På äventyr med Lilla My
Det har varit galet mycket känslor idag. Bra känslor och mindre bra känslor. En ljuvlig hemmakväll med mamma och pappa utan någon kontakt utifrån. Den har verkligen varit hur skön som helst, och just ikväll hade jag inte velat dela den med någon annan.
Det har varit många tillbakablickar idag, flera gånger har jag upplevt sånt som var väldigt viktigt för mig förut, och man inser att det fortfarande är viktigt, där någonstans under all glitter och glamour. Det bästa på hela dagen var nog när Emma plötsligt fanns att krama, mitt i allt. Aldrig har timingen varit bättre, Emma, du är min klippa.
På det stora hela var dagen nog väldigt bra. Alldeles lagom. Det är alltså så här det känns att vara Lilla My.
För det var jag. Lilla My. Skrapan hade maskeradtävling inför Halloween, fina priser fanns att vinna också. Ett av dem, nämligen andra priset iPod shuffle, har jag ryktesvägen hört att Helenius tog hem för sin trollkostym. Grattis! Jag måste säga att tredjepristagaren Kattesopan också hade mitt fulla stöd, bruden utan lyxförpackning... Turtleskillen var också fin. Erik var råsnygg med sin toasits och vaskrensare. Viktor var minst lika råsnygg i sin krokodildress med tillhörande strumpbyxor. Musse och Mimmie, alias Alex och Sofia, var sötnosar med söta nosar. Bra initiativ av elevkåren!
Nu ska jag fortsätta pyssla om mig, för det behöver jag faktiskt!
Slängpuss (ej kyss)
Som Emma har man till uppgift att finnas att kramas med, eller nåt sånt ^^ iaf för personer som heter Monica :)
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle vara utan dig. Låt oss aldrig tappa kontakten, snälla? Du är nog den enda som är stabil nog att ge mig lite stadga.
Jag vill aldrig tappa kontakten med dig, lika aldrig som att aldrig aldrig stavars med två L. Du är underbar!