moncan

Igår lekte då jag och Hanna som vi hade bestämt. Bara Hanna och jag, och vi behövde verkligen lite vi-tid. Mången skratt och nästan lite gråt utsöndrades och inte bara en utan många minnen kom fram ur dammiga lådor. Ni kan få två utdrag om sånt som kunde komma upp på samtalslistan under de nästan fem cd-skivorna (långa skivor) som hann gå:

Hanna berättade om en uppgift hon fått i skolan. Det var meningen att man skulle skriva om saker från barndomen. Hanna hade skrivit om sin säng som praktiskt taget bestod av en stor låda med en madrass över några plankor.
"Vi brukade leka affär under min säng, vilken var ganska speciell" skrev hon. Sedan skulle läraren av någon anledning läsa upp utdragna meningar ur olika texter, varvid hon väljer Hannas mening. Det tråkiga (roliga!) är dock att hon ändrade meningen lite så att den slutligen blev:
"Vi brukade leka i min säng, vilket var speciellt".
Ojoj...

Sedan diskuterade vi vilken sommar en sak hade inträffat, och mitt minne svek mig medan Hanna var bombsäker på sin sak. "Hur kan du veta att det var då?" frågade jag aningen förvirrad. Hanna flackar lite med blicken och ler sitt gulligaste leende. "För vi använde inte BH då...". Det var inte vad jag väntat mig, men ack så bra minnesregel!

Det var kul i alla fall, men nu har jag inget mer att säga. Utom kanske att Ni ska stå på er och bita ihop när det rör till sig i livet. Speciellt Du, du vet vem du är.