Lille Skutt!

Hipp hurra, tralla la.
Igår slutade träningen väldigt lyckligt för min del, jag hade den stora äran att få ta emot vår vandrings-Skutt. Efter varje dag då vi har träning eller match får en ny deltagare ta emot honom från föregående pristagare som även står för motiveringen.
Jag för min del fick den av Nyholm, och jag blev faktiskt jätte, jätteglad. Att få den av just henne betydde endel, eftersom vi har spelat tillsammans sedan vi började, och vi har varit backpar och sådär. Glad, glad, glad.
Nu är bara frågan vem jag ska ge honom till imorgon? Det finns så många som jag vill ska ha Skutten. Vi får se.


Visst är han söt?

image107
image108

Galet

Matten är galen! Jag har inget att tillägga där...
Maten var också galen, jag förstår inte hur jag ska orka springa med en så full och tung mage.
Innebandyn är också lite galen, den äter effektivt upp alla mina helger med matcher, cuper och träningsläger.

Jag vill se på skräckfilm!

Puss och hej, kram från "mej"!

Goder natt, sovdags så att säga

Nu är jag trött och ska sova. Jag vill bara säga att får ni chansen att se filmen Blommans budskap, så luta er tillbaka och njut! Det har jag gjort idag.
Jag tänker inte säga något som helst sammanhängande, så om ni inte vill höra att Jennifer utövar sin makt på mig, att Martins fingrar är de kittligaste eller att Mathilda kommer att få många överraskningar på sitt USB-minne imorgon, så kan ni lika gärna låta bli att lyssna på vad jag just sa. Fy vad jag är lurig, jag är så lurig att jag lurar mig själv till och med.

Kram och godnatt!!!

Gympa-Jonas

Idag har jag haft mitt livs roligaste gympalektion, och läraren som höll i den var allas vår egne käre Jonas. Iförd tighta (!) "cykelbyxor" förklarade han att vi dagen till ära skulle ägna oss åt något som var en blandning av alla kända kampsporter. Det vill säga, i princip allt smärtande man kunde komma på åt sin motståndare var tillåtet.
Efter en liten uppvärmning sa han sakligt:
"Vi ska inte hålla på med sparkar och slag idag, för det tar för lång tid att lära sig så att det blir säkert. Istället ska vi öva på strypning och att manipulera leder."
Jaha! Vilken tur.
Detta följdes av många bisarra ställningar då Jonas skulle demonstrera hur man skulle ta sig ur motståndarens grepp samt hur man själv tog övertaget. Av någon underlig anledning valde han bara ut gossar då han skulle visa upp sina konster. Jag väljer att inte säga mer än så, men Jonas ville uppmana till en lugnare stämning genom att försöka övertyga oss om att vi alla var vuxna.
Massa situationer uttolkades i alla fall ur våra övningar, och aldrig har en gympalektion varit så sjuk, inte ens på den tiden då Jörgen härskade. Hell* dig Jonas!

Hej hopp!



* Inte som i engelskan.
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
1) ss. hälsningsord; i ä. tid ofta med starkt förbleknad bet., ungefär liktydigt med: god dag; numera bl. i bibliskt spr. samt i poetisk l. re­torisk stil (äv. vard. o. skämts.) o. innebärande en högtidlig o. vördnadsfull hälsning: var häl­sad!
? särsk.

Dagens Jonas 1

"Jag har alltid varit intresserad av el, så när jag var liten brukade jag stoppa in fingrarna där glödlamporna hade suttit. Jävlar vilka stötar! Och man lärde sig aldrig..."

image106

La escuela ha empezado otra vez

Det var faktiskt rätt kul att börja skolan. Det är bara fortsättningen jag oroar mig för.
Början funkade ju som sagt fint, jag och Julia fick sköta faddrandet tillsammans första dagen, och vi fick de bästa ettorna - Sara och Sofia. Vårt lag vann stort i äggrärddartävlingen, vårt ägg dog inte förrän pojkarna små började hoppa på det. Men då hade vi ändå redan fått godispåsarna, så det var ingen fara.
Fortsättningen, dock. Bussrutten är ändrad, så nu måste man alltid ta den tidigare av de två bussarna man förut kunde ta. Detta innebär att jag inte kan åka med Beluf på morgonen vilket vi hade funderat på. Dessutom har jag fått underskåp på översta våningen, något som jag inte uppskattar överdrivet eftersom det dessutom ligger längst in i hörnet och kommer att vara blockerat av massa rumpor (ja Julia, jag syftar på dig). Någonting mer obehagligt var det, jag kommer bara inte på det. Dessutom känns det lite tomt utan de gamla treorna. Och priset på snickarkakorna är höjt från 5 kr till 6 kr. Mitt schema verkar kunna utveckla sig till en mardröm för övrigt. Förhoppningsvis inte. 

Ja, jag är negativ, so what?

Jag kan åtminstone säga att jag idag har fått lille Viktor, 8 år, att börja spela image105. Puss på honom. 


image104
Äggräddaranordning

Farväl, snorkråkor!  

Äckel på allt utom dagens folk

Jag tyckte inte om idag. Igår var fulländad trots värk lite här och var, idag var bara tung. Lika tung som den gigantiska hästen som trampade på min tå, och den var tung. Efter detta lilla "snedsteg" började huvudet snurra, så Moncan fick sätta sig på gräset.
Sedan dess har hela hon kännts tung och lite avslagen, så nu ska hon väl gå och lägga sig så småning om. Hon ska bara bränna en skiva till Ida med bilder från Jönköping först. Och vara inne lite på MSN... Jaja, vi får se hur det här slutar.
Något annat som inte slutar utan börjar, det är skolan imorgon. Jag är inte taggad, inte orkar jag agera fadder för några fjolliga ettor som är mycket brunare än jag. Fadder förresten. Hur tänkte de där, virrigare yrkaja får man väl leta efter. Hoppas att faddrandet hamnar på treorna i år. Troligt.


Stingrocka.

Bla, bla, bla och jag kan aldrig sluta prata...

Hej och hallå - här är jag.

Jag har ont i min rumpa. Jätteont, och jag menar det. I helgen gick jag nämligen upp runt 6.15 båda dagarna och spelade *fem och en fjärdedels match utan att stretcha efteråt. Sådant straffar sig, så nu känns rumpan och låren som plankor - antingen är de raka eller så går de av när man böjer dem för mycket.  
JAG KÄNNER MIG HANDIKAPPAD! Till och med att sätta på sig byxorna blir en pärs. Jag kan ju inte både böja mig och lyfta på ett ben samtidigt utan att någon kroppsdel protesterar villt, därav pärsen.

Hm, jag kom på en fråga. Har jag träffat Camilla sedan reggaefestivalen, eller är det något jag har drömt?
Nu när vi ändå har lett in monologen på reggaefestivalen så kan jag säga att den var väldigt trevlig trots all våldsamhet som enligt UNT ska ha ägt rum. Och (nu är det illa, jag har slutat dra mig för att inleda meningar med "Och") droger rapporterades det också mycket om, men detta märkte jag åtminstone av. Vi kan helt enkelt säga att jag har lärt mig att identifiera röklukten från mindre lagliga "cigaretter". Dessutom köpte jag en noshörning på en pall i trä samman med hans kompis giraff pall för 50 kr. Detta kan vara mitt livs dummaste köp, men jag ångrar det inte. Ni kan få se bilder så fort bloggen slutar strula.

Veckan efter reggaen kom Åmåls egen Jonasbesök, och sånt är ju alltid trevligt. Detta gjorde att man fick besöka Hugo´s och äta deras ljuvliga chokladdoppade kaffebönor och träffa andra goa människor som är för många för att jag ska orka namnge dem alla, så därför nämner jag bara Amanda, även hon från Åmål.

Ojoj, nu kommer jag på massa saker som har hänt. Ida hade avskedsmiddag inför sin resa till ett års pluggande i USA. Jag kommer sakna henne, en solstråle är vad hon är. Hon reste den 15 Augusti, datumet för brorsan Jacobs födelsedag. Han fick många fina presenter, men ingen älgpasta från mig.

Isabelle började på Katte idag. Svikare, men vad ska man göra. Stå dina vänner nära och dina fiender närmare, och det tänker jag göra. Så var på din vakt!



*Någon form av Nybycupen, vi spelade i gamlishallen och kom 2:a i "finalen" mot Årsta som slutade 0-1. Den fjärdedels match jag spelade var när jag pga förkylningen (hata, 4 veckor gammal) agerade avlastare för backarna.

Suomi

Finland.
Det var ganska öde där på landet, men sötare farmor får man leta efter. Kortare också för den delen, hon är väl knappt 140 cm lång.
Besöket förgylldes också av att några både amerikanska och avlägsna släktingar hälsade på. De var väldigt trevliga, på bara några timmar hade de hunnit lägga in charmiga kommentarer som "That's nice", "Wow", "That's good", "Oh, rEally", "Oh, that's fun", "Oooh", "How interesting", "That sounds so much fun" och "Oh that's great". Så underbart var tydligen allting jag sa, jag blev nästan lite rädd eftersom jag annars ofta möts av skepticism då jag öppnar munnen. Men, men.
Farfar visade oss byns första gräsklippare (nu är de desto vanligare), och jag såg en gullig ko med hornen åt olika håll, så min finlandsresa var med andra ord lyckad.

 <-- Niemenkyläs 1:a motordrivna gräsklippare!
 <-- Finsk guide. God & glad.

Tjo!

Känn ingen sorg och så vidare

Jag är så dålig. Bara ljuger och håller på... Fast om man nu syftar på att jag skrev att det "snart" skulle komma en uppdatering så kan man ju se det som en definitionsfråga. Det hade kunnat bli ännu mindre snart, men jag hade ju egentligen tänkt skriva in blaj redan för en vecka sen. Jaja.

Göteborg:
Kul och intensivt. Jag och Beluf såg frierier på Gothiainvigning, badade i usla sjöar (som i vanliga fall inte är usla), åkte spårvagn samt gick på Liseberg utan att åka något annat än rulltrappan. Yey. Dessutom var vi tvenne gånger på das Gothiadisco och en gång på någon udda nattöppen akutmottagning. "Hemma" igen var sängarna sköna, chokladen smält, och boken tjock. Filmen var lite fel men inte helt tokig, och Mathilda var Åmålsk som alltid.
Ett par filurer från Uppsala fick man syn på (på både gott och ont) och vissa av dem pratade man med. Glädjande var också mötet med en tysk, en norsk och en Bellman. Nu ljög jag åter igen, Bellman fick inte vara med.
Vad har jag glömt? Berget var fint, prickarna fula, mormor lagade god mat, och polisen var en typisk (obs, inte tysk) göteborgare:

I kön till gothiadiscot kom en polis fram och frågade which coutry vi var from. Svärje, svarade vi då.
- Då kan ni väl svara när man hälsar? undrade han uppfordrande.
- Vi hörde inte...
- Jaha. Vad ska ni göra här då? frågade han.
- Eh. Dansa, svarade vi påhittigt nog.
- Jaha. Men discot är inställt ikväll, sa han barskt och såg riktigt polisig ut.
- Det brukar min mormor också säga, kontrade Moncan med (både hon och Belufen tänkte på mormors traditionella Liseberg-är-stängt-i-år-skämt).
- Jasså, smart mormor du har,grymtade polisen och fortsatte därefter bistert gatan ner i sin ensamma kamp för rättvisan.
Bakom Monica och Isabelle stod som av en händelse ett gäng unga (!) damer i korta kjolar, cigarett i hand samt rejält med smink. Polisen hade knappt kommit utom höravstånd då en av dem förtvivlat utbrast:
- Åh nej! Är det instääällt?
- Nej, han var ju ironisk, svarade en annan tjurigt.
- Jätteironisk! utbrast den första anklagande.
- Kul! Jag hatar göteborgare! avslutade de aggressivt, och därmed var saken klar.
Moncan och Isabelle tittade misstroget på varandra och har hånat dem sedan dess. Och ja, vi är olagligt samt illegalt fula.

 Moncan försöker dansa salsa och prata samtidigt.
 Uppspelta besökare av Gothiainvigningen
 Olagligt drogade och danssugna töser.
 Trollungen Mathilda.
 Olagligt trötta nattäventyrare.
 Tokmonca förstör tokfin bild på Beluf.
 Illegalt ful.
 Isabelle får motbevis för att hon skulle passa i mörkt hår.
 Moncan får motbevis för att hon skulle passa i blont hår.
 Olagligt fula.

Göteborg sommaren 2007.

SMS, ja, försöka duger, antar jag

Förresten, jag är nog världens sämsta SMS-skrivare, svarar jag inom en dag så kan man skratta sig lycklig, gör jag det inte så är det inget att sörja över. Detta beror inte på dåliga SMS-tummar, utan på en smått disfunktionell hjärna som gjorde slut på sin SMS-kvot i början av mitt mobilägande.

Som en liten aptitretare kan jag med stolthet berätta att inom kort kommer en antingen brutalt lång eller relativt fåordig summering av vad som har hänt mig i det finska landet härom veckan samt i Göteborg för ca... ja, två eller tre veckor sedan med Isabelle. Håll modet uppe!

Glass på er!

MÅNIKA RAPPORTERAR FRÅN NUVARANDE ORT

Jag är hemma igen från Finland. Det kan vara bra att veta för alla som nästan har dött av längtan efter mig. Det vill säga grannens katter som tror att jag kommer ge de små tjockisarna mat. Vi får väl se hur det blir med den saken. Nu ska jag slänga mig på "bajken" och se hur Amandas vistelse hos morföräldrarna har varit.

Torrdass!

(Just det, min mobil hävdar med jämna mellanrum att den inte har någon kontakt med fru simkort längre - det är en lögn, men därav kan jag vara svår att nå på just mobilen. Asså det funkar typ ofta men typ inte alltid liksom)

Mr Potter, jämnårig kamrat till Moncan.

Jag skäms faktiskt för att säga det, men Harry Potter och jag, vi är rätt tighta. Enligt Magnus, en lång och trevlig "spanjor", är böckerna skrivna för (ska jag säga det? Ajajaj, med tanke på Beluf så är det månne en stor skymf, men...) barn i åldern 10-15 år. Dock sätter jag mig över det och offentligör nu att JA, Moncan är ett fan av Harry Potter! Inte speciellt extrema termer, men tillräckligt.
Det jag har velat komma till, är att den sista sidan nu är läst. Kampen är avgjord, och jag vet hur allt slutade. Vad är "the deadly hallows" till exempel? - Jag vet.
Ååh, jag längtar efter att höra Sofies kommentarer på boken (by the way, jag ogillar filmerna skarpt), och även Isabelles då. Hu, jag måste erkänna att jag grät en skvätt också någonstans.
Om en sak i boken säger jag bara: jag visste det! Och tack och lov för att jag hade rätt, annars hade jag blivit besviken.

Nu ska jag bara försöka hitta det konstiga skämtet på sidan 63 eller var nu Martin med saxofonen sa att det skulle finnas. Oerhört nyfiken är jag.

Finska kramar och kyssar!