Vi ses snart!
Jag ska till Stöckhölm nu.
Före och efter
Okej, barn. Ännu en snygg blogg! Den är skön, rolig för hjärnan:
Typiskt sansat inlägg.
Vi spelade ju med Slim Fingers i fredags, och det var verkligen skitkul. Hur många *LUMS-knott som helst och dans och fantastisk ljudkvalitet. Och öl. Men det var en jäst som inte... öh? Varför skrev jag jäst? Idiotiskt... Det var en GÄST som inte dök upp mot bättre hoppande. Som i bättre vetande, fast som i att hoppas. Från min sida. Det hade varit kul, men missförstånd är ju som de är. Dumma nästan jämt.
Ps. jag älskar 6-åringar. De är söta. Och Erik är förkrossande pedagogisk på fritidssamlingar.
*musikklasserna på Skrapan
Öh, har jag sagt att jag är skittrött?
Ps. jag älskar 6-åringar. De är söta. Och Erik är förkrossande pedagogisk på fritidssamlingar.
*musikklasserna på Skrapan
Två veckor?!
Jag ska till USA.
I två veckor.
Landet där allt är stort.
De har ingen lilla My.
I två veckor.
Landet där allt är stort.
De har ingen lilla My.
Slim Fingers McGee and the Scat Rat Stompers
Imorgon är det pramiärspelning med mitt senaste band. Vad heter vi?
Jo: Slim Fingers McGee and the Scat Rat Stompers
Gudars skymning. Ja, ni kan ju gissa hur lång tid det tog innan jag lärde mig det namnet. Hujeda mig. Men det blir kul, en riktig röjspelning i källarn på Bäverns Gränd. Säkert en massa svett och dans. Öl. Och VÄNNER. Älskade vänner, jag håller av er så hemskt mycket! Imorgon ska vi röja till Birdland och Mr Sippi!
Jo: Slim Fingers McGee and the Scat Rat Stompers
Gudars skymning. Ja, ni kan ju gissa hur lång tid det tog innan jag lärde mig det namnet. Hujeda mig. Men det blir kul, en riktig röjspelning i källarn på Bäverns Gränd. Säkert en massa svett och dans. Öl. Och VÄNNER. Älskade vänner, jag håller av er så hemskt mycket! Imorgon ska vi röja till Birdland och Mr Sippi!
Tycker jag.
Men hallå. Kan inte Isabelle komma hem nu?
The Bridges of Madison County
The Bridges of Madison County
Vacker film. Jag blev ganska rörd. Meryl Steep gjorde det bra, Francesca fick bli en egen människa, förblev inte en rollkaraktär i ett manus. Eget kroppsspråk, egen brytning. Så mjukt. Så viktigt.
Varsamt
Kärlek är så konstigt.
På sistone har jag börjat minnas.
Hur stor en kyss kan vara.
Hur glad en kyss kan vara.
Hur trygg en kyss kan vara.
Hur dyrbar en kyss kan vara.
Hur vänlig en kyss kan vara.
Hur ömsesidig en kyss kan vara.
Hur kunde jag glömma det? Hur kunde kyssar, de vackra kyssarna, bli opersonliga? Hur kunde de bli betydelselösa? Hur kunde de bli ensamma? Hur kunde de bli besvärande? Det är så sorgligt att tänka på.
Nu har mina tankar sakta börjat virvla, smyga och susa mot den ljusa kyssen.
Försiktigt, jag vill inte skrämma bort dem.
Vänner är de som oss bäst känner.
Sämsta födelsedagspresenten någonsin.
En riktig idiot den där Jens Bleckert som har gjort den.
Vaddå, trodde han att jag skulle bli glad eller?
Trodde han det?
Skojar du?
Men GAH!
Hur jag än försöker vill inte bloggen tillåta mig att lämna blanka rader i föregående inlägg. Hur ska man kunna styra de emotionella reaktionerna på texterna om man inte får styra över det visuella?
Obehagligt
Hej, hej.
Igår frågade jag min ömma moder om hon trodde att det var en slump eller gen som givit oss kvinnor i familjen svaga knän. Det är nämligen så att både mormor, mamma, min syster och jag har problem med dem.
Mamma berättade då att min mormor har någon form av reumatism, och vad jag vet är reumatism ärftligt...
Behöver jag säga att det känns lite läskigt?