Sordinkris
Utan att någon fick veta i förväg
GRATTIS!!!
Humor
Mathilda skrev ett inlägg på sin blogg om bland annat hur många stora skolarbeten hon har framför sig, och att det kommer bli väldigt tufft att hinna med livet samtidigt som man försöker prestera i skolan. Då såg jag dagens reklam som hånskrattade och retades under inlägget...
Prioritering är människans bäste vän
Nätt, nätt
Glad som en stock
Man har så sjukt roligt precis den inledande dagen av akut sömnbrist. Jag sov väl knappast tre timmar inatt, om vi säger så, men allt har varit jättekul idag. Det tråkiga är att jag inte minns exakt vad det var som var så kul, men jag har massa bilder av hur jag sitter och fnissar och garvar (på det där fula, härliga sättet) rakt ut.
Mathilda hade också kul. Så kul att hon sprutade fil och flingor över mig och Andrea i matsalen.
Linns kompis (som jag inte ens vet namnet på och ännu mindre känner) pratade om någon fest som innefattat en spya. Jag gick förbi precis när hon sa ett citat från festen som hade yttrats då man skulle gå - "Vi måste ta med kräket". Jag tyckte att det blev en hysteriskt rolig ordvits och slängde ur mig ett vrålskratt. Aja, baja, tjuvlyssnaren Monica var avslöjad. Jag sa förlåt och tack och hej och skämdes mindre än jag kanske borde.
Hopp, hopp!
Färdig!
Godnatt.
Uppstigning om 3h, 13 min.
Kanske är dags att borsta tänderna?
Vicks Fruity Fresh with XYLITOL and ISOMALT
Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan.
Jag har ätit 36,5 % av en påse inom någon/några timmar.
Det är nog ingen fara.
Biologiska äpplen eller bara rapport?
Nyutgiven klassiker
- Ha en underbar natt!
Någon gång kanske jag berättar historien bakom. Än så länge får ni nöja er med att det är ett misstag som ledde till många leenden.
Upprörd
Hasse. Nu är jag lite upprörd. Jag tycker verkligen inte om den här laborationen.
Du har inte funnits närvarande så att man kan diskutera sina resultat med dig, och vissa av mina resultat är uppenbart fel, men jag vet inte vad som skulle ha hänt egentligen, och då kan jag inte heller tala om vad som har gått fel. Jag tycker att vägledningen har varit lite dålig, och för övrigt tycker jag inte att man behöver skriva en lång och yttest tidskrävande (med tanke på att det är så många moment) labrapport på labbarna för att förstå dem. Det känns bara som onödigt arbete som tar kraft och tid från andra studier. Det hade räckt med att ha en ganska kort genomgång.
Jag är upprörd, som sagt. Vi ses imorgon./Monica N3b
:
Laborationsrapport
Men ååh...
Vad Monica tänker:
Men FAN i helvetes jävla SKIT!!!
Åååh, vad du är ful!
Isabelle och jag blev också kära i fulmonstren. Men vi är lite arga. För det är faktiskt väldigt typiskt oss att hitta på något fult och skriva något fult till. "Ful" är till och med ett av våra mest frekvent återkommande ord. Även om vi kanske lägger till två prickar (--> fül). Typiskt. En cup är dock planerad, och Hanna är involverad. Antingen hon vill eller inte. Det är med andra ord som det brukar vara.
Jag är en liten underlat. Jag ligger alltså under gränsen av lathet. Men latte är gott!
...men fredag är ändå den dagen som känns bäst...
Hallå, ja!
Igår var en mycket bra dag. Då åkte jag och herr Lindmark till Stockholm (sí, la capitál de Suecia) för att kika in i hans faders samt farbröders lilla galleri/konstbutik/vad-man-nu-vill-kalla-den. Konstbar, kan vi kalla den, för det heter den.
Hur som helst tog vi oss dit, och det var najs. Väldigt najs.
Sedan gick vi till en knasklädesaffär med dyra, snygga kläder som vi efter noggrannt övervägande smet ifrån att köpa. En till knasaffär blev det innan världens bästa pizzeria besöktes. Pixxan (haha, det heter ju pizza, kom jag på när jag läste igenom) var klar på bara några få minuter. Man hann knappt börja på pizzasalladen och brödet. Och personalen var härligt oförskämd. De kallade mannen bakom oss i kön för gubbe. Han blev glad. Kaffe och mandelskorpor ingick. Liksom finläsk på flaska. För 55 kr. Fast toalettsitsen satt löst.
Sedan hann vi inte åka till "vintagemässan" som Lisa och herr Albin hade tipsat oss om. Så vi åkte och chillade på drottninggatan istället. Där köpte vi två klubbor var, och jag köpte en mössa. Kanske. Om jag inte lämnar tillbaka den.
Senare, efter att ha varit hemma en halvtimme, åkte jag in till Staden och träffade min vän Abbe lite snabbt. Han skjutsade mig till fröken Lewin, för där var det dags för årets kräftor under glädje och Julias kristallkrona.
Mathilda och Josse hade ingen skam i kroppen när det gällde kräftor. De åt ca 95 % av innehållet i en kräfta. Och de nöjde sig inte med sina egna (Mathilda hade i och för sig inte en enda egen, men fick nog ändå i sig mer kräfta än någon annan än Josse). Nä. Allas huvuden och kroppar skulle de ha. Slasktrattar är vad de är!
Kvällen var trevlig, men till slut var det dags att tänka på refrängen. Då tänkte jag mig att jag skulle gå med Martin hem, för jag ville se hans hus en sista gång (den definitiva utflytten var planerad till dagen efter) innan han skulle flytta. Sagt och gjort. Franco följde också med. Han fick bära min väska.
Gåendet tog sin lilla tid, och när vi äntligen var framme var det bara en halvtimme kvar till min sista buss skulle gå. Det gick ju inte för sig! Alldeles för kort tid!
RRRRRIIING - RRRRRRRiiNG!!!
- Hallå?
- Hej mor, är det okej om jag sover hos Martin?
Prat, prat, snark, snark.
Plötsligt hör man pappa Ulf klättra uppför trapporna. Plötsligt står pappa Ulf i dörröppningen och ser förvånad ut över att en Monica ligger med täcke upp till näsan bravid Martin. Kläder och skor över hela golvet efter kvällens ombyte till lånekläder som Martin rotade fram.
Stackars pappa Ulf.
Hoppas att pappa Ulf vågade fråga, och att Martin hade vett att förklara situationen.
Farväl!
Aj
Ett morrande och fräsande björndjur
Jag skrev till Magnus att jag var ett morrande och fräsande björndjur om mornarna. Det där "djur" lade jag bara till för att slippa gå tillbaka i texten och ändra "ett" till "en". Då svarade Magnus "björndjur? vad rädd jag blir" och skickade mig en länk.
Hela innehållet bryr vi oss inte om, men jag kan säga att texten den ledde till började såhär:
Björndjur, tardigrader är små (vanligen 0,1-0,5 mm långa) trinda djur med fyra par kloförsedda ben.
Ironiskt att fotografen heter Björn...Jaha. Då skrattade jag. Hello björndjur in the morning!
(Est)Etik?
Jag har blivit inspirerad. På religionen idag pratade vi om etik. Hur man löser sina etiska problem. Såhär gör jag:
1. Lyssnar på om magen säger att någonting är rätt eller fel.
2. Funderar på om det är enligt världens mått rätt eller fel.
3. Tänker över mina alternativ (lite för- och nackdelar och så vidare)
4. Väntar lite och hoppas att allt ska lösa sig utan att jag behöver ingripa.
5. "Ingriper" och tar det jobbigaste alternativet, för det brukar vara det rätta.
Jo men visst. SHIT vilken tur att du berättade det här, Monica. Hur skulle vi annars klara oss?
- Hallå. Sluta vara så negativ, jag skriver var jag vill! Fast jag menade vad.
Moahahaha...
Jamen svamla på!
Till Mattis (hur mycket ska man öva? Meeer!) stora glädje har jag nu komponerat en egen melodi till de otaliga ackorden i "My romance". Den blev fin, tyckte jag. Om du kan kompa, så kan jag spela upp den för dig. Ingen orsak.
Hur går det för Monica nu för tiden, då? Det går ömsom uselt, och ömsom fantastiskt. Det är lite som det ska vara med andra ord. Och man märker att skolan har kommit igång ordentligt, för nu kommer den stora Hopplösheten över en med jämna mellanrum. Typ inför prov när man inte förstår något. Typ. Men den stora Lyckan över att ha människor omkring sig är också god. Jag får krama Emma nästan varje dag. Hon älskar mig.
Jag förstår mig inte på internetbanken.
Rosor är röda violer och så vidare, men du är sötast! Hopplahopp!
Henke och Ronnie, vad i självaste håller ni på med?!
Pojkar, vad är detta? Jag såg denna SJUKA blogg igår, och det känns som om jag kommer följa den med skräckblandad förtjusning. Ge mig styrka.
http://kajonas.blogspot.com/
Splurk
Jag har sett Eragon. Den ser ut som sagan om ringen.
Jag är så trött att jag håller på att svimma. Oj, oj. Men så att ni vet det så har jag några inlägg i huvudet. Ett av dem är riktigt bra till på köpet!
Bara jag! Smoffs.
Båten und stormen
Men i lördags var jag en båt, intet ont anandes. Då kom...
...Stormen. Stormen Ronja. Hon förliste mig. Rejält också.
Det var den båten.
Jag var en båt.
Jag hette Moncan, Moncan hette jag.
Jag kunde "lisa" - förlisa så hårt.
Jag gick i kvav i våran kana-hal.
Jag vill berätta för dig att jag fölristes hårt.
Uj!
(foto: Jennifer Eriksson Mammo!)
Kemi
Jag är en ekvivalenspunkt.
För jag har just tagit ett språng.
Ett språng ner för trappan.
Ner till maten.
Men ekvivalenspunkter hoppar ju inte.
Och framför allt inte nedåt.
Nu vet ni det, ni som inte visste.
Men kemisk är jag bannemig!
Los socialdemokrater
Sossarna kan det här med att smutskasta sina motståndare. Bäst tyckte jag dock om deras inför-valet-2006-film Romeo och Julia. Den höll hög klass.Bäbismage deluxe
Jag vill ha en mage med en bäbis i. Som är avtagbar. För då skulle man kunna gå omkring och prata med magen lite när man kände för det. Ha något att ställa popcornskålen på och sådär. Men man skulle slippa alla jobbiga konsekvenser, såsom ryggont, födande och allt annart "vackert och naturligt" som hör till.
Ge mig en avtagbar bäbismage!
Skolfoto på Skrapan
Sminkmassan hos tjejerna ökar med 400% jämfört med normalmassan. Speciellt ökar svärtan runt ögonen markant.
Solo-Moncan - bäst hittills och för ett bra tag fram över!
I skolan var det bara chill på alla lektioner - roliga labbar och mys på mediamorgonen.
Det har utöver det varit en god fisk i matsalen (många är nog benägna att inte hålla med), och skolfoton i långa rader.
1. Klassfoto och enfoto
2. Achtung die kurve* (förening)
3. Fotoföreningen
Imorgon blir det foto med LUMS, även känt under namnet "musikklassen", och kanske även Impulsföreningen och Scissor siblings. Om vi har tur.
Men hallå! Jag var inte klar med dagen än!
Sedan åkte jag ner på stan för att sätta in pengar på Abbes konto (någon kan nog ana varför), och då läste jag ett fantastiskt SMS där Jacob sa att han bjöd på glass om jag gick till Güntherska. Det gjorde jag, och då fick jag en glass i, ja, säg tio smaker. Gött!
Stressa iväg till Nannaskolan för lite rep med trumpeten, och vem träffar jag där, om inte Jonas, the man with the trumpet? Det var skoj. Underbart roligt faktiskt, för jag hade så många att filura med. Sedan var det ju dags för storbandet, och det är ju inte precis mindre roligt. Nä. Herr Giske och herr Staffan och fröken Linn är mina trumpethomies. De är najs! Lille Trulls är säkert också trevlig, men det får vi ta reda på en annan gång. Han har för övrigt aldrig spelat på något annat än en Bach. Suck (och då inte som i hån).
I pausen var det dags för min inköpta sallad. Inte så fantastisk, måhända, med ett stenhårt ägg och annat knasigt. Men sällskapet var ju fint, så jag klagade inte, även om de flesta andra klagade. Men bara på min mat.
Nu kommer** en av dagens höjdpunkter. Vi spelar en låt, jag minns verkligen inte namnet på den, men halvvägs in i den kommer vi till det obligatoriska solostället. Då säger dirigent-Olle att Linn ska spela solo eftersom det tydligen står så i noterna. Linn förklarar att det inte är någon bra idé eftersom hon är så förkyld (feber+nästan två timmars spelande), och då frågar Olle högt för sig själv vem som ska få ta trumpetstället istället. "Panik", tänkte jag då, och undvek omedvetet Olles blick. "Men herre Gud Monica, skärp dig!" tänkte jag istället så fort jag insåg mina fjollerier.
- Monica! säger då Olle. Ska du köra?
Förvirrad och lite skräckblandat förtjust börjar jag yra och fråga "var?" och "hur länge?" och säga "hjälp" och "aj, aj, aj..." (speciellt när jag inser att det är så tokmånga takter solot gäller). "Ta lite G:n, det funkar bra" säger Olle, och sedan var det bara att köra! Vi börjar en bit före själva solostycket, och sedan är vi där helt plötsligt. Jag sitter tyst något slag för att inte stressa in. Sedan tar jag just ett G som startton, och det känns faktiskt inte så tokigt. Det känns ganska bra. Spontant börjar jag testa några andra toner, och plötsligt bara flödar det fantastiska toner som bara är så rätta! Jag vågar mig på ett litet F# och ett H, och det blir en härlig kontrast som skulle kunna låta skit, men som nu bara låter spännande. Mums!
Allvarligt talat, det där solot var riktigt bra. Och jag är inte den som ger mig själv massa komplimanger när det gäller sånt som betyder mycket för mig, som jag sätter stort värde på. Så när jag säger det här så menar jag det verkligen. Det var musik som kom ut. Det var olika rytmer, det var vågade hopp uppåt och nedåt, det var upprepningar (oftast med någon detalj lite annorlunda), det var "tempoändringar", det var massvis av mycket, men ändå inte så att det blev ansträngt. Det var tokfint. Sedan är tonarten F (klingande Eb) en väldigt tacksam tonart att spela i. Åh.
Jag blev helt paff när det gick så enkelt. Tumpeten bara lydde min minsta vink, och hjärnan gick på autopilot. Självklart skulle många kunna göra mitt solo mycket bättre, men ingen kan säga att det inte var bra. Speciellt med tanke på att jag fick se låten för första gången högst en kvart-tjugo minuter tidigare. Solodelen hade jag inte ens hört kompet på. Och bandet hade jag bara repat med en gång tidigare (=nervositet). Fy vad bra jag är. Det var antagligen något av en lyckträff, men det skiter jag i! Jag tror faktiskt inte att det är så många i min ålder (i ca Sverige, inte världen) som skulle få fram ett sådant solo i den situationen. Dock finns de, och en av dem har ett efternamn som börjar på G. Tihi. Staffan sa att det inte var en enda ton som lät fel. Och jag spelade ett flertal toner!
Musikorgasm!!!***
Fortsättningen på kvällen var också ljuvlig, men nu har det blivit nog med detaljer för idag, så jag säger bara "Gone in sixty seconds", blåbärsskorpor m.m.
HEJ DÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
P.s. Sorgligt, men sant: jag har druckit kaffe idag, och det har nog bidragit en del till att dagen blev bra, precis som det brukar göra. Men jag tror att lyckan jag känner över denna dag inte bara kan vara inbillad pga retningar i nöjddelen av hjärnan. D.s.
*läs mera
**OBS: tempusbyte (och ja, det återkommer massa sådana. So what. Min text!)
***om man får säga sådana brutala ord
Fjös
Isabelle har tydligen dödat en fisk idag. Det lät fruktansvärt sorgligt, och jag drogs faktiskt med en hel del när jag hörde om hennes kamp för dess fortsatta liv. Kanske framförallt för att fisken hette Greger/Georg (det var osäkert vilket). Kanske lever han ändå. Det får vi aldrig veta.
Livet känns ganska hoppfullt just nu. Visst, jag håller på att DÖ långsamt av allt som jag känner att jag måste engagera mig i, men som sagt, det går långsamt och bra. Och jag vet att jag har människor att ramla på. Mjukt för mig, tungt för dem (yes!).
För övrigt håller all min hud på att trilla av. Åtminstone den som är brun. Och det är just denna jag skulle vilja ha kvar nu när det råkar vara skolfoto imorgon. Typiskt. Hade bilden tagits en vecka tidigare hade jag varit snygg. Ofta. Snygg? Skulle snarare säga tokhet!
Get
Fet
Bet
Sket
Vet
Det
Manet
Det du!
00:43
Nu är det mycket musik. Nu har det varit Bio. Nu har det varit Patrik 1,5. Nu har vi (äntligen!) repat med bandet igen. Kanske blir det rockfesten i november? Nu har man fått kultur under en natt och nu har man träffat på många som inte dyker upp i vardagen tillräckligt ofta.
Jag vet inte. Men vissa saker vet jag. Det är ju bra. Men ofta vet jag många fler saker än vad jag gör nu, för jag är så dödligt trött. Men ska man skriva biologi-hypoteser så ska man! En liten miljöbeskrivning kräver också sin lilla tid.
Hjälp. Hur hamnade jag här? Hade jag inte bestämt mig för att sömn var viktigt? Jaja. Bajs. Klotter. Bruffs. Hejdå!
Tönt
Jag ser hur jag gör det enda rätta (jättefel!): ser över mitt berg av göromål och vänder sedan blicken åt ett annat håll. Det för mig nu välbekanta ordspråket hörs eka, "Kan du inte göra allt - gör ingenting".
Smart Monica, smart. För guds skull människa, ta tag i ditt liv medan du fortfarande har ork att ändra det!
Hej
Idag såg svenska-Birgitta så söt och glad ut i korridoren att jag var tvungen att säga hej till henne.
Jonas återupptar Veckans Ord
Jonas blev idag jättenöjd när han kom på att det var jättelänge sedan vi körde "veckans ord".
- Nu blundar jag och stannar... HÄR! Vi tar vänster.
Nu blev han dock något dyster och muttrade lite, ty han hittade bara massa ord utan förklaringar.
- Orangerihus hade ju varit jätteroligt att få veta vad det är, sa han besviket.
Tydligen var dock fru Fortuna på hans sida, ty han hittade en förklaring och därmed hade vi funnit dagens ord:
Orangerihus - Växthus för vinterförvaring av apelsinträd
- Kunde de inte skriva apelsinhus då? hördes ett mummel framifrån.
Jonas, vad han är bra!
Typiskt Jonas
Det här har varit en riktigt skitdag, men ändå har jag på något vänster hållit mig på rätt gott humör och dragit på munnen både en och två gånger.
På väg till matsalen log jag, till exempel. Då skrattade jag till och med lite mer än en aning. Jag, Sofie och Mathilda hade återupptagit ett samtalsämne från förmiddagens lektion med Jonas. Då hade Ebba sagt att Jonas bör döpa sitt framtida barn till Ty. Jonas gillar nämligen ordet ty, "för det är ju jättebra, det kan betyda vad som helst". Vi hade även spekulerat om man inte borde döpa en liten dotter till något av Mag., Pi eller "lilla Fi", grekisk bokstav för övrigt.
Mathilda: Hahaha! Okej, förlåt, det här är jättetråkigt, men...
Monica: Vaddå?
Mathilda: Det skulle vara jättekul om Jonas fick tre barn och döpte det ena till Skt. För då skulle ungarnas namn kunna bli TyPiSkt!
Då skrattade vi tre. Sofie kom på (och vi andra godkännde) att SKT kunde vara förkortningar på säg, Sandmark, Karlsson (Jonas efternamn) och Tinadottir. Söt flicka kunde det bli, Ty Pi S.K.T. den matematiska (om man får se till generna).
Hej hopp Kalle Stropp!
Trött
Jag hatar betygssystemet.
De försvårar det verkligen för mig.
Jag har mer än de 2500 poäng som krävs för att ha avslutat gymnasiet. Därmed kommer jag att få välja bort ett antal poäng till mitt slutbetyg. Om jag får MVG i alla mina musikkurser och andra knaskurser som inte ingår i naturlinjen, måste jag ändå behålla eventuella VG:n/G:n i Kemi B och Fysik B framför dessa MVG:n. Trots att jag kanske inte skulle behöva dem för min framtida vidareutbildning. Det suger. Jag missgynnas rent poängmässigt av att läsa kurser som är svåra att få bra betyg i istället för att sitta och chilla med tonårskunskap eller vad andra elever nu läser för att få enkla poäng (förlåt Jennifer och Jacob). Jag är arg. Enligt syo-Maggan är det sagt att dessa regler finns för att gynna flitiga elever. Det kanske de är, men de är bannemig inte vattentäta någonstans!
Jag återkommer snart, jag måste bara vara en flitig elev och skriva klart min idiotiska labbrapport i biologi (som till skillnad från labrapporter i kemi och fysik inte lär mig ett skvatt, utan bara kräver massa tid för att genom onödiga utförandebeskrivningar och diskussioner dra självklar slutsats). MAH! Frustration är mitt mellannamn!
In my ***
Melodin funkar om man klipper bort mitten på ursprungslåten.
Det är ett äpple,
ett grönt, grönt äpple
och en bit bröd med kalkon.
Detta bara för att jag ska repa das trollflöjt idag. Stämman är tråkig som en fuktskadad skorpa (tydligen hatade Mozart trumpeter... det svinet!), men jag roar mig med att transponera noterna i D, Eb och C. Det är lärorikt.
Mer trumpet blir det imorgon. Då blir det första gången i storbandet. Wohoho! Läskigt, men de små barnen får väl ta hand om mig.
Ytterligare lite trumpet blir det onsdag morgon med musikklassen. Då är det förberedning för jazzkonserten och antagligen en hel del solande. Som i spela solo. Improviserat solo. Lärorikt och skoj, men lite läskigt. Pyttelite.
Nej men vad sägs om lite mer trumpet på torsdag? Då är det dags för den återkommande lektionen med Bo-Inge. Då blir det klassiskt och Goedicke. Nyttigt men bra mycket svårare än jazz och andra delikata swingformer eftersom varenda betoning ska vara så TOKVIKTIG. Jaja.
Tut!
Men glad ändå
Greger
Greger fortsätter sin klättring mot titeln Kung af Ordviths:
- Vad säger man när syon säger "hejdå"? Syo later!
- ... och då kanske bagarna börjar baka av bara hel-vete!
- En gång råkade jag göra en stor reva i Europakartan, och då sa jag att "det var ju inte hela världen"...
Jonas
Jonas är en lärare som förblir nöjd - vad som än händer.
I veckan:
- Jonas, du står i vägen!
- Vad bra.
-Jonas, det går för fort!
- Vad bra.
Ett, två, tre
Isabelle var jätteful när jag träffade henne idag. Det kändes som första gången vi sågs på riktigt sedan före Ayia Napa. Det satt fint om än kort.
Hejdå.
Omelett!
Jag är hos Andrea, och jag har för första gången i mitt liv ätit en omelett. Jag har alltid haft lite skräck för stekt ägg, men det var JÄTTEGOTT! Vi slängde i lite vad vi kunde hitta: lök, körsbärstomater, korv, majs, soltorkade tomater, skinka samt salt & peppar. Hjälp, vad jag har missat! Mer omeletter åt folket!
Me and the And is cool! Yeah! Birds rules!
Nyheter - nej tack!
Frihet, jämlikhet, tradition!
Das tidning
Nu är stunden snart kommen.
Tidningen.
Vi ska nu bli bedömda. Vägda och mätta. Dödade. Jag ser framför mig hur Staland har fyllt varenda en av de svart/vita utskrifterna med röda markeringar. Hjälp.
Men det ska bli tokkul att se det ändå!
Puss och hug!