moncan

Blä, blä, blä.
Det här har varit en riktigt skitdag, men ändå har jag på något vänster hållit mig på rätt gott humör och dragit på munnen både en och två gånger.

På väg till matsalen log jag, till exempel. Då skrattade jag till och med lite mer än en aning. Jag, Sofie och Mathilda hade återupptagit ett samtalsämne från förmiddagens lektion med Jonas. Då hade Ebba sagt att Jonas bör döpa sitt framtida barn till Ty. Jonas gillar nämligen ordet ty, "för det är ju jättebra, det kan betyda vad som helst". Vi hade även spekulerat om man inte borde döpa en liten dotter till något av Mag., Pi eller "lilla Fi", grekisk bokstav för övrigt.

Mathilda: Hahaha! Okej, förlåt, det här är jättetråkigt, men...
Monica: Vaddå?
Mathilda: Det skulle vara jättekul om Jonas fick tre barn och döpte det ena till Skt. För då skulle ungarnas namn kunna bli TyPiSkt!

Då skrattade vi tre. Sofie kom på (och vi andra godkännde) att SKT kunde vara förkortningar på säg, Sandmark, Karlsson (Jonas efternamn) och Tinadottir. Söt flicka kunde det bli, Ty Pi S.K.T. den matematiska (om man får se till generna).

Hej hopp Kalle Stropp!