moncan -

En kartong, någon?

Ugg (som indianen sa?)!

Jag vet inte vart jag ska göra av mig. Snälla, hitta en lagom stor och brun kartong som jag kan vila upp mig i till och från. Och lägg en telefon däri som bara ringer och säger roliga och snälla saker. Då gör du mig glad. Ett annat sätt skulle vara godishalsband. Men det är så mycket socker i dem. Och färgämnen. Jag tror att jag hörde på radion imorse att man har större risk att drabbas av cancer om man äter mycket godis. Jag gillar inte cancer. Det har inte medfört något gott till mitt liv vad jag kan påminna mig.
Ge mig kartongen och telefonen så kan jag inreda den själv med några kuddar och en snuttefilt. Sedan är det bara att ladda igen...

Nu ska jag läsa Petter och hans fyra getter och sedan sova.

2007-02-27 @ 22:48:31 Permalink Luddig dag Kommentarer (4) Trackbacks ()

Petter och hans fyra getter

Min favoritsaga, åtminstone då den är framförd av Isabelle den oförglömliga. Hon kan denna historia helt utantill i huvudet och dikterade den för mig så att alla stackars sömnlösa själar på internet kan ta del av den. Varsågoda!

Läsmall:
I en stuga bodde Petter (paus) med sin katt och fyra getter.

PETTER OCH HANS FYRA GETTER
I en stuga bodde Petter med sin katt och 4 getter.
Första geten hette Röd, han åt bara smör och bröd.
Andra geten hette Blå, han var starkare än två.
Tredje geten hette Gul, han var julbock varje jul.
Fjärde geten hette Vit, han var känd för sin aptit.
Katten Murre-svart tog en råtta varje kvart.
Hela dagen måste Petter valla sina fyra getter.
Röd och Blå och Gul och Vit sprang i skogen hit och dit.
Mitt i skogen i en sten bodde trollet Ludenben.
Ludenben var alltid arg, alltid hungrig som en varg.
Petters getter åt han opp fastän Petter ropa stoooopp.
Hem till stugan gick då Petter med sin katt, men utan getter.
Många tårar fällde han, Murre-svart gick av och an.
Men i stenen Ludenben gned sin mage, log och sken.
Då sa Murre-svart till Petter: jag ska rädda våra getter.
Röd och Blå och Gul och Vit ska jag genast hämta hit.
Murre-svart sprang snabbt som blixten tills han mötte vännen Sixten.
Båda jaga Ludenben tills han råkade i sken.
Ner för stupet ramla trollet, han gick sönder helt och hållet.
Murre svart är bra att ha, sade alla getterná.
Ludenben fick ont i magen hela natten, hela dagen.
Men i stugan trallar Petter, Murre-svart och fyra getter.

Tillägnad Petter och självklart ni andra som var med i Hemavan förra året. Nästa år, då...

2007-02-26 @ 22:25:34 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Resumé

God kväll, vänner.

Mitt rum är jättefint. Inte i bemärkelsen vackert kanske, men städat som aldrig förr. Mor är i extas och frågar sig vad som har hänt med hennes slarviga dotter. Svaret är: människor har börjat välla in i mitt hus om lediga kvällar, men hur det gick till, det vete katten. Som igår till exempel. Satt det inte 6 flickor i min soffa då? Jojjomensan, och hade vi det inte rätt trevligt? Jo men visst om ni frågar mig, sen vad Sandra i plural, en Tanska, Kristin och en liten Sofia tyckte är inte väsentligt. Det är ju trots allt min blogg, de får skaffa egna om de ska ha någon åsikt.

Just det, igår var vi ju på "turné" med storbandet också, och jag måste säga att vi hade en hängiven publik. Taket i Eriksbergsskolans aula lyfte nästan, och när jag och Ida smög runt bland lokalbefolkningen hörde vi elever berömma såväl Abbes basgångar som Eriks ända. Vilken dag! Dock saknade vi bandmedlemmen och trummisen Martin.

Så till dagens bravader. De var inte så storslagna.
Jag sov lääänge, fortsatte läsa i den destruktiva "Vingklippt ängel" (uppgift på svenskan) och bestämde att jag inte skulle gå på bio imorgon. Tyvärr. Sedan undrade Martin (frisk igen) om inte jag skulle masa mig hem till Elsa i storbandet. Nej blev svaret trots mycket god övertalningsförmåga från Martins sida. Hyvens kille ändå..
Istället träffade jag två galningar vid namn Beluf och Jenny vilket var halvt överenskommet sedan tidigare. Vi såg på Mr Bean och pratade med Sam a.k.a. Michael Jackson. Hans mamma mådde bra och han kände igen bilder från Titanic så länge man inte sa att de var från "systrar i jeans". Trevlig grabb.
Så småning om skulle Jenny hem och då beslutade sig Isabelle för att eskortera mig de hundra meterna till mitt hus. Det slutade med att hon och jag stod på ett elskåp på (?) grannens tomt och var rätt estetiska... ända tills Isabelles mamma kom ut och ropade hem henne genom lekparken. Glad? Det hoppas jag, annars blev det nog varm fisk i det grisrosa huset.

Sov gott alla trötta!

2007-02-18 @ 01:59:32 Permalink Bra dag Kommentarer (4) Trackbacks ()

I need E!

Dö dryga dator dö, och den dryga datorn dog*. Igår.

Min e-knapp på tangentbordet är jättetrög och det tar livet av mig. Tänk er en värld utan e. Alltså inte det olagliga e, vilket jag förmodar att ni smarta själar där ute förstod. I vilket fall är detta mitt största problem för tillfället, så livet är rätt trevligt med andra ord. Sportlovet har praktiskt taget börjat då vi imorgon ska "turnera" (snälla Matti, vilken underdrift!) med storbandet hela förmiddagen.

Nu får ni leka så kul, så ska jag gå och fortsätta dricka mitt te med porrigt namn. Och det är inte förbjudet att kommentera. Uj, nu började jag en mening med "Och", det svider skarpt i de svenska generna, men som tur är har jag ju mest finskt blod i mina ådror. Vilken tur, som man säger.

Heippa!

^{*Inspirerad av Pippis flugramsa.}

2007-02-15 @ 21:09:51 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kärlek KAN köpas..?

Kärlek är lättköpt om man har en ask med geléhjärtan att betala med. Jag har nu en hel ask med människor som kramat och sagt att de älskar mig, alla olika villiga/ovilliga. Men jag ser det såhär: kärlek som kärlek.

Hjärtan of the day:
Första hjärtat - Erik på bussen
Sista hjärtat - Hanna, utanför mitt hus
Flest hjärtan - Henrik, 4
Sista hjärtat ur asken - Mathilda som inte haft chans att ta emot det
Smörigaste hjärtat - PG
Stulet hjärta - Tor

Mysigast var ändå Julia som skänkte kärlek HELT utan betalning och Jennifer som tog ett hjärta för att kunna ge det till mig (efter att ha ätit tre). Endast en nekade att ge mig sin kärlek, men hans namn behöver inte nämnas då vissa bloggläsare blir förvirrade av detta. Man kan ju inte vara omtyckt av alla...

Dock tycker jag om ER alla, åtminstone lite någonstans i mitt förvirrade hjärta. <3

Hjärtligt tack, kram och smack!

2007-02-14 @ 23:03:19 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

Martin, en ängel?

Älskade änglar!

Bussen.
Gårdagens bussresa var verkligen himmelsk. Ensam på två säten hela vägen in till stan och lugn och ro. Dagen kunde ha artat sig likadant eftersom vi hade sovmorgon, men plötsligt hoppar ett helt litet hockeylag av skolungar på. När jag var yngre trodde jag mig inse hur jobbigt det är för bussresenärer att åka tillsammans med skolklasser, men jag hade fel. Så fel. De gjorde meningslösa saker hela tiden. Som att försöka slå framförsittande klasskamrat i huvudet med sin klubban, trots att de redan flera gånger observerat och kommenterat att den inte nådde fram. Ändå skulle de fortsätta och fortsätta och fortsätta...

Skolan.
Rolig faktiskt, saknade dock den ständigt syrligt kommenterande Mathilda som nu ligger dödligt sjuk hemma i sin säng. Krya på sig.
Pojkarna gjorde små hyss mot Julia, de tejpade ihop hennes ben och händer med brun packtejp - två gånger. Arg som en blöt kattunge spottade och fräste hon, men när hon väl kom loss och skulle ta upp jakten hade de sedan länge försvunnit. Tag er i akt, grabbar!

Kvällen.
Åter igen var jag, Ida och Jennifer (dock inte tillsammans) kulturella och gick på en konsert på Grand. Martin kanske inte skulle hämta saft åt mig, men tro't eller ej, han åkte ner på stan och köpte mackor åt mig och Jennifer för att vi var hungriga. En sann gentleman. Till slut vill jag tacka Elin för en fast stjärt och hennes klasskamrat Herman för hans djuriskt håriga bröst.

Adjöken, och ge mig lite kärlek imorgon på alla hjärtans dag!

Ps Försökte lägga in en av kvällens låtar - Berts ledmotiv "älskade ängel" med Lill-Babs, men ni får vissla den själva. Ds

2007-02-13 @ 23:17:15 Permalink Bra dag Kommentarer (2) Trackbacks ()

I do not remember

Varför blir vissa dagar luddiga?
JO, man är trött ty man har sovit för lite.

Sådär kan en fysiklektion med Jonas gestalta sig... inte för att jag har haft någon sådan idag, men luddig var dagen i alla fall. Det tog ca 30 skunder innan jag över huvud taget kom ihåg något som inträffade före bussresan hem. Min första slutsats var:
1. För lite sömn.
Sedan kom jag dock att tänka på att morgonens lektioner kan ha något med saken att göra... Så mitt andra förslag är:
2. Giftiga kemikalieångor.
De gjorde mig yr och snurrig och virrig och darrig, vilket sedan skulle eskalera efter en dissekerad fisk. Vår var en flickfisk kan tilläggas. Hennes hjärna/hjärnor var rätt svåra att hitta, men jag tror inte det har något med könet att göra. I vilket fall, till lunch var det som av en händelse panerad fisk, men då varken huvud eller mage var på bästa humör blev det fil.
Husman blev irriterad på mig för att jag inte har någon egen vilja (och får betalt för det), utan hämtade saft åt Murtin. Det tråkiga är att jag inte ens skulle kunna försvara det med att "han skulle göra samma sak för mig". Martins känslor för oss ettor är inte tillräckligt starka på det kärleksfulla planet. Därför hämtade jag mjölk åt hans kompis också för att skapa nya kontakter. Logiskt, men tyvärr var det också en lögn. Jag gjorde det helt enkelt på grund av brist på egen vilja. I'll do anything for anyone. Och det är INTE ett erbjudande.

Nu kom luddet tillbaka, men jag vill bara säga att Jennifer var väldigt gullig idag med sitt hår som hon hade plattat med ett strykjärn. Do bist ein trollunge!
Till alla andra som läser det här: do bist ein gabel!

natti

_{_{Homer, jag och flickfisken...}}

2007-02-12 @ 22:14:02 Permalink Luddig dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag trivs i mina skor

G'day

Det var faktiskt en good day. Till en början spelade man samman med orkestern på en gudstjänst, ytterst seglivad, men jag hade mina kära trumpetarkollegor som höll modet uppe. Därefter var det dags för det välförtjänta kyrkfikat (Helenas muffins och mackor, yummi), och hur avslutas det om inte med ett stipendium stort nog att kunna bekosta en 4 gigs iPod? Mången gratulationer mottogs av damer och farbröder, och mor blev ovanligt ompysslad av tanterna vid fikabordet för att hon uppfostrat en så präktig dotter. Hurra så att säga.
Nästa anhalt för mor och dotter var Gränby där det storhandlades (mat) och dotter lämnade tillbaka de skjortor hon köpt föregående helg.
Väl hemma serverades fiskbullar i hummersås med potatis till middag. Inte illa. Sedan bar det av till IP med Bell i den hiskliga kylan för att delta på en obligatorisk trivselkväll med laget. Där var pingis den stora planerade aktiviteten, men vem vann turneringen om inte en av de kära Hassarna istället för en tös? Finalenmatchen blev ett ruggigt jämnt derby mellan far och dotter, dock vann pappa Hasse äran och två biobiljetter medan dotter Stina fick nöja sig med en andraplats och en fällkniv. Familjelyckan var gjord.
Nu ska jag tagga ner så, avslutning:

Mår man bra så mår man inte dåligt.

TJOFLÖJT!

2007-02-11 @ 22:35:16 Permalink Bra dag Kommentarer (4) Trackbacks ()

Fullt hus

Recept på lyckad kväll:

Ingredienser:
1 st väloljad telefon
7 trevliga tösabitar
1 förflyttad soffa
3-4 flaskor läsk
Välsmakande tilltugg (popcorn eller chips rekommenderas)
Forrest Gump

Garnering:
Lite hot soft music
Levande ljus (slocknade kan eventuellt ge mindre effekt)

Utrustning:
Skratt
Kamera

Blanda telefonen och tösabiterna i soffan och bär ut till vardagsrummet. Tillsätt tilltugg och läsk och rör smeten porös med hjälp av skratt. Blanda försiktigt i Forrest Gump för att undvika allt för starka känslorörelser. Garnera med levande ljus och lite hot soft music och grädda sedan i facket för fina minnen. Föreviga eventuellt med kamera eller annan teknisk utrustning. Njut!

2007-02-10 @ 01:57:34 Permalink Bra dag Kommentarer (4) Trackbacks ()

Buss vs Domkyrka

Kram alla kramiga!

Morgonen utvecklades till en kalkon:
Jag satte mig på bussen imorse och filosoferade över hur fantastiskt skönt det vore med en tupplur under resans gång. Den blev inte av på grund av omständigheter jag inte orkar nämna. När bussen sedan stannade i city väntade jag med att kasta mig av bussen då det fanns risk att knocka någon medvetslös med mina innebandyklubbor. Plötsligt uppenbarar sig en lång och stilig blond grabb som stannar till och lämnar en lucka åt mig för att jag ska kunna ta mig ut. Tyvärr lyckas jag inte slänga upp min bag över axeln utan får släpa den på ett ytterst osexigt vis genom gången, men när jag klättrar ner för trappan händer ändå det värsta. Mina klubbor som hängt lodrätt på ryggen börjar glida till ett mer vågrätt läge, och när jag ska ta mig ut genom den smala dörren sätter de sig på tvären så att jag kastas bakåt av remmen på klubbfodralet. Vi kan säga såhär: jag lirkade loss klubborna så fort jag kunde, sedan speedwalkade jag hela vägen till nästa buss, blicken var fastnaglad i marken.

Kvällen blev då dagens kanon:
Jag och Ida från laget åkte tillbaka till stan efter träningen och slöt upp med Jennifer på stora torget för att gå på konsert. Lokalen den hölls i var ingen mindre än vår kära domkyrka (118 m hög och 118 m lång, 4:ans kunskaper sitter), och musiken som spelades var kategoriserad "PINK FLOYD vs COLDPLAY". Det var en rätt kul upplevelse faktiskt, självklart pga musiken, sällskapet och den välarrangerade ljussättningen - men också för att vi hela konserten kände oss som om vi drömde/satt i ett akvarium/var instängda i en bubbla. Akustiken i Domkyrkan gjorde att musiken och alla andra ljud (som applåder mm) lät väldigt avlägset svaga om än tydliga. Enligt mina källor har ljudet ca 11 s fördröjning (det ska vara därför prästerna talar så långsamt. Snark).
Vi hade kommit rätt sent, så sikten var lite begränsad, men Helenius såg man nästan hela tiden av någon anledning. Han är som en krokus. Jaja. Förutom honom var även Sofia och Gunde från 2:ans musikklass medverkande och det var anledningen till att jag orkade pallra mig dit, men det var det värt och man stötte på mycket annat musikfolk från skolan. Kanoners.

Kinesiskt talesätt: Låt ingen liten kompis bita dej utan att genast bestraffa henne, annars slutar hon aldrig.

SOV!

2007-02-09 @ 00:24:48 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

inlärning med musik

Goder afton.

Das orkester var rätt givande idag. Martin förklarade för oss naturare hur det kunde komma sig att en lök kan få blå ögon även om både mamma och pappa lök har bruna ögon. Efter många om och men kunde han med hjälp av ett egenhändigt tillverkat diagram visa att det faktiskt fanns en chans på fyra att lökbarnet skulle bli blåögt. Är inte sam-elevernas naturkunskap oerhört intressant, så säg?

Nötkakan (med mandel) var wonderbar by the way, såå en eloge till Husman!

Kram på er!

2007-02-07 @ 22:34:51 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Du blir vad du äter

What a week! Que semana! Mikä viikko!

Måndag - börja kl 12.35, sluta kl 13.55, en lektion
Tisdag - vanlig, okej, men de andra är ju bra
Onsdag - börja kl 08.30, sluta 09.45, en lektion

I like my life, och det blir bara bättre. Ikväll är det nämligen Elins banankaka och nötkaka som gäller, hu vilken lyx och OJ vad nyttigheter inte är min grej. Ända sedan små barnsben har jag älskat allt vad kakor heter, i synnerhet singoalla med hallonsylt. Nu har jag växt upp till en inte fullt så liten ungdom (åt 4 singoalla nyss) och inom en inte allt för avlägsen framtid har jag som vuxen avanserat till nästa nivå: Singoallaformen från diet av singoalla. Du blir vad du äter, har jag hört att man brukar säga. Jag kommer alltså bli blek och rund med ett stort rött hål i mitten (även kallat mun). Förtröstansfullt. Men jag tänker såhär: bättre än en tomat åtminstone. Jag tror jag får köra kanelbullediet istället!

Sparris och boll, sparris och boll..

2007-02-07 @ 17:09:57 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()