Advent
Adventskonserten med obligatoriska Disneytime är avklarad, adventsljusstakarna är tända i fönstren, och nu ska vi ner och tända första ljuset i den levande adventsljusstaken.
Sa jag att det var advent?
Allt ljus på Uppsala
Mmm. Helg. Mmmmm.
Jag kan säga att ljusprommenaden med Jacob var en höjdare. Vi var de mest omogna på hela vandringen, och ett tag var det över 100 pers som tågade runt i Uppsala för att se på olika ljud- och ljusinstallationer. Coolast var:
- Skytteanska valvet (snyggt och iögonfallande)
- En lekpark i Engelska parken där man själv fick trycka på stora röda knappar på träden så att det kom ljud från "konstiga djur" (flummigt, men kul att få trycka)
- Eddaspången där det sitter lampor med rörelsesensorer
- En jättestubbe vid ån där man stuckit ner ljusslingor som pilgrenar, och dessa tändes genom att man satt i en stol (x4) och trampade på cykelpedaler
- Discokulan vid Münchenbryggeriet
- Spotlighten med dansstegsinstruktioner för slowfox och ljuv musik (på St: Persstråket)
Skön grej! Jag gillar't, synd bara att sista upplysta (...) dagen var idag.
Jacob och jag var iallafall nöjda med vår 4,5 km långa prestation och unnade oss lite subway och bio. Filmen hette Burn after reading och var sjuk men ganska skön. Skratt i spridda skurar rakt igenom. Sedan gick vi hela vägen hem till herr Hjärncell. Mina fötter blev blöta, men väl framme väntade en värmande Happy. Sammanlagt blev det drygt 6½ timme spenderad tid tillsammans. Gött!
Stolpskott på Stora Torget
Tchÿss!
Ohly!
Vänsterpartiet valde att presentera Lars Ohly såhär:
"Jag föddes 1957 på Karolinska.", inleder han till en seriöst framtonad bild. SVT på micken, högre status än vad TV4 hade gjort. Sedan går det bara utför...
Våra hundar Vilja och Lycklig. Vilja är en sådan där farlig kamphund, en Staffordshire Bull Terrier, och Lycklig är en Jack Russel Terrier.
Jaha. Men jag undrar om det är Ohlys tår. Det står liksom inte i bildtexten.
(För övrigt kan jag tillägga att alla bildfilerna hette seriösa saker som "lasse", "lassekamphund", "lasseboll", "lassedörr" osv.)
"Idrotten och särskilt fotboll har stor plats i mitt liv.", berättar djurgårdsfanet vidare. Heja, heja.
Min dörr på riksdagen.
Jajjemensan. Men efter detta nöjesliv vill "Lasse" visa sina djupare sidor genom att berätta om den jobbigaste perioden i livet:
- Det finns mörka sidor i mitt liv. Till exempel gick jag 1970, när jag var 13 år gammal, med i Folkpartiets ungdomsförbund.
På sommarstället i Gnesta.
Men sedan blir det ljusare. Lasse har sedan länge lämnat denna hemska tid bakom sig, och nu fick han jobb inom Statens Järnvägar, där han avancerade snabbt.
- Efter gymnasiet, 1976, började jag jobba på SJ. Jag arbetade först som spärrvakt och sedan som tågvakt. Jag gick tågmästarkursen och blev så småningom tågmästare (konduktör).
(För övrigt vill jag uppmärksamma er på att denna bild heter "lasselandet". Underbart, vem vill inte fara dit?)
Jag och några medlemmar i min Sekosektion på SJ.
Jaha, han har varit verksam i vad som tidigare kallades Statsanställdas Förbund, nu SEKO. Intresseklubben har sprängts av överbelastning, som Knatten sa. Men visst är han godhjätrad som kämpar för de statsanställdas rättigheter. Och se så trevligt de har det, unga och gamla som russin i en stor familjär lussekatt!
1994 fick jag tjänstledigt från SJ för att bli partisekreterare (vänsterpartiet). Jag är fortfarande tjänstledig och har kvar min anställning på SJ.
Gulligt. Till handlingarna kan vi även lägga att han brinner för en (mycket politisk korrekt) politik där han vill utjämna skillnader på alla möjliga plan.
- En rättvis politik som alltid tar ställning för dem som har minst och som inser att de som har mest måste betala för att den ska bli verklighet, helt enkelt, avslutar han.
Vad är det här (?), frågar jag mig. Självklart är det antagligen ett lumpet trick för att få oss dumma svenskar att tro att han är en av oss. Men det tänker jag ignorera och leva i min bubbla istället. Hallå, grabben som skrivit detta (Ohly eller annan, Ohly eller annan?) är ju skön. "Det här är min dörr".
Hej och hå. Fler partiers lurigheter kommer förhoppningsvis upp här, om jag nu lyckas få PrtScn-knappen att fungera. Inte lika långa, dock. Nu ska jag på ljuspromenad med Jacob!
Mycket bättre än glögg!
Pepparkakor, lussekatter, glögg (även om det var på håret, Andrea), russin, mandlar, godis och äcklig ädelost. Samt helt fantastiska flickor. De är så bra!!!
Jag och Mthilda har kört en hel koreografi med broadwaytema. Sedan fejkgick Mathilda i en trappa bakom soffan. Sedan gick hon på riktigt i en trappa bakom soffan. Kul. Nu ska jag gå och sjunga. Alla är bäst! Hej underbara flickor och magen är full!
Gullemull!
Jobbigt att sitta på bussarna...
1. Blå pulka landar
2. Monicas svanskota landar
3. Monica landar
4. Mathilda landar - på Monica
Det var VÄRT!
Aventuras nievas
Då missades en buss till följd av att ytterdörren inte gick att stänga för all snö. När jag sedan väl kom på en buss och hade åkt hela vägen ville jag kliva av. Det fick jag inte, dörrarna stängdes framför min näsa, och jag fick gå från Rosendal. Och jag var jättekissnödig.
När skolan var avklarad blev det ett snöbollskrig med musikklassen storlek lätt och lagom. Min trumpet krossades nästan i ett brottningsmoment, men ingen fara under taket!
När kriget var avslutat lekte jag och Henrik (även känd under namnet Skrapan-Apan) i snön framför mentalsjukhuset (?) där vi pulsade, joggade hoppade, rullade, fightades och kullerbyttade medan de andra höll koll efter bussen. Kul då, mindre rolig när jag sedan stod på stan i snöiga jeans och väntade på bussen. I kanske 45 minuter. Jag blev tokkall, så när slutligen bussen kom blev jag typ lycklig. Tyvärr fastnade vår buss på Stubbåkersvägen. Då satt jag och en tant och gungade fram och tillbaka med bussen för att hjälpa till. Patetiskt, men lite gulligt. Vi lyckades inte gunga loss den, men en annan buss kom strax efter oss, och den plockade upp oss.
Vid det här laget frös jag hysteriskt, och snabbt for jag ner i ett tokvarmt bad när jag kom hem. Jag kände inte ens att det var varmt, fast efter ett tag började jag svettas, så jag antar att det var en helt okej temperatur. Svosh ner med lite soppa, och speeda till tåget. Kvällen till ära skulle nämligen unge herr Grim smida ljuva toner med sin trumpet.
Det var så mysigt att komma in på Hijazz, där satt de, massa gamla musikklassrävar, Husman, MQ, ja, även Anton, men han ingår i och för sig i musikklassrävarna. Miriam och Karin. Jag blev lite glad, helt enkelt. Och så fick man njuta av mysjazz på hög nivå. Det var värt lite besvär att ta sig dit. Jag älskar vänner! Och jag älskar riktig snö!
Världens bästa vintermorgon!
Det får mig att må så bra! Så vackert och så rent, så mjukt. Ungarna som halkar och ramlar, springer, tumlar och rumlar, pulsar, åker och skrattar i takt med att snöflingorna fnissande smyger sig mot marken. Och det är ljust! Allt man ser från köksfönstren är rött och vitt. Hus och mössor. Vår bil ligger och myser under en tre decimeter mjuk mössa. Jag vill också ut! Jag vill fnissa och busa med snöflingorna!
Sådär som Mumin
Müs
Stuck in the middle with you
Idag drämde jag min trumpet in i ett element med munstycket före så att det fastnade. Illa.
Därmed kunde jag inte få plats med trumpeten i min trumpetlåda, så jag gick omkring med den i handen på stan. Om man ville se det som ett vetenskapligt experiment, blev slutsatsen att metall leder kyla mycket bra.
Bo-Inge var snäll och lånade mig ett mjukt case så att munstycket kunde sticka ut genom dragkedjan. Det var väl en bra tillfällig lösning, men vi får väl se hur länge det här fastsittandet håller i sig. Sist ett munstycke fastnade för mig tog det två månader innan jag fick loss det...
Pennor, godis, tuggummi, tygpåsar, pennor, tandborste, klädborste, plåster, pennor, kokbok, pennor...
Kröm.
En oväntad vändning
Ni verkar ha mkt nu.
Vi ställer in i morgon.
Öva och sortera
noter i stället. Sen
har vi ju sångrep på
söndag. Svara med
ett ok. Matti
ok.
SACO
MÖNSTRINGEN
Först fick man sätta sig vid en dator och lyssna på en lite töntig propagandafilm med pampig musik i bakgrunden. Välkommen till mönstringen, så att säga. Så småningom fick man fylla i lite frågor angående skolgång och arbetslivserfarenheter, körkort och sådant. Sedan. Sedan fick man göra tio småtest som handlade om, ja, ordkunskap kan vi säga, och som skulle utreda ens sinne för logik. Man skulle se "vilken" som skulle bort, vad som var nästa steg i en talföljd/bildserie/bokstavskombination, hur pappers figurer såg ut då man vek ihop dem, vilka klossar som var likadana (fast från olika vinklar), om tärningar kunde överensstämma osv. Det var kul men ganska svårt.
Sedan kom den stora väntan. Oj vad vi väntade. Massa ungdomar som satt tysta i ett avdelat väntrum. Länge. Hela tiden kom de och ropade upp namn på folk som skulle än följa med psykologer, än gå till läkare. Jag fick inte gå någonstans, så jag blev skickad på lunch. I samband med detta insåg jag och tjejen som satt brevid mig att vi i princip kände varandra. Fredrika från Uppsala som jag hade firat lite valborg med. Strålande att vi inte insåg det under de första 40 minuterna vi satt tysta/sedan talade med varandra.
Hur som helst var lunchen ett trevligt avbrott, för då fick jag tre nya vänner. Dem och Fredrika chillade jag sedan med under resten av dagen i väntan-mellan-tester-perioderna. Men nu efter lunch blev det action. Det första jag fick göra var att testa min hörsel. Ironiskt, med tanke på att det var mitt största orosmoment. Men det gick fint, jag hade perfekt hörsel enligt deras mått mätt. Läkarundersökningen fortsatte och de testade både det ena och det andra. Det var vikt och längd och syn och styrka. Det var sitta och vänta. Det var psykologmöte (jag lyckades trassla in mig i att jag hade tyckt att det var jobbigt med så mycket grupparbeten förra året. Inte vad de vill höra, kanske...), det var väntan. Det var hitta kaffeautomaten, det var väntan. Till slut vart det även lite EKG, mer läkare, och slutligen *trumvirvel* - konditionstest på spinningcykel. Inte min favorit. Men killen som höll i den "stationen" var en trevlig prick som pushade mig in i det sista. Man hade 5 minuters uppvärmning, och efter det blev det större och större motstånd. Det var även då man kunde börja plocka poäng, man började på två, och för varje minut man klarade efter uppvärmningen fick man ett extra. Jag fick 6 p (medel för killar var 5, och jag har ju tränat galet dåligt det senaste halvåret) så jag var toknöjd. Men det var på håret. Jag låg på rött nästan konstant under de sista 5-10 sekunderna. Det hade knappast gått att hålla ut i fem sekunder extra. Men jag fick min poäng!
Duscha, upp och vänta ett litet tag, sedan var det hej Fredrik. Fredrik berättade att jag var välkommen att göra lumpen, men att vi fick fixa så att jag bara kunde hamna på AMK (Arméns MusikKår), eftersom det var dit jag ville. Tack Fredrik. Sedan tog vi en bild som tyvärr kommer följa mig genom hela lumpen på mitt ID, men den bjuder jag på.
Men tänk att jag kom in! JA-JA-JA-JA-JA-JA-JA-JA-JA-JA-JA-JA!!!
Poesiafton
En glad dag är en bra dag. En bra dag är en glad dag.
Kramad och gosad inte aktad och frusen.
Utsatt för busen.
Sällskap på bussen.
Tar avsked med pussen.
Har utfört mitt arbete, äter sallad gjord på rödbeta.
Fortsätter med en mört som simmat fort och drömmer mig bort.
Mört på knäckebröd med lingonsylt är inte att tacka nej till.
Är oförsiktig, sår skärsår på hårnål, blodet droppar nästan.
Jag hittar ett plåster i en plastpåse,
fast blodet är redan levrat och jag börjar vela mellan utan och med.
Med och Utan.
De blir som rivaler, tänker mig dem som seriefigurer bråkandes med kavlar.
Med slår Utan med fart och Utan blir bestört och ser det surt
som en sport att sätta hårt virke mot hyrt slagträ.
Hårt mot hyrt vinner och jag finner att fingret får klara pärsen utan plåstret.
Dagen som nyss var varm är inramad av ett ljummet fisdis.
Vilken diss.
Ingen har försökt få tag på mig sen bussen brummade iväg över backen.
Som tröst trycker jag igång en film och möts av Filifjonkas flin.
Nu får det vara nog.
Signalen slingrar sig från lur till lur och andra änden svarar "kom över".
Jag är redan på väg.
Dagen blir brutalt bra trots blodförlust och branta backar.
En bra dag är en glad dag. En glad dag är en bra dag.
Morgondagens mönster
Imorgon ska jag mönstra. Det är typ läskigt. Vet ni varför? Jo, för att jag knappt har tränat sedan innebandysäsongen slutade i våras (fast jag är väl inte tokorolig för den anledningens skull), och min tinnitus har stor möjlighet att hindra mig från att komma längre än till farbror doktorn. Jag vet inte ens helt säkert om jag vill göra lumpen. Jag tror det. Jag tror verkligen det. Men det tråkiga är att det kommer göra att jag inte kan påbörja mina studier förrän efter två år som tidigast, och går jag en femårig utbildning innebär det att jag är klar när jag är 26 år gammal. Men skit i det. Jag tror lumpen är värd det.
Suck. Jag vet inte om jag ska toktagga eller bereda mig på ett nederlag.
Ack Ove. (Men det ska ju bli ganska spännande och kul också, tror jag. Med mönstringen, alltså!)
Helgmys i kvadrat
Att det kan vara så skönt med helg! (!!!!!!!!!!)
Igår tänkte jag njuta av en hemmakväll med sänggång klockan tio. Sedan hälsade Jennifer att jag kunde få komma hem till Anna och äta pizza (det blev enchiladas). Okej, tänkte jag, två timmar kan jag stanna, så får jag ändå min eftertraktade sömn. Men där högg jag i sten. Abbe och Ida från gamla trean i musikklassen förklarade i SMS och telefonsamtal att detta var kvällen för utgång. Jaha, vad skulle en trött stackars kvinna göra?
Självklart taggade jag till, åkte först och åt massa god mat, och sedan åkte jag vidare till staden där jag efter en sväng förbi V-dala nation (nej, jag försökte inte ens komma in) där det kryllade av teletubbies och en karl utklädd till snopp. Välkommen till studentlivet, liksom. Till slut kom mina vänner ut, och så bar det av till kära gamla Williams. Där blev kvällens tema döda fåglar, och man fick skratta sådär så att magen viker sig och man inte kan sluta. Man saknar dem ibland. Att sitta där kändes bra. Men något annat som kändes bra var att komma hem och gå och lägga sig. Säng ist gut!
Imorse vaknade jag trött och grinig, men det var ingenting som en innebandymatch inte kunde råda bot på. En lagom jämn och jobbig match som till slut vanns med sex mål mot tre (6-3, helt enkelt). Sedan åkte jag hem, duschade, och blev otroligt hungrig. Denna hunger fick jag stå ut med i flera timmar innan det ÄNTLIGEN blev mat. Men vilken mat sedan! Lövbiff med vitlöksost och ugnsgratinerade rotsaker. Det var så otroligt gott när man hade fått vänta på det (den som väntar på något gott väntar aldrig för länge).
Middagen var bara början på en mysig helkväll med mor och delvis far. Vi tittade på Simpsons, vi tittade på lite stjärnor på is (det är faktiskt ganska kul, även om jag aldrig skulle erkänna det), och, bästa av allt, jag och mamma tittade på Dirty Dancing i mitt rum. Då körde vi på nedsläckt och tända ljus som reflekterades mot mina gula väggar. Vi hade också ett STORT fat med åtminstone sex olika sorters grönsaker samt två skålar med dipp. En av dipperna vär ljuvlig, och jag åt så mycket at den att jag nu nästan har lite ont i magen. Det känns skönt. Sedan ringde Jacob och berättade hur han också hade Dirty Dansat på sin mammas 50-års kalas. Då skrattade jag.
Nu ska jag kolla på ett avsnitt av Futurama, och sedan gå och lägga mig. Natti, natti, kära vänner!
Sådana människor
som man skulle kunna ha den där
direktkontakten med
där bara ett ögonkast
är en stålvajer i darrning
Det kanske inte gick nån sån
i din klass i grundskolan
eller stod och spanade en fredagskväll
på Blå Dragonen
Inte en sån människa så långt ögat når
Sådana människor är slumpspridda
i längden i tid
och på tvären i världen
Kanske någon hade det som
sitt livs projekt att söka efter dig
fast för tidigt
eller för sent
och på en alldeles för avsides plats
från dina fötter räknat
Och du sitter där
på en gulmålad stol
i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge
Det kanske finns en sju åtta stycken
för dig lämpade människor som
just nu springer upp och ned i ekande
trappuppgångar
med var sin tomma kaffekopp
och inte skulle kunna tänka sig
att låna veteströ
av någon annan
än dig
Och han, den där som är så lyckligt parbildad,
han kanske valde så där
som man väljer mellan olika tvättmedelsorter
Det här var min favorittext i texthäftet för nationella proven i Svenska B. Den är så finkänslig på något sätt. Och romantisk. Att ni (som inte gjorde nationella i år, iallafall) får chansen att läsa denna dikt, beror på att den fantastiske Axel hade skrivit den på sin blogg. Så nej, jag är inte originell. Tyvärr vet jag inte vad poeten ifråga som har författat ihop dessa ord heter. Tyvärr.
Dagens Jonas
Monica: Letar du efter godis, Jonas?
Jonas: Jag behöver en kondom. Till ett experiment, det funkar inte med en vanlig ballong...
Dagens horoskop
Vattumannen
Tystnad betyder nog inte att personen i fråga är helt nöjd med en speciell situation.
- Nähe? Vem är personen i fråga? Är det jag? Eller någon annan? Måste säga de var djupa på Metro idag. För övrigt tycker jag att vattuman är pasande att vara i tider som dessa. Regn, regn, regn. Om ni bara visste hur blöta mina fötter är i sina trasiga skor. Hej Cornelis Vreeswijk.
Väduren
En lite besvärlig uppgörelse tycks - möjligen tack vare din förmedling - nu kunna bli av.
Oxen
Avböj inte ett förslag utan att ha satt dig in i vilka för- och nackdelar det kan medföra.
Tvillingarna
Aktiviteten i tecknet är nu ganska livlig, men du förefaller ovillig att ta tag i något speciellt.
Kräftan
Du verkar vara på väg att göra om ett tidigare misstag, och tecknen råder dig att vara lite försiktig.
Lejonet
I en viss angeläg-enhet är det förmodligen inte så värst mycket mer du kan göra än att se tiden an.
Jungfrun
Någon du träffar regelbundet tycks nu vara lite reserverad mot dig - och inte speciellt hjälpsam.
Vågen
Du tar fram en intressant idé som legat på is en tid. Någon förhör sig om dina åsikter.
Skorpionen
Mycket flyter nu på friktions-fritt, men det tycks finnas något speciellt du drar dig för att ta itu med.
Skytten
I dina försök att vara alla till lags riskerar du att inte hinna - gör en vettig prioritering.
Stenbocken
Det är just nu ingen vidare fart på Stenbocken - men du är troligen bra på att bevaka personliga intressen.
Fiskarna
Ett problem i din väg låter sig för ögonblicket inte åtgärdas, så du får ta itu med annat så länge.
Tröttsam
Öppet hus för niorna, då. Det innebär att jag lär komma hem vid tio-tiden, och då ska jag sätta mig och halvt skriva en labbrapport till imorgon. Blö. Ja, ja, det blir åtminstone lite kvalitetstid med mina kära musikklassare.
Hej och hå.
Maaat. Määätt.
Idag har vi klarat av en fem timmar lång uppsatsskrivning i Svenska B. För egen del handlade det i och för sig mer om en fem timmars picnic. Jag hade med mig:
Två dubbelmackor
En burk med vindruvor
Fyra klementiner
En påse torkade aprikoser
Två päron
En påse skalade pumpakärnor
Två enorma morötter
En drickyoghurt
En kaffe-"drink"
En 0,75 liters vattenflaska
Jag vågade inte ens ställa upp allting på bordet, för alla kollade så konstigt på mig redan efter hälften. För övrigt fick jag även en godis av Jennifer, och jag tuggade på två olika tuggummin. Nu är jag nog klar. Jag blev mätt, kan tilläggas. Orkade inte ens smaka på baguetten som våra söta vaktmästare (Ali och Torbjörn) kom med.
Slutligen vill jag säga att jag är behjärtansvärt GLAD att vi slapp skriva på datorer, vilket de stackars Rosendaleleverna var tvugna till.
Hej och hå, klottra på!
Dagens Jonas
Ljud
En gitarr kan ge upphov till olika frekvenser trots lika längder på strängarna m.h.a.
- Spändhet (spändre --> v ökar och f ökar)
- Material (hårt material ökar v och då ökar f)
Storbandstisdag
En missad buss, två lärare och jammande till Isn't she lovely i klingande Eb. Blir det bättre än såhär?
Chock
Hallå?!
Vad är detta? Nu är jag nästan upprörd!
Mor bad mig komma ner. Jag gick ner.
Mor började tala. Jag tappade hakan.
Tydligen ska min kusin gifta sig. I övermorgon!
Och vad mer?
Hon är jättegravid och ska få barn. I december!
Inte bara jag
Den stora rädslan.
Att du tröttnar på mig.
Känner du igen dig?
Hallå i luren
God afton.
Imorse satt jag som vanligt och slumrade på bussen. Då, plötsligt, röt det lilla lejonet i min mobil som upptakt till en riktigt töntig ringsignal. Vem i all världen ringer såhär tidigt?!
Ingen annan än Åmåls egen Jonas, och gudars vad glad jag blev. Bara det, att få mig glad på morgonbussen, är en stor bragd i sig. Han var hemma i Sverige i några timmar än, så för en gångs skull hade vi råd att prata. I dryga fyrtio minuter gick jag och samtalade med honom om ditt och datt. Jag som inte ens gillar att prata i telefon!
Jonas hade varit på brassbandsfestivalen i Värnamo nu i helgen. Och vilka hade han sett (och framför allt, hört)? Jo, Black Dyke! Jag blev så galet avundsjuk. Och så hade han träffat bland annat Niklas, som hade flugit in från London enkom för detta. Åh, jag önskar att jag hade fått vara där och lyssna till allt det bra, och träffa alla bra människor som var där. Men, man kan inte få allt.
Sedan kom jag och Jonas in på något där vi blev, ja, vi kan säga lite oense.
Jonas har nämligen kommit fram till att han mår bättre än någonsin sedan han kom på att män är svin och att han hade rätt att uppträda därefter. Han har kommit underfund med och accepterat att själviskhet är en naturlig drift som det är meningslöst att kämpa emot. Allt gott.
Men inte för mig. Varför får jag inte leva i min bubbla? Den där rosa? Jonas sa att han hade bra nålar till att sticka hål på den. Jag vill ju tro att människor är goda och att jag inte är dömd att alltid utföra själviska handlingar. Det låter så himla ensamt, det där. Hur ska man kunna lita på någon? Jag blev lite deprimerad där, ett tag. Eller som norrmännen säger, deprimert. Fast på norska låter det ju mycket mer positivt...
Ändå är Jonas bra, och om jag har tur får jag träffa honom i jul/nyår ifall vi åker och hälsar på mormor i Göteborg. Hoppas! Jag saknar den mannen, förr pratade vi en del i telefon, nu blir det ju nästan inte alls.
Kram på er alla, men mest på Jonas!
Syster dyster
Hej.
Jag sitter här och är lite dyster. Jag vet inte riktigt varför. Allt är bara så jobbigt. Fast jag vet inte vad själva "allt" är. Jag känner den lilla hopplösheten inom mig. Tack och lov inte den Stora Hopplösheten.
Hur som helst kankse jag har lite bra saker att se fram emot. I helgen kanske det blir utgång med mina kära 89:or, eventuellt på en nation om de lyckas få in mig (hoppas, hoppas, hoppas). Söndagen verkar också kunna bjuda på något bra, en bastning med bastupojkarna och en redig mängd skitsnack. Det tror jag är vad jag behöver. Skitsnack i rejäla doser! Och kärlek. Give me some löööv!
Hej då.
Uttalanden
Däremot kan jag uttala mig om att gårdagens lördagsmys med Hanna och Isabelle. Det var inte dystert, utan bara värt. De flickorna är verkligen mina bästa vänner. Det bästa med oss är att man inte kan säga riktigt vem av oss som är bäst. Vi är galet olika i vissa avseenden, men ändå känner jag sådag sjuk samhörighet med dem. Hur går det ihop? Det enda jag kan beklaga från gårdagen är att vi inte lyckades äta upp sconesen. För första gången i världshistorien. Och det var säkert en fjärdedel av det totala som vi lämnade.
Jag är trött. Nu får det vara nog!
Bio-logiska slutsatser
Jag sitter och väntar på att gå på bio. På en svensk vampyrfilm. Det får mig att känna mig originell, något som alla vet att vi ungdomar strävar efter att vara. Så nu känns det sjukt bra. Original Monc.
Originella Moncan kan hälsa Erik från alla er, för det är med denne biologi-B-läsande karl som biobesöket ska ske. Nej, hörni. Nu börjar min bio-logiska klocka ticka. Därför säger min bio-logik att det är dags att röra på tassarna. (Engelska:) Bi original - like me!
Hel finne på halvfinne
Jag har fått en finne på underläppen. Bokstavligt talat PÅ underläppen. Jag visste inte ens att det var möjligt. Kanske sitter den precis i gränslandet mellan läpp och hud? Hur som helst måste jag säga att det är ett fruktansvärt bra ställe att ha finnar på, om man nu nädvändigtvis måste ha finnar. Den syns inte eftersom läpparna är så röda, och det går utan problem att spela trumpet. Tro't eller ej.
Var har din mest bisarra finne suttit?
Börja öva - sluta aldrig!
Mitt i natten HEJ!
Jag kan inte sova. Jag skissar på programmet till julkonserten. Det kommer att bli SUPER. ÖVA PÅ ERA INSATSER! Sträva efter att kunna era soloinsatser UTANTILL. Se till att ni kan allt bra nästa gång. Det blir en KANONKONSERT! Boka biljetter i tid. Gå in på ticnet och sök på Skrapan. Biljettförsäljningen pågår för fullt.
God natt! Matti
Entusiastisk och god. Det är så vi vill ha honom!
Gårdagens Per
- Ni vet när hela texten består av fyrkantiga ringar?
Nej, Per, det gör vi inte.
Jobbigt
Det är så jobbigt. Ligger kvar som en sten på bröstet. Som om viljan sugs ut genom näsan. Eller kanske är det hjärnan som sugs ut. Jag har hört att de gamla egyptierna körde den stilen. Slaffsa ut hjärnan genom näsborrarna.
Grått som november.
Sältet
Nu är jag mitt ute på vischan. Här finns inget ljus, men en jävla massa hundar. De överfaller mig och äter mina morötter. Men det gör inget. Jag är inte den som är den.
Hejdå.
Aretha Franklin, you know it!
En egenskap som jag uppskattar oerhört mycket:
Respekt
Dagens Horoskop
Vattumannen
Olga
Dagen har i övrigt präglats av.. ja, inte vet jag. Musiker, tror jag. Jag älskar musik. Och musiker. Villiam i musikklassen har nu efter flera år återupptagit sin trumpet och satt och jammade med mig och Staffan. Det kändes bra. Mer trumpet, och mindre trummor och munspel!
Olga. (Bussresa hem med Isabelle var ett plus. Olga.)
Staffan var en...
Staffan var en stor maräng,
formad som en stjärna.
Han spelar trumpeten med sväng,
om musiken han värna.
Vi har tjänat flera spänn,
kyrkan härom sisten det oss skänka.
En glad dag trots missöden. Jo.
Imorse gick jag upp. Jag hade försovit mig till andra ringningen från mobilen. 40 minuter kvar tills bussen skulle gå. Och jag som skulle duscha... Svisch, svosch. Dusch, påklädning och ut i köket. Fram med havregrynen och dags att mäta upp en deciliter i tallriken. Jag borde ha 20 minuter på mig. En blick över axeln på vägguret, som är... tre.
- Eeh, va?
Det måste ha varit strömavbrott inatt. Nej, vänta, den går ju på batterier. Tittar på digitaluret brevid. Också tre. Men det kan ju som sagt ha varit strömavbrott inatt, bäst att kolla mobilen. Strax över tre.
Då gick jag och lade mig igen.
I skolan hängde jag med Mathilda under stor del av dagen. Kvinnan är typ dödligt sjuk. Hon blev först röd om näsan, sedan runt ögonen, och till sist i ögonen. Den tjejen vet att matcha sin frisyr...
Hur som helst blev jag så påverkad av henne att jag blev glatt överraskad över hur pigg jag kände mig när jag lämnade skolan. Jag kanske var på bättringsvägen då? Nej, vänta... jag är ju inte sjuk.
Hemåt skyndade jag för att få en timmes sömn, läxläsning eller trumpetspelande före storbandet. Bussen tog mig tryggt hemåt. Den brummade så mysigt att jag blev alldeles sömnig. Perfekt, sängen väntade hemma!
Strax hade jag gått av bussen, och tänka sig, jag var så glad att jag nästan visslade. Det ändrades dock när sjutillhållalåset (nej, jag har faktiskt ingen aning om hur det skrivs på bästa sätt) vägrade ge vika för min nyckel. Då ville jag gråta. Tack och lov hade herr Björkesten permission och bjöd hem mig. Där fick jag kaffe (godaste på länge) och macka. Då blev jag glad. Storbandet kunde jag desutom åka till utan trumpet, Bo-Inge kirrade en kinesisk sådan åt mig som jag slet med hälsan.
Auf viedersehen, mina vänner!
JoNajs
Jag ska bli mer som Jonas. Förutom håret (jag gillar mitt), draget och måsjakterna. Men annars ska jag bli mer lik honom!
Trygghet
Mage
Ful i munnen
Det här ordet använder jag bara för att Stadsteatern gjorde det:
Jag är för tillfället en bitterfitta.
Tankebubbla
Jag skrev en gång hur jag löser mina problem. Jag tar reda på vilket som är det svåraste och jobbigaste alternativet.
Ibland har man typ pest eller kolera att välja mellan. Eller jazz och klassiskt. Båda fallen är lika illa, för antingen valen står mellan bra eller dåliga saker, så kan de fortfarande vara lika svåra.
Mäsk.
Så bra!
Tecknen råder dig nu att se upp lite extra med personer som tidigare inte visat sig helt tillförlitliga.
Kärlek på Metro!
Som nu
JoBel nu 37 år
Det är så tråkigt, för det var ett relativt fyndigt och känslomässigt sprängfyllt inlägg. Som försvann, alltså. Nu får jag istället säga grattis Isabelle, knasiga, coola stora kvinna. 17 år och kaffekokande fruntimmer. Det var trevligt att sitta där med henne och andra bra människor och äta hallongrottor, bulla, negerboll (enligt receptet, så ja) och tårta. Det kändes bra.
Grattis även Johanna, vacker kvinna och igår fyllda 20 år. Det blev goda tacos och mycket prat om musik med trevliga och fina människor. Mycket prat om musik. Mycket.
När jag, Magnus och Johan slutligen vandrade hemåt var vi bara tvugna att våldgästa Hannas garage och ta lita godis med oss på färden. Sedan återstod bara hela natten. Denna spenderades till viss del med en snusk-Isabel som plötsligt kom instormandes. Och med Rudes stundvis briljanta musik. Och trinketter. Och Femtakt. Och 6/8 (12/8?) takt blandad med 4/4 takt. Och nattascones. Och annat. Och färger.
Hej och hå. Det är märkligt tomt i gästrummet (där jag nu sitter) utan Magnus. Men å andra sidan är det märkligt fullt i magen. Kakor och sådant. Och löksoppa, även om jag på grund av hörfel trodde att det skulle bli räksoppa. Då blev jag lite ledsen. Men det är ingen fara.
Just det. Det har varit TOKROLIGT att träffa Camilla igen, nu när Magnus har varit här. Två kvällar i rad, det måste vara rekord för oss. Vi är lite dåliga. Framför allt fredagskvällen var väldigt mysig. Konserter och nya och gamla människor. En klubba. Lite Loka.
Jag säger - tummen upp!