moncan

Jag är glad.

UNDERBAR dag. Fruktansvärd start. Jag ville skolka. Vändningen:
Jag klättrar upp för trappan mot vårt skåp, bister och butter med ett humör som en fuktskadad raggsocka. Då. Då! Då ser jag Sanna genom glasrutan, och hon ler så fint till mig att knuten löser upp sig lite. Detta och lite kaffe gjorde mig mänsklig. Sedan hade vi en jätterolig kemilektion också där vi bara satt och lekte genom att bygga ihop molekyler till julmusik.
Elsa kan ju aldrig hålla sig. Den tjejen är verkligen galen på riktigt, och det älskar vi henne för. Hon spårade ur totalt och började tänka på allt annat än kemi, hur man skulle kunna göra blommor, hörlurar osv, osv av de små plastplupparna. Per gjorde Loch Ness-odjuret, Mathilda påbörjade en fotboll, slutförde en mössa och allt eskalerade tills jag inte förstår hur vi samtidigt kunde göra åtminstone några av uppgifterna. Kul labb liksom.
Biologin var också najs. Hasse berättade om hur han bara hoppas på att bli stoppad i tullen varje gång han har fått tag på lite lavastenar att lägga i resväskan. Dessutom fick vi se de ljuvligt söta Kiwifåglarn på en naturfilm.
Vad hände sen? Risgrynsgröt och en ovanligt underhållande matsalskonversation. Jag har ingen aning om vad den handlade om, men så ska det kanske vara?
Gympan var den bästa lektionen hittills, och då räknar jag med hela kursen. Vi hade massage på schemat! Halleluja!
Åh, alla var mysiga idag. Jag har inte träffat en enda människa i skolan som inte har bidragit till att skicka upp mitt humör i höjden.

Jag tänkte på en sak idag, men den är jättehemlig, så ni får inte veta vad. Tihi!


Pöwhs!

Det är otroligt. När jag lider av en lagom dos sömnbrist blir jag kolossalt jättelycklig.
Min dag har varit softad och inlindad i guldflor. Jag har skrattat från magen. Bussarna var vita och vackra, och på dem båda fick jag sälle (Greveholm, javisst) av Isabeluf. HÄRLIGT!

Nu ska jag plugga fysik! Men det gör inget, för jag gick och log på stan idag, fick anstränga mig för att inte skratta högt när jag tänkte på en extra rolig sak. Jag fnissade bara lite. Busigt?


Puss och bus!

Förmiddagen är knappt värd att nämna, så därför låter jag bli. Kvällen däremot blev rejält lyckad:

Jag och Isabelle fick skjuts av mamma in till Allianshallen där vi skulle sitta i sekretariatet på A-lagets (dam) match med Magnus, tränare och lillebror.
Beluf och jag gick och satte oss och fick en snabbkurs i alla funktioner på klockan av snus-Johan. Smarta som mörtar som vi var förstod vi att Magnus ville prata i micken, så vi lämnade den platsen ledig. Nog blev han glad alltid. En annan som var glad var domarn som roade sig kungligt med att trackasera oss kvinnofolk. Ja du. Äh, hela matchen flög förbi, för det var ju sköna människor att hänga med.  Danne kom också och hälsade på oss i någon paus liksom Hanna och Becka. Anna som satt på bänken denna match kom också fram, och Isabelle berömde henne för hennes spelarinsatser. Grejt!
Alla var så söta så, så där hann man bli på lite bra humör. Något som höjde det ytterligare var att vi visste att det var dags att mysa med Hanna i deras garage så fort vi kom hem.
Vi kutade in, hämtade lite teer, frukt, macka, banangegga, ahlgrens slädar och film, och sedan bar det av till det Björkestenska residenset. Men, vad fann Beluf och jag i garaget? Inte var det Hanna iallafall, nä det var Johan och Martin som stod och kastade pil till hot soft music. Jag joinade pilkastningen och gjorde inte bort mig. Sedan kollade vi allihop på (passande nog) Saturday night fever med all proviant som var kompletterad av pojkarnas dundermilkshake.
När filmen var slut drog Martin hem, men vi andra stod och dansade lite klassisk disco till omgjorda ABBA-låtar, och efter lite goa filmklipp sprang vi som inte bodde där hem i snöyran. Väldigt mysig kväll!

Jag har sovit ca 5 h eller så natten till ära, men det gör mig ingenting. Allt har varit helt magiskt idag, fattar inte varför.

Det började med att jag inte orkade upp förrän vanlig tid, 06.20, men trots en ej inplanerad dusch så kunde jag GÅ i lugn och ro till bussen idag. Det händer mig aldrig, jag förstår inte var tiden kom ifrån!

Kemin var en pina i och för sig, men vi fick sluta tidigare, och efter det har dagen varit riktigt bra. Jennifer var ohyggligt söt idag, jag hade kunnat göra vad som helst för hennes puppie-eyes. Till och med ätit pölsa...

Biologin var också kul, vi fick höra av Erik och Hasse hur lämlarna begår självmord i floder och skriker och håller på under lämmelåren. Galet kul. Jag och Sofie fick till och med klappa en liten lämmel. Död och full med arsenik, men det innebar mindre av den mordiskhet lärar-Hasse hade stött på.
Jag har världens plan! Tänk att göra en skräckfilm med lämlar! Jag tror att vi har något där, "Fåglarna" funkade ju för Hitchcock... Då lär ju en mer nordisk variant, "Lämlarna" också kunna slå igenom?

Till råga... eller vad negativt det lät. Som äpplet på allt (oh herregud, lite trött när jag skrev detta, menade grädden på moset) så berättade trum-Erik att jag skulle få en biobiljett för att vi spelade på niornas gymnasiemässa. Hipp hurra, då kan jag följa med mina homies på skräckfilm! Eller thriller var det kanske, men vem bryr sig?

Dagen har varit så bra att jag började fundera på om jag hade druckit kaffe, men det har jag tack och lov inte. Tänk att jag kan ha en så mentalt bra dag utan kaffe!

 

Tjupp, tjupp!

"Kom ihåg svart klädsel och någon huvudbonad."

Så sa Marits dress code inför konserten. Det lät ju vettigt, och i de flesta fallen var det väl vettigt. Men för mig blev det lite fel. Jag är nämligen en flicka som inte har så överdrivet många svarta klädesplagg. Därmed tänkte jag att "man tager vad man haver". Det jag hade var en enkel klänning med sidenband. Men vad skulle man ha till den då, frågade jag Johanna.
- Nätstrumpbyxor! Svarade hon bestämt i valet mellan dem och leggins. Jaha, okej tänkte jag. På skofronten hade jag inte så stort val, för det var bara en balerinasko som kom när jag ropade på paret. Det blev alltså svarta pumps istället. Ett tunnt läderband runt halsen, det var ju evigheter sedan! Det måste jag ju ha.
Klädfronten var löst, men huvudbonaden återstod. En orange keps som säger "jaktmarker och fiskevatten" är ju aldrig fel kan man tycka, men då kom Klara den underbara (rim) med massa polishattar som jag föll pladask för (jag gillade action när jag var liten, varje gång vi gick in på ICA stod jag och trånade efter ett polis-set komplett med bricka och handbojor med nycklar).
Vad var problemet, undrar ni kanske nu?
JO! Jag såg ut som en glädjeflicka med en trumpet. Lokalen var ju ändå en kyrka, så kom jag där i högklackat, en aningen för kort klänning med nätstrumpbyxor, och som kronan på verket en polishatt! Jag måste säga att jag faktiskt skämdes lite, men prästen Anders tog inte illa upp, nä inte alls. Faktum var att han erbjöd mig några hundralappar för att spela på en gudstjänst den första advent.

Mina läppar känns som suddgummin när jag tuggar på dem. Tjocka och stumma, allt på grund av trumpeten. Men det gör ju inget, ingenting gör något när man spelar det magiska musikstycket Disneytime. Det är julmagi i sin renaste form, och nu är julen inte långt borta!

Kristin Wadin, tjejen med det härligaste namnrimmet och den raraste personligheten, har brutit sin fot. Detta smärtar mig djupt, varför hon av alla människor? Ingen mer innebandy för henne i år med andra ord. Synd och skam på en tös som är så god. KRYA PÅ DIG!

Niorna har vi tappat bort idag förresten. Minst hälften försvann, men några hade vi ändå kvar mot slutet, woho. Ettorna uppträdde också ensamma för första gången, och de var så modiga och duktiga så. Matti fick det stora nöjet att lägga in ett skämt om att Helenius på trummor (en trea som innehar oerhört många centimeter) var stor för sin ålder. Busigt att låta publiken tro att han gick i ettan.

Jacob och jag lekte idag, jag fick se hans inte längre så nya rum och leka med hans tokiga hund Happy. Det var myyysigt.

Om någon inte har något bra för sig imorgon, torsdag, så kan ni alltid komma ner på stan och fika med mig och Emma. Vi kommer sitta på något café ett väldigt bra tag, så det är bara att slå en pling om man är sugen på kaffe, bulla, muffin eller sällskap.

Puss och mys i lingonskogen!

Åh. Att spela lite trumpet före varje skoldag är precis vad man skulle behöva. Tyvärr har jag en familj, främst en syster, som inte uppskattar mitt musikutövande överdrivet mycket under de tidiga morgontimmarna. Inte de sena kvällstimmarna heller  säger mor och far. HALLÅ! Det är ju den bästa tiden för mig, när ska jag annars hinna? Och hinner jag nån annan gång så sitter syster och gör viktiga läxor.

Man borde ha sovmorgon jämt så kunde man alltid vakna med lite skönt läppsurr. Mmm.


Tuss (som Amandisen bukar skriva)

Ps.. haha, jag är allt lite rolig jag... morgonstund har trumpet i mund... hahaha... hihi. Ds