moncan

Jag har haft ett långt blogguppehåll för att vara jag. Ändå är det några som har kikat in varje dag. Trogna filurer.

Vad har hänt med Ego ("jag" på latin) då? Inte allt för hemska saker, näe, mest bra saker faktiskt. Hon (nu talar vi mig i tredjeperson, är man viktig, så är man) har upplevt ännu en alla-hjärtans-dag utan att ha fått någons hjärta. Dock sålde jag en hel ask med geléhjärtan för kramar. Betalt i natura kan vi också kalla det.
Film på kvällar har det också blivit en del av, och efter en av dem satte jag mig på en buss ca 00.42 för att inte vara exakt. Vem stötte jag på där, om inte Johan, mannen som hade hetat Långa Björken om han vore indian? Detta låter kanske inte så spektakulärt i era öron, men jag har inte sett den mannen på mååånga veckor eftersom han ligger i lumpen. Lumpen blev också vårt största samtalsämne på bussen och på busshållplatsen. Johan tycktes gilla lumpen. Hans hår var kort, och snitsiga rörelser hade han lärt sig. Samma gamla Johan, han är ju lite härlig. Till slut fick vi dock köldskador på fötterna och vandrade åt varsitt håll. Hälsade han till syster dagen efter, må'n tro?

Hennes Höghet har även varit lite nyttig - tittat på mobiler och lånat hem trumpeter från Stockholm. Onsdagen till ära bar hon på trumpeter för dryga 40 000 genom landet. Inte illa för att vara en fattig tös från landet! 


Äh. Nu har jag kommit in i svamlets värld. Jag har ont i hela kroppen av träningsvärk från måndagens träning och tisdagens skid- och snowboardåkning. Jag måste sova!

Susssss gott!