Vänner, kära, kära vänner!

Suck.

Ibland kommer känslorna ikapp tankarna. Det händer inte så ofta. Jag tänker nämligen extremt snabbt... Hehe.
Nä. Ibland blir man splittrad. Och ledsen. Ibland börjar man faktiskt till och med gråta. En hel del. Då är det skönt att man har en Hanna som struntar i pojkvänner för ens skull. Som håller om en tills man är klar, snorandes eller ej. Och Isabeller som trotsar vänner och regn för att överlämna en brownie. Med sådana vänner överlever man allt.

Det kan vara så skönt att få gråta ibland. Allt blir faktiskt bättre efteråt. Och livet är inte helt perfekt. Man måste välja en väg ibland. Det gör man ju hela tiden. Vissa vägskäl är svårare än andra, men om man mot förmodan väljer fel någon gång, så kommer det alltid en avtagsväg åt rätt håll till slut. Tror jag. Hoppas jag.

Utlösande faktor var Bridget Jones dagbok 2 och låten Sorry seems to be the hardest word. Jag fattar inte varför det alltid är låtar jag tycker illa om som gör mig känslosam. Den betyder ju inget. Men Bridget såg så ledsen ut när den kom. Jag tycker om Bridget.


Nu har jag i alla fall fått det ur mig. Och efter regn kommer solsken! Puss på er, mina kära vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback