Jag finner inga passande ord
90 gratulationer på facebook (varav åtminstone 2/3 gjorde mig glad i själen).
Ett antal gratulationer över SMS och telefon.
Två fantastiska presenter.
En chokladtårta (med "Moncan" i kristyr, strösselhjärtan och tända ljus).
Två omgångar sång (varav en inleddes kl 00.02 med "ja må han leva").
En födelsedagsdikt.
Jag blir lite rörd. Nä. Skitglad. Jag har gått med ett leende på läpparna sedan jag väcktes av Jonssos grattissamtal imorse. Tänk att det är lagligt att ha så mycket glädje i kroppen.
Som min vän Kjell skrev:
"Hoppas du har en födelsedag som är så bra så du blir tvungen att betala extra skatt för den!"
Mögelbloggen
Skåla kantårum? Kantorum?
Barn, jag har börjat sjunga i en kör.
Schola Cantorum heter den, och det är första gången jag är med i en kör sedan skolkören i mellanstadiet. Tja... om man inte räknar med Arpåkers manskör i lumpen, då. Hur som helst var det lite knas när jag skulle gå med.
Efter nyår så pratade jag först med min vän Ida om hennes kör, och att det var ett gyllene tillfälle att gå med i den. Några dagar senare pratade jag med Idas och mina gemensamma vänner Karin och Erik, och när Erik skulle börja i Karins och Idas (trodde jag) kör blev jag enormt taggad. Erik och Karin spånade på hur man skulle kunna framföra en spexig version av fem myrors alfabetssång på NKF, NationsKörFestivalen. När min bandmedlem samt kamrat Joel någon dag senare sa att man behövde altar (kom på repet imorgon!), tänkte jag: kör i vind!
Det jag fick erfara dagen efter var att man i Schola varken sjöng fem myror eller med Erik och Karin. Näe, man sjöng Vivaldi och Bach. Man sjöng inte på svenska. Näe, man sjöng på italienska, tyska och latin.
De andra körmedlemmarna har hittills varit väldigt trevliga och charmiga, det är bra stämning och dirigenten Milke är mycket karismatisk. Min sångteknik är inte den bästa (en smärtande hals är ett tydligt tecken), men det går förvånansvärt bra att sjunga efter noter. Dessutom är det skönt att känna/halvkänna flera av medlemmarna sedan innan. Samtidigt är det jobbigt, för de flesta av dem jag känner där är körskolade sedan barnsben, och mitt ego vill väl imponera på dem. Men det är ju en bra övning i ödmjukhet, och jag ska försöka att ursäkta mig så lite som möjligt.
Bäst av allt är ändå den nya bekantskapskrets kören medför, eftersom min gamla håller på att lämna mig nu. USA, Australien och Israel. Det är ju skönt att de så kallade vännerna inte vill lägga allt för stora avstånd mellan oss.
Tralla, tralla, Gloria in Exelcis Deo.
Livsfilosofier som underlättar livet
Aldrig skämmas för mina kompisar (det är lätt).
Säga hej (svårt när det skulle vara lättare att titta bort).
Behålla andras hemligheter och samtal för mig själv (det är svårt).
Dumma bakterier!
En sådan vidrig sjukdom.
Som att vara riktigt bakfull.
Som att en tant med äckliga naglar river en i halsen när man sväljer. Eller som om man hade spytt tio gånger så att den är riktigt öm.
Som rå köttfärs som är nerkyld så att fettet blir vitt bland det rosa. Så ser svalg och halsmandlar ut.
Tio timmars sömn på 4 dygn.
En sådan vidrig sjukdom!