Poesiafton

När jag letade efter mina betyg från grundskolan råkade jag hitta en gammal uppgiftsdikt som vi fick skriva i början av ettan (på gymnasiet). Jag räknar med att det inte är så många som förstår idéerna med den, men jag tyckte iallafall att den var kul att läsa igen, så nu hamnar den i offentligheten. Tänk på ljuden.


Idag är dagen

En glad dag är en bra dag. En bra dag är en glad dag.

Kramad och gosad inte aktad och frusen.
Utsatt för busen.
Sällskap på bussen.
Tar avsked med pussen.

Har utfört mitt arbete, äter sallad gjord på rödbeta.
Fortsätter med en mört som simmat fort och drömmer mig bort.
Mört på knäckebröd med lingonsylt är inte att tacka nej till.

Är oförsiktig, sår skärsår på hårnål, blodet droppar nästan.
Jag hittar ett plåster i en plastpåse,
fast blodet är redan levrat och jag börjar vela mellan utan och med.
Med och Utan.

De blir som rivaler, tänker mig dem som seriefigurer bråkandes med kavlar.

Med slår Utan med fart och Utan blir bestört och ser det surt
som en sport att sätta hårt virke mot hyrt slagträ.
Hårt mot hyrt vinner och jag finner att fingret får klara pärsen utan plåstret.

Dagen som nyss var varm är inramad av ett ljummet fisdis.
Vilken diss.
Ingen har försökt få tag på mig sen bussen brummade iväg över backen.

Som tröst trycker jag igång en film och möts av Filifjonkas flin.

Nu får det vara nog.
Signalen slingrar sig från lur till lur och andra änden svarar "kom över".
Jag är redan på väg.

Dagen blir brutalt bra trots blodförlust och branta backar.

En bra dag är en glad dag. En glad dag är en bra dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback