i en mörk och kall lekpark med Hanna senare på kvällen. Alla minnen... allt som behövdes tas upp efter att ha fått lite perspektiv. Det blev fint. Kallt och mörkt men fint som snus. Eller något annat om man tycker att något annat är finare!
Söndagen har varit lite sämst. Jag sov för länge så att jag vaknade med ont i kroppen. Ångest (nä, men stor tveksamhet) över vilken trumpet jag bör välja har infunnit sig. Ett besked om att Anna ska flytta till Gotland gjorde mig jätteledsen, Uppsala blir inte detsamma efter juli. Beslut skulle fattas på ett möte. Ingen motivation hälsade på. Allt är trött. Trött som i tröttsamt.
Vad kan nästa helg tänkas bjuda på? Jo, en cup mitt i natten...
I lö skola
Nu sitter man i skolan igen efter en veckas lov.
- Hur känns det?
- Jag vet inte. Men jag vet nu hur det känns att bli blåst i örat. Någon måste ha sagt till Mathilda att det är så man hälsar på en god vän. Eller kanske en blåst vän.
Hur som haver, igår blåste jag Mozarts requiem, även kallad dödsmässa. Det var många som framförde den, kanske var vi 100 pers med kören inräknad. En körpöjk från Norrlands Nation hette Gustav och hade spelat klarinett en gång i tiden. Vi åt båda sallad.
Hej hopp, nu börjar jag!