Det här var trumpet!
Jag tror att min käre brasskompis Pablo har smittat mig, för jag känner mig krasslig som en trasselsudd. Det har varit som om någon har blockerat min hjärna hela kvällen. Jag har velat säga saker. Men de har bara flutit undan, så istället har jag pratat och pratat utan att få något sagt. Blöö.
Jag ska nu ta en kopp the och ett grönt äpple, sen får vi se om det går att sova. Imorgon är nämligen en stor dag, frisk eller ej: imorgon ska jag hämta Mr Trumpet II (uttalas "den andre")! Han kommer vara silverfärgad och snygg, och på kvällen ska jag spela på honom för Carmen och Escamillo och alla andra. Kanske till och med för José om han har tur.
Nu är det säng! Bitte, bitte säng haben. Om man får låna ett uttryck.
Fniss
Idag gick jag och Erik till en viss Källman för att se till att vi fick våra poäng för musikalen som vi skulle. Detta hade strulat lite eftersom kursen hette samma sak som några andra kurser vi redan läser med Matti. Vi skulle alltså få 100 poäng till priset av 200 poängs arbete. Inte bra tyckte vi. Därmed började vi diskutera om man kunde byta namn på kursen för oss Skrapanbarn, men då sa kvinnan Källman att alla instrument hade en egen kod, så det kunde kankse lösa sig ändå. Hon erinerade sig till och med en kod, och den hörde till klarinetterna. Koden var: (kå, e, ell, te) klet! Varken jag eller Erik lyckades hålla oss från att frusta till lite.
Klet... haha, ja de saknar inte humor i alla fall.
...undrar om trumpet blir trut? Slagverk kanske slak? Flöjt bil flöt? Undrar om fiol blir fiol. Stackarna, i så fall. Natti, natti, kära vänner!
Sluta spela, det drar!
Jag vet nu vad jag tycker är bäst med hela Kattemusikalen! Inte är det människorna eller att få utöva musik, nix. Det allra, allra bästa är att få se och höra Pablo spela på sin trombon i låt nr 27. Han är helt fantastisk, han hade lätt kunnat såga av ett dussin Mammutträd med sitt drag (inte fiskedrag - trombondrag) om man fäste en sågklinga på det. Så fort och häftigt filar han. Jag blir alldeles lycklig i magen när jag får höra honom spurta igenom det gååång på gååång på gång. Då sitter jag och klarinett-Anton och myser. Jättemycket.
<-- MammutträdSveriges framsida, kanske?
Göteborg är en stad som för alltid kommer ha en del av mitt hjärta. Det finns inte många gator kvar i Örgryte som inte har fått känna stegen från en vilsen Kaija som är ute och går. Allt var som vanligt där, men ändå var där så annorlunda.
Till exempel.
TV-programmet som gällde var som alltid Animal Planets dokumentärer - MEN nu varvades det med konståkning (joy). Som vanligt gick jag till morfars grav - MEN nu fick han inte nöja sig med en liten självplockad blomma, nu var det påskägg som gällde. Upphöjt till tre. Om man hade kunnat säga så, för det var ju egentligen multiplikationsom utövades. Det som ändå var den tydligaste skillnaden var att det hade tillkommit en familjemedlem. Min kusin och moster hade skaffat en Charlie, en liten blandras av Foxterrier och Dansk gårdshund. Han var söt som socker och älskade allt och alla. Han tyckte nog att jag var söt, jag också. Tanter brukar nämligen kunna säga att man är så söt att de vill äta upp en. Charlie gjorde ett försök. Han åt av min näsa.
Vad är det med hundar och min näsa? Sist var det en finsk schäfer som hete Kati som smakade på den. Hur kan ryktet ha spridits så långt? Är min näsa så fantastisk? Så underbar? Så pikant i smaken?
Charlie var underbar ändå, och detsamma vill jag säga om mina släktingar. Erika som alltid skämtar och är glad och intresserad. Min mormor som man får pussa på hur mycket man vill och som alltid använder samma parfym. Richard som jag alltid har sett upp till och som alltid anstränger sig för att hitta tid för mig och Annika när vi är där. Rolig som få och snäll, kan vi lägga på (rim. jättedåligt rim). Hoppas att han vill komma upp och hälsa på under täckmanteln Kattemusikalen?
Göteborg är alltid lika härligt och lika läskigt att komma tillbaka till eftersom man har så många minnen därifrån. Jag älskar det!
Hoppla, poppla.
En ful faaan* och en finsk pinne
Kondomen får fyra toasts. Kanonkul.*
*Benjaminröst. Benjamin Gustavsson.
Påsk, påsk, påsk!
Idag är det påskdagen och jag ska snart åka hem till mormor igen (hon har inget internet, så jag fick logga in på McD - 1h för tjug... förlåt, nitton kronor) för att leta påskägg som påskharen har gömt. Yes!
Göteborg är gött som vanligt, men igår var jag så trött att jag inte riktigt kunde uppskatta det fullt ut. Anledningen kommer här:
Skärtorsdag! Kvällen ägnades åt både det ena och det andra, vi kan säga att den började med Innebandy. Storvretas herrar förlorade snöpligt med 3-5 mot Täby efter ett litet delikat självmål i öppen bur. Detta hindrade dock inte mig och snuskis-abel, nej, vi drog till "Lutis" (som katteäcklen säger) och köpte fitnessbaguette, banan, godis, läsk samt tuggummi med teasmak. Gött. Samt ovesäntligt. Sedan drog vi till astronomitornet på Hogwarts där vi mötte både den ene och den andre. Där var körgossarna och där var Josefina. Till och med Sam (som går Sam) och Andreas var där! Oj, oj.
Jag måste erkänna att lite orolig för mottagandet var jag, halvfinsk och Skrapsk (jag menar, folk blir gärna elaka när de är avundsjuka) som man är. Det var dock inget jag behövde oroa mig för, speciellt inte det första, för med Anton i spetsen fick jag höra minst trestämmig...
där bor allra kärasten min,
bortom berg och djupa da lar,
allt under så grönan en lind.
Jag där vil byga en hydda,
Där marken står ständig så grön,
och träden äro prydda
med blommor som dofta så skönt.
Min sjel, du göre dig redo
den vida vägen att gå,
över berg och torra hedar,
förran natten faller oss på.
Det värmde! Isabeluf fick mycket kärlek hon med, beundrad och generad satt hon omringad av karlar med trånande blickar. Vackert! Tyvärr kom vaktmästare Filch och sa att vi måste gå vidare, och vidare gick vi. Vi kom till en plats full med tea, skrubbar och handikapptoaletter. Där skapades gaffelsekter och jag fick en fågelkompis, min alldeles egne Falk. Ivar var där, både jag, Isabelle och Josefina blev lite mer välbekanta med honom, en fin man. Jag undrar om han ligger kvar i skrubben än idag? Det var nämligen där jag såg hom sist (och nej, det är inte läge att misstolka saker här). Fina människor hittade jag vart jag vände mig, men till slut var jag och Isabelle tvugna att vända oss hemåt.
Någon (varken jag eller snuskis-abel) hade tittat i busstidtabellen och sett att, jamen jaha, det går nattbussar mot helgdag, och man kunde till och med "långfredag" uppradad brevid julafton och juldag. Fint, tänkte vi, då kunde vi ju åka hem halv 2. problemet var bara att Någon hade missat ett ynkligt litet ord: utom. Utom långfredag. Detta fick vi erfara när vi stod ute i kylan (observera kylan!). Då kom nämligen en gosse fram och frågade om han fick låna mobil eftersom sista bussen hade gått. Tack och lov svarade hans ömma moder att hon skulle komma och hämta honom, och tack och lov hade han spelat i Isabelles storebrors handbollslag när de gick i femman. Därmed behövde vi bara stå 40 minuter extra i kylan (Moncan hade dum som hon var tänkt att Converse är en bra grej...) innan moderns bil kunde skymtas. Just som vi skulle kliva in i bilen såg vi tre män komma med sina cyklar. Slå mig på fingrarna om det inte var Anton, Philip och Gustav! Varsin kram fick de, och sedan bar det hem till Storvreta som de isblock vi hade förvandlats till. Sent vart det, och lite till behövde man ju packa inför Götet. Få timmar kvar till uppstigning. Sällan har en så trött Monca skådats då hon vaknade, men lycklig var hon!
Lycklig är hon! Påskkram!
Sicken musicken!
Till dansbandsklassiker volym 67 räknade jag och mina danspojkar till både tre och fyra i de olika danserna, och bra gick det alltid. Vi kunde allt! Vissa omgångar gick det ut på att krocka med de andra paren så mycket som möjligt, i andra var det viktigaste att fara omkring som den där vanten, ni vet. Detta var fallet när jag och Mr Arvidsson skulle bugga till en härligt snabb och svängig låt. Plötsligt satte vi pankaka på pankaka på pankaka - bläckfisk på bläckfisk och piruett på snurr på piruett. Allt gick som en dans (om man får vara så fyndig?), och även när det inte gjorde det så löste vi det med några improviserade steg här och var. Jag kan säga att bläckfisken är min stoltaste tur, det är armar överallt och det går snabbt och ser komplicerat ut. Därför kunde inget göra mig mer lycklig än att på ett riktigt storartat sätt få avsluta låten med att spinna ut med en snärt just som sista tonen trädde fram. Lyckan var total, benen ville inte bära, utan istället hamnade vi på golvet och skrek ut i hybris över vår timing. Vilken bugg!
Boom, shackalack, dans på idrotten är inte vad den var en gång i tiden (läs högstadiet), nu är den ju najs som pannkaka eller tacos! Mer dans åt folket (alla som inte dansar är våldtäktsmän?)!
Shakey, shakey, shakey!
(ps, kattemusikalens biljetter finns till försäljning: http://www.katedral.se/musikal/)
Glad som (en trött) bäver
Det jag egentligen tänkte säga idag var att jag inte borde vara så lycklig, för tinnitushelvetet är på frammarsch igen efter en tillfällig frist med lite simpelt sus. Nu är det ackorden som gäller igen. Tur att mitt humör inte har vett nog att lyssna på dem då!
Bra kommande saker:
Det blir lov imorgon
Herrmatch
Party, party efter matchen (om jag hinner eftersom packande inför Gbg är en nödvändighet)
Göteborg och en mormor över påsken
GODIS på påsken!!!
Kattemusikalen hela lovet --> ett socialt lov med musik och trevliga människor
Sovmorgon i plural... mums!
Hopp, hopp!
Kaijan Ulf
Hur som helst blev Jennifer gudmor och Emma gudfar till honom. Dessutom fick han puss av alla - Roos fick pussa sist, så hon fick flest tjejbaciller. Lyllos!
Nu är det säng! Puss och tuss!
Fysik skall byggas utav vinklar, av vinklar bygger man musik (tralla)
Vilken UNDERBAR eftermiddag/kväll!
Intensivt Fysik B-studerande från ca 16.30 - 22.30 med kanske en halvtimmes middag. Det är så de ska tas!
Allvarligt talat får vi se hur det går med mitt prov på (skär)torsdag, för idag (när jag redan låg efter i pluggandet) insåg jag att vi hade ytterligare ett kapitel som jag hade missat lite halvt (helt). Ja, ja, jag orkar inte oroa mig, det är väl ca 120 kvar på kursen efter detta ändå. Bara att göra sitt bästa, eller hur?
Puss och gos, och har du inte något vettigt för dig så kan du roa dig med att lösa denna uppgift! Den är galen. Med hjälp av endast en vinkel ska man räkna ut accelerationen på ett tåg. Grattis. Skriv gärna upp svar och uträkningarna om du löser den, aay, jag har facit!
4.15 En pendel är upphängd i en järnvägsvagn som rör sig med ökande hastighet på en rak bansträcka. Pendelsnöret bildar en stund vinkeln 5,3 med lodlinjen.
a Rita en figur som visar krafterna på pendelkulan. Beräkna vagnens acceleration.
b Hur skulle pendeln hänga om vagnen bromsades på raksträckan? Rita en figur som visar krafterna på kulan.
Hej hopp, dröm sött!
Summa kardemumma
Mmm, jag bara spinner när jag tänker på helgen som har varit.
Pi-dagen innefattade en inflyttningsfest hos Martins syster Maria. Sedan kom tröttheten över oss, så vi kilade hem till Martin och såg på (sov till) crazy-filmen Crank. Det var en mysig kväll, precis så som det ska vara - tack för den Mürt!
På bussen hem träffade jag allas vår egen Erik Arvidsson med sin Louise som fyllde år, pi-dagen till ära. En annan som fyllde år var läraren Birgitta, så jag och Erik klättrade på morgonen in genom klassrumsfönstret och sjöng för henne (tillsammans med Johanna och Sofie som krävde att få komma in) då hon låste upp. Vackert, om än utan stämmor!
På lördagar får man sova ut, märkte jag. Huuu vad gött att vakna av sig själv! Innan jag ens kommit ur sängen kom Claes och visade mig sin vad. Där sitter numera Mr Lieman.
Trallala, promenix med musetörerna, och på kvällen vart det improvisation. Det slutade med en kväll med grabbarna i gamlis (utom Erik som grattade Xinge - GRATTIS XINGE FRÅN MIG MED!), och den slutade braaa trots att den inleddes med melodifestival. Titta vi flyger II kan rekommenderas. Men aldrig har jag varit så nära att missa en buss från Bågspännarvägen!
Dum som jag var tänkte jag när jag kom hem att jag skulle ladda upp massa låtar på min nya mp3. Det hela slutade med att det nu ligger massa bra låtar på iTunes istället och att jag fick 5½ sömn eftersom...
...det var gudstjänstspelning idag. Men man ska inte klaga. Nu ska jag traska med Beluf och hoppas att det inte börjar regna igen. Puss!
Pi
kurvig och grann.
Hon skapar en cirkel,
hon gör den sann.
En man är hon inte,
hon är ju för svår.
Går ej att beskriva,
mystiken består...
... detta stycke poesi gav mig en I-pod nano. Som mina händer skakade! Glad blev jag!
Glad π-dag!
Pilska Pirater Pimplar Pilsner
Imorgon är det en alldeles fantastisk dag som förhoppningsvis kommer att firas världen över! Det är nämligen den internationella π-dagen, den 3.14.2008 (synd att det inte är år 1592...). Vi som går på Skrapan kommer fira med buller och bång med tävlingar, lotterier och πzza!
Själv har jag ställt upp i dikttävlingen med ett litet stycke poesi som jag inte vill sätta allt för stora förhoppningar till. Konsten skapades under tidspress då inlämningstiden höll på att rinna mig ur händerna. Två minuter ägnade jag på den, och vinner jag en I-pod så blir jag glad!
Hade jag varit en hejare på π:s decimaler hade jag även ställt upp i den tävlingen, en laptop skulle kunna vara relativt trevlig. Om man nu gillar att vinna datorer. Jag för min del är inte så inne på sånt. Jag gillar bättre att lägga puzzel. Hade de lottat ut ett puzzel hade jag LÄTT memorerat 578 decimaler på pricken! Nu håller jag istället tummarna för sångfågeln Clara och i andra hand för Erik. Heja, heja!
Mattetävling med π blir det också, en digitalkamera finns att hämta där. Sist men inte minst kommer numrerade π-knappar delas ut, och om de drar ens nummer vinner man en... ja, en vad då? Jag vet faktiskt inte. An English pie maybe. Det är i alla fall vad Jonas förra året sa att man skulle gå upp och äta kl 03:14 på morgonkvisten om man ville fira ordentligt...
Pi, pi, pi! Jag avslutar inlägget med de xxx första decimalerna på π (kan vara bra att börja öva nu om man vill vinna den där datorn...):
3,141592 653589 793238 462643 383279 502884 197169 399375 105820 974944 592307 816406 286208 998628 034825 342117 067982 148086 513282 306647 093844 609550 582231 725359 408128 481117 450284 102701 938521 105559 644622 948954 930381 964428 810975 665933 446128 475648 233786 783165 271201 909145 648566 923460 348610 454326 648213 393607 260249 141273 724587 006606 315588 174881 520920 962829 254091 715364 367892 590360 011330 530548 820466 521384 146951 941511 609433 057270 365759 591953 092186 117381 932611 793105 118548 074462 379962 749567 351885 752724 891227 938183 011949 129833 673362 440656 643086 021394 946395 224737 190702 179860 943702 770539 217176 293176 752384 674818 467669 405132 000568 127145 263560 827785 771342 757789 609173 637178 721468 440901 224953 430146 549585 371050 792279 689258 923542 019956 112129 021960 864034 418159 813629 774771 309960 518707 211349 999998 372978 049951 059731 732816 096318 595024 459455 346908 302642 522308 253344 685035 261931 188171 010003 137838 752886 587533 208381 420617 177669 147303 598253 490428 755468 731159 562863 882353 787593 751957 781857 780532 171226 806613 001927 876611 195909 216420 198938 095257 201065 485863 278865 936153 381827 968230 301952 035301 852968 995773 622599 413891 249721 775283 479131 515574 857242 454150 695950 829533 116861 727855 889075 098381 754637 464939 319255 060400 927701 671139 009848 824012 858361 603563 707660 104710 181942 955596 198946 767837 449448 255379 774726 847104 047534 646208 046684 259069 491293 313677 028989 152104 752162 056966 024058 038150 193511 253382 430035 587640 247496 473263 914199 272604 269922 796782 354781 636009 341721 641219 924586 315030 286182 974555 706749 838505 494588 586926 995690 927210 797509 302955 321165 344987 202755 960236 480665 499119 881834 797753 566369 807426 542527 862551 818417 574672 890977 772793 800081 647060 016145 249192 173217 214772 350141 441973 568548 161361 157352 552133 475741 849468 438523 323907 394143 334547 762416 862518 983569 485562 099219 222184 272550 254256 887671 790494 601653 466804 988627 232791 786085 784383 827967 976681 454100 953883
Glassa runt i glasses
Hur kul är inte det? Jennifer ska ÄNTLIGEN (efter att ha suttit längst fram på lektionerna men ändå inte sett tavlan i snart två år) skaffa nya glasögon, så igår gick hon och jag och provade lite bågar på en affär i stan. Det är verkligen jätteroligt med glasögon, det är som en oupptäckt genre inom shopping! Lite rött här, lite grönt där. Synligt - osynligt, sofistikerat - flashigt. Jag ville faktiskt också köpa glasögon där ett tag! Kanske köper jag några bågar med fönsterglas, precis som Erik?
Det tråkiga är bara priset. Jennifer lägger stora slantar på glasögon och jag på gjutna öronproppar. Ärligt talat tycker jag att det är fånigt att man ska kräva 2000 kr för lite plast och ett filter. Om man vill beställa en liten plastplupp att använda i proppen istället för ett filter kostar det 400. För en liten plastbit!!!
Yä, yä.
En och två och tre indianer, fyr...
Gudars skymning!
Man ska inte klaga på att man får få tillfällen att uppträda i Skrapans musikklass! Jag läste nyss ett mail från vår käre lärare Matti där han skrev att vi skulle boka in 4 konserter på olika datum. Oj, vad många, tänkte jag. Då fick jag för mig att räkna alla konserttillfällen och liknande som jag har fått stå på scen med min kära musikklass. Det blev - hör och häpna - 31 ggr på knappt två år! Ändå kan jag möjligtvis ha missat någon gång...
- I ettan spelade vi ettor för besökande nior i entrén vid 4 olika tillfällen
- Luciarocken i 2 omgångar i ettan
- Julavslutningen i 2 omgångar i ettan (Griegs pianokonsert mm)
- Winter Swing den 27 Januari i ettan
- I ettan när hela musikklassen spelade på Eriksbergsskolan
- Vårkonsert på Grand i ettan
- Oväntad spelning med ettorna för lärare på någon udda kongress
- Skrapanfestivalen i 2 omgångar i ettan
- Skolavslutningen i 2 omgångar i ettan
- I höstas då vi under fyra dagars tid höll 9 konserter på Musikens Hus för kommunalanställda
- Random spelning på gymnasiemässan. Vi knäckte katte hårt trots att vi var helt oförberedda - YES!
- Höstkonserten med musikklasserna, hippietema och Jimi Hendrix
- Luciarocken, kan även kallas musikklassernas julkonsert. Musikens Hus runt Lucia.
- Julavslutningen i 2 omgångar i år
- Winter Swing i Januari
Om man vill kan man även räkna med vårt sambatåg på Katte-Skrapankampen. Och när detta år är slut kommer jag antagligen vara uppe i ca 37 st. Fint! Ni kan ju gissa hur mycket tid alla dessa spelningar har tagit, det ligger ju allid en del rep bakom så att säga...
Puss!
Tävling!
Vad är detta?
Den som svarar rätt får ett godishalsband av mig!
Eller en kram.
Eller en puss på kinden.
Men inte alltihop, för då är man sniken, och hur många är det egentligen som gillar Krösus Sork?
Mathilda har nog en god chans att ta hem tävlingen...
Gårdagens rester
Uff, jag orkar inte skriva det där Jonas-inlägget nu heller, jag är trött som en abborre ju. Men ändå blev jag så skrivsugen att det piper i fingrarna på mig!
Isabelle har kommit hem från det tyska landet! Det är en sensation som heter duga, när jag visste att jag skulle få träffa henne började mina mungipor leva sitt eget liv. Trots att hon är ett Kattebarn...
Jag sa att jag skulle spela en nattcup med innebandyn, och så blev också fallet. Föll gjorde även jag. I vår sista match blev jag nämligen helt obrutalt fälld framför mål, men brutalt nog gjorde jag en grotesk men ändå charmig form av bakåtkullerbytta. Tack och lov var denna händelse inte på något sätt i onödan, för när jag mödosamt skulle resa mig upp lyckades jag med min ryggrad rädda ett stenhårt (eller ja... lite hårt åtminstone) skott som tydligen skulle ha blivit ett solklart mål. Klart man offrar sig för laget - LENA BALK!
Tyvärr slutade denna vår sista match med förlust 4-3, men jag tänker inte gräma mig för det, jag fick ju spela med Peter!
Det stolta laget: Jag, Isabelle, Jenny, Ljungen, David, Magnus, Peter och Doglas.
Lördagens katterep blev bättre än jag förväntat mig. Lite ürt var det såklart, men vi i "orkestern" har nu börjat bli mer chill mot varandra och Tamara bjöd ju mig på godis! Dessutom fick jag mig en liten pratstund med Isabelufs klasskamrat Anton som hade en jättefin Pim Pim-mugg fylld med kaffe.
Det bästa av allt var dock mina ömma Skrapankompisar!
- Vi köpte lite pizza
- Vi (och resten av orkestern) slutade en och en halv timme tidigare
- Vi bar trummor och vi ringde Farmen-Sebastian.
Det kanske blir värt med musikalen trots all tid den stjäl?
Lördagskvällen var nog magnifik, jag minns inte så mycket av den utom att jag fick två giraffer... Söndagen var också magnifik, jag rörde mig inte många meter, men Amanda den lurken kom hem till mig. Vi satt i vardagsrummet och frossade i skorpor, tea och prat! Mums på henne!
Denna dag som även kan kallas för måndag har varit lite sämst. Fast bra ändå. Mitt humör var sämst imorse, för jag vaknade efter en mer eller mindre sömnlös natt. Det första som slog mig var dessutom att jag hade glömt att vi skulle skriva en uppsats på engelska idag. Uff. Dessutom hade vi en extra kemilektion som konkurrerade med min Mr Trumpet. Konkurrerade ut honom till och med, jag hann inte ha min lektion med Bo-Inge (härligt namn att uttala!). På kvällen gick jag och Johanna dock på en välbehövlig promenad där vi cachade upp och catchade ner allt möjligt. När hon och jag träffas, då minns jag vad att vara sig själv innebär!
Hej hopp, förresten. Jag ska ju upp imorgon också, men då är det bara en ynklig kvarts kvartssamtal som gäller. Fülmjöl!
Bom, bom, bom, krash, smack, fjonk!
Mongodator. Nu blev jag trött. Helt oprovocerat öppnade den en sida om licens i just detta fönster! Hela mitt inlägg om Jonas (inte så långt men ganska pikant och klart sånär som på en mening) raderades och kommer aldrig mer igen. Tröttsamt. Jag får skriva om honom, UNT och eventuellt en Ida någon annnan dag. Men vid det laget kommer jag antagligen ha spelat en innebandycup nattetid samt haft 7 h rep av Kattemusikalen. Samt berättat att Isabelle är hemma från det tyska landet. Kul. Verkligen roligt. Härligt sinne för humor måste jag säga - yesssss.
Nu ska jag gå och lägga mig i min bitterhet. Jag som till och med alltid kopierar mina texter inför publicering av den händelse att man ska loggas ut. Morr...
KUL att du som läsare fick läsa ett så POSITIVT inlägg. Men sküll inte på mig...
Püss!
Baaaarappapaaaa barappapappapaaa... (Carmen)
Nu är jag för trött för att blogga, men imorgon utlovar jag "veckans ord" med Jonas! Kanske får ni även veta vad som döljer sig på UNT:s redaktion. Kanske. Kanske, kanske, kanske!
Sov nu bara fint!
Konstig är konst, annars vore det ingen konst
En skön och galen konstnär
Sötälgen!
En happy moose!
Ett skutt bakåt och två skutt i pölen
Nu ikväll till exempel gick jag en liten extrasväng efter att ha postat ett paket. Plötsligt gick jag förbi en mossig sten som låg och lurade i mörkret, och tunna minnen strök sig runt benen på mig. Jag plockade upp dem i min famn, och plötsligt var jag bara tvungen att försöka låtsas att det smög omkring några troll i skogen runt mig. Jag fick verkligen anstränga mig, men en gång lyckades jag nästan skrämma upp mig själv lite grann. Det stod nämligen ett mossigt troll som planerade ett bakhåll bakom en gran längs vägen. Tack och lov visste jag ju att han stod där, så jag kunde göra mig redo att springa om han gick till anfall. Puh, tack och lov märkte han väl att jag var beredd, så nu sitter jag här i trygghet.
Ibland gör jag andra saker också. Jag kan vara tvungen att hoppa runt och toka mig och kasta lite snö när det väl fallit någon. Någon annan gång var jag tvungen att gå igenom alla vattenpölar jag kunde hitta. Jag hade liksom inget val, skorna var redan lite halvblöta, så alla pölar kallade på mig (lite i stil med vad de underjordiska utövar på Ronja). Jättemycket.
Annars tycker jag om att ramla, det håller mig på jorden på något sätt. Blåmärken tycker jag också om, speciellt om de är många eller stora, extra bra är det med blåmärken eftersom man får rätt att klaga över något. Plåster har jag också en stor förkärlek för. Klart att det hjälper att sätta på ett plåster. Jag skulle gärna ha plåster även om jag inte hade något sår. Speciellt Bamseplåster (trots att han är en mycket falsk björn, något som jag kanske skriver om en vacker dag)!
För övrigt klarar jag inte alltid av att gå, jag måste till och från springa en liten bit eller hoppa lite. Men allt det här gäller bara när jag är fullkomligt ensam. Därför är det extra spännande, man har ju ingen att skratta bort sitt beteende med om man blir upptäckt...
Som du säkert förstår är inget av detta sant. Det står inte ens i Bibeln (vad jag vet, jag har i och för sig aldrig läst hela bibeln), så hur skulle det kunna stämma? Hujeda mig, som somliga brukar säga.
Nä, nu får det vara bra - hej hopp!
En andra musketör av tre
Många vet inte om detta fakta, men Hanna är faktiskt bäst.
Tre simpla anledningar som förklarar att Hanna är bäst:
- Glittret i henners ögon när hon gör något busigt.
- Alla fula ordlekar och ordvitsar vi har haft för oss som fortfarande är bland det roligaste jag vet.
- Att Hanna och jag inte är Hanna och jag, utan vi. Vi ser samma saker, tänker samma saker - vi är samma fast olika!
Das australiensare inom kort...
Elsa är bäst för att :
- Hon är bra på att ställa bra frågor, och, något som blir allt ovanligare i vår värld - hon lyssnar på svaren!
- Människan är fullkomligt vild och galen, men ändå behåller hon sitt djup.
- Folk runt Elsa blir alltid på gott humör av henne.
Trist att hon ska till Australien nästa år. Vi kommer sakna dig, toka!
Två strike och en i rännan
Vi kan väl ta en inte så snabb sammanfattning över helgen?
Fredagen var fantastisk. Jag och Martin valde chill framför slips, så dagen hade en touch av mjukis över sig. Vi började eftermiddagen med en fika på Günterska. Det var ett självklart val, för skottdagen till ära var den sista för utnyttja en rabattkupong jag hade - eftermiddagsfika till halva priset! Därmed beställde vi två bakverk var - en groda och ett pekannötswienerbröd till mig, och två triangulära chokladjox till Martin (samt faktiskt bara en kopp te var). Det var gott och mättande. Vi bestämde oss då för att gå hem till Martin så att vi hann bli hungriga igen, för Ulf och Monika skulle börja med maten.
Vägen var kantad av trevliga händelser så som Andrea & Siri, godisköp och en liten snutt buss. Väl framme väntade en ljuvlig köttfärssås och fem gosiga valpar. Det var nice. Sedan smet jag och Martin upp på hans rum och kollade på Children of Men. Det var en film som var galet bra och galet läskig trots att den inte var en skräckfilm (utan en "futuristisk thriller"). Om inte galet bra, så helt klart värd att se. Sedan vart det lite huvuden och magar och valpar och tuggande på allt möjligt. Dock tuggade jag och Martin bara på godis, valparna stod för resten. Ett avsnitt av vårat traditionella Lost hann vi också med innan Monicas buss brummade av hemåt.
Lördagen inleddes med en match i Tjotaheiti. Den var säsongens sista, och blev oavgjord. Den minsta hall jag har sett, de långsammaste domarna jag mött samt den mest ruttna tidtagningen (tidtagarur då klockan inte fungerade) som tickat. Det var våra upplevelser där borta, men jag är glad ändå.
Hemma badades det och åts en och en halv macka, och plötsligt insåg Monica att Musik Direkt skulle börja inom 40 minuter. Då slängde hon sig på luren och ringde vännen Hanna. Hanna var relativt lätt att övertala, och så bar det av till Uppsala Konsert och Kongress ("musikens hus" med andra ord)!
Musik Direkt var värt sina 50 kronor, musikaliska människor fanns där att finna. Vissa band/deltagare var nervösa, andra var besynnerliga. Somliga var grymma, och någon var...
- Hanna, vad heter de som tog över efter Barbie?
- Ken!
... tack där, jag syftade på Bratz. Snyggast av alla var dock pojkarna från musikklassen där de stod och lyste i sina Hawaiiskjortor. Mumma!
Det var två band som gjorde att jag inte kunde sluta le, och båda gick vidare till länsfinalen i april. Det ena var just The tired med Erik, Abbe, Sebbe, Helenius och Gunde från Skrapan. Musiken, färgerna och stämningen på scenen fick mig att må riktigt bra. Jag ska köpa deras skiva (deras projektarbete) om de tänker sälja! Det andra bandet som skapade kramp i mina mungipor var Jaslyn där Erik Larsson var med. Den första låten de spelade var bra, men av den andra blev jag lyrisk. Erik bytte bort saxen mot sitt originalinstrument klarinetten, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det men: vilket härligt instrument! Det var svängigt och gött, mulligt och mysigt.
TACK för att mina favoriter fick gå vidare! (tyvärr blev jag lite för glad och virrig efter att ha gladlyssnat på musiken och knappt ätit något under dagen. När jag blir sådär - please someone - shoot me!)
För övrigt är jag glad att jag inte följde min vilja till krogen i lördags, utan att jag hamnade i en mörk och kall lekpark med Hanna senare på kvällen. Alla minnen... allt som behövdes tas upp efter att ha fått lite perspektiv. Det blev fint. Kallt och mörkt men fint som snus. Eller något annat om man tycker att något annat är finare!
Söndagen har varit lite sämst. Jag sov för länge så att jag vaknade med ont i kroppen. Ångest (nä, men stor tveksamhet) över vilken trumpet jag bör välja har infunnit sig. Ett besked om att Anna ska flytta till Gotland gjorde mig jätteledsen, Uppsala blir inte detsamma efter juli. Beslut skulle fattas på ett möte. Ingen motivation hälsade på. Allt är trött. Trött som i tröttsamt.
Vad kan nästa helg tänkas bjuda på? Jo, en cup mitt i natten...