Bäjs
Nu ligger vi lite efter, men... Jag och Isabelle spelade till slut på den där Hiroshimaspelningen med en kontrabas (á la resväska med gummiband på en sopborste), fiol, tvärflöjt, och en klarinett. Det var kul att spela, vi fick mat och en hundring. Vi fick också åka cykeltaxi i en kärra samt sätta ut fina små ljuslyktor av papper i fyrisån.
Nu kommer vi till det negativa. Fågeläcklen BAJSADE på mig. Flera gånger. Många gånger. På axeln, på skon, flera gånger på benen, på noterna. Men, det värsta av allt, de bajsade på min nybadade trumpet! Riktigt lumpet om jag får säga det själv!
Dagen efter fanns det en liten notis med bild i UNT (Upsala Nya Tidning) om den lilla minneshögtiden. Gött, tänkte jag. Sedan såg jag vad den stora artikeln på uppslaget handlade om. Tydligen bajsar kajorna ett rejält antal ton över Uppsalas gator och hus (och Monica) varje år.
Ironin skrattade åt mig.
Nu kommer vi till det negativa. Fågeläcklen BAJSADE på mig. Flera gånger. Många gånger. På axeln, på skon, flera gånger på benen, på noterna. Men, det värsta av allt, de bajsade på min nybadade trumpet! Riktigt lumpet om jag får säga det själv!
Dagen efter fanns det en liten notis med bild i UNT (Upsala Nya Tidning) om den lilla minneshögtiden. Gött, tänkte jag. Sedan såg jag vad den stora artikeln på uppslaget handlade om. Tydligen bajsar kajorna ett rejält antal ton över Uppsalas gator och hus (och Monica) varje år.
Ironin skrattade åt mig.
Kommentarer
Postat av: Clara
Kan vi inte göra en gemensam aktion och befria Uppsala från alla fågelsvin? Ett tiotal kan få överleva, som dekoration.
Trackback