Mmmm
Mmm, jag känner mig aldeles varm och luddig inuti. Mmmm..
Varm och nübadad
Igår hade jag den stora turen att stifta bekantskap med fem nya töser, tyvärr var alla katteeländen. Men det var riktigt roliga ändå, speciellt hysteriskt blev det när en av dem berättade en liten anekdot som inbegrep en pumpakostym med fläktfunktioner. Hujeda mig. Värt.
Idag har jag gått upp före nio, frivilligt. Dessutom, eller kanske tack vare detta, har jag hunnit gå på två möten, räknat lite läxa, läst lite läxa, kollat på en film, kollat på Malcom - ett geni i familjen (rockar!), tränat i två härliga timmar och badat jääättelänge i jääättevarmt bubbelvatten. Mums.
Nu är det snart kojs. Men inte riktigt än. Tihi.
Puss, puss!
Idag har jag gått upp före nio, frivilligt. Dessutom, eller kanske tack vare detta, har jag hunnit gå på två möten, räknat lite läxa, läst lite läxa, kollat på en film, kollat på Malcom - ett geni i familjen (rockar!), tränat i två härliga timmar och badat jääättelänge i jääättevarmt bubbelvatten. Mums.
Nu är det snart kojs. Men inte riktigt än. Tihi.
Puss, puss!
Två sidor av samma mynt med Moncan
Jag måste bara säga att jag är jättemotsägelsefull. I förrförra inlägget, "tråden är nu tappad", skrev jag att jag är totalt fullbokad, och i inlägger efter skrev jag att det inte hade hänt något alls och att det gjorde mig rastlös. Hu vilken dubbelmoral (jag vet, men jag kom inte på något bättre ord...).
Äh, jag spelade ju match och så idag, och träffade Beluf och Jenny (wiee, hemma från Torsby!). Åt jättegod mat gjorde jag också. Men det är ändå som att jag inte har gjort något idag. Jag antar att det är för att hela dagen bara försvann, kl 14.45 åkte vi till matchen, och vips, när man kom ut ur hallen var klockan närmare sju, och allt var mörkt som i graven (jag vet, "tyst"!).
JAG BEHÖVER LJUS!!!
Äh, jag spelade ju match och så idag, och träffade Beluf och Jenny (wiee, hemma från Torsby!). Åt jättegod mat gjorde jag också. Men det är ändå som att jag inte har gjort något idag. Jag antar att det är för att hela dagen bara försvann, kl 14.45 åkte vi till matchen, och vips, när man kom ut ur hallen var klockan närmare sju, och allt var mörkt som i graven (jag vet, "tyst"!).
JAG BEHÖVER LJUS!!!
Brrr
Det är sjukt vad man förändras genom åren. Ändå är jag samma gamla skitunge som i ettan. Det är bra konstigt. Om jag ska specificera mig så måste jag berätta om mina brister, men jag vill hellre att ni lever i en illusion om en perfekt Moncan, så jag tror att jag låter bli.
Jag har kommit på en egenskap som jag älskar hos de människor som har den: tålamod.
Jag beundrar verkligen människor som kan ta det lugnt och som inte måste stressa vidare i vad de nu har för sig - antingen det gäller att lära sig något, samtala eller annat spännande.
Jag och Mathilda har kommit lite längre i funderingarna på hur min frmatida fästman, norsken, ska vara.
Norsk, rik och snygg. Prata norska ska han också göra förstås.
BLÄ! Nu får det ta och hända något spännande i mitt liv snart! Jag är väl för bortskämd med att aldrig ha en lugn stund, så nu när jag egentligen inte har gjort något på 1 ½ dag så kommer frustrationen och rastlösheten krypande... Det liksom smyger omkring något i kroppen som inte är som det ska. Det känns som att allting håller på att glida mig ur händerna, att det som har varit bra håller på att ersättas av en mörkgrå sörja. Jag antar att det är vintern...
mrrjuff
Jag har kommit på en egenskap som jag älskar hos de människor som har den: tålamod.
Jag beundrar verkligen människor som kan ta det lugnt och som inte måste stressa vidare i vad de nu har för sig - antingen det gäller att lära sig något, samtala eller annat spännande.
Jag och Mathilda har kommit lite längre i funderingarna på hur min frmatida fästman, norsken, ska vara.
Norsk, rik och snygg. Prata norska ska han också göra förstås.
BLÄ! Nu får det ta och hända något spännande i mitt liv snart! Jag är väl för bortskämd med att aldrig ha en lugn stund, så nu när jag egentligen inte har gjort något på 1 ½ dag så kommer frustrationen och rastlösheten krypande... Det liksom smyger omkring något i kroppen som inte är som det ska. Det känns som att allting håller på att glida mig ur händerna, att det som har varit bra håller på att ersättas av en mörkgrå sörja. Jag antar att det är vintern...
mrrjuff
Tråden är nu tappad
Jag är så sjukt lycklig över att det är lov. Jag ska FÖRSÖKA ta det lugnt, även om det aldrig brukar bli så. Det är rätt mycket inbokat, men inget som jag kan säga att jag absolut inte ser fram emot.
Jag har så många tankar nuförtiden. Jag gillar inte att tänka för mycket. Det slutar aldrig bra. Det börjar bara bra, men sen slutar det på något sätt alltid lite tragiskt.
Jag är relativt stabil, men ibland behövs det praktiskt ingenting för att förändra mitt humör totalt. Ofta blir jag ju alldeles lycklig av löjliga saker som tex en jättedålig ordvits eller ett riktigt leende. Tyvärr kommer ibland även det omvända, det som medför en väldigt låg Moncan. Anledningen? Oftast något riktigt dumt och jättefånigt.
Öhm. jag har tappat tråden nu. Jag började på det här inlägget för några timmar sedan, och nu har hjärnan kleggat ihop totalt. Fast det är ju i och för sig bra, för då kan jag inte tänka "för långt", nu tänker jag inte alls. Tihi.
Kram och godnatt, och puss på alla fina människor som jag har träffat/pratat med idag. Ni är så goa!
Jag har så många tankar nuförtiden. Jag gillar inte att tänka för mycket. Det slutar aldrig bra. Det börjar bara bra, men sen slutar det på något sätt alltid lite tragiskt.
Jag är relativt stabil, men ibland behövs det praktiskt ingenting för att förändra mitt humör totalt. Ofta blir jag ju alldeles lycklig av löjliga saker som tex en jättedålig ordvits eller ett riktigt leende. Tyvärr kommer ibland även det omvända, det som medför en väldigt låg Moncan. Anledningen? Oftast något riktigt dumt och jättefånigt.
Öhm. jag har tappat tråden nu. Jag började på det här inlägget för några timmar sedan, och nu har hjärnan kleggat ihop totalt. Fast det är ju i och för sig bra, för då kan jag inte tänka "för långt", nu tänker jag inte alls. Tihi.
Kram och godnatt, och puss på alla fina människor som jag har träffat/pratat med idag. Ni är så goa!
På äventyr med Lilla My
Det har varit galet mycket känslor idag. Bra känslor och mindre bra känslor. En ljuvlig hemmakväll med mamma och pappa utan någon kontakt utifrån. Den har verkligen varit hur skön som helst, och just ikväll hade jag inte velat dela den med någon annan.
Det har varit många tillbakablickar idag, flera gånger har jag upplevt sånt som var väldigt viktigt för mig förut, och man inser att det fortfarande är viktigt, där någonstans under all glitter och glamour. Det bästa på hela dagen var nog när Emma plötsligt fanns att krama, mitt i allt. Aldrig har timingen varit bättre, Emma, du är min klippa.
På det stora hela var dagen nog väldigt bra. Alldeles lagom. Det är alltså så här det känns att vara Lilla My.
För det var jag. Lilla My. Skrapan hade maskeradtävling inför Halloween, fina priser fanns att vinna också. Ett av dem, nämligen andra priset iPod shuffle, har jag ryktesvägen hört att Helenius tog hem för sin trollkostym. Grattis! Jag måste säga att tredjepristagaren Kattesopan också hade mitt fulla stöd, bruden utan lyxförpackning... Turtleskillen var också fin. Erik var råsnygg med sin toasits och vaskrensare. Viktor var minst lika råsnygg i sin krokodildress med tillhörande strumpbyxor. Musse och Mimmie, alias Alex och Sofia, var sötnosar med söta nosar. Bra initiativ av elevkåren!
Nu ska jag fortsätta pyssla om mig, för det behöver jag faktiskt!
Slängpuss (ej kyss)
Oh happy day
Det har varit en härlig dag!
Började strålande gjorde det hela. Jag skulle nämligen inte hinna med bussen. Ändå chansade jag och sprang som en galning, och tänka sig, jag hann! När jag smått flåsande klev på bussen tittade jag upp på busschauffören, och han log det största chaffisleendet jag någonsin har sett. Nu hann du precis sa han och verkade faktiskt glad för min skull. Vilken fin människa.
Bussresan gick smärtfritt och när vi började närma oss stan sprakade det plötsligt till i högtalarna. De där högtalarna som brukar skälla ut folk för att de råkar plinga, eller som säger åt folk att fortsätta bakåt. Men inte de här högtalarna, nej, de sa att de ville passa på att önska alla resenärer en trevlig dag. Detta upprepades ännu en gång, hur skulle dagen då kunna bli annat än bra?
När jag klev av bussen skulle jag gå förbi en liten skola som ligger vid läkemedelsverket. Där hade ungarna rast, och när jag tittar åt höger ser jag dem. Fyra-fem småkillar från lågstadiet står och hänger på staketet med en leende fröken bakom sig. De börjar ropa saker om kärlek till mig och kasta slängkyssar. Söta som små hallon var de. Jätteglada blev de också när jag blåste tillbaka en liten puss till dem. Rara!
I skolan var det ganska slappt och mysigt, Mathilda utsåg mig till sin mattegud, lite obefogat, men ändå. Jag menar, hade inte mattegudinna varit mer träffande? Hehe..
Vi repade med bandet också, choklad och bullar och grejer blev det utöver all Jimi Hendrix. När repet var slut stannade vi som kunde kvar, de flesta treorna, jag, Äjkäj och Sinclair. Detta för att helt oförberett åka till kristallen och spela några låtar för de små svårflörtade niorna som ska välja skolor. Vi tänkte: aha, vi tar två låtar vi har repat förr, så det blev I Wish och Crosstown traffic.
Det bästa var inte hur det gick i fårt framförande, utan hur dåliga Katte var. Vi var grymt mycket bättre än dem (som var förberedd med t-shirtar och grejer) även när vi var långt ifrån på topp. Det måste väl säga en hel del?
Puss och toner!
Började strålande gjorde det hela. Jag skulle nämligen inte hinna med bussen. Ändå chansade jag och sprang som en galning, och tänka sig, jag hann! När jag smått flåsande klev på bussen tittade jag upp på busschauffören, och han log det största chaffisleendet jag någonsin har sett. Nu hann du precis sa han och verkade faktiskt glad för min skull. Vilken fin människa.
Bussresan gick smärtfritt och när vi började närma oss stan sprakade det plötsligt till i högtalarna. De där högtalarna som brukar skälla ut folk för att de råkar plinga, eller som säger åt folk att fortsätta bakåt. Men inte de här högtalarna, nej, de sa att de ville passa på att önska alla resenärer en trevlig dag. Detta upprepades ännu en gång, hur skulle dagen då kunna bli annat än bra?
När jag klev av bussen skulle jag gå förbi en liten skola som ligger vid läkemedelsverket. Där hade ungarna rast, och när jag tittar åt höger ser jag dem. Fyra-fem småkillar från lågstadiet står och hänger på staketet med en leende fröken bakom sig. De börjar ropa saker om kärlek till mig och kasta slängkyssar. Söta som små hallon var de. Jätteglada blev de också när jag blåste tillbaka en liten puss till dem. Rara!
I skolan var det ganska slappt och mysigt, Mathilda utsåg mig till sin mattegud, lite obefogat, men ändå. Jag menar, hade inte mattegudinna varit mer träffande? Hehe..
Vi repade med bandet också, choklad och bullar och grejer blev det utöver all Jimi Hendrix. När repet var slut stannade vi som kunde kvar, de flesta treorna, jag, Äjkäj och Sinclair. Detta för att helt oförberett åka till kristallen och spela några låtar för de små svårflörtade niorna som ska välja skolor. Vi tänkte: aha, vi tar två låtar vi har repat förr, så det blev I Wish och Crosstown traffic.
Det bästa var inte hur det gick i fårt framförande, utan hur dåliga Katte var. Vi var grymt mycket bättre än dem (som var förberedd med t-shirtar och grejer) även när vi var långt ifrån på topp. Det måste väl säga en hel del?
Puss och toner!
Tio i tolv
Nu ska jag sova. Gör det du med.
Nanna fint!
Nanna fint!
Jonas, på flykt från grammatiken
Jonas har en förmåga att använda en egen variant av det svenska språket när han skriver på tavlan. Den kan vara rätt svårförstådd för oss som inte är insatta i hans självuppfunna grammatik. Detta brukar klassens egen Snihs klaga över, och en gång så sades följande:
Jonas: Men vilka språkpoliser ni är!
Snihs: Då är du en språktjuv...
Tuffing!
Jonas: Men vilka språkpoliser ni är!
Snihs: Då är du en språktjuv...
Tuffing!
Vi ska göra jorden till en munk
Tjipp! Idag har jag och Mathilda skrivit lite till den blivande boken "Om jorden vore en munk". Den är en hyllning till Jonas, fylld av hans egna citat, och den är väääldigt rolig. Oj vad kul vi har när vi gör den. Ebba fick höra om idén, och hon bestämde sig genast för att bistå oss genom att smygfota Jonas på lektionerna. Paparazzi-Ebba!
Det finns nog ingen skönare än Jonas. Samme Jonas som under kategorin "Veckans Jonas" kan vara värt att nämnas. Fina fisken.
Grattis Skåne-Lars på födelsedagen!!!
Mys
Det finns nog ingen skönare än Jonas. Samme Jonas som under kategorin "Veckans Jonas" kan vara värt att nämnas. Fina fisken.
Grattis Skåne-Lars på födelsedagen!!!
Mys
You skate girl!
Skatekurs alltså. Förra helgen.
Klara kom ju men den briljanta idén att vi skulle lära oss skatea under en helg. Sagt och gjort!
Därför åkte hon och jag på fredag eftermiddag till Fyrishov med varsin bräda under armen. Lite pirriga var vi, för de andra hade ju trots allt åkt sedan kl 10 samma morgon, och själva hade vi aldrig stått på en bräda. Eller jo, stått, men inte åkt.
Vad mötte oss då när vi kom in och såg de andra deltagarna? Jo, galet många tjejer som åkte runt som om de inte gjort något annat. Var fanns alla nybörjare?!
Klara och jag blev dock snabbt infångade av Sarah som ledde oss till ett stort rum med trägolv där vi kunde ta våra första stapplande åkturer på lånade brädor. Jag fick hjälp av en röd(rosa-)hårig skönhet vid namn Nina som snabbt förklarade grunderna i hur man åker, tar fart och bromsar sin bräda. Sedan var det bara att sätta igång, svänga lite här och där och lära sig något litet trix av Sarah för att få åkningen att se snyggare ut. Strax var det dags att dra vidare, nu var det "parkeringshuset" som gällde!
Där övade jag och Klarisen som tokar på varsin ollie. Trodde vi ja! Klara den lilla luringen hade istället börjat lära in en nollie, något som är mycket coolare! Så vidare duktiga blev vi kanske inte, men vad gör väl det?
Efter ett tag blev vi utslängda av någon anställd på parkeringshuset, så vi åkte till Alnäs där vi skulle bo. Men vad väntade oss där, om inte... HÖGHÖJDSBANAN! Kall och hög var den, mer säger jag inte. Jo, förresten, avslutningen, ett språng ut i det fria, var alldeles, alldeles underbart.
Mat. Bäddning. Underhållning i köket av Puck och Tess, de sköna Ume-brudarna. De dansade för mig, Sarah och Klara och listade gång på gång ut vem som skulle bort. Det blev de flesta av oss till slut.
Väckningen på lördagen var fin. Instruktörerna hade extraansikten som var rätt heta. Iklädda groteska masker kom de upp och sjöng Ja må hon leva för Kattis, 18 på dagen! Skor och tröja blev det, och T-shirtar delades sedan ut till oss alla. Frulle. Avfärd till FRYSHUSET!
Åka bil, åka bil, åka bil. Frysa utanför frysen... udda. In i frysen så småningom, och där var det inte kallt, nope. Där droppade många för första gången, och jag och Klara började åka i lite lutning så smått. Blåmärken fick vi, oja, men det var det värt. Stackars Ida däremot stukade foten och fick gå med kryckor restan av dagen.
Något som kan vara värt att nämnas är att vi fick åka före öppningstid, så vi hade hela allt:et för oss själva i två timmar. När pojkarna (för det var bara pojkar sånär som på en tjej) började strömma till vid öppningstid gick vi för att käka lunch. Köttfärsås och spaghetti. Mums.
Efter en mättande och närande måltid åkte vi till "Humlan" med våra tre bussar, och där, tro't eller ej, lyckades jag göra en rejäl ollie, och Klara fick fart på sin nollie. Eller ja, den hette något annat eftersom vi stod så stilla som vi gjorde, för att det ska vara en nollie måste man åka framåt... Klaran och jag fick lite kläm på ett och annat nytt litet snitsigt trick också, ramlade gjorde jag också en del.
Mat på Donken, och sedan bar det av hemåt till discotoner. Min lilla buss tog en extra sväng till rampen där vi åkte lite. Jag, Klara och Hanna drog uppför backen till skrapan och åkte sedan hela vägen ner. Jisses, jag trodde att fötterna skulle vibrera loss när man åkte på den ojämna asfalten. Galet. Tyvärr ramlade Kattis i rampen och slog i huvudet på sin födelsedag. En hjärnskakning blev det, men inget sjukhus.
Hem och kolla på lite skatefilm, Dogtown för att vara exakt. Prata lite goja. Vara lite sjuk. Leka hjälte på gitarr. Ni vet hur det går, helt plötsligt står man och borstar tänderna och sedan är man i sin säng. Lustigt.
På söndagen hade vi försovit oss enligt Ida, men hon ljög. Upp kom man till slut, och efter att ha städat ur så åkte vi till rampen. Där chillade vi hela dagen med massa tävlingar. Pojkar kom, och pojkar åkte därifrån när de såg att rampen var invaderad av tjejer. Fjollor! Det var roligt men påfrestande, sjukan min blev elakare och elakare.
Till slut var allt roligt skateande avslutat, Puck och Tess hade inte lyckats missa sin buss till Ume, så de hade fått åka vid två-tiden med varsin bräda vunnen i ramprävlingarna. Grattis brudar! Vi andra chillade lite hemma hos Åsa innan det var dags att åka till Dragon Palace för den sista måltiden. Hehe.
Där märkte man att något hemskt hade hänt! Det saknades vissa sponsorspriser. Återfärd till Alnäs blev det för att leta igenom soptunnorna. Där hittade de några av priserna, men tyvärr inte allt. De "finaste" priserna hade blivit stulna, och de var tillsammans värda kanske 2-3000. Men det gjorde inte så mycket ändå, för det fanns gott om andra priser och humöret var på topp efter en dag full med skate och en mage full med kinabuffé. Jag för min del fick både en fin T-shirt och en bräda från Hollywood. Tack!
Jag vill bara säga att det var ett sjukt bra arrangemang, och jag vill tacka ledarna för att de drog ihop detta på tre veckor, kommunen för att de bidrog med MASSA pengar och till sist vill jag tacka alla sponsorer i form av butiker och anläggningar. Just det, tack alla brudar för att ni är så sköna!
Fantastiskt kul!
Klara kom ju men den briljanta idén att vi skulle lära oss skatea under en helg. Sagt och gjort!
Därför åkte hon och jag på fredag eftermiddag till Fyrishov med varsin bräda under armen. Lite pirriga var vi, för de andra hade ju trots allt åkt sedan kl 10 samma morgon, och själva hade vi aldrig stått på en bräda. Eller jo, stått, men inte åkt.
Vad mötte oss då när vi kom in och såg de andra deltagarna? Jo, galet många tjejer som åkte runt som om de inte gjort något annat. Var fanns alla nybörjare?!
Klara och jag blev dock snabbt infångade av Sarah som ledde oss till ett stort rum med trägolv där vi kunde ta våra första stapplande åkturer på lånade brädor. Jag fick hjälp av en röd(rosa-)hårig skönhet vid namn Nina som snabbt förklarade grunderna i hur man åker, tar fart och bromsar sin bräda. Sedan var det bara att sätta igång, svänga lite här och där och lära sig något litet trix av Sarah för att få åkningen att se snyggare ut. Strax var det dags att dra vidare, nu var det "parkeringshuset" som gällde!
Där övade jag och Klarisen som tokar på varsin ollie. Trodde vi ja! Klara den lilla luringen hade istället börjat lära in en nollie, något som är mycket coolare! Så vidare duktiga blev vi kanske inte, men vad gör väl det?
Efter ett tag blev vi utslängda av någon anställd på parkeringshuset, så vi åkte till Alnäs där vi skulle bo. Men vad väntade oss där, om inte... HÖGHÖJDSBANAN! Kall och hög var den, mer säger jag inte. Jo, förresten, avslutningen, ett språng ut i det fria, var alldeles, alldeles underbart.
Mat. Bäddning. Underhållning i köket av Puck och Tess, de sköna Ume-brudarna. De dansade för mig, Sarah och Klara och listade gång på gång ut vem som skulle bort. Det blev de flesta av oss till slut.
Väckningen på lördagen var fin. Instruktörerna hade extraansikten som var rätt heta. Iklädda groteska masker kom de upp och sjöng Ja må hon leva för Kattis, 18 på dagen! Skor och tröja blev det, och T-shirtar delades sedan ut till oss alla. Frulle. Avfärd till FRYSHUSET!
Åka bil, åka bil, åka bil. Frysa utanför frysen... udda. In i frysen så småningom, och där var det inte kallt, nope. Där droppade många för första gången, och jag och Klara började åka i lite lutning så smått. Blåmärken fick vi, oja, men det var det värt. Stackars Ida däremot stukade foten och fick gå med kryckor restan av dagen.
Något som kan vara värt att nämnas är att vi fick åka före öppningstid, så vi hade hela allt:et för oss själva i två timmar. När pojkarna (för det var bara pojkar sånär som på en tjej) började strömma till vid öppningstid gick vi för att käka lunch. Köttfärsås och spaghetti. Mums.
Efter en mättande och närande måltid åkte vi till "Humlan" med våra tre bussar, och där, tro't eller ej, lyckades jag göra en rejäl ollie, och Klara fick fart på sin nollie. Eller ja, den hette något annat eftersom vi stod så stilla som vi gjorde, för att det ska vara en nollie måste man åka framåt... Klaran och jag fick lite kläm på ett och annat nytt litet snitsigt trick också, ramlade gjorde jag också en del.
Mat på Donken, och sedan bar det av hemåt till discotoner. Min lilla buss tog en extra sväng till rampen där vi åkte lite. Jag, Klara och Hanna drog uppför backen till skrapan och åkte sedan hela vägen ner. Jisses, jag trodde att fötterna skulle vibrera loss när man åkte på den ojämna asfalten. Galet. Tyvärr ramlade Kattis i rampen och slog i huvudet på sin födelsedag. En hjärnskakning blev det, men inget sjukhus.
Hem och kolla på lite skatefilm, Dogtown för att vara exakt. Prata lite goja. Vara lite sjuk. Leka hjälte på gitarr. Ni vet hur det går, helt plötsligt står man och borstar tänderna och sedan är man i sin säng. Lustigt.
På söndagen hade vi försovit oss enligt Ida, men hon ljög. Upp kom man till slut, och efter att ha städat ur så åkte vi till rampen. Där chillade vi hela dagen med massa tävlingar. Pojkar kom, och pojkar åkte därifrån när de såg att rampen var invaderad av tjejer. Fjollor! Det var roligt men påfrestande, sjukan min blev elakare och elakare.
Till slut var allt roligt skateande avslutat, Puck och Tess hade inte lyckats missa sin buss till Ume, så de hade fått åka vid två-tiden med varsin bräda vunnen i ramprävlingarna. Grattis brudar! Vi andra chillade lite hemma hos Åsa innan det var dags att åka till Dragon Palace för den sista måltiden. Hehe.
Där märkte man att något hemskt hade hänt! Det saknades vissa sponsorspriser. Återfärd till Alnäs blev det för att leta igenom soptunnorna. Där hittade de några av priserna, men tyvärr inte allt. De "finaste" priserna hade blivit stulna, och de var tillsammans värda kanske 2-3000. Men det gjorde inte så mycket ändå, för det fanns gott om andra priser och humöret var på topp efter en dag full med skate och en mage full med kinabuffé. Jag för min del fick både en fin T-shirt och en bräda från Hollywood. Tack!
Jag vill bara säga att det var ett sjukt bra arrangemang, och jag vill tacka ledarna för att de drog ihop detta på tre veckor, kommunen för att de bidrog med MASSA pengar och till sist vill jag tacka alla sponsorer i form av butiker och anläggningar. Just det, tack alla brudar för att ni är så sköna!
Fantastiskt kul!
Tjofaderittan
Idag var en chillig dag, vårt schema är omlagt så att jag slutar före lunch medan de övriga stackarna i klassen har tre timmars hål före individuella valen. Ni skulle valt musikklass, succers!
Moahaha
Moahaha
Rephelg hos Bumpen och Annika
Oj vad mysigt det är att åka på rephelg hem till Bumpen!
Orkestern åkte igår morgon ut till jag-vet-inte-var där vi skulle spela, umgås och framför allt, äta Bumpens underbart goda mat.
Jag har kommit på att jag tycker verkligen om min orkester, den är ju hur gullig som helst. Alla är så mysiga att jag skulle vilja ta med dem hem och sätta dem i min soffa.
Oj, det hände så mycket att jag inte vet vart jag ska börja. Jag tar det slumpvis vet jag:
Gurra är världens bäste massör, och Henke den bästa pokerräven. Ulf, han vet hur man spelar raggsocksfotboll. Har man honom i sitt lag vinner man tvärsäkert. Martin fyllde år, och därför fick han en teckning från Ida och en från mig. Om musik handlade de, och konstnärliga var de. Johan och Henke spelade poker i många långa timmar, ingen kunde ju få vinna. Men Henke vann. Men Johan fick ju å andra sidan vinna i schack över Ida. Och Ida, hon hade ju turen att få hjälp med läxorna av Alme, för geni är han ju. Dessutom muntrades hon och jag upp av ett smurfhitsminne: "Smurfarna i havet, smurfarna på taken..."
Bumpen gjorde den godaste maten, och den bästa väckningen likaså. Marit viftade mest av alla. Moncan bredde fler mackor än någon annan.
Under dagarna tu lekte vi leken "bunny" många gånger, men Johanna vann den första. Tano vann tipsrundan före rävarna Marit, Uffe och Thomas. Något som jag dock vann, det var mest tid med den lilla guldlockiga Klara, blott 8 år nyss fyllda, men begåvad på alla möjliga fronter. Inte minst på trumpet och näverlur. Och Bunny. Vad har jag glömt? Just det. Vi spelade lite också. Vi hittade på lite spex till Wonder-medlyt också. Tänk vad bra vi lät ibland. Det beror nog mycket på att vi har en burrig och mullig bastuba i Annika, fru Bump.
Natten var fin, den hade många beståndsdelar. Det var julskivor, popcorn, födelsedagar, stående bunny, liggande bunny och en Martin somsåg ut som en ondskefull spindel. Kittlande och rövarspråkande. Svåra ord på engelska. Musikminnen. Lite sömn faktiskt. Läskiga lampor. Läskig brevbärare. Samtal om huruvida en brassläpp skulle smaka gott, och hur högt kilopriset skulle vara. Näsjämföring.
Några som också besökte oss på sitt sätt var Jonas och Gustav. Johannas inspelning från i sommarens musikläger spelades upp gång på gång, jag vet inte hur många gånger vi fick höra hur de skulle sjunga tvåstämmig psalm avista.
Ojoj. Jag tycker om människorna. Alla är goa, men man kan ju inte nämna alla. Även om många nu fick vara med både en och två gånger. Oj vad Ulf är mysig, måste bara säga att han är verkligen det. Igår hade han med sig ost från Norrland som man skulle lägga i kaffet. Mys-Ulf.
Rena toner på er!
Orkestern åkte igår morgon ut till jag-vet-inte-var där vi skulle spela, umgås och framför allt, äta Bumpens underbart goda mat.
Jag har kommit på att jag tycker verkligen om min orkester, den är ju hur gullig som helst. Alla är så mysiga att jag skulle vilja ta med dem hem och sätta dem i min soffa.
Oj, det hände så mycket att jag inte vet vart jag ska börja. Jag tar det slumpvis vet jag:
Gurra är världens bäste massör, och Henke den bästa pokerräven. Ulf, han vet hur man spelar raggsocksfotboll. Har man honom i sitt lag vinner man tvärsäkert. Martin fyllde år, och därför fick han en teckning från Ida och en från mig. Om musik handlade de, och konstnärliga var de. Johan och Henke spelade poker i många långa timmar, ingen kunde ju få vinna. Men Henke vann. Men Johan fick ju å andra sidan vinna i schack över Ida. Och Ida, hon hade ju turen att få hjälp med läxorna av Alme, för geni är han ju. Dessutom muntrades hon och jag upp av ett smurfhitsminne: "Smurfarna i havet, smurfarna på taken..."
Bumpen gjorde den godaste maten, och den bästa väckningen likaså. Marit viftade mest av alla. Moncan bredde fler mackor än någon annan.
Under dagarna tu lekte vi leken "bunny" många gånger, men Johanna vann den första. Tano vann tipsrundan före rävarna Marit, Uffe och Thomas. Något som jag dock vann, det var mest tid med den lilla guldlockiga Klara, blott 8 år nyss fyllda, men begåvad på alla möjliga fronter. Inte minst på trumpet och näverlur. Och Bunny. Vad har jag glömt? Just det. Vi spelade lite också. Vi hittade på lite spex till Wonder-medlyt också. Tänk vad bra vi lät ibland. Det beror nog mycket på att vi har en burrig och mullig bastuba i Annika, fru Bump.
Natten var fin, den hade många beståndsdelar. Det var julskivor, popcorn, födelsedagar, stående bunny, liggande bunny och en Martin somsåg ut som en ondskefull spindel. Kittlande och rövarspråkande. Svåra ord på engelska. Musikminnen. Lite sömn faktiskt. Läskiga lampor. Läskig brevbärare. Samtal om huruvida en brassläpp skulle smaka gott, och hur högt kilopriset skulle vara. Näsjämföring.
Några som också besökte oss på sitt sätt var Jonas och Gustav. Johannas inspelning från i sommarens musikläger spelades upp gång på gång, jag vet inte hur många gånger vi fick höra hur de skulle sjunga tvåstämmig psalm avista.
Ojoj. Jag tycker om människorna. Alla är goa, men man kan ju inte nämna alla. Även om många nu fick vara med både en och två gånger. Oj vad Ulf är mysig, måste bara säga att han är verkligen det. Igår hade han med sig ost från Norrland som man skulle lägga i kaffet. Mys-Ulf.
Rena toner på er!
Rrrrrrrrekord!
WOHO!
Rekordmånga besökare!!!
Party!
Ballonger!
Hallonsaft och Äjkäjs äppelsockerkaka!
Rekordmånga besökare!!!
Party!
Ballonger!
Hallonsaft och Äjkäjs äppelsockerkaka!
En busschaufför, en busschaufför, det är en... Moncan?
Ibland tänker jag på hur det skulle vara att arbeta som busschaufför.
Det måste ju vara det bästa jobbet som finns! Man har massa människor som "hejjar" på en. Man får vinka sådär världsvant till alla andra coola busschaufförer. Folk blir jätteglada om man släpper på dem när de är lite försenade. Man får sitta inne i den goa värmen på vintern. Man behöver inte tänka. Du bestämmer själv vilken musik du ska lyssna på och kan vissla med så högt du vill. Helt underbart.
Om man någon gång trots sitt fantastiska arbete skulle ha en dålig dag så har man hundratals människor att låta det gå ut över. Man kan stänga dörrarna rakt framför nosen på stackars buss-sprintare. Takluckorna kan få stå öppna om det regnar/snöar/haglar. Man kan också spela bussbowling genom att se hur många mänskliga käglor som faller om man kör tillräckligt ryckigt och knyckigt. Vill man vara riktigt pain kan man ta extra betalt för träningsväskor, blomkrukor och dylikt. Dessutom, hur blöta blir inte gångtraffikanter när inte mindre än tre hjulpar splashar igenom vattenpölar intill trottoaren? Världens bästa jobb!
Jag måste bara börja övningsköra först...
Busspuss!
Glad som storken!
Människor gör mig glad! Ibland älskar jag MSN! Tack alla ni som fick mig på überbra humör ikväll!
KÄRLEK ÖVER VÄRLDEN!
KÄRLEK ÖVER VÄRLDEN!
Mjuff beskriver känslorna.
Jag har precis hindrat mig själv från att skriva ett underbart omoget inlägg om en lärare som jag för tillfället inte tål någonstans. Jag lät dock bli, man vet aldrig vem som kan komma att läsa den här bloggen...
Ikväll existerade inte världens vackraste plats. Allt pga en blinkande gatlykta. Stackarn.
Hösten är en årstid som jag inte brukar tycka om, den ger mig ångest eftersom jag vet att den leder till min årliga "vinterdepression". Jag borde bo på antarktis på vintrarna, ljusterapi deluxe med all vit snööö... Men hallå, håll dig till saken Monica! Det jag ville säga var att det har varit en sjukt fin höstdag idag, jag vill bara ha massa mer av sådana här dagar med buskar fyllda av solsken.
Idag var Mathilda underbart söt. Jag vill bara att alla ska veta det. Helt underbar. Klara var också fin. Och Gurrasnurras vaxhår var inte så tokigt det heller. Nu får det vara nog med komplimanger...
Klapp på magen.
Dina färger var blå.
Idag räknade jag mina blåmärken på benen från helgens strapatser. Det blev olika många varje gång jag räknade dem, men runt 20 var det iallafall. Ca tre (pyttesmå) skrubbsår också. Just det, en skoskav också.
Jag är klart nöjd!
Något som tyvärr trubbar lyckan lite är att jag imorgon kommer ha ett fysikprov som jag är sjukt oförberedd på. Jag befarar att jag kommer få mitt sämsta resultat någonsin, jag känner verkligen att jag har noll koll på vad jag gör jämfört med vad jag borde ha. Bajs. Jaja, man ska inte ge upp för tidigt, en gång hade jag glömt att det var spanskaprov och hade med andra ord inte övat alls. Jag pluggade lite en rast, och sedan slutade det med att jag fick bara två fel och MVG. Ödet är bra lurigt. Tror dock inte att ödet är på min sida nu.
Krax på er!
Jag är klart nöjd!
Något som tyvärr trubbar lyckan lite är att jag imorgon kommer ha ett fysikprov som jag är sjukt oförberedd på. Jag befarar att jag kommer få mitt sämsta resultat någonsin, jag känner verkligen att jag har noll koll på vad jag gör jämfört med vad jag borde ha. Bajs. Jaja, man ska inte ge upp för tidigt, en gång hade jag glömt att det var spanskaprov och hade med andra ord inte övat alls. Jag pluggade lite en rast, och sedan slutade det med att jag fick bara två fel och MVG. Ödet är bra lurigt. Tror dock inte att ödet är på min sida nu.
Krax på er!
Ujuj, stackars jag, mig och Ego(n)
Jag mår verkligen inte bra. Det enda som är på topp är whiskeyrösten. Mohaha, tänk om jag inte kan redovisa på onsdag? Det vore förresten inte helt otroligt med tanke på mitt nuvarande tillstånd.
Jag började med att gå till skolan idag för att få en sista chans att få hjälp med att plugga fysik inför provet. Jag vet inte om det var smart eller ej, för så småningom hade min röst försvunnit allt mer, och mitt huvud snurrade, snurrade, molade - kalla det vad du vill. Jag begav mig med andra ord hemåt. Hela tiden var jag gråtfärdig, och jag blev yr så fort jag tittade på någonting som var nära mig. Äckelpäckel.
Till slut kom en buss som jag kunde hoppa på, och efter att ha tröstätit lite choklad (nödproviant är alltid bra att ha sade alla getterná ^^) somnade jag och sov så länge att jag nästan missade min hållplats.
Hemma satt Annika vid datorn, så jag gick och la mig och sov i kanske 3½ h. Sedan kändes det lite bättre, och från 5 tills nyligen har jag suttit mer eller mindre hela tiden och pysslat med uppsatsen som ska lämnas in imorgon. Jag var ju inte direkt övereffektiv, sjuk är jag, och hemma stannar jag imorgon för att kurera mig.
Te med honung och massa läxor blir morgondagens tema!
So long!
Min röst...
Jag började med att gå till skolan idag för att få en sista chans att få hjälp med att plugga fysik inför provet. Jag vet inte om det var smart eller ej, för så småningom hade min röst försvunnit allt mer, och mitt huvud snurrade, snurrade, molade - kalla det vad du vill. Jag begav mig med andra ord hemåt. Hela tiden var jag gråtfärdig, och jag blev yr så fort jag tittade på någonting som var nära mig. Äckelpäckel.
Till slut kom en buss som jag kunde hoppa på, och efter att ha tröstätit lite choklad (nödproviant är alltid bra att ha sade alla getterná ^^) somnade jag och sov så länge att jag nästan missade min hållplats.
Hemma satt Annika vid datorn, så jag gick och la mig och sov i kanske 3½ h. Sedan kändes det lite bättre, och från 5 tills nyligen har jag suttit mer eller mindre hela tiden och pysslat med uppsatsen som ska lämnas in imorgon. Jag var ju inte direkt övereffektiv, sjuk är jag, och hemma stannar jag imorgon för att kurera mig.
Te med honung och massa läxor blir morgondagens tema!
So long!
Min röst...
Kan du vissla Johanna?
Jag fick just värsta flashbacken.
Plötsligt kom en bild upp på näthinnan där jag och Martin Lindström stod i kuddrummet på min första dagisavdelning Valen. Jag kunde vissla, vilket jag försökte lära ut till honom. Vilken triumf! Den lilla 3-åringen (eller vad jag nu kan ha varit) lärde den två år äldre och tuffare killen att vissla!
Härligt minne! Undrar om han kan vissla än? Antagligen, men man vet aldrig. Jag får väl fråga om jag möter honom.
Chipp, Chopp.
Plötsligt kom en bild upp på näthinnan där jag och Martin Lindström stod i kuddrummet på min första dagisavdelning Valen. Jag kunde vissla, vilket jag försökte lära ut till honom. Vilken triumf! Den lilla 3-åringen (eller vad jag nu kan ha varit) lärde den två år äldre och tuffare killen att vissla!
Härligt minne! Undrar om han kan vissla än? Antagligen, men man vet aldrig. Jag får väl fråga om jag möter honom.
Chipp, Chopp.
Hej och hå
Hujeda mig, helgen var grym. Jag kan inte prata som en normal människa, men vad gör det? Jag kan inte tänka heller, och den saken är det ju lite värre med eftersom jag försöker plugga. Undrar om man är sjuk imorgon? Jag ska berätta om min helg och skatekurs någon annan dag, men just nu är alla tankar för trögflytande. Som honung ungefär.
Hälsningar från kajan som låter som en mus pga röstkomplikationer. Man får liksom luckor mellan de olika röstlägena, jag är som ett piano som har tappat någon tangent lite här och där.
Skate på er!
Hälsningar från kajan som låter som en mus pga röstkomplikationer. Man får liksom luckor mellan de olika röstlägena, jag är som ett piano som har tappat någon tangent lite här och där.
Skate på er!
Herr Frisk vill inte vara min vän
Inspirerat av Emma:
För att idag är jag sjuk.
För att idag säger varje liten nerv, varenda liten cell, varenda liten tå, ja, hela kroppen att nej, du är inte frisk Monica.
Men var är symptomen?
Inte får hjärnan plats i huvudet längre heller, den bara trycker och håller på.
Herr Frisk vill inte vara min vän.
För att jag som just blev frisk från sjukan på musiklägret.
För att nu blir jag sjuk igen till skateandet.
Herr Frisk, jag är inte så otrevlig som jag kanske verkar.
Snälla bli min vän, Herr Frisk!
Martin är min ängel. En ängel som lånar ut 2000 kronors skateboard och ? kronors hjälm och är snäll trots porriga morgonrockar. Moncan träffade Monica också hos honom, och dra på trissor om inte även hon var sjuk. Sjukt.
Smittopuss!
För att idag är jag sjuk.
För att idag säger varje liten nerv, varenda liten cell, varenda liten tå, ja, hela kroppen att nej, du är inte frisk Monica.
Men var är symptomen?
Inte får hjärnan plats i huvudet längre heller, den bara trycker och håller på.
Herr Frisk vill inte vara min vän.
För att jag som just blev frisk från sjukan på musiklägret.
För att nu blir jag sjuk igen till skateandet.
Herr Frisk, jag är inte så otrevlig som jag kanske verkar.
Snälla bli min vän, Herr Frisk!
Martin är min ängel. En ängel som lånar ut 2000 kronors skateboard och ? kronors hjälm och är snäll trots porriga morgonrockar. Moncan träffade Monica också hos honom, och dra på trissor om inte även hon var sjuk. Sjukt.
Smittopuss!
Mixat och mojsat
Jag har just ätit upp ett kilo vindruvor. Undrar hur briljant den idén var...
Läxor, läxor, läxor, press, dåligt samvete, stress. Sömnbrist (inget ovanligt i och för sig). Blä, varför förväntar sig så många så mycket av en? Samtidigt!
Livet leker med andra ord tänker Moncan med ett leende.
HÖRNI! Skate på fredag och helg, skoj, skoj, skoj. Någon som har en bräda att låna ut? Om inte får jag låna Pers tvillingbrors, och den har inga hjul. Snälla någon?
Johanna ringde nyss. Hu vad skönt det kittlar i örat av att äntligen höra hennes röst igen.
Sov!
Läxor, läxor, läxor, press, dåligt samvete, stress. Sömnbrist (inget ovanligt i och för sig). Blä, varför förväntar sig så många så mycket av en? Samtidigt!
Livet leker med andra ord tänker Moncan med ett leende.
HÖRNI! Skate på fredag och helg, skoj, skoj, skoj. Någon som har en bräda att låna ut? Om inte får jag låna Pers tvillingbrors, och den har inga hjul. Snälla någon?
Johanna ringde nyss. Hu vad skönt det kittlar i örat av att äntligen höra hennes röst igen.
Sov!
Måndag...
...kväll.
Ja, hur har denna dag framskridit?
Mycket kul och en del mindre kul. Att Julia och de andra hade kommit hem från Holland var kul. Dessutom hade ingen av de resande knarkat där (vad vi vet). Gut!
På väg till matsalen diskuterade vi töser Helan och Halvan. Inte kom vi fram till något, mer än att det finns många sorters helor och halvor, och därmed basta!
Uff. Matte är verkligen segt. Ibland kan det vara lite kul, men inte idag. Prov på onsdag. Min största svaghet är att bryta ut tal, och tyvärr används ju detta i vart och vart annat tal. Ajabaja.
Inatt var jag, mamma, trum-Erik och gitarr-Sebbe på en finlandsfärja/London. Jag såg grabbarna, men de såg inte mig. Då tänkte jag glatt att jag minsann skulle berätta för dem att de hade missat mig, och se, det gjorde jag för Erik när han och jag träffades vid knäckebröden. Det var ju i en dröm som min lilla historia utspelade sig, vilket ni kanske förstår. Det var det dock en annan flicka som inte förstod av de spridda skurarna (ingen sol här inte) hon hörde av samtalet.
- Har du varit i London? frågade hon Erik och såg ganska förvånad ut.
Hihi.
Annan dröm från inatt
Just det, jag hade värsta ångesten i morse när jag vaknade, för efter Londondrömmen kom en mycket bisarr dröm.
Jag var en blandning mellan Gandalf och luffaren Oskar i Rasmus på luffen. Jag befann mig i Göteborg på Danska vägen, och jag var tvungen att hålla mig undan från en ond snubbe med pistol. Tyvärr fick han tag i en liten pojke som var min vän, så jag var tvungen att "träda fram" för att han inte skulle döda lillkillen (som var ohyggligt söt).
Som tur var var det ju min dröm, så jag spolade tillbaka tiden lite till innan skurken fick tag på min vapendragare, och sedan sprang vi istället uppåt parken medan elakingen jagade oss. Som tur var cyklade det förbi några flickor rätt som det var, så jag och min homie hoppade upp på deras pakethållare så vi kunde få snålskjuts en bit. Vi fick tillräckligt med försprång för att vi efter en högersväng skulle hinna hoppa av och gömma oss bakom en häck.
Där satt vi nu och kurade som små kaninungar. Skurken kom runt hörnet och började spana efter oss. Men innan vi visste ordet av hade han dock plötsligt tagit en paus i sitt sökande. Istället körde han tuppfäktning med en lömsk bondmora, mitt där bland alla villorna på gatan. I varje fall hade hon en höna, och han hade en kamphund. Om hönan vann skulle bondmoran få massa pengar, och vice versa om ondingens hund vann.
Djuren började kämpa mot varandra, och plötsligt lommade hunden därifrån medan hönan låg stilla. Bondmoran blev så arg på sin ruttet dåliga höna att hon i ren ilska drog sin egen pistol och sköt ett skott i hönan. Då avslöjade den elake mannen triumferande att han hade fått hönan att låtsas att den var död, så i själva verket hade hunden förlorat. Tyvärr hade ju nu den lömska bondmoran dödat sin höna genom att skjuta den, så han hade ändå vunnit. Otur...
Nu skulle mammen fortsätta sitt letande efter mig och den lille pojken, men då vaknade jag. Inte konstigt att man vaknar och mår dåligt när man har jagats av en man som håller på med tuppfäktning och luras och håller på och håller på. Nä. Hoppas denna natts sömn blir bättre -
SOV GOTT!
Ja, hur har denna dag framskridit?
Mycket kul och en del mindre kul. Att Julia och de andra hade kommit hem från Holland var kul. Dessutom hade ingen av de resande knarkat där (vad vi vet). Gut!
På väg till matsalen diskuterade vi töser Helan och Halvan. Inte kom vi fram till något, mer än att det finns många sorters helor och halvor, och därmed basta!
Uff. Matte är verkligen segt. Ibland kan det vara lite kul, men inte idag. Prov på onsdag. Min största svaghet är att bryta ut tal, och tyvärr används ju detta i vart och vart annat tal. Ajabaja.
Inatt var jag, mamma, trum-Erik och gitarr-Sebbe på en finlandsfärja/London. Jag såg grabbarna, men de såg inte mig. Då tänkte jag glatt att jag minsann skulle berätta för dem att de hade missat mig, och se, det gjorde jag för Erik när han och jag träffades vid knäckebröden. Det var ju i en dröm som min lilla historia utspelade sig, vilket ni kanske förstår. Det var det dock en annan flicka som inte förstod av de spridda skurarna (ingen sol här inte) hon hörde av samtalet.
- Har du varit i London? frågade hon Erik och såg ganska förvånad ut.
Hihi.
Annan dröm från inatt
Just det, jag hade värsta ångesten i morse när jag vaknade, för efter Londondrömmen kom en mycket bisarr dröm.
Jag var en blandning mellan Gandalf och luffaren Oskar i Rasmus på luffen. Jag befann mig i Göteborg på Danska vägen, och jag var tvungen att hålla mig undan från en ond snubbe med pistol. Tyvärr fick han tag i en liten pojke som var min vän, så jag var tvungen att "träda fram" för att han inte skulle döda lillkillen (som var ohyggligt söt).
Som tur var var det ju min dröm, så jag spolade tillbaka tiden lite till innan skurken fick tag på min vapendragare, och sedan sprang vi istället uppåt parken medan elakingen jagade oss. Som tur var cyklade det förbi några flickor rätt som det var, så jag och min homie hoppade upp på deras pakethållare så vi kunde få snålskjuts en bit. Vi fick tillräckligt med försprång för att vi efter en högersväng skulle hinna hoppa av och gömma oss bakom en häck.
Där satt vi nu och kurade som små kaninungar. Skurken kom runt hörnet och började spana efter oss. Men innan vi visste ordet av hade han dock plötsligt tagit en paus i sitt sökande. Istället körde han tuppfäktning med en lömsk bondmora, mitt där bland alla villorna på gatan. I varje fall hade hon en höna, och han hade en kamphund. Om hönan vann skulle bondmoran få massa pengar, och vice versa om ondingens hund vann.
Djuren började kämpa mot varandra, och plötsligt lommade hunden därifrån medan hönan låg stilla. Bondmoran blev så arg på sin ruttet dåliga höna att hon i ren ilska drog sin egen pistol och sköt ett skott i hönan. Då avslöjade den elake mannen triumferande att han hade fått hönan att låtsas att den var död, så i själva verket hade hunden förlorat. Tyvärr hade ju nu den lömska bondmoran dödat sin höna genom att skjuta den, så han hade ändå vunnit. Otur...
Nu skulle mammen fortsätta sitt letande efter mig och den lille pojken, men då vaknade jag. Inte konstigt att man vaknar och mår dåligt när man har jagats av en man som håller på med tuppfäktning och luras och håller på och håller på. Nä. Hoppas denna natts sömn blir bättre -
SOV GOTT!
Måndag...
... morgon!
Kanelbullens dag
Jag vill bara säga att DET ÄR KANELBULLENS DAG idag.
Jag har förtärt:
En normalstor kanelbulle (som kristna skolgruppen bjöd på, dock hade deras mammor bakat).
En onormalt jättestor bit prinsesstårta (skolledningen bjöd på värsta megatårtan som vi inte ens klarade av att äta slut på som "tack" för att vi hade spelat så "fint" på musikens hus).
En jättestor lyxbulle som mamma köpt hem från Kvantum.
Jag har dåligt samvete!
Puss
Jag har förtärt:
En normalstor kanelbulle (som kristna skolgruppen bjöd på, dock hade deras mammor bakat).
En onormalt jättestor bit prinsesstårta (skolledningen bjöd på värsta megatårtan som vi inte ens klarade av att äta slut på som "tack" för att vi hade spelat så "fint" på musikens hus).
En jättestor lyxbulle som mamma köpt hem från Kvantum.
Jag har dåligt samvete!
Puss
Ev läxhjälp
Tänk om. Tänk om inte. Tänk inte!
Jag tänker ofta ett steg för långt.
Igår funderade jag över vilket som var bäst när man sprang Cooper. Vi springer ju inte en "runda" i skolan, utan fram och sedan tillbaka så att vi tillryggalagt 2,4 km när det är över. Därför såg jag loppet som två olika sträckor - ditvägen och tillbakavägen. Så här gick tankarna:
Hm, undrar vad som är smartast... att springa snabbast på ditvägen och långsammare tempo på tillbakavägen? Eller att öka på slutet? Kanske att hålla ett jämnt tempo hela loppet? Nä, det bästa är nog att springa snabbast på ditvägen och sedan springa andra sträckan lika snabbt...
Man ska sluta i tid. Något liknande hände mig idag. Elsa i klassen tappade sin cykel helt oprovocerat, och jag sa då till Mathilda att jag brukade (av en reflex) lyfta ena foten om jag tappade något. Tanken som följer:
Men varför lyfter jag inte båda fötterna?
Igår funderade jag över vilket som var bäst när man sprang Cooper. Vi springer ju inte en "runda" i skolan, utan fram och sedan tillbaka så att vi tillryggalagt 2,4 km när det är över. Därför såg jag loppet som två olika sträckor - ditvägen och tillbakavägen. Så här gick tankarna:
Hm, undrar vad som är smartast... att springa snabbast på ditvägen och långsammare tempo på tillbakavägen? Eller att öka på slutet? Kanske att hålla ett jämnt tempo hela loppet? Nä, det bästa är nog att springa snabbast på ditvägen och sedan springa andra sträckan lika snabbt...
Man ska sluta i tid. Något liknande hände mig idag. Elsa i klassen tappade sin cykel helt oprovocerat, och jag sa då till Mathilda att jag brukade (av en reflex) lyfta ena foten om jag tappade något. Tanken som följer:
Men varför lyfter jag inte båda fötterna?
Vod sko jog gora? (o-språket)
Ojojoj, nu är det så mycket musik att jag inte vet var jag ska göra av mig. Jag har fyra saker jag vill göra, och de går tyvärr inte så bra att förena för tillfället. Jag vill:
1. Lyssna på min nya Winnerbäckskiva
2. Spela på min underbara trumpet (inte ny)
3. Lyssna på Black Dyke-skivan som jag just har lånat av Johan (fantastisk!)
4. Spela på den lustiga ess-kornetten som jag just lånat av Marit
Det är süpersvårt att bestämma sig ibland. Jag tror jag lyssnar lite, måste vara snäll mot syster yster som skriver labbis. Stackarn. Skönt att kemiprovet är över. Synd att vi har matteprov och fysikprov kvar. Fast jag ska inte klaga, det har varit en bra dag med lite fika med William och lite fika på stormötet (allas vår egen moderkaksförening bjöd) samt lite kaka och bulla på orkestern.
Buuullebullebulle trallala!
Kakmonster på er alla!
Mycket bättre dag!
JAG SKA PÅ SKATEKURS!!!
Ända sedan jag var pytteliten har jag varit fashinerad av skateboards och tyckt att de verkar vara en nice grej. Nu har jag alltså, tack vare Klara, fått chansen att under tre dagar lära mig skatea (mer eller mindre i alla fall) för ynkliga 250 kr. I dessa slantar ingår även mat, sovplats, Stockholmsresa samt en T-shirt. Härligt eller vad?
Klara är bäst, ingen protest, och jag ser fram emot detta hur mycket som helst. Blåmärken, visst, men de kan ju också ha sin charm.
Dagens gympalektion bestod av ett Cooper-test. Jag och Matilda var stabila, hon kom in på 10 min 18 s medan jag kom in två sekunder senare. Mycket bra kondition visar detta på. Man tackar, man tackar, sommarens konditionsträningar har visst gjort sitt!
Nu ska jag fortsätta med kemin inför provet imorgon!
So long!
Ända sedan jag var pytteliten har jag varit fashinerad av skateboards och tyckt att de verkar vara en nice grej. Nu har jag alltså, tack vare Klara, fått chansen att under tre dagar lära mig skatea (mer eller mindre i alla fall) för ynkliga 250 kr. I dessa slantar ingår även mat, sovplats, Stockholmsresa samt en T-shirt. Härligt eller vad?
Klara är bäst, ingen protest, och jag ser fram emot detta hur mycket som helst. Blåmärken, visst, men de kan ju också ha sin charm.
Dagens gympalektion bestod av ett Cooper-test. Jag och Matilda var stabila, hon kom in på 10 min 18 s medan jag kom in två sekunder senare. Mycket bra kondition visar detta på. Man tackar, man tackar, sommarens konditionsträningar har visst gjort sitt!
Nu ska jag fortsätta med kemin inför provet imorgon!
So long!
Usch och fy och blä
Idag har varit en riktig skitdag! Jag ville bara sätta mig ner och storböla hela dagen, men tyvärr passar sig inte alltid sådant beteende. Annat var det på den tiden då man alltid hade en sandlåda till hands. Då kunde man äta sand tills man faktiskt hade en anledning till snor och tårar som sprutade lite överallt. Jaja.
Nu har det goda humöret trots allt tagit överhanden, det är sjukt hur bra man mår efter att ha tränat lite med vårt fina rödsvarta lag.
Något som jag dock frotfarande sörjer smått är att biljetterna till Winnerbäcks konsert i november är slutsålda. Det gjorde mig faktiskt jätteledsen, hade verkligen sett fram emot att se honom live. Men, men.
Den första trumpetlektionen med nye läraren Bo-Inge (underbart namn att uttala) kändes väldigt bra. Karln vet vad han gör och fick mig att inse att det faktiskt finns ett övningssystem till en bok som jag haft i säkert 6 år. Lustigt.
Dagen var verkligen skit. Det berodde inte på människorna utan på något inuti. Hoppas det inte dyker upp igen på lääänge. Usch.
Sov
Nu har det goda humöret trots allt tagit överhanden, det är sjukt hur bra man mår efter att ha tränat lite med vårt fina rödsvarta lag.
Något som jag dock frotfarande sörjer smått är att biljetterna till Winnerbäcks konsert i november är slutsålda. Det gjorde mig faktiskt jätteledsen, hade verkligen sett fram emot att se honom live. Men, men.
Den första trumpetlektionen med nye läraren Bo-Inge (underbart namn att uttala) kändes väldigt bra. Karln vet vad han gör och fick mig att inse att det faktiskt finns ett övningssystem till en bok som jag haft i säkert 6 år. Lustigt.
Dagen var verkligen skit. Det berodde inte på människorna utan på något inuti. Hoppas det inte dyker upp igen på lääänge. Usch.
Sov