Peace & Love

Åh, Gudars skymning, vad har jag givit mig in på?

Ångest över att förbereda sig för festival. Hur mycket packning ska man ha med sig? Pengar? Kläder? MAT?!
Vad får man inte glömma?
Vilken väska ska jag ta?
Hur tar jag mig dit?
Var ska jag sova?
Tänk om jag inte har tillräckligt mycket pengar på kontot?

Oj. Oj. Oj.

Och VARFÖR skulle mamma åka iväg just den dagen jag behövde hjälp att packa? Det var ju så att man kunde bli lite ledsen.

Hu, jag längtar tills jag är där och helt enkelt får leva med vad jag har! Det är alltid värst innan. Väl där kommer det bli hur kul som helst! Och vet ni vad? Jag kommer att få se och höra Lars Winnerbäck!!!


Ja, och umgås med några av mina favoriter. Det är värt mycket i sig! Håll i hatten, vänner,  nu blir det äventyr!

Midsommarmys

Mmmidsommar.

Gunde, en hyvens kille, bjöd till grillkalas. En flicka hade blommor i håret, och alla fick pommes på tallriken. Jag fick dessutom så mycket ketchup och senap jag ville, så jag var klart nöjd. Efter middagsätande drog sig sällskapet inåt för lite sällskapande. Med undantag av att några ville vattna (ja, med vanligt vatten) grannarnas blommor och låna "isterband, bacon eller dylikt" höll vi oss också inne tills någon kom på den briljanta idén att hitta en midsommarstång.
Mot fruktbarhetssymbolen och vidare, tänkte vi och cyklade till den närmsta vi visste om. Där dansade vi inte så mycket, däremot fann vi ett par styltor som vi roade oss med. Och föll med. De sjönk nämligen ner i leran och sögs fast.
Lite klättrande blev det också av, även en uppsättning av ett visst mord på den lokala teatern, och till sist lite stagediving av Olle och Erik.
Så småning om tyckte vi ändå att man borde ta sig till vatten, så Storvad blev nästa anhalt. Där satt vi först på bryggan och drog osmakliga skämt anknutna till tidigare framfört mord. Sedan bestämde vi oss för att man faktiskt borde bada på midsommar. Plums, plums, plums, plums, plums. Sådär ja! Och jag var först i, ska ni veta! Efter en förträfflig nedkylning slängde vi oss på cyklarna till Gundes hus och bastu, och sedan satt vi där, sju tinande själar på plankor av trä. De osmakliga skämten fortsatte tills vi var varma och bastun blev kall. Det var dags för sömn efter en lång och trevlig midsommarafton!


Glad som en uggla

Ehm.

Jag tror att jag har en biljett! Mihihihi! Det verkar vara en kille som hade köpt biljett innan han fick veta att han skulle jobba på festivalen, så nu får jag hans biljett för 1900. Soft. Jag är klart nöjd. Käre Per (som han hette)!

Biljett till P&L, någon?

Okej. Förra inlägget kanske lät lite överdrivet dramatiskt. Men ni får tänka på att jag hade adrenalin upp till ögonbrynen i nästan en timme, jag satt och skakade.

Så här var det:
Jag vill ju åka på Peace&Love. Men så tog biljetterna slut, och jag blev tvungen att börja leta nya på Blocket. Det tråkiga med att köpa biljetter i andra hand är att folk vill att man ska betala 1000 kr mer än vad biljetterna kostade från början. Sniket.

Men. En man var ädel nog att sälja sin biljett för exakt samma pris som han betalat. Av en tillfällighet råkade jag se detta och kastade mig över telefonen. Jag var först. SMS:en rasslade in under samtalets gång, men jag var först. Hjälp, nu fick jag inte sabba det! Det var ju för bra för att vara sant. Bokstavligt talat. Min internetbank, mammas internetbank, och till slut systers internetbank strulade/var av fel bank. Inte roligt. Så efter en timmes sökande och trixande fick jag ringa tillbaka och säga att han fick sälja till någon annan.

Inte roligt!

Nu sitter jag och kollar på Tradera och Blocket med jämna mellanrum och hoppas på att få en biljett till rimligt pris. Jaha. Någon som vill sälja? Helst så billigt som möjligt, men 2000 kronor känns också rätt rimligt att betala (500 kr mer än orginalpriset). 2500 är mitt högsta bud, men det kan jag nog hitta på internet också.


Snälla, snälla, snälla, hjälp mig? Om du har biljett med camping och inte ska åka, hör av dig?


(Glad Midsommar, vänner)


Biljett

Mmmmhhgh!

Hjälp!

AAAAAAAAAAHHH!!!

FANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN!!! HELVETE!

SHIIIT!

neeej... ledsen...


Du-dunk, du-dunk

Jag är typ dum.

Jag har varit ute och gått över en timme i regnet. Trots att jag är rätt så förkyld. Till slut började det kännas konstigt i bröstet, och plötsligt hade jag inte lika mycket kraft kvar. Hoppas att jag bara inbillar mig.

Sömn botar allt! Så guten nacht.


Vänner, kära, kära vänner!

Suck.

Ibland kommer känslorna ikapp tankarna. Det händer inte så ofta. Jag tänker nämligen extremt snabbt... Hehe.
Nä. Ibland blir man splittrad. Och ledsen. Ibland börjar man faktiskt till och med gråta. En hel del. Då är det skönt att man har en Hanna som struntar i pojkvänner för ens skull. Som håller om en tills man är klar, snorandes eller ej. Och Isabeller som trotsar vänner och regn för att överlämna en brownie. Med sådana vänner överlever man allt.

Det kan vara så skönt att få gråta ibland. Allt blir faktiskt bättre efteråt. Och livet är inte helt perfekt. Man måste välja en väg ibland. Det gör man ju hela tiden. Vissa vägskäl är svårare än andra, men om man mot förmodan väljer fel någon gång, så kommer det alltid en avtagsväg åt rätt håll till slut. Tror jag. Hoppas jag.

Utlösande faktor var Bridget Jones dagbok 2 och låten Sorry seems to be the hardest word. Jag fattar inte varför det alltid är låtar jag tycker illa om som gör mig känslosam. Den betyder ju inget. Men Bridget såg så ledsen ut när den kom. Jag tycker om Bridget.


Nu har jag i alla fall fått det ur mig. Och efter regn kommer solsken! Puss på er, mina kära vänner!

Vad hand-lar det här om?


Lagom otydligt

Öööh, det är så synd om mig, jag är så sjuk, så sjuk.

Men bästa botemedlet mot förkylning tycks vara att arbeta. Första dagen (timmarna) på Skuttungekonditorn i Boländerna var riktigt fin. Jag hade en jättegullig "övervakare" som hette Anna, och jag fick göra vaniljbullar. Klart bra. Fika med en Isabelle och en Robbelibobba är inte heller att ta ner ur julgranen!


Och vet ni vad? Ingenting är skrivet i sten!

Taktbyten

Kalles klätterträd, är det någon som minns det barnprogrammet?



Hur som helst har Jojje Wadenius gjort (?) en fantastisk jingle till serien, och den har jag alltid älskat. Här om dagen försökte jag analysera dess taktart och kom fram till att det var ett helt gäng taktartsbyten.

Så här trodde jag att det var:
Varje siffra motsvar hur många fjärdedelsslag det är i takten.

44 6 44 6 44 333 4444 7 44 6 4444 7 44 3 2 444444444444444444444444

Vad säger ni? De takter som är 6 slag i trodde jag först kunde vara en takt med 4 slag och en med 2 slag, men det kändes inte rimligt när jag lyssnade på det hela. Kanske är 3- och 2-takten på slutet i själva verket en 5-takt?

Kalleavsnitt

Sjukt bra låt i vilket fall!




Mitt i stan bor en kille
som heter Kalle
och Kalle har ett träd

Som han kallar sitt eget
han sitter där uppe
och drömmer och fantiserar om allt möjligt och om Emma

Emma finns bara i fantasin
men hon är fin tänker Kalle

Under trädet sitter morfar och läser tidningen
morfar tycker om att läsa om allt nytt som har hänt

Men Kalle han gillar att mest ligga stilla
i toppen och sakta gungas av vinden

Dudaddido...


Ännu arbetslös

Från och med imorgon klockan 09.00 är jag inte längre en arbetslös student. Folk frågar ju nämligen hela tiden hur det känns att vara arbetslös. Det höll i fyra dagar ungefär. Lagom, säger jag!

Det känns bra att jag får jobba på konditori. Då kommer man nära tårtorna.

Fajka, me Like:a

Mmm.

Fika är fint. Trevligt och bra i det mysigaste hörnet. Fyra koppar kaffe (eller var det tre?), och sedan är jag hög. Som ett hus, ungefär. Är det normalt?


Hur ska det gå?

Mina tankar har varit så fladdriga sedan studenten. De yr hit och dit och tillbaka igen. Jag vet vad jag vill, men jag vet inte vad jag vill. Det känns väldigt uppfriskande. Vad som helst kan hända i sommar! Något kommer hända, något bra, men jag vet ännu inte vad. Min mage bubblar av skratt och nyfikenhet. Det är ett säkert tecken!

Delar av studenten











Jag tror aldrig att mina skrattgropar fått så mycket träning på en och samma dag. Tack alla som gjorde den så fin. Snälla, snälla ni!

Sista kampen

Iiih, nu kommer fjärilarna.

Mormor, kusin och hans flickvän har hittat till Uppsala. Det är på gång. Jag har lagt ut alla kläder och saker jag (än så länge kommit på att jag) ska ta med mig imorgon. Herre Gud.

Kampen blev för övrigt väldigt intressant i år.
1. Det regnade (har varit nästan överdrivet varmt de tidigare två år jag har varit med)
2. Kampen avbröts/ställdes in till följd av äggkastning
3. Kampen fick till slut fortsätta - men utan publik
4. Katte vann för första gången på elva år

Om jag ska vara ärlig så tycker jag nästan att det var lite kul att Katte vann, även om jag är glad att jag slapp vara där och få det gnuggat i mitt ansikte. Vissa ettor på Skrapan hade varit lite väl kaxiga mot sina kattevänner, och får nu äta upp det med råge. Eller kanske råg. Inga vetebullar där inte, utan ANDRA bullar. 
Eh. Var var jag? Jo! Jag hade otroligt kul så länge kampen varade. Jag skrek och skrek och sjöng och tutade i Staffans trumpet. Skrapanbandet sambabattlade en kort stund med Kattes virveltrummor & tillbehör. Men de stackarna hade ju ingen surdo*. Då går det som det går.
Mina fingrar förfrös i det ruskiga regnet av att hålla i en kall trumpet, men då kom en trogen skrapanelev (Linn?) till undsättning och lånade ut tumvantar.
När kampen blåstes av trodde vi knappt våra öron. Det hände alltså till sist. Otroligt tråkigt, men vad ska man göra. Vid det tillfället visste vi bara om ett kastat ägg på banan, men tydligen hade Katte fått sig en skur om 30-40 ägg (källan var dock en ytterst opålitlig katteelev). Då har man ju mer förståelse för beslutet. Korkade elever som kastade. Riktiga kvastskaft (smartskaft enligt Hanna).
Hur som helst gick delar till Skrapanbandet till Max och åt hamburgare och drack värmande kaffe/te. Det var en fin avslutning på kampen, och resten av dagen på stan gick jag och log. Jag tycker om dem. Undrar vad de ska spela för mig och alla andra imorgon på avslutningen... vi får se, och nu går jag och lägger mig.

AAAAAH!!!





*


På upploppet

Okej. Det börjar kännas att man ska bli student snart.

1. Vi har haft vår studentskiva med buller och brak
2. Jag har städat så förbannat i hela huset
3. Jag testade hela min outfit ikväll, klänning, mössa, CP-BH, skor - rubbet
4. Idag städade jag ur mitt skåp för sista gången, och en musiketta frågade i princip om vi någonsin skulle ses igen
5. Vi har ju redan sagt hej då till alla lärare och har inga lektioner


Jaha, jaha, jaha

Jag fick iväg mina brev till slut. Nu fasar jag bara för det stora dammsugarmonstret! Jag bör ju damsuga mitt rum, kan man tycka...

Jag undrar hur många som kommer komma på min studentmottagning. Bor man i en liten håla så får man ju räkna med det värsta. Men Ulf kommer i alla fall, så jag är nöjd och glad hur som helst. Undrar om alla i LUMS förstår att de är inbjudna. Jag får väl säga det till dem imorgon. Imorgon på KAMPEN*. The Kamp. Den stora och sista. Ska Katte vinna efter 11 förlorade? Eller ska Skrapan hålla sin segersvit och vinna sin tolfte seger? Jag vet ju vad JAG hoppas på.




* Katte-Skrapankampen, en dag fylld med tävlingar där de båda skolorna Skrapan (Lundellska skolan) och Katte (Katedralskolan) slåss om den åtråvärda vandringspokalen. Fotboll, dragkamp, kanot och massa friidrottsgrenar utövas, och åskådarna klär sig i respektive skolas färger: Vackert grönt och vitt i skrapanklacken och mindre vackert rött och gult i katteklacken. Skrapan brukar vinna.

Att det ska vara så svårt

Det skrivna ordet brukar vara min vän. Nu försöker jag knåpa ihop två brev (om än elektroniska), men ingenstans får jag fram vad det är jag vill säga. Så FRUSTRERANDE! Jag blir liksom alldeles för artig, och det kan jag bara inte med. Jag vill vara personlig, visa att jag bryr mig. Jag blir galen. Det är så svårt när det är någon man inte känner tillräckligt väl för att säga:

Du är snygg och jag med. Fast fula, förstås. Mår du bra? Berätta allt, kära du, jag vill ju höra. Ge mig ett smakprov, jag ska inte skratta. Jag tycker ju om dig, vet du. Märks det inte så ber jag om ursäkt. Och sluta vara så ödmjuk, jag förtjänar det inte. Och jag blir ju lite rädd. Jag vill ses, men jag hinner inte. Men du får inte tro att jag inte vill. Jag är också intresserad av ord, säg lyssnar du på Lars Winnerbäck? Han trotsade Newton i den sviktande betongen. Jag saknar er, ni är så himla öppna och mysiga. Och dig vill jag träffa, det kanske går åt helvete, men vi är nog sköna båda två. Förlåt för att jag var så rak, men det lönar sig i längden, har jag hört.

Kram, kram från mig, mig!




Där fick vi till det! Två brev i ett. Jag kanske ska skicka samma till båda. Kan man säga att man tycker råmycket om någon som man inte träffat på flera år? Tycker man då bara om minnet av personen? Nä, inte en chans, min mage säger att det är på riktigt. Vänskap behöver inte rosta, antingen relationen gör det eller inte! 

Kan inte stämma

De säger att det ska regna på min student. Och att det bara ska vara 10 grader. Den där Per Holmgren vet nog inte riktigt vad han snackar om...



Tydligen var det regn för fyra år sedan, och även fyra år före det. Nog för att jag är för traditioner, men bara de bra. De dåliga bör brytas fortast möjligt!

Nästan på turné till Lidingöfestival

 
Glad Myra

 
Glad upphämtad Monca

 
Upphämtning av Jens vid Carolina

 
Upphämtning av Erik


 Volvon i centrala Stockholm

 
Flickor studerade fysik i baksätet

 
Spegel, spegel

 
Nästan i solen efter en hamburgare

 
Testing, testing

 
Ska trombonfixa i den varma solen

 
Glada, blåa, vita och röda

 
Sista låten: Love will come and go

 
Svettiga och nöjda backstage


Foto: Monca, Myra och trevlig tjej som anordnade denna soliga festival

Perforering

På vissa ställen tänker man riktigt bra. Ett av dem är sängen. Ett annat är om man åker ensam i en skidlift. Sedan har vi ju toaletten. Härom dagen satt jag och funderade på en sak:

Hur många rutor toalettpapper brukar de flesta använda när de viker? Jag brukar alltid ta två rutor när de är av storlek Lambi. Men på offentliga toaletter och sådana där naturvänliga papper är det ju ofta längre mellan perforeringarna. Då blir jag helt förvirrad och måste ibland riva av pappret där det inte finns någon perforering. Ska det va så här?!

Men om vi utgår från lambisize - är två rutor det vanligaste per vikning när man går på toalettbesök?