3.14159265358979323846264338327950288419716939937510582097
Kompisar, om det är någon som missade vad det var för dag i måndags, så ska jag upplysa er om det:
Dagen till ära SMS:ade jag till min gamla lärare som introducerade mig för pidagen för åratal sedan. Han berättade då att det slagits nytt skolrekord i att memorera decimaler. Den nye mästaren var min gamle musikklasskompis Elias, och han hade memorerat 835 korrekta decimaler! Hej och hå. Grattis, så att säga!
Jag finner inga passande ord
90 gratulationer på facebook (varav åtminstone 2/3 gjorde mig glad i själen).
Ett antal gratulationer över SMS och telefon.
Två fantastiska presenter.
En chokladtårta (med "Moncan" i kristyr, strösselhjärtan och tända ljus).
Två omgångar sång (varav en inleddes kl 00.02 med "ja må han leva").
En födelsedagsdikt.
Jag blir lite rörd. Nä. Skitglad. Jag har gått med ett leende på läpparna sedan jag väcktes av Jonssos grattissamtal imorse. Tänk att det är lagligt att ha så mycket glädje i kroppen.
Som min vän Kjell skrev:
"Hoppas du har en födelsedag som är så bra så du blir tvungen att betala extra skatt för den!"
Skåla kantårum? Kantorum?
Barn, jag har börjat sjunga i en kör.
Schola Cantorum heter den, och det är första gången jag är med i en kör sedan skolkören i mellanstadiet. Tja... om man inte räknar med Arpåkers manskör i lumpen, då. Hur som helst var det lite knas när jag skulle gå med.
Efter nyår så pratade jag först med min vän Ida om hennes kör, och att det var ett gyllene tillfälle att gå med i den. Några dagar senare pratade jag med Idas och mina gemensamma vänner Karin och Erik, och när Erik skulle börja i Karins och Idas (trodde jag) kör blev jag enormt taggad. Erik och Karin spånade på hur man skulle kunna framföra en spexig version av fem myrors alfabetssång på NKF, NationsKörFestivalen. När min bandmedlem samt kamrat Joel någon dag senare sa att man behövde altar (kom på repet imorgon!), tänkte jag: kör i vind!
Det jag fick erfara dagen efter var att man i Schola varken sjöng fem myror eller med Erik och Karin. Näe, man sjöng Vivaldi och Bach. Man sjöng inte på svenska. Näe, man sjöng på italienska, tyska och latin.
De andra körmedlemmarna har hittills varit väldigt trevliga och charmiga, det är bra stämning och dirigenten Milke är mycket karismatisk. Min sångteknik är inte den bästa (en smärtande hals är ett tydligt tecken), men det går förvånansvärt bra att sjunga efter noter. Dessutom är det skönt att känna/halvkänna flera av medlemmarna sedan innan. Samtidigt är det jobbigt, för de flesta av dem jag känner där är körskolade sedan barnsben, och mitt ego vill väl imponera på dem. Men det är ju en bra övning i ödmjukhet, och jag ska försöka att ursäkta mig så lite som möjligt.
Bäst av allt är ändå den nya bekantskapskrets kören medför, eftersom min gamla håller på att lämna mig nu. USA, Australien och Israel. Det är ju skönt att de så kallade vännerna inte vill lägga allt för stora avstånd mellan oss.
Tralla, tralla, Gloria in Exelcis Deo.
AMK i Deutschland
April 23, 2010
Jag är här igen, och jag är lycklig!
Jag skriver inte längre, för jag har fullt upp med att skjuta på papperssoldater, gå omkring i sköna gröna kläder och tuta i Mr Bach. Jag har lärt mig en koreografi på ABBA:s "Lay all your love on me". Jag har spelat på farbror kungens borggård. Jag har haft grillfest ute i skogen i en halvmeter snö.
Jag trivs som en tok i lumpen. Det är som om jag har fått en ny familj. Jag har alltid önskat mig en bror, och nu har jag 23! Dessutom fick jag två fina kvinnofolk på köpet. Alla är så fina, jag avgudar dem.
Livet som musikoldat är nog trevligare än många andra utbildningar inom lumpen. Vi får äta på restaurang titt som tätt, och vi har gulliga (jag är inte säker på att man får skriva så) befäl som ser efter oss, ställer upp eller bannar efter hur situationen ser ut.
Det enda tråkiga är att man får träffa sina nära och kära i den verkliga världen så sällan. Den verkliga världen... mja, det känns lite så, att lumpen är en fantastisk dröm som inte är särskillt verklig. Man glömmer lätt att det finns andra människor än de grönklädda man ser dagligen. Sedan komer det plötsligt helgpermission. Man kommer till Stockholms centralstation och möts av ett kaos utan dess like. Man vaknar upp ur sin dvala. Oj. Kläder. Oj. Hår. Oj, klackar. Sedan kommer man hem till mor och far, vännerna, karln, musiken, rummet eller vad det nu kan vara. Man inser hur mycket man saknar att prata med dem man förut träffade flera gånger i veckan. Får höra lite (massa) skvaller, blir ompysslad och mår allmänt gott. Sedan kommer söndagkvällen, och man far tillbaka till sitt andra hem. Träffar alla pojkarna igen. Fular sig lite. Sedan går man och lägger sig och vaknar upp i sin dröm igen.
Fiollektion
Fiol är ju ett fantastiskt instrument. Jag hade aldrig gillat det. För gnissligt och gällt. Men sedan var jag med i musikalen Carmen (lightversion av operan). Där fick jag höra fiolen i sitt rätta element, elegant och eldig om vartannat. Nu har jag haft äran att ta lektion för en av violinisterna som var med i musikalen.
Igår stod jag och Jens med fiolfoten fram, hakan mot hakstödet och vänster handled sträckt. Gerwins, världens bäste Gerwins stod och övervakade och tipsade och berömde. Till slut kunde vi spela "Blinka lilla stjärna" (även i kanon!), liksom "Alegro" och ytterligare en låt (som jag tror heter "Höstrock" i en av mina gamla Musse Combo-böcker). Alla gick i A. Vi fick titta på dem i Gerwins gamla suzukibok. Den var fylld av klistermärken (man fick välja ett varje gång man klarade en låt) med träffsäkra kommentarer till. "Nu kör vi vidare" vid bilklistermärket. Fantastiskt!
Förutom en fenomenal lektion hjälpte Gerwins mig att stränga min fiol med hans gamla strängar. Dessutom fixade han fram ett "axelstöd" eller vad det kan tänkas hela. Han styrde också upp min stråke, så allt känns väldigt bra. Jag tror nästan jag ska gå ner och dra några stråk nu på en gång. Man blir ju inspirerad!
Jens och jag bugar och bockar!
Nästan onsdag
Uppstigning 05.50. Förskolebarn till och med 2:or. Jeans på Värmlands. Musikteori med Radovan (diktat).
Nu börjar det trevliga. Jag pratade lite klezmer vs balkan med de andra musikteorieleverna. Sedan mötte jag Nästans Jens och Myra på Vox (samt vår käre ljudtekniker Gustav). Där tog vi oss middag för en billig peng. Soppa med bröd: 12 kr. Jag tänker inte klaga. En sockerfri muffin som smakade saftig morotskaka fick gå under namnet efterrätt: 6 kr. Tvårätters middag: 18 kr. Var är studenterna?
Sedan traskade vi (Nästan) hem till Miriam tillsammans med lillasystern och Hugo. Blöt, men glad hund. Där hade vi sedan en riktigt mysig kväll med Björn, Gerwins och Villiam, Nästans nya bandmedlemmar. Jag riktigt ryser när jag hör sax och fiol på våra låtar. Det är som att träffa en gammal vän tio år senare. Annorlunda sedan sist man sågs, men fortfarande med samma härliga skratt. Det känns bra, det här, jag sörjer bara att jag inte får vara med och leka längre i Januari. Fantastiska människor och härlig musik.
Hörni. Mindre än en månad kvar till lumpen. Den 7:e gäller det!
Lettlands almanacka
Idag har jag och hela min familj med mig namnsdag. I Lettland. Där har Kaija namnsdag idag. Fantastiskt! Firades med ostkaka och hemmagjord björnbärssylt.
Öfverklass
Hej barn!
För några veckor sedan var det kalas hos fröknarna Fagerberg. Temat var "upper class". Vidrigt. Trevliga människor blev tillgjorda snobbäckel som skrockade istället för att skratta. Jag blev ju livrädd. Men sedan blev allt bra igen på något sätt, vi hamnade i en ring på golvet, vi åt snittar i köket och vi dansade högst osnobbigt.
Trevligt var att Johanna var anställd som mingelfotograf, så alla vackra människor finns bevarade. Här är några:
Monica motarbetar den tjusiga stämningen. Ralle och Myra likaså.
Vackra par? Det får framtiden utvisa!
Ädla konungar
Tja.
Vänner
Tänk att vi har fått så många "fans" redan! Igår hade vi en spelning på Queen Victoria. En kvart innan vi skulle börja var det tomt i lokalen, och hade varit så under hela kvällen (klockan var ju ändå snart 22, kanske läge att skippa extranummer?). Då kom äntligen Johanna med sina vänner. 3 gäster! Nice! Sedan bara drällde de in. Gäng efter gäng tills alla bord och stolar var fulla (de sena fick stå). Då körde vi!
Det var en härlig spelning. Ossian vrålade, jag och Sebbe körade i gemensam mick (när han såg att jag åt vitlökssås till middagen gjorde han likaså), Pablo brölade, Erik solade, Solberger styrde, Abbe groovade och Joel funk:ade. Dessutom fick ju min bitiga trumpet och Sebbes jamande gitarr vara med. Åh, det var kul, vi har blivit tightare sedan vår första spelning då det var hjärnan och inte ryggmärgen som styrde. Det lät nice, helt enkelt.
Men, publiken. Den var så härlig. Och så gott som alla måste ju ha kommit för vår skull med tanke på att det inte var en enda gäst innan det började närma sig vår spelning. Alla sa snälla saker till oss, och i andra set började några sköna killar dansa. Det var härlig stämning!
Krogägaren blev så glad över alla människor att han ändrade sitt ölbud för bandet: Från 12 öl att dela på till fri tillgång till öl för hela bandet. Dessutom kom han ut med "Juiceshots" till oss. Lite omedvetet fyndigt, skulle jag tro. Men han var inte bara givmild, en aning sniken var han också. Vi hade nämligen två set med paus mellan, och den förlängde han in i det oändliga för att folk skulle köpa med öl. Suckelisuck. Om och om igen samlades bandet för att gå upp på scen igen, men gång på gång fick vi vänta 10 minuter till, 5 minuter till. Vi ville köra ändå, men i så fall hade vårt lugna intro misshandlats av Red Hot Chillipeppers som stod för bakgrundsmusiken. Men man ska kanske inte klaga. Han tjänade väl in 3/4 av månadsinkomsten på vår kväll.
Åå, kära människor, man blir så glad när folk vill komma och lyssna! Vi fick giget en vecka i förväg, och ändå blev det så bra! Tack!
(Den enda som saknades var fröken Askerfelt, världens bästa och trognaste fan. Kommer på alla ens spelningar oavsett band, är alltid glad och har alltid något gott att säga! Jag antar att hon var sjuk och hoppas att hon tillfrisknar till kvällens förstaklass)
Mys
Apelsiiin (uttalas)!
Riktiga pangkakor
Mathilda var också där. Hon tyckte att det var fantastiskt intressant att läsa på mjölkpaketet om världens minsta kolibri (bikolibrin, vägar ca 2 g och lägger ägg små som lillfingernaglar) och vad som händer när man hickar. Andrea prickade in Dannys (?) "Tokeo" på introtävlingen i P3. Annars sög vi. Men lunchen sögs inte. Den smaskades.
Käre, käre vän!
Kärlek utan kyssar är som Martin och Monica!
Bullebullebulle - tra-la-la
Sjukdom är ett tecken på kärlek
Jag är förkyld. Det gör mig inte ledsen, för det är bara en påminnelse om hur bra helg jag har haft:
Fredag - Mexikansk fest (utomhus) som var så rolig och med så mysiga människor att jag aldrig ville gå därifrån. Tyvärr behövde jag göra det, men tack och lov var orsaken så pass vettig att det var ett extrarep med ett fantastiskt band.
Lördag - Chilla runt och dilla inför kvällens kräftskiva där jag stod som värd. Städade en hel del eftersom endast det bästa är bra nog för ett antal av dem jag under de senaste tre åren tillbringat mest tid med. Underbara, underbara människor. Vi satt ute på min altan med tända ljus och slafsade i oss skaldjur och paj av hjärtans lust till Spicegirls och Rock 'n Roll. Jag blir alltid lycklig av att ha så många jag tycker om i (utanför) mitt hus samtidigt. De är ju för vackra!
Söndag - Upp och hoppa, jobb kl 8 med unge herr Sollenberg. Han är ju bra fin! Sedan var det bara att trampa för fulla muggar hem till Myra, där vi spelade med Nästan för släkt och vänner. Tårta och champagne!
(OBS, inte autentisk bild!)
För att man sedan skulle glömma att helgen var slut och att det var åter var måndag gick jag på bio med fröknarna Fagerberg, Ralle den långe och Ida den förkylda. Vi såg Inglorious bastards, en film med Brad Pitt i huvudrollen. Det var blodigt, det var roligt, det var knutar i magen, det var brutalt. Fantastisk film, och upplevelsen blir ju inte sämre av att man får se filmen i Spegelns stora salong. Klart värt, speciellt som jag blev bjuden på en av Ralles biocheckar (som gick ut dagen efter). Gratis är gott. 
(Jag älskar honom. Det gör jag faktiskt.)
Åh, vad livet är härligt snorigt!
Mexikansk afton
Jag minns inte hur det började, men antagligen behövde Jocke pengar och saknade sommarjobb. Då framträdde idén till vad som ikväll kommer bli verklighet: Jocke ska (endast?) iklädd poncho klippa Eriks gräsmatta med nagelsax. Detta mot betalning, förstås. Tio kronor, kunde Erik tänka sig att lägga. Jaha. Men för att ge Jocke en något mer skälig lön gjorde man ett event av det, och varje besökare finansierar Jocke med ytterligare tio kronor var mot att få se på när han sliter. Bra deal. Dessutom får man tillgång till en grill, en liten drink samt underhållning av annat slag.
FANTASTISKT!
En av de ivriga arrangörerna har under den senaste veckan skickat ut ett meddelande om dagen för att man inte ska glömma vad som väntar. Dagens såg ut så här:
EL DIA ESTA AQUI!!!!!!!!!!!!!!! VAMOS MUCHACHISIMAS!!!!!!!!!!!
CHICOS Y CHICAS, HOY VAIS A MIRAR EL TRABAJO MUY SPECTACULAR, JOCKE VA A CORTAR EL CÉSPED DE ERIK, SOLO CON UN TIJERA DE UñAS.
FÖR ATT GÖRA DET HELA FÖRSTÅERLIGT: POJKAR OCH FLICKOR, IDAG SKALL NI BESKÅDA ETT SPEKTAKULÄRT ARBETE, JOCKE KOMMER ATT KLIPPA ERIKS GRÄSMATTA, MED BARA EN NAGELSAX.
KLOCKAN 17.00 PÅ XXXX(adress)XXXX HÄNDER DET!!!!!!!!!
TA MED ER KLÄDER, FÖR VI KÖR, ÄVEN OM DET REGNAR. DOCK SER VÄDERPROGNOSEN LOVANDE UT :D
TA MED: 10 KR TILL MEXIKANENS LÖN
NÅGOT ATT GRILLA
DRICKA
NÅGOT MER ATT ÄTA TILL DET GRILLADE
TYP LITET PERCUSSIONINSTRUMENT
KLÄDER EFTER VÄDER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
VI BJUDER PÅ: EN TÄND GRILL
MYCKET UNDERHÅLLNING
BÅL
SÅ KOM, NJUT OCH UMGÅS I SANN MEXIKANS FIESTA ANDA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
ARRIBA, ARRIBA, ARRIBA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det kommer att bli en bra kväll...
Juice dricker juice på apelsin
Hej, hej, hej!
Det är mycket nu med bandet Juice. Vi har inte gjort något vettigt på ett halvår, och nu har vi (Sarah Thorén) helt plötsligt tagit supersnygga foton med apelsiner (värda 300 kr som vi sedan pressade till underbart fantastisk juice), haft vår första spelning (scentid mitt emellan Veronica Maggio och Owe Thörnkvist) och varit ute bara för att det är trevligt. Dessutom väntar två nya spelningar, kulturnatten den 12:e samt vår officiella premiärspelning på Hijazz den 17:e. Imorgon ska jag och Abbe försöka boka ytterligare en, och sedan blir det nog några fler. Kanske många. Och förhoppningsvis kan vi pressa juice efter varje!
Foto: Sarah Thorén
juicemusic.se
I eat blue
Nystekta pannkakor.
Nyplockade blåbär.
Hemmagjord blåbärssylt.
Vaniljglass.
Lite socker.
Är det lycka vi har definierat?
Bulle, bulle, bulle - TRALLALA!
Ljus som en sommarnatt
Hehehe, jag har inte skrivit på drygt tre veckor, och ändå är det ganska många som fortfarande tittar in här varje dag. Blev helt klart glatt överraskad!
Återhämtning har varit de senaste dagarnas ledord. En veckas turné med nya människor, en veckas musikläger med nya och gamla vänner och en veckas sträckjobbande tog hårt på mig. Men nio timmars sömn och lite frisk luft har gjort susen, och nu är jag redo för ytterligare 11 dagar av inplanerade aktiviteter.
Det blir:
- Jobb
- Födelsedagskalas i Roslagen
- Dop av kusinbarn (samt kombinerad dop-/30-års-/bröllopsfest)
- Resa till Göteborg
- Resa till Åmål
Jag ser mest fram emot allt utom jobb. Men det ser jag också fram emot! Alla kunder är så trevliga på skuttungekonditorn ute i Boländerna, och priserna är lägre där än i Gränby (så man slipper dåligt samvete) och stressen närmast obefintlig. Kul, kul, kul!
Framtid bist ljus, ja!