moncan

Jag drömde om dig inatt

min hand i din

och mina ögon djupt i dina

Du log mot mig och sa:

Jag har aldrig glömt dig,

jag har inte ens försökt

Du har alltid funnits där

Du har speglats i alla jag mött

och aldrig försvunnit ur mitt huvud

Jag har tyckt om att försöka höra din röst igen

tyckt om att försöka höra ditt skratt tillsammans med mitt

tyckt om tanken av dig i mina armar

Jag har saknat dig

Innan jag hann svara

Vaknade jag.

Välkomna på Storvretadagarna, årets happening. Nu är det drag i centrum, ska jag säga er!

Imorse träffade jag Trollflöjtsensemblen. Min trumpetkompis hette Erland, fast jag trodde han hette Allan. Sen har en av trombonisterna fett stort skägg, en jättemustasch och inte ett hårstrå på resten av huvudet. Brasset är sköna, helt enkelt.

Du kanske undrar varför Jennifer är BÄST?
- Hon har mer moral än du och jag tillsammans och är inte rädd för att ta konflikterna som medföljer att leva som hon lär.
- Hon kan vara bedårande söt och sårbar men även en riktig tiger. Rawr!
- Hon är min Toka!

Köpa

Ingenting gör mig så glad som att köpa böcker och CD-skivor med hög potential.
Inte ens trumpeten, det var så mycket beslutsångest inblandat.
Kanske att köpa nya noter.
Jag ska köpa en säng. YEZzz...

1: Våra vaktmästare är bäst.
Imorse när jag satt med Johanna på en bänk kom våra två gulliga vaktmästare gåendes. Jag blev då ovanligt glad, för till min fasa hade jag samma morgon upptäckt att jag saknade krok i mitt skåp. De enda som kunde hjälpa mig att reda ut detta var just dessa två karlakarlar som nu kom knatandes emot mig. Jag sa ett "hallå, ja" för att skapa kontakt och förklarade utan omsvep mitt problem. Genast ville de skrida till handling och bad mig visa mitt skåp. "Sådär kan du ju inte ha det", sa de efter en snabbtitt. En av dem öppnade ett skåp ca fem nummer bort, tog dess krok och satte fast den på min dittills kroklösa stång. "Sådär, ja". Tor saknar nu krok. Vi får se om han löser det med samma finess som los vaktis när han kommer tillbaka från fjällvandringen...


2: Mina manliga vänner på skolan har underliga sätt att hälsa på mig. Inom en knapp halvtimme var det tre stycken från olika klasser som hälsade mig genom att (1) slå mig i huvudet med sina böcker, (2) nypa mig i örat och (3) killa mig lite i höger knäveck efter ett misslyckat försök till att stryka mig lite perverst på låret. Jaha.


3: Godnatt!

Om du inte visste det, så har min klass, även kallad familjen, varit på klassresa. I Ayia Napa. På Cypern. Min klass är bäst. Super, skulle jag vilja säga. Så var även resan. Super!

Att kliva av flygplanet innebar att komma ut i luftfuktighet så hög att handflatorna blev fuktiga utan att svettas. Att få tag på bagaget innebar att få vänta länge. Att slänga sig i poolen på hotellet innebar att njuta.

Varje dag var det sol, varje dag var det bad. Varje dag blev man minst brun. Vissa kunde även bli röda, och Jennifer blev svart. Nudlar åt vi i massor, och sådant som är dyrt och svårt att köpa före 20 års ålder i Sverige visade sig vara bra mycket enklare och billigare att köpa än frukt.

Snart fick man sina rutiner där nere. Man började med att stiga upp, smörja in sig och ta sig till någon strand. Sedan åkte man hem och slängde sig i poolen. Strax därpå var det dags att gå upp och duscha av sid sanden som oundvikligen fastnat både här och där. Efter det kunde man gå och handla lite eller sova om man så ville. Mat åt man någon gång när det kändes rätt. Sedan började man välja och vraka mellan alla kläder, sätta på en gnutta smink och sedan gå och mysa förfest med klassen på förbestämd balkong. Efter ett tag kom en vakt och slängde ut alla, för väsnas fick man inte! Klassen återförenades, antingen på en annan balkong, eller i entrén, för det började ändå dra ihop sig till utgång. Mot oändligheten och vidare. Det vill säga, först Black Hawk, och sedan Grabbarnas till stängningsdags. Därefter hamnade man där man hamnade tills man uppbådade kraft nog att ta sig hem och stupa i säng. Om och om igen.

Torsdagen bjöd dock på en "partybåt" istället för en strand. Blåare och saltare vatten än jag någonsin upplevt. Det hela blev en dunderdag. Efter båtturen åt hela klassen middag på en liten restaurang som hette Othello. Det var fint. Jag fick en supersmarrig pizza och den största flaskan med Carlsberg jag någonsin sett. Sedan var det bara hem och göra sig snygg, för sedan var det treditionell förfest och utgång som gällde.
Dansa, dansa, dansa. Stängning på Grabbarnas (when I say Ayia, you say Napa! - Ayia - NAPA - Ayia - NAPA!), jaha, vad gör man då? Så småningom tar man sig till Brittish Club där man shakear loss med sina nära och väldigt kära. När till slut även den cluben stänger går man och badar med tre vänner - Mathilda, Lindmark och Rasmus. Meddelhavet är fantastiskt även nattetid. Väl hemma återser man andra nära och kära. Vissa av dem i redigare tillstånd än andra. Sedan kan man sitta på en varm balkong tills solen gått upp, för att sedan kila i säng och veta att man har tre hela dagar kvar. Mmm.

Det roliga med den här resan är att inga tokigheter kommer att blekna i minnet. De finns nämligen nedklottrade i en liten klassdagbok. Bildbevis finns även på det mesta, och vissa saker är måhända till och med fångade på videokamera. Pinsamheter är till för att minnas.

Uttryck som användes frekvent under veckan:
Smirre*
Grabbarnas
Buy one drink - get one free


*Lottie, mörkögd skönhet och min rumskamrat, skulle på mobilen visa en bild på sin kattunge som hon saknade. Det var lilla Smirre, sa hon. Sedan kom hon på att han hette ju faktiskt Spirre.

När veckan var till ända var hela klassen sjuk. Snorig och hostig och illamående och hes. Dock var vi snyggare än någonsin i vår nyvunna bränna, och bäst av allt - alla kom med planet hem!


(OBS, det var inte riktigt hela klassen som följde med, men de som stannade hemma tillhör familjen lika mycket!)

Idag började ju skolan, förresten. Dagens händelser i punktlista:

• Mentor Staland berättade att vi från och med nu har förlorat vår älskade mentor Jonas till några äckliga små ettor.
• Vi fick superskåp vid Ormen. Mitt är bäst. Sämst nummer dock, 361. Kunde det inte fått vara jämnt delbart med tre?
• Vi träffade Jonas, lika glad och yr som alltid. Han vill ha en kopia av vår film från Ayia Napa.
• Vi hade vår första Samhällsvetenskapslektion (jag håller med Axel, ordet är för långt) med den nye läraren Greger, ordvitsarnas okrönte konung*.
• Vi tog oss till matsalen (en bragd med min träningsvärk) där jag åt en god röra och som seden bjuder, ett glas fil med müsli till efterrätt.
• Tina hade glömt att säga att vår lektion var framskjuten tio minuter, men vi hade i sin (vår?) tur glömt böckerna, så skulderna jämnade ut sig och vi fick ändå gå hem tidigt från kemin.
• Flera kära återseenden har ägt rum. Gött. Flickor och pojkar och lärare. En ny flicka till klassen också. Familjen växer.

* Halva klassen är ute på fjällvandring (även kanotpaddling fanns att välja på) som är en 50-poängskurs. Då frågade Greger hur det är att vara på fjällvandring.
- Toppen.
Hur var det att vara ute på kanotpaddling då?
- Botten.
Skulle man ut och paddla kunde man ju behöva en grundkurs. Fördjupningskurser skulle man däremot kanske akta sig för (här skrattade jag från tårna).
Vid uppropet sa klassen "fjällvandring" på vart och vartannat namn som Greger sade. Så även på Philip Grund.
- Han borde ju paddla!

Jag har bakat med Hanna. Fet, fett, fettt. Och russin som blev korinter. En kladdig chokladbotten med kokoskola på. Man blir ju glad! Tyvärr har 4 av 6 inbjudna fikamänniskor tackat nej. Frågan är om man ska skjuta på myset? Till en tid då mormödrar, arbetstider, sjukdomar och packande inte krockar? Bara en tanke.

JAG kommer äta kakor i vilket fall som helst! Mums fillibubblan!

Reggaefestivalen var i år, precis som de tidigare åren najs bajs (till skillnad från kajornas). Det enda jag dampade på var att jag fick ett grönt band om armen istället för ett blått.

Grönt = under 18
Blått = 18 och cool

Det var så förnedrande. Här har man gått och varit 18 i ett halvår, och så plötsligt hamnar man tillbaka på ruta ett igen. Eller ruta 17, kanske. Bara för att jag tänkte att kontanter är bättre än kort, och därmed lämnat min korthållare innehållande leg:et hemma. Inte kunde man byta band dagen efter heller, utan hade man grönt band så hade man. Suck.

Resten tänker jag inte klaga på. Och matståndet "En riktig soppa" tänker jag till och med prisa. Sådär, ja.

Hej hopp!

Nu sitter jag och är dyster över livet. Jag har precis pratat lite med Jonas, och han sa att det var en miljard männsikor som inte kan tycka om mig. Inte för att det var så han menade det eller för att just det gjorde mig speciellt dyster. Saker känns bara lite hopplösa just nu och den där äckliga magen bara knölar ihop sig. Tur att Lasse sitter och håller mig sällskap då. Hans sånger vet var punkterna sitter. Vad är det egentligen du vill ha, och vem är det du vill verka som att va? Han tar ner mig på jorden lite. Idiot.

Puss.

Du är ful och helt underbar.

Jag tycker om dig precis som du är

precis så ful som du är.

Kärleken är blind eller bara

helt utan gränser

kanske helt utan mening.

Kanske helt desperat

eller så är det bara prat.

Hur som helst,

du är ful

helt underbar

utan mening

helt desperat

men allt är ändå bara prat.

Just ja, jag pratar om dig.