En fråga - många svar
Jag vet inte riktigt vad det beror på, det kunde ju vara en följd av att Mathilda var ovanligt kramsjuk. Eller på de, som alltid filosofiska, samtal jag har haft med Sofie. Eller på att solen sken. Kanske toppades mitt humör av att vi fick hamburgare till mat, och att Husman och Martin stod efter mig i kön. Jag kan också tänka mig att det berodde på att Jennifer var i skolan igen, jag har en alldeles nyritad Igelkott på armen som bevis.
På median ska vi ju komma ihåg att vi som extra bonus fick se hunken (eeh) Schwarzenegger i Terminator 1. Det var riktigt fasta skinkor måste jag säga! Mattelektionen var ju riktigt spännande den med om man bortser från genomgången. Många charmtroll har också hållit sig i närheten förutom klassen, bla Emma, Frida, Josse, Karin och Hanna. Men kan mitt soliga humör bero på endast detta? ... Annars kan ju den gröna tomten med ett headset hjälpa till lite. Eller att jag äntligen fick träna igen. Eller att jag och Isabelle fulade oss på den jobbiga men härliga träningen? Det kan ha att göra med att en promenad spenderades med Amanda. Möjligen är orsaken den kopp med grönt te jag strax ska dricka?
Nä. Tyvärr. Allt beror på att jag drack en stor kopp kaffe ur min gröna fina mugg imorse. Vad deprimerande. Kan det vara så illa?
Nä, det är nog som en sak Filip en gång filosoferade fram om färgen vit: det är som med salt, det framhäver de andra smakerna (händelserna i mitt fall). Mitt kaffe är mitt salt!
Allt salt är ballt!
En het och hett diskuterad matematiklektion
Den började med en knäcklik (seg) genomgång med den blivande läraren, skåningen Mattias, eller Matte (haha) som vi kan kalla honom. Därefter tiggde sex små flickor om att få sätta sig ute i solen och arbeta, vilket de fick efter att Julia använde "snälla, rara"-frasen på ett hittills aldrig skådat vis. Gränslöst stora ögon, ynklig röst och gulligheten på topp (från någon som är så otroligt söt redan från början). Yippie tänkte vi. Yippie tänkte även lärarn Jonas ("Gud vad bra att vi är två lärare nu så att jag kan vara ute hela tiden"). Aldrig förr hade elever i N1b fått så mycket hjälp på en mattelektion.
Plötsligt fick Monica syn på rök, och sedan lågor på ängen nedanför skolan. Hon börjar diskutera detta med framförsittande tös (Sofie?) och vänder sig sedan åt höger där Jonas står och hjälper allas vår Idol-Elsa med ett tal. Enträget knackar Monica på Jonas för att göra honom uppmärksam på detta möjliga hot. Så småningom kan han inte längre ignorera det tålmodiga petandet utan tittar upp och får en kort sammanfattning av upptäckten. Tro inte att detta fick honom att tappa fattningen, nej, tvärt om var han oväntat lugn och tog för givet att det skulle brinna och var kontrollerat. Men man borde väl kolla upp det, tyckte vi naiva små flickor.
Till slut fick vi den käre Jonas att gå ner en bit och titta närmare om någon kontrollerade elden. Det gjorde ingen. Då tillkallades brandkåren, och snart var folk på plats och släckte vad som fanns kvar av branden. Världen var räddad!
Vid det här laget gick Jonas in till klassrummet igen, och strax utbrister Elsa: Vilken tur att jag upptäckte elden! Övriga vid bordet försökte övertyga henne om att fallet var något annorlunda. Dock vidhöll hon att hon hade sett den långt innan jag sa något. Ja, det var då en himla tur att hon upptäckte den!
När vi kom tillbaka till klassrummet började vi berätta för de andra om vårt lilla äventyr, men då sa de att de redan visste vad som hade hänt. Jonas hade redan hunnit berätta om hur han upptäckte elden. Vilken himla tur att Jonas upptäckte elden!
- Detta är min version av vad som hände vid vårt bord där ute. Du får själv bedöma om den verkar trolig (rimmar på rolig). Därmed inte sagt att någon vid ett annat bord mycket väl kan ha upptäckt elden långt innan någon av oss töser och Jonas gjorde det.
Dagens Erik?
Kan man köpa sudd någonstans på skolan?
Veckans Jonas
"Whiteboardpennan blir PERFEKT, det här blir livsfarligt!"
Sammanhang: Jonas hade ett armborst som han ville avfyra i klassrummet. Tyvärr hade han ingen pil. Slutligen kom han förtjust på den briljanta idén att använda en whiteboardpenna (efter att samma idé nämnts minst tre gånger)...
Solig dag på alla sätt och vis
Svaret är JA. Den är återfunnen, en lärare hade den och nu sitter vi två och myser här i kvällningen. Jag tycker om min mobil. Dock, om någon skickat SMS medan SiM-kortet var blockat är det risk att jag inte har fått det. Nåväl.
Idag, kära vänner, idag var det rena rama sommaren. Jag har fått årets första rejälare fräknar och min tallkottkörtel (undrar ni så får ni Googla) verkar ha fått tillräckligt med ljus. Jag är glad helt enkelt. Trots att jag har räknat kemi ett bra tag. OTROLIGT!
Denna dag inledde jag och resten av musikklassen med en oförberedd "konsert". Matti förklarade att om 40 min skulle vi spela upp en låt för lärare som vallfärdat från Sveriges alla hörn till vår lilla skola. Hastigt sattes det igång med transponering och gitarrklinkande. Till slut traskade vi en trappa upp och representerade de grön-vita. Jag tycker absolut vi blev godkända på det hela taget, men fick vi några mackor från fikabordet? Näjje. Istället fortsatte vi med vårt på nedre våningen och bildade ett litet band med mig på bas, Erik på akustisk-/elgitarr, Gurrasnurra och Elsa på sång och piano, Äjkäj som trummis och Ellie bakom sitt keyboard som vanligt. Kunde det sluta annat än bra? Svar ja. Slutade det bra? Svar ja igen. Vi är antingen duktigare än jag trodde, eller så är jag mer lomhörd än jag hade väntat mig.
Sol i sinne, sol i minne.
Mobil saknad
Min mobil är totalt försvunnen, och jag vet inte om det är jag själv som har råkat tappa den, eller om det är någon som har stulit den ur min väska. Vad ska jag göra nu om jag inte får tag på den igen? Mitt simkort finns ju i mobilen med bland annat ett SMS från 8: an. Det stod bara "Var det du som tog min macka" i det, men jag vill ändå ha tillbaka det. Det och min mobil. Nu håller mamma på att spärra kortet. Shit. Jag som var på så himla bra humör innan. Nu är det i botten kan tilläggas.
Snälla, om det är någon som vet något om min mobil så kan ni väl meddela mig? Min största förhoppning är dock att jag ska kunna kvittera ut den i receptionen i skolan imorgon. Blä.
=(
En Lördagshistoria
Moncan är tillbaka för att uppdatera er om hennes oerhört meningsfulla liv. Ta igår till exempel. Då erövrade jag hela Europa, provade på etiopisk mat och filosoferade över huruvida man kan backa framåt. Så här gick det till:
Jennifer Den Underbara bjöd hem mig för att uppleva den himmelska njutningen i injera (mat, misstolka inget). Detta upplevde vi också, fruktansvärt kladdigt, men som den goda etiopier jag är (?) undanhöll jag mig att slicka de kletiga fingrarna rena. Upp gick vi. Där i hennes lilla, lilla rum i den lilla, lilla staden i det lilla, lilla Sverige höll vi oss ett tag, men så småningom avancerade vi. Vi övergick till Eriks hus som var lite, lite större. Där smög vi oss in genom häcken på baksidan som de smidiga varelser vi är. Ingen dog.
När vi väl infiltrerat det Erikska hemmets insida var det dags att se en mycket blodig film. Detta påstående kom från Martin Den Äldste. Var filmen blodig? Ack nej. Dock fick vi lära oss att man bör argumentera - inte diskutera, och att överkonsumtion av nikotinplåster kan leda till döden. Såvida man inte är rökare. Kontentan av detta? Det är farligt att inte röka.
Efter att jag konstaterat att Erik Den Konspirerande hade 6 handhanddukar i sitt badrum, och Gustav Den Långe hade slagit sitt knä i bordet tillhörandes soffan, gick vi en trappa ner för att dela upp världen sins emellan. Modiga män ur min trupp infiltrerade alla fiendeläger, men Gustav Den Grymme upptäckte detta och ja... hans åtgärder är för grova för att nämnas i denna blogg... Det samma gäller Martin Den Torterande.
Hur som haver, så småningom var det tid att återlämna Jennifer Den Lilla till hennes ömma moder. Dock var det far i huset som tittade ut medan vi James-Bond:ade oss. Trevlig karl det där, men vad skulle vi återstående fyra härdade ungdomsbrottslingar ta oss till när han berövat oss Jennifer Den Sömniga? Vi tog oss till pensionärernas lilla damm (kallas dammen av infödingarna) och kollade på Gustav Den Flyttades gamla hem. Det var mörkt där inne förutom en vit naken man som stod i fönstret. Därför blev grabbarna inspirerade att gå och köpa svart kaffe med vit mjölk i. Sagt och gjort.
Det är nu vi har kommit fram till den punkten i historien där backandet framåt började diskuteras. Gustav Den Filosoferande berättade för oss att han pratat med en annan ung man om detta i veckan, och genast satte Erik Den Motsägelsefulla igång att säga emot. Emot att man kunde backa framåt. Resultatet blev att alla började backa åt olika håll (eller var det bakåt för alla? Vad kom först, hönan eller ägget? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Vad är värst, klarinetten eller blockflöjten?) så att jag nätt och jämnt hann med sista bussen hem.
Slutet gott, allting gott!
(Oj, nu blir det för långt om att berätta om övriga händelser, vi får ta dem en annan gång eller inte alls...)
Slutet gott, som sagt. Kram på er!
Fredagens Per
Det här är ingen dikt.
Idag satt jag på bussen och var outhärdligt asocial
Idag mådde jag illa
Idag fick jag inte åka buss med Jennifer
Idag var Äjkäj inte på spanskan
Idag hade jag ont i foten
Idag gick jag till skolsköterskan som bara yrade
Idag ville jag inte umgås med mig
Idag var jag grå och beige med inslag av sjukhusgrönt
Idag fick jag inte vara med och spela fotboll
Idag fick jag inte träna
Idag hade jag en mildrande dimma i psyket
Idag kunde jag lika gärna varit någon annan stans
Idag känner jag för att deppa. Lite.
Idag var bara mitten fin.
Imorgon får bli bättre.
Och nej, jag försöker inte vara "emo", känner du mig inte bättre än så kanske du borde ta dig tid att göra det. Jag kommer igen imorgon när jag har knarkat lite Du hade tid och annan terapi i form av estetik.
Sköt er.
Nattfilosofering
Dagen förgylldes av att äntligen få beställa en tröja av märket Mahloo, brödrosten den fina blev det.
Oj, nu säger ögonen att klockan är en minut över tre, och hjärnan säger drygt tre timmar kvar till väckning.
Magen säger bara god natt!
Dagens Per
Biiirdlaaand, I'm singing Bird-laaand
Dagen började med två timmars musik i väntan på att resten av klassen skulle anlända. Det borde vara pest, men jag ser det som något av ett privilegium för det mesta. Man kommer till musiksalen, släpps in av Matti, vaknar till tillsammans med "musikklassen" (ensemble på 4 sångare, ett piano och så jag - trumpeten) och sedan blir det mucicerande i två timmar framåt. Allt är så lugnt och stillsamt när man kommer dit. Lite "Godmorgon, sovit gott?", och nu för tiden "aaw, är du sjuk?".
Mycket sjukdom har det nämligen varit den senaste perioden. Idag kom båda grabbarna och var trasiga i halsen som så många gånger förr. Det hindrade dem dock inte, tappra som de är. Men hur tappra de än är, så krävs det lite mer repande på den gamla godingen Birdland (ingen annan har hört talas om den heller). Vi lät inte bra. Ganska roligt i och för sig. Väldigt roligt. Men inte bra. Ändå är jag inte orolig, för vi är bra på vårt egna lilla vis, och snart sitter allt som en smäck. Vi är snygga också. Kom och hör/se oss nästa gång vi spelar!
Ovanligheter:
Martin berättade att en av mina bästa kompisar skaffar valp på söndag.
Kompisen berättade att hon skulle skaffa valp på söndag.
Jag och Mathilda låtsades att vi satt genom att stå nära den buckliga spegeln vid kiosken. Ganska underhållande faktiskt.
Biologiprov gjort av lurendrejaren och Kaj-skändaren Hans. Lurigt - O ja
Buss ända hem med sång-Erik och dans-Maja. Väldigt trevligt och ovanligt.
Kakbakning av syster runt 11 nu ikväll = mums, mums, mums
Vanlighet:
Sen sänggång. Sömnbrist is the shit...
Veckans Jonas
Jonas: Har ni varit i en sån här stor ladugård?
Klassen: Nej.
Jonas: Det har jag. Det var helt fullt med kossor!
Dagens Per
Jag-har-inte-fantasi-nog-att-hitta-på-en-rubrik-så-jag-kallar-inlägget-för-Måndag
Ju-hu.
Idag hann jag oväntat nog med bussen! Jag måste antingen ha sett otroligt sorglig eller charmig ut, för busschauffören stannade efter att ha kört kanske 5-10 m. Vi hoppas på det senare. Dock skedde sedan två saker som talar mot varandra men för varsitt av ovanstående alternativ:
1. Martin gick förbi mig och satte sig längst bak på bussen.
2. Erik dissade den gamle barndomsvännen Martin för att sitta med mig.
Moncan: Alltid är det någon som klagar på mig... Nee jag är ful.
Gandalf: Jaa, du är det faktiskt.
(Se Sagan om Saftkalaset på youtube.com)
Hur som helst, dagens prestation stod Jennifer för. Hon sa så sent som igår att hon skulle cykla de många kilometrarna till skolan, och visst gjorde hon det. Strax innan hon kom in i klassrummet disskuterade jag och Mathilda hurvida hon hade genomfört planerna och hur hon skulle bete sig om hon verkligen hade cyklat. Vi kan säga att 90% stämde. En avhoppad kedja och regnblöt flicka kunde bland annat förutses.
Jag i samrådan med några andra damer i klassen har kommit fram till att denna blogg skulle kunna ha en återkommande punkt:
Dagens Per.
Ni kommer faktiskt få se smakprov på den redan idag om ni så önskar. Dessutom kommer framtiden säkerligen innehålla "veckans Jonas", men den är liiite mer osäker. Inte framtiden alltså, utan Jonas. Han låter faktiskt rätt osäker på det mesta om jag ska vara ärlig.
Må bra!
WOHO!
Grattis!
En snabbis...
Hoho, som nattugglan kan säga.
Kort sammanfattning av veckan:
Måndag, minns ej
Tisdag, minns ej
Onsdags, jätteplugg, aj i fot, vååår
Torsdag, ojoj, panikplugg inför matte B
Fredag, prov i matte B, prov i spanska, prov i engelska, Borat = spårat (rim?)
Lördag, skidor och snowboard med Pelle och två bönder
Söndag, chill, promenad med Belli och jätte-aj i foten
Wieee, jag är jätteglad nu, för Gotland ser ut att gå i uppfyllelse och kvällen till ära har jag pratat med bland andra Bella-bus som ska ta sig hela den långa vägen från Lidingö för att träffa oss Uppsalingar. Vilken kvinna!
Dessutom har jag haft kontakt med några andra små orter ikväll, Åmål, Ume, Ärentuna, USA, Uppsala och ja, även Nybygård fick vara med på några hörn. Exotiskt.
Natti, natti, sussi gotti, pussi, pussi...
Blaa, bla bla bla...
Den kommande fredagen blir inte att leka med (som Bell skulle uttryckt sig).. Tre prov väntar mig runt hörnet av torsdagens dygn (dvs efter "hörnet", alltså fredagen) varav ett är spanskt, ett är nationellt och ett är kursprov i Matte B. Trist nog hörde jag igår att min lagkompis Anna som läser andra året på "sam" ska ha kursprov på Matte B i april. Kul.
För tillfället är jag helt utmattad efter en matterunda på ca 3½ h. Gnällig kan också tilläggas. Här kommer en liten sammanfattning (och upprepning) av olika saker Matte B innefattar:
9 Ointressanta fakta om matte B:
Matte B:
1. Kursprov på fredag (samt spanskaprov och nationellt engelskaprov)
2. Ca 3½ h intensivt pluggande i sträck (lite till med Jennifer... lite) idag
3. Massa plugg imorgon
4. Massa plugg på torsdag (hoppar t.o.m. träningen då)
5. Hade jag gått 2:a året på "sam" som Anna i laget hade jag inte behövt göra det förrän i april
6. Jag ser inte fram emot det
7. Det förstör det lilla liv jag har (precis som kemiprovet gjorde förra veckan och biologiprovet kommer att göra nästa vecka)
8. Jag vill cutta det som vi gjorde med Kaj Kaja
9. Det gör mig fruktansvärt gnällig
Alla planer inför sommarlovet gör mig däremot rätt så bubblig och glad. Det ser ut att bli en del bortåkande inom Sveriges gränser tillsammans med homies, både nyfunna och riktiga gamla original. Göteborg, Ålmål, Gotland, Jönköping och Gräsö är de platser som just nu är mest aktuella. En Arvikafestival finns lite i dunklet, och Reggaefestivalen är väl inte heller någon omöjlighet. Men hur i allsin dar (nej, jag vet faktiskt inte hur det stavas) ska Moncan ha råd med allt detta, kanske du frågar dej? JO, jag har nämligen skaffat sommarjobb de dryga två första veckorna av lovet. Det känns bra. Dessutom ska sommaren bli ovanligt varm så jag ska som alltid försöka (notera försöka) bli brun.
Finland ska jag väl slösa en vecka på eller så. Kanske drar till Lidingö (med brorsan?) om flickorna där vill leka med mig (oss?). Sedan ska jag ligga på en picnicfilt tillsammans med Mathilda och Jennifer och slappa järnet. Träna lite (jogga på morgonen före frukost kanske?). Pressa in någon båttur med Björkarna. Hitta någon tid att umgås med folk hemma. Eventuellt gå någon mattekurs. Bada. Besöka Gothia cup. Shoppa. Lära mig köra bil. Partaja. Grilla. Titta på stjärnor. Förälska mig. Skaffa några extra fräknar. Ta farväl av Ida som åker till USA ett år. Återuppta kontakten med någon härlig halvt bortglömd själ. Vara vaken hela nätterna. Sova. Fotografera. Titta på solupp- och nedgångar. Tälta. Åka på utflykt. Önska att jag satt i Norge med en stilig norrman. Sitta på minst ett tak. Lära känna några nya människor.
Hmm... hur många veckor är sommarlovet på egentligen? Jag räknar med att hinna med det mesta av ovanstående, men vem vet hur det kommer sluta? Kanske sitter jag ensam hemma och tittar på tv hela sommaren. Man vet ju inte...
Det är vår förresten, även om buss-Annika säger att det bara är en svacka. Det sa hon idag. Hon tror att det är vinter, men jag vet att det är vår. Vår, vår, vår.
Det våras för våren sa vår Vårånica.
Melodifestivalen = Bluff?
Jo. Så här är det (för det har mamma sagt):
Angående Melodifestivalen och deras "kvalitet" på bidrag - kommitén som väljer ut "de bästa" bidragen väljer inte ut de bästa bidragen. De vill nämligen inte att Sverige ska vinna den stora Melodifestivalen! Nu blev ni allt bra chockade, va? Så här ligger det till: vinner Sveriges bidrag måste vi hålla i Eurovision Song Contest nästa år. Det vill man inte, kostnaden för ett sådant evenemang är inte liten (till och med SAM: are borde förstå detta). Visst, PR för Sverige, men fortfarande, tjänar man verkligen mer än man förlorar? Jag vet inte och jag bryr mig inte. Det här är i alla fall min och mors teori, sen får den hålla eller falla i bitar små, jag står fast vid den som en röd gris!
Run Forrest, run.
Kontaktannons
Kontaktannons för kvällen
Jag är en pigg och glad tjej som har ovanligt mycket spring i benen. Därför söker jag Dig, en trevlig person som har lust att motionera med mig ikväll. Helst av allt vill jag jogga en liten runda, men en promenix är ju inte heller helt fel. Är Du intresserad? Ring mig på mobilen eller till mitt hemnr!
Kontaktannons för 17/3
Jag är en fjällsaknande tjej som försöker hålla kvar vintern in i det sista. Den 17/3 ska jag antagligen åka iväg till Romme för att åka skidor samt snowboard, men vill Du möjligtvis åka med så skulle det ju bli ack så mycket trevligare. Intresserad? Släng iväg ett SMS då!
Det ÄR faktiskt bra att det är vår.
Kristian Luuk, Ack om du ändå vore norsk
Jag håller för tillfället på att bojkotta melodifestivalen.
Folk får älska den om de vill, men jag ryser när jag från vardagsrummet hör Anna Book och kompani skrika ut sina djupa och betydande budskap (hånskratt). Jag gillar dock Kristian Luuk, han är mysig. Hade han varit norsk så hade jag kanske blivit kär i honom.
Det är nämligen något med mig och Norrmän. Jag vet inte ens om jag har träffat någon norsk pys, men de verkar så mysiga tycker jag. Kanske har jag bara glorifierat dem, kanske söker jag bara efter en karl som inte har överlägsen intelligens i förhållande till mig. (Varför skrattar norrmän när det åskar och blixtrar? - De tror att de blir fotograferade). Jaja.
Melodifestivalen i alla fall. Den är något jag inte förstår mig på. Dock förstår jag mig på gårdagens get togeather för mig och två Bästa vänner. Vi såg traditionen till ära en udda film. Den var svensk. Faktiskt sveriges bidrag till Oscar 2006. Då säger jag såhär: inte konstigt att amerikaner har en udda bild av Sverige när vi skickar in sådana här bidrag till deras största filmgala.
Filmen var jättekonstig, jag kan inte ens säga om jag tyckte om den eller avskydde den. Jag kan inte rekommendera er att se den om ni är ute efter något med rejäl handling. Den går inte upp emot Änglagård, men svensk var den åtminstone.
Favoritrepliker:
Jag blir glad av bacon.
Bacon innehåller väl inte mer fett än annar kött.
Hej då mamma. - Ja.
Är det så du ser ut?
Det går alltså ut på att någon av er ska ramla ner?
Du röker inte va? - Näej, det är bra. - Ska du ha en cigg? - Jag kan ta en.
En mås flera möss.
Favoritkaraktärer:
Snygg-Jörgen (förvånansvärt lik Helenius i profil)
Holger
Egentligen David, men han chockade oss onödigt mycket
Nästan John också, men han fulade sig så mycket...
Ofavoritkaraktär:
Jesper. Kom inte ens ihåg vad han hette.
Dagens kom-ihåg: Norah Jones är allt bra härlig till och från!
Bye, Bye, Äppelpaj...
Mr Kaffe
Kaffe är antingen väldigt bra för mig, eller otroligt onyttigt.
Symptom vid överdosering av kaffe (för mig):
Allmän hyperaktivitet
Stort dumt flin i ansiktet
Lyckokänsla
Toalettbesök
Mun som agerar kulspruta med ord som ammunition
Problem med att sitta stilla
Tankspriddhet
Darrande händer
Darrande kropp
Överdriven "social kompetens"
Spring i benen
Hopp i benen
Fördröjning i vissa delar av hjärnan
Svårigheter att hindra impulser
Hmm... jag har druckit mycket kaffe idag. Troligtvis tre starka koppar för mycket.
När jag tidigare under kvällen gjorde något mycket impulsivt och inte överdrivet normalt, insåg jag att flera av kaffesymptomen (absolut inte alla) har stora likheter med symptom jag får vid en annan typ av situation. Förälskelse. Jag är alltså kär i Kaffe. Frågan är bara om han verkligen är bra för mig. Visst gör han mig lycklig och får mig att glömma det som tynger mig, men han håller mig vaken om nätterna och får mig stundom att må rent fysiskt dåligt. Just nu är jag i ett rus, beroende av hans närhet som ger mig energi, men om jag åtnjuter hans sällskap i några veckor klingar atagligen magin av mellan oss. Vi kommer in i en vardagslunk där jag inte längre får ut något av att umgås med honom, förutom vetskapen att jag måste behålla honom vid min sida för att inte tappa all ork. Antagligen gifter vi oss också trots att gnistan har slocknat.
Näe. Jag tror att det är bäst om jag träffar honom sällan och varje gång får överraskas av hur otroligt go' han kan vara. Love him!
That's the way the cookie (coffee) crumbles!
Fa-an
Dagen slutade rätt ruttet om jag får säga det själv. Fa-an. Just nu känns allt bara skit, och det har ingenting med morgondagens prov att göra. Imorgon börjar mitt "nya liv" utan en beståndsdel jag har kommit att vänja mig vid. Ingen större skillnad mot den senaste tiden, men jag ogillar även de minsta av förändringar, så detta är lite jobbigt.
Ingen behöver trösta mig eller något sådant, man kan bara försöka att tycka lite extra mycket om mig så att min mätare för inkommande kärlek står på topp. Min mätare för utgående kommer dock inte kunna gå högre än 99,9%, men det är ju inte fy skam det heller.
Jag hatar murar.
Hemmaskolk - ingen ovanlighet
Jag vill bara säga att jag jätteskolkar från att plugga till mitt relativt stora kemiprov imorgon, och det är INTE BRA.
Jag tar bara mitt "pluggande" som en god ursäkt att dricka te och äta choklad med mintsmak. Karameller med mint- och kolasmak går också ner... Nej, nu ska jag ta mig i kragen. Skäms ju inför mig själv över min usla arbetsmoral!
Kramad vare du!
En tapper Kaja
Kaj Kaja hade blivit nedskjuten av statens egen torped, skott i bakhuvudet på nära håll enligt Gustaf. Rena slakten sa han, och han kan ju sina grejer. Vingen var lite blodigare, men hey, det är inte jag som har erfarenhet av skoningslösa avrättningar.
Jag verkade vara den ende som inte såg det komiska i att skoningslöst stycka någon ur min egen familj, någon som delar mitt namn. Olle såg det roliga, och Sofie Den Grymma hade även hon rätt kul åt det hela. Ack o ve.
Slutligen hade jag inget val. Jag märkte att Hans, en av statens anställda, höll sina ögon på mig. Hans hand var aldrig långt från mobilen. Skulle han kunna ringa torpeden om jag inte gav mig in i skändandet med liv och lust? Jag vågade inte ta risken. Därmed började jag nacka och klippa och pilla och skära för glatta livet. Mathilda och Sofie hade inga moraliska spärrar utan anslöt sig till dissikerandet med stort engagemang. Till och med Gustav plockade en och annan fjäder, men kanske gjorde han inte tillräckligt mycket kallblodigheter? Måhända hittas han i en mörk gränd imorgon efter ett möte med statens torped. Jag håller mina tummar och stortår för att Hasse hade uppmärksamheten på annat håll.
Kaj var en stor Kaja, han samlade sin mat flitigt och ingen Kaja jag träffat har visat sitt hjärta för mig på samma sätt som han. Ingen har visat lungorna, tarmarna och muskelmagen med dess stenar och frön lika tydligt heller för den delen. Hans lever hade klarat minst en folköl i fågelmått mätt. Vilken karl. Jag ska inte glömma dig Kaj, du var en makalös Kaja.
Kaj, tack för att vi fick äran att dissekera dig, vi klippte i alla fall inte av ditt huvud som en annan grupp gjorde med sin kaja. Hos dig kan man verkligen säga att det var insidan och inte utsidan som räknades, och vi tyckte alla att just Din insida var väldigt intressant. Tack för den tid vi har haft tillsammans!
Vila i frid kompisar, natten är ung men sängen skön.
Vi pratar om gårdagen
Hanna berättade om en uppgift hon fått i skolan. Det var meningen att man skulle skriva om saker från barndomen. Hanna hade skrivit om sin säng som praktiskt taget bestod av en stor låda med en madrass över några plankor.
"Vi brukade leka affär under min säng, vilken var ganska speciell" skrev hon. Sedan skulle läraren av någon anledning läsa upp utdragna meningar ur olika texter, varvid hon väljer Hannas mening. Det tråkiga (roliga!) är dock att hon ändrade meningen lite så att den slutligen blev:
"Vi brukade leka i min säng, vilket var speciellt".
Ojoj...
Sedan diskuterade vi vilken sommar en sak hade inträffat, och mitt minne svek mig medan Hanna var bombsäker på sin sak. "Hur kan du veta att det var då?" frågade jag aningen förvirrad. Hanna flackar lite med blicken och ler sitt gulligaste leende. "För vi använde inte BH då...". Det var inte vad jag väntat mig, men ack så bra minnesregel!
Det var kul i alla fall, men nu har jag inget mer att säga. Utom kanske att Ni ska stå på er och bita ihop när det rör till sig i livet. Speciellt Du, du vet vem du är.
Äppelmos
G' day.
Det här blir ca andra inlägget som inte sker kvälls-/nattetid. Vilken lyx. Just nu sitter jag ensam kvar i skolan medan alla kompisarna har åkt hem. Buhu om vi säger så. Jag gör allt för att skjuta upp mitt mattepluggeri, och hittills har jag lyckats ganska bra... Matte förresten. Jennifer är helt galen ibland. Som tex. idag på mattelektionen när vi gick igenom ekvationssystem. Jag hade svårt att acceptera att man kan ändra ett tal hur mycket man vill för att sedan kunna addera det med ett annat och ändå få fram rätt svar. Detta försökte jag få henne att förstå, men till svar får jag:
- Du kan inte jämföra äpplen med päron! Du kan inte äta av päronen för att förstå varför man tar en tugga på de magiska äpplena.
Kan det bli mer självklart än så? Jag ska tänka på det nu när jag slutar upp med skolkandet och återgår till matematik tretusen.
Puss på er