Erik/c, vem är du?
Erik blond i Gamlis
Erik A i klassen
Erik W i klassen
Erik ex klassföreståndare
Erik ex dirigent
Eric som skjutsat mig till matsalen
Eric som jag träffade i Västerås
Erik från Lyckebo
Erik tvärflöjt
Erik den ende Larsson
Erik trummor i bandet
Erik i Andreas och Ronjas klass
Erik trombon med det vackraste i:et någonsin skådat
Erik som man inte ska kasta i glashus
Erik llillebror till kakan den bästa
Vem tror du att det var?
ps, känner jag någon mer erik som känner sig bortglömd, så kan du säga till. Inget ont.
En riktig drömfest!
Hej Gustav, jag vill bara tacka dig för att du och Lars bjöd med mig till er kompis födelsedagsfest i min dröm inatt. Du är en klippa! :) Kram!
Till svar fick jag:
Jag tror du får komma, toves kalas är på fredag klockan 20:00...
Oj, oj, vad roligt jag tyckte att det här var! Vilken slump att en av brassflickorna fyllde år just nu! Han måste ha trott att jag fiskade efter en inbjudan, och inbjudan fick jag (mer eller mindre). Om jag av en slump hamnar i Göteborg har jag i alla fall något att göra!
Sött!
En gång någon gång
- Hörni vänner...
- Sa han vänner? frågade jag Mathilda, glatt förvånat.
- Jag tror han sa "vänd er"...
Hej då, vänd er!
Veckans Ord
Ebba: Vi slutar nu!
Jonas: Nej, vi ska ju ta veckans ord!
Drapa - Fornnordiskt hyllningskväde
Ingen visste vad kväde betydde, så det blev två ord veckan till ära.
Kväde - dikt
Sedan sa Jonas något vist som stämmer in på det mesta (kinderägg, utbildning, julklappar...):
Inget som man kommer använda kanske. Men det är så det går ibland, man vet aldrig vad man får!
Tyskarna vet vad de talar om!
Jag vet inte exakt vad det betyder, men om Isabelle inte ljög så var det ungefär "Hos Moncan sitter inga skruvar lösa". Isabelle i sin tur fick veta att «Mit Isabelle im Wasser geht's Abwaschen rascher.». Det vill säga, "Med Isabelle i vattnet går det snabbare att tvätta sig"! Kan vara värt att lägga på minnet.
Om ni skulle vilja se ert namn i en slogan kan ni göra det här, men, följ mitt råd och välj tyska som språk istället för engelska. De är mycket fyndigare, och även om ni inte förstår tyska så låter det ju ganska kul när man ska försöka uttala det...
Hej hopp!
En dyster med extra lyster, tack!
Idag mår jag dåligt. Därför är jag inte i skolan. Men jag har varit duktig och sjukanmält mig. Bravo Monica!
Jag har aldrig varit så nära att sluta på innebandy som jag är nu. Det är lite sorgligt egentligen, för jag älskar själva sporten, precis som jag älskade själva sporten fotboll. Så varför skulle jag då eventuellt sluta?
Det är just så att det inte känns som att jag har spelat innebandy nästan någon gång under den här säsongen. Den där underbara känslan när man bara vet att man kan, känslan när man möter ett riktigt jämnt lag, känslan när ett helt lag är oslagbart genom sitt samarbete. Känslan av att klubban är ett med armen. Känslan av att sträva mot samma mål. Lagandan.
Jag tränar med tre lag, men nu känns inget av dem som mitt eget. Vissa lever hela sitt liv runt innebandyn, men för mig är den bara ett högt prioriterat fritidsintresse. Högt prioriterat förresten... jag vet inte hur många gånger jag har prioriterat andra saker framför träningar och matcher det här året. Det är kanske ett tecken. Jag fortsätter en bit in på försäsongsträningen med fys, men sen får vi se vad som händer. Kanske har jag hittat mitt lag då.
Rull, rull...
I lö skola
Nu sitter man i skolan igen efter en veckas lov.
- Hur känns det?
- Jag vet inte. Men jag vet nu hur det känns att bli blåst i örat. Någon måste ha sagt till Mathilda att det är så man hälsar på en god vän. Eller kanske en blåst vän.
Hur som haver, igår blåste jag Mozarts requiem, även kallad dödsmässa. Det var många som framförde den, kanske var vi 100 pers med kören inräknad. En körpöjk från Norrlands Nation hette Gustav och hade spelat klarinett en gång i tiden. Vi åt båda sallad.
Hej hopp, nu börjar jag!
Det finns bara ett sätt att stoppa dem...
Sursockrade bilar - de "har samma sköna kaross och komfort som originalbilarna, men med desto ettrigare acceleration".
Hm. Undrar om det börjar gå lite långt, det här? Jag måste tyvärr säga att av alla olika sorters bilar och tillbehör har jag ändå tyckt att orginalet är godast. Jag brukar inte hålla på orginalet när det gäller godis, men jag tror faktiskt att vanliga bilar i vanlig modell är vad jag kommer att hålla mig till. Men oväxling förnöjer, har jag hört...
Ahlgrens bilar Lakrits Däck
Ahlgrens bilar Syrliga skyltar
Ahlgrens bilars Glass
Chokladlackade Ahlgrens originalbilar
Ahlgrens bilar Sursockrade
Ahlgrens bilars Tomteslädar
Miljöbilar (kommande) (fjollig enligt min ringa åsikt)
Ahlgrens bilar i endast en smak per påse
Brum, brum, brum
Om Ahlgrens Volvo V70
Sommar och soliga dagar
Solen älskar mig.
Sånt känner man på sig.
En fredagskväll som denna vill jag inte sitta hemma! Jag vill komma ut från min lilla (om än goa) håla. Nu är min mobil tillbaka, så om någon har lust att leka med mig så är det bara att slå en pling! Jag är redo för det mesta - krog, filmmys, fest, laga middag tillsammans, bio, spelkväll - vad som helst!
Idag bar jag omkring på de där dryga 40 000 kronorna igen, och snart är det dags igen, Marit ska få ge sitt expertutlåtande. Synd bara att det låga E:et är lite lågt på Yamaha:n. Vi får se vad som händer. En trumpet ska vi i alla fall få med oss hem från Brass Specialisten! Bach? Yamaha? Gerdt? Jag chansar på försilvrad Bach 37!
Solkram!
Avföringsdag
Tydligen finns det någon spärr mot att vara glad för länge. Idag har nämligen varit en skitdag. Jag har betalat 80 kr och tre timmar eller så för att hämta min mobil. Kallt var det också. Ensamt. Sorgsna tankar hoppade på mig. Allt var grått. Musiken i mp3:n var skrälligt, och trummorna överröstade allt. Ögonen ville falla ihop. Jag svor. Flera gånger faktiskt. Jag ville göra som i Postkodmiljonären - ringa en vän. Det hann jag dock inte, för då kom bussen.
Allt var grått, men plötsligt stannade bussen på Stubbåkersvägen, och då hörde jag honom. "Ha en trevlig dag" sa den alltid lika trevlige busschauffören. Han såg dock lite sorgsen ut idag, men han såg glad ut när en tant sa "det samma". Hoppas han är glad nu, jag log lite åt honom och höjde handen, precis som förra gången.
Jag är bitter. Give me some love!
The Monc is back in town
Vad har hänt med Ego ("jag" på latin) då? Inte allt för hemska saker, näe, mest bra saker faktiskt. Hon (nu talar vi mig i tredjeperson, är man viktig, så är man) har upplevt ännu en alla-hjärtans-dag utan att ha fått någons hjärta. Dock sålde jag en hel ask med geléhjärtan för kramar. Betalt i natura kan vi också kalla det.
Film på kvällar har det också blivit en del av, och efter en av dem satte jag mig på en buss ca 00.42 för att inte vara exakt. Vem stötte jag på där, om inte Johan, mannen som hade hetat Långa Björken om han vore indian? Detta låter kanske inte så spektakulärt i era öron, men jag har inte sett den mannen på mååånga veckor eftersom han ligger i lumpen. Lumpen blev också vårt största samtalsämne på bussen och på busshållplatsen. Johan tycktes gilla lumpen. Hans hår var kort, och snitsiga rörelser hade han lärt sig. Samma gamla Johan, han är ju lite härlig. Till slut fick vi dock köldskador på fötterna och vandrade åt varsitt håll. Hälsade han till syster dagen efter, må'n tro?
Hennes Höghet har även varit lite nyttig - tittat på mobiler och lånat hem trumpeter från Stockholm. Onsdagen till ära bar hon på trumpeter för dryga 40 000 genom landet. Inte illa för att vara en fattig tös från landet!
Äh. Nu har jag kommit in i svamlets värld. Jag har ont i hela kroppen av träningsvärk från måndagens träning och tisdagens skid- och snowboardåkning. Jag måste sova!
Susssss gott!
Kan jag få en "dagens", tack?
Dagens film: The Pursuit of Happyness. Söt film som spelades på bussresan dit.
Dagens gästbesök: Per och Simon från Sköna Gröna Skrapan.
Dagens hängslen: Martin. De var uppenbarligen viktiga för honom.
Dagens färg: Grön. Tre skrapantröjor och en grön jacka på Jacke (haha?).
Dagens vurpa: Gurra. Inte för att den var så stor kanske, men han började ju faktiskt blöda. Manligt!
Dagens paparazzi: De tre pojkarna tillsammans med Simon. De cirklade runt en agressiv Monca med varsin kamera (i mobilen) när hon försökte komma igång med att åka bräda. Simon tog många bilder på allt och inget.
Dagens stjärna: Moncan som blev nedjagad i backen av ett gäng paparazzis.
Dagens käk: En manlig 90-grammare som utsöndrade fett när man klämde på den. Mums!
Dagens läsk: En blandning av 7up, Pepsi Max och Zingo. Uppfunnen och patenterad i Monicas namn.
Dagens snöbollskastare: Jacob. Han hittade hud både i midjan och i nacken på Monica. Det rann smältvatten från topp till pjäxa när han var färdig.
Dagens åk: Den rödsvarta backen närmast G-liften, Sydhanget. Det var snabbt och det var inte så sönderåkt. Fint!
Dagens åk två: Den 6-stols exspressliften. Härlig, härlig. Dock fick Jacob åka ensam en gång. Stackarn. Men det var kul för oss andra.
Dagens nödproviant: Gurras Mentos med bärsmak. Fanns alltid till hands vid stopp i liften.
Dagens tjockis: Martin med störst godispåse av alla.
Dagens fruntimmer: Moncan Kaija som var ute i GOD tid till bussen hem. (...sa Martin om min minutmarginal)
Dagens tabbe: Monica som glömde sin mobil på bussen och som därmed kommer att få åka halvvägs till Enköping för att hämta den.
Dagens pain in the ass: Fjortisarna längst bak i bussen på vägen hem. Blonda tjejer som gick i sjuan försökte "förtvivlat" få tillbaka en mössa av fjollpojkar i nian. Jag och Gurra blev trötta. Martin och Jacob blev tydligen också trötta. Tröttsamt.
Dagens kvartett: Gustav, Martin, Jacob och Monica. Coola som få!
snyft
Efter en bra dag med fantastiskt sällskap på alla bussar klev jag av på min hållplats. Solen sken, och barnen lekte i lekparken. Världen var ljus. Jag log lite åt grannarna som gungade sina små, då jag plötsligt såg det: var fanns den delade granen?! Det blev som ett slag i magen, och det var så att tårarna nästan ville börja krypa ut från sina gömmor. Aja baja! Världen blir aldrig lika vacker som förr.
Vart är världen på väg?
"Det blev ingen cd. Några 15-åringar från Dommarhagsskolan tänkte kolla in cd-skivor under lunchrasten. Men affären de gick till hade stängt. Från vänster står Alfredo Pettersson, Richard Knöös, Tommy Carlberg, Mattias Persson och Max Malmström."
Hämtad från: http://www.det-blev-ingen-cd.com/
Stackars killar!
Brrrroooowm
Jag har faktiskt något viktigt att berätta:
Idag åkte jag bil till matsalen för första gången! Eric var föraren, och jag bland andra var passageraren. Wow. Det är nu man har blivit cool...
Mjölk, ost, kalvdans, filmjölk, yoghurt, messmör, keso...
I och med att Skrapan har sin årliga naturvetarvecka för sina naturtvåor denna vecka, så får vi åka runt och lyssna på föreläsningar på olika ställen i närheten av skolan. Idag fick vi åka till SLU och lyssna på en föreläsning om mjölk.
Tro mig, N2b är nu experter på mjölk. Vi vet vad som händer med mjölk om den står för länge, vi vet vad som skiljer fjällfil från vanlig fil. Vilka mejerier som finns i Sverige vet vi också, även vad messmör är baserat på. Tro't eller ej, men vi vet till och med varför det bara är cirka en femtedels fetthalt i hästmjölk jämfört med i rådjursmjölk. Att sälmjölk består till 50% av fett kommer kanske som en överraskning för dig? Det beror på att du inte går i N2b!
Föreläsningen var beige. Något som däremot blev färgglatt var min, Jennifers och Mathildas färskost som innehöll alla kryddor vi kunde hitta. Den blev godast av alla, för ja, vi fick göra vår egen färskost. Mumma! Det gjorde besöket värt sin möda!
Mjölk till er alla, utom till Ebba (som faktiskt inte dricker mjölk)!
En ljus framtid - full av smör och rosa moln
Hej hå, hej hå!
Jag har haft en svacka, men nu de senaste dagarna har de positiva sakerna börjat svämma över i min huvudsak igen. Jag insåg det i fredags när jag stötte på Mathilda på Storken, och hon sa något i stil med "oj, vad glad du var då". Något har hänt i mitt huvud, och plötsligt ser jag många fina saker.
Jag ser...
... en rolig fikastund med Beluf och Gurrasnurra
... en bussresa med Amanda
... en pankakstårta hos Emma
... en rolig tjej som hette Kim som jag träffade för första gången i fredags. Hon sa sitt ordspråk "det ligger en död uggla här".
... en picnic i Hannas garage
... en Kristin Wadin som är ovanligt fin (och tillbaka på innebandyträningen så att det åter glittrar)
... en naturvetarvecka utan press och med morgonte på mammas jobb
Det ser bättre ut. Hoppas det håller i sig!
Dagens ord: numbat
För en gångs skull behövde han inte gå omkring och hjälpa till så mycket på mattelektionen, alla klarade sig rätt bra ändå. Tydligen blev detta lite tråkigt, för plötsligt tog han till orda. Jonas hade nämligen hittat en svensk ordbok vid katedern. Snabbt som vinden bestämde han att vi skulle lära oss ett nytt ord varje dag ("för det vore ju jättebra"), och så öppnade han boken. Det fanns ju regler och sådär, bestämde han allt eftersom. Man skulle slå upp en sida, och sedan var man tvungen att välja ett ord från just detta uppslag. Bokstaven på sidorna han fick upp var "n", och första ordet blev det mycket användbara ordet "numbat". Vad kunde detta vara då, fick vi gissa. Ingen klarade av det. Någon tyckte att stammen på ordet, "num-" borde antyda att det hade med siffror och matematik att göra. Det hade det inte. Det var en sorts pungdjur.
Det roliga med Jonas är inte vad han gör, utan hur han gör sakerna. Alltid lika spontan och förvånad på något sätt. Och nöjd. Jag gillar nöjda människor, man ska vara nöjd!
Pungdjur på er!
En ängel bakom ratten
Jag kom springandes till bussen, och jag trodde att jag skulle missa den. Tänk om jag skulle hinna ändå? Sjuttio meter... femtio meter... tjugo kvar... tio, och bussen börjar köra. Jag kastar mig uppför den lilla backen, och får ögonkontakt med chauffören: han stannar.
Lite skamsen klev jag på, och väntade mig ett muttrande om att jag var för sen, att han inte hade tid att vänta in alla lata människor. Istället möttes jag av ett stort vitt leende i ett härligt chokladbrunt ansikte.
- Vilken tur att du sprang, så att du hann! sa han.
Underbara människa.
Han önskade alla "en trevlig dag" i högtalarna lite då och då, och när jag gick av vid Science Park gjorde han det igen, med samma värme i rösten som varje gång. Då vinkade jag åt honom i backspegeln... han vinkade tillbaka.
Planering, min vän, planering
För det mesta skriver jag bara för mitt eget höga nöjes skull, men den här gången kändes det faktiskt som att jag ville nå ut med det jag hade att säga. Om hur man förlänger sitt liv.
Det är bara en teori, men den fungerar så bra på mig.
Den kommer. Men den ska vara genomtänkt innan den publiceras, så att den inte bara blir ännu ett blogginlägg som går in genom ögat och ut genom munnen i en stor gäspning. Än sen om inte så många läser det. Huvudsaken är att de som väl läser det ska få en möjlighet att tänka till. Vi tänker alldeles för lite här i Sverige, och jag, jag tänker för mycket!
Puss och gos!
Tjockisbullens historia
Detta är ingen vanlig dag. Inte så vanlig alls. Det är nämligen tjockisdagen, även känd som fettisdagen!
Det är inte så många som är bevandrade i dess historia, men jag kan säga att tjockisdagen är en dag med anor som sträcker sig långt tillbaka i tiden, närmare bestämt ett år. Den uppkom som en hyllning till bloggen moncan.blogg.se, och firas vanligtvis genom att äta en bulle fylld till bredden med ljuvlig mandelmassa och krämig grädde.
Just IDAG (du hörde rätt) firar bloggen och tjockisdagen sin första födelsedag! Fira du också med en tjockisbulle, för det har jag gjort, och den gjorde mig gott!
Hejsan HOPPsan
Folk är ju som galna!
Etthundrasexton, alternativt 116 individuella besökare idag.
Då säger jag och Mathilda såhär:
Foto: Jennifer Eriksson Mammo
Ps, det slutade på 139 besökare... aj, aj, aj!
Läsa, läsa...
Min senaste timme har ägnats åt att sitta och egoläsa min egen blogg. Då insåg jag att jag har haft lite olika trender i mitt skrivande. De är rätt ointressanta att rada upp, men, då det är min blogg som jag skriver på för mitt eget höga nöjes skull, så kommer det en uppradning ändå!
Ett tag fetmarkerade jag varje inledande bokstav på ett nytt stycke.
Ett tag fetade jag ovanligt töntiga ord.
Ett tag fetade jag viktiga ord.
Ett tag hälsade jag alltid innan jag började skriva.
Ett tag gnällde jag bara.
Ett tag var jag jätterolig (främst i början, men några ljusglimtar här och var kan hittas).
Ett tag hänvisade jag hela tiden uttryck till dess skapare.
Ett tag var alla inlägg jättekorta.
Ett tag var alla inlägg jättelånga.
Ett tag var mina inlägg totalt opersonliga.
Ett tag var de relativt personliga om man kikade lite under täcket.
Ett tag pratade jag bara om skolan.
Ett tag gjorde jag massa uppradningar dag ut och dag in. Nej, vänta, det är ju hela mitt bloggnade år jag pratar om...
Ett tag hade jag nästan inga bilder.
Ett tag hade jag bilder i vartenda inlägg.
Vill ni höra en hemlighet som inte är så hemlig, men fantastisk på sitt lilla sätt ändå? Läs imorgon, jao!
Skrutt!
Dagens Helenius!
Vi möttes i matsalen, och jag frågade honom lite om torsdagens DUM-konsert som hade fått fyra kajor av fem i betyg av UNT, Upsala Nya Tidning. Jag ångrade nästan lite att jag inte varit där (jag hade fått fribiljetter till en konsert med Linnékvintetten), och som om han läst mina tankar (trodde jag, ja) sa Helenius:
-Synd att du inte var där... då hade vi fått 5 kaijor!
En sådan där dag
Jag undrar vad man bör göra med mig. En trevlig matta kanske? Eller en god soppa? Soppa... det är ju mat nu! Det bästa med hela dagen! Förutom Helenius kommentar... den var ännu bättre! Jag återkommer till den senare, kära vänner, men nu kallar mor.
Stön och stånk!
HAHAHA!
Titta vad man kan råka hitta...
En helg går så fort, jaa Olga?
Trött som en bäver.
Trumpet och musik i stora doser är uttröttande. Lördagen och söndagen har ägnats åt spelande i Upplands Väsby med bland andra Urban Agnas, tillräckligt berömd trumpetare för att finnas med på Wikipedia och för att kallas för "En av världens bästa trumpetare" på informationslappen jag fått i förväg. Han var gut. Flugfiskade med luft, kastade munstyckesfodral, dallrade med armar och spelade med sina sjukt begåvade söner (och deras homie Basisten).
Båda dagarna var lite crazy och fulla med intryck. Lördagen innehöll, förutom Bo-Inge, nio elever. Sex av oss fick börja vår vistelse i Upplands Väsby med en Pinsam Tystnad av tredje graden - unga människor som stod i en trång hall utan att säga ett ord till varandra. Men detta var tack och lov inget som hände på söndagen, det var nämligen omöjligt då vi bara var fyra som kunde följa med. Fast fantastiskt nog blev det inte ens en pinsam tystnad av andra graden. Rödhåriga Linn, norske Giske, Staffan stalledräng och jag hade det till och med trevligt skulle jag vilja säga. Hipp och hurra.
Inget härligt Sibylla-häng (vilket vi haft på lördagen med Grim och "Adde B" (?) ) upplevdes på söndagen, nä, nu blev det mat på Coop Nära, en baguette för min del.
Jag har inget mer att säga, jag ska sova nu! Puss!
Kemi ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik!
Det här är vad vi naturnördar lyssnar på. Om någon har missat det på Mathildas blogg så lät vår kemilärare Tina oss se på musikvideor medan vi gjorde slime och misslyckades göra studsbollar.
Slime, slime, slime, slime yeaaaa-eaah!
Med massa saker i - det kallas för kemi!
Every plant can do this
fundamental process.
And we can call it
photosynthesis.
Musikvideo Slime
Photosynthesis Song
Gubbsjuk - bokstavligt talat?
Nu är det klart.
Monica är omvänt gubbsjuk!
På ett icke sexuellt plan. Men de är ju så söta! Idag såg och hörde vi världens gulligaste "messingssextett" där medelåldern låg på vitt hår/inget hår. Jag bara rös av ventilbasunistens finurlighet under glasögonen och trummisens bistra uppsyn då han felfritt förde sina soldater mot slutet på en väl genomförd konsert.
Det är något fel med mig, men gamla människor, och då gärna gamla gubbar, är bland det sötaste jag vet. Bistra, griniga, prilliga eller entusiastiska - jag älskar alla sorter. Jag vill ha dem i miniatyr på mitt sängbord där de kan sitta och dingla med benen och traska runt till marschmusik.
Snälla?
Skrattrynkor!
Film is nice
Dessutom kom Franco, han är ju för mysig! Gurra var tjock, och Jacob var sen. Av Erik fick jag födelsedagstulpaner och ett kort med människor som jagade pannkakor. Martin tog tillbaka sin tröja. Jennifer såg ut som mig på ett kort. Juno var gravid. Isabelle och jag missade bussen. Hedwig missade också bussen, fast åt andra hållet.
Allt var fint med andra ord. Joy.
Bittermandel finns, men sötmandel är bättre
Härom veckan funderade jag på om jag var bloggberoende. Jag trodde det. Oväntade 82 besökare på en dag. Men allting blir så stort.
Jag har en konstig period nu... jag drar mig undan från alla kontaktsätt, vet inte varför. Inte av någon speciell anledning har jag varit nästan omöjlig att nå - mobil, mail, facbook, MSN, ja, till och med BLOGGEN har fått vila.
Bajs på er.
Jag har varit ute på min första lill-lördag.
Jag har kännt hat mot en lärare.
Jag har gjort ett matteprov.
Äh. Inget viktigt har hänt. Tror jag. Jag har knappt varit hemma på en vecka, är sällan hemma och vaken mer än två timmar per dag. Det är lite slitsamt nu helt plötsligt. Och jag hatar alla förbannade projektarbeten, och allmänna grupparbeten som bara är jooooobbiga. Jag är inte bitter! Jag har bara inget positivt att skriva om. Fast jag är glad egentligen.
JO! Jag har hört två fantastiska naturvetenskapliga låtar som har satt sig på hjärnan - en om slime och en om fotosyntes.
Härligt att kunna avsluta positivt! Tack och hej!