Dumma bakterier!
Halsfluss.
En sådan vidrig sjukdom.
Som att vara riktigt bakfull.
Som att en tant med äckliga naglar river en i halsen när man sväljer. Eller som om man hade spytt tio gånger så att den är riktigt öm.
Som rå köttfärs som är nerkyld så att fettet blir vitt bland det rosa. Så ser svalg och halsmandlar ut.
Tio timmars sömn på 4 dygn.
En sådan vidrig sjukdom!
En sådan vidrig sjukdom.
Som att vara riktigt bakfull.
Som att en tant med äckliga naglar river en i halsen när man sväljer. Eller som om man hade spytt tio gånger så att den är riktigt öm.
Som rå köttfärs som är nerkyld så att fettet blir vitt bland det rosa. Så ser svalg och halsmandlar ut.
Tio timmars sömn på 4 dygn.
En sådan vidrig sjukdom!
Hej igen
Hej.
Jag lever.
Jag är egentligen jättelycklig.
Tyvärr grumlas lyckan rätt mycket av att jag har ont i mina knän.
Det i sin tur innebär att jag måste vila istället för att göra saker som höjer min lyckostatus.
Då blir jag ledsen.
Fast bara på ytan, i grunden är jag ju lycklig.
Hej Snusk.
Usch
Vilken helg - i negativ bemärkelse.
En akut sjuk hund - sov över hos vetrinären
En av de bästa vännerna - sov över på sjukhuset
En av de bästa vännernas far - akut in till sjukhus
Dessutom åkte min lilla mormor in till sjukhuset efter att ha varit med om en bilolycka (någon idiot kom emot henne i hennes körfält som jag har förstått det). Hon bröt bröstbenet och fick en ordentlig smäll på knäna. Någon dag senare fick hon en stroke som gjorde att hon fick jättesvårt att prata. Nu har hon lyckats säga några meningar när hon får ta sats, men det känns ändå väldigt jobbigt. Hur det går med knäna får vi se. Jag hoppas att hon kommer kunna gå ordentligt!
Obehagligt när allting kommer samtidigt.
En akut sjuk hund - sov över hos vetrinären
En av de bästa vännerna - sov över på sjukhuset
En av de bästa vännernas far - akut in till sjukhus
Dessutom åkte min lilla mormor in till sjukhuset efter att ha varit med om en bilolycka (någon idiot kom emot henne i hennes körfält som jag har förstått det). Hon bröt bröstbenet och fick en ordentlig smäll på knäna. Någon dag senare fick hon en stroke som gjorde att hon fick jättesvårt att prata. Nu har hon lyckats säga några meningar när hon får ta sats, men det känns ändå väldigt jobbigt. Hur det går med knäna får vi se. Jag hoppas att hon kommer kunna gå ordentligt!
Obehagligt när allting kommer samtidigt.
Crescent, var är du? Hittelön 200 kr!
Kära ni. Min cykel är stulen!
Om ni ser en gammal Crescent som...
- har en stor ljusbrun lädersadel
- har en stor reflekterande varningstriangel mellan sadeln och pakethållaren
- har ett sönderrostat spröt på styret som en gång var en backspegel
- antagligen var blå (nu så rostig att det är svårt att avgöra)
- har plasthandtag som en gång var vita
- har en sönderrostad ringklocka med fågelskit på undersidan
- är en herrcykel med stången så högt upp att man oroar sig för kronjuvelerna varje gång man ska stanna (och jag har inte ens några)
... då kan den mycket väl vara min. Ring mig då, snälla!
Jag saknar den. Väldigt mycket. Den var min fars, så han är också ledsen. Mycket ledsna är vi. Stals från centralstationen.
(Ungefär. Färgen är ju lite fel, män ändå inte så mycket. Den är ju rätt rostig. Större lite ljusare sadel dock. Och trampor.)
Hej då.
Om ni ser en gammal Crescent som...
- har en stor ljusbrun lädersadel
- har en stor reflekterande varningstriangel mellan sadeln och pakethållaren
- har ett sönderrostat spröt på styret som en gång var en backspegel
- antagligen var blå (nu så rostig att det är svårt att avgöra)
- har plasthandtag som en gång var vita
- har en sönderrostad ringklocka med fågelskit på undersidan
- är en herrcykel med stången så högt upp att man oroar sig för kronjuvelerna varje gång man ska stanna (och jag har inte ens några)
... då kan den mycket väl vara min. Ring mig då, snälla!
Jag saknar den. Väldigt mycket. Den var min fars, så han är också ledsen. Mycket ledsna är vi. Stals från centralstationen.
(Ungefär. Färgen är ju lite fel, män ändå inte så mycket. Den är ju rätt rostig. Större lite ljusare sadel dock. Och trampor.)
Hej då.
Ska det va så här?! (Sverker Olofsson)
Fucking jävla skitvägg som alltid står där. Ett steg framför, redo att ta emot en med hårda tegelstenar när helst man vill gå in i den. JAG BLIR SÅ ARG!!! SKA DET ALLTID VARA SÅ HÄR, SKA MAN ALLTID BEHÖVA AKTA SIG, HOPPA, KRYPA OCH KNYTA IHOP SITT LIV MED FISKELINA? Man blir ju förbannad. Jag behöver några flera timmar per dygn. Jag orkar inte välja och svika och ha dåligt samvete. Jag är förbannad. Jag har till och med börjat vara mindre trevlig när jag träffar nya människor för att de inte ska få för sig att vilja bli vänner med mig. Jag skulle ändå inte ha tid att träffa dem. Jag, jag, jag!
Biljett
Mmmmhhgh!
Hjälp!
AAAAAAAAAAHHH!!!
FANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN!!! HELVETE!
SHIIIT!
neeej... ledsen...
Vänner, kära, kära vänner!
Suck.
Ibland kommer känslorna ikapp tankarna. Det händer inte så ofta. Jag tänker nämligen extremt snabbt... Hehe.
Nä. Ibland blir man splittrad. Och ledsen. Ibland börjar man faktiskt till och med gråta. En hel del. Då är det skönt att man har en Hanna som struntar i pojkvänner för ens skull. Som håller om en tills man är klar, snorandes eller ej. Och Isabeller som trotsar vänner och regn för att överlämna en brownie. Med sådana vänner överlever man allt.
Det kan vara så skönt att få gråta ibland. Allt blir faktiskt bättre efteråt. Och livet är inte helt perfekt. Man måste välja en väg ibland. Det gör man ju hela tiden. Vissa vägskäl är svårare än andra, men om man mot förmodan väljer fel någon gång, så kommer det alltid en avtagsväg åt rätt håll till slut. Tror jag. Hoppas jag.
Utlösande faktor var Bridget Jones dagbok 2 och låten Sorry seems to be the hardest word. Jag fattar inte varför det alltid är låtar jag tycker illa om som gör mig känslosam. Den betyder ju inget. Men Bridget såg så ledsen ut när den kom. Jag tycker om Bridget.
Nu har jag i alla fall fått det ur mig. Och efter regn kommer solsken! Puss på er, mina kära vänner!
Ibland kommer känslorna ikapp tankarna. Det händer inte så ofta. Jag tänker nämligen extremt snabbt... Hehe.
Nä. Ibland blir man splittrad. Och ledsen. Ibland börjar man faktiskt till och med gråta. En hel del. Då är det skönt att man har en Hanna som struntar i pojkvänner för ens skull. Som håller om en tills man är klar, snorandes eller ej. Och Isabeller som trotsar vänner och regn för att överlämna en brownie. Med sådana vänner överlever man allt.
Det kan vara så skönt att få gråta ibland. Allt blir faktiskt bättre efteråt. Och livet är inte helt perfekt. Man måste välja en väg ibland. Det gör man ju hela tiden. Vissa vägskäl är svårare än andra, men om man mot förmodan väljer fel någon gång, så kommer det alltid en avtagsväg åt rätt håll till slut. Tror jag. Hoppas jag.
Utlösande faktor var Bridget Jones dagbok 2 och låten Sorry seems to be the hardest word. Jag fattar inte varför det alltid är låtar jag tycker illa om som gör mig känslosam. Den betyder ju inget. Men Bridget såg så ledsen ut när den kom. Jag tycker om Bridget.
Nu har jag i alla fall fått det ur mig. Och efter regn kommer solsken! Puss på er, mina kära vänner!
Anus
Jävla skitdag. Jävla skitslut. Fan, fan fan! Jag blir så jävla less!
Jag vill inte. Ingenting.
Näe.
Ibland vill man inte vara med. Ibland går allt åt fanders (nä, jag har nog aldrig använt det ordet förut), och man andas genom ögonen. Ibland tappar man all respekt för någon, och ibland stressar man sönder ett musikstycke som ska gå långsamt.
Konservatorielinjen, här kommer jag?
(Andas genom ögonen, förresten, det uttrycket lär ju knappast någon annan än jag förstå...)
(Jag VILL ju ringa Johanna och Isabelle och fulprata, men jag är aningen för bitter)
Ibland vill man inte vara med. Ibland går allt åt fanders (nä, jag har nog aldrig använt det ordet förut), och man andas genom ögonen. Ibland tappar man all respekt för någon, och ibland stressar man sönder ett musikstycke som ska gå långsamt.
Konservatorielinjen, här kommer jag?
(Andas genom ögonen, förresten, det uttrycket lär ju knappast någon annan än jag förstå...)
(Jag VILL ju ringa Johanna och Isabelle och fulprata, men jag är aningen för bitter)
Sagan om...
... projektrapporten som inte gick att rädda.
Men det kanske går att rädda
Jaha. Det här var ju inte så kul.
Sidnumreringen var det enda jag hade kvar på min projektrapport, och vad hände? Jo, Worddokumentet låste sig. Det var inte så att jag kände att jag behövde detta. Väldigt mycket inte.
Energistatus: noll.
Glädjestatus: noll.
Bedrövlighetsstatus: 100%.
Sidnumreringen var det enda jag hade kvar på min projektrapport, och vad hände? Jo, Worddokumentet låste sig. Det var inte så att jag kände att jag behövde detta. Väldigt mycket inte.
Energistatus: noll.
Glädjestatus: noll.
Bedrövlighetsstatus: 100%.
Nej.
Tänk ut alla svordomar du kan komma på.
Tänk, alternativt uttala högt, dem med känsla*.
Så känner jag just nu.
Tre önskemål:
Att fika samt samtal om livet hade blivit av idag.
Mer sömn.
Mindre stress. Den är typ svårhanterad idag, liksom.
*Känsla av hopplöshet med en nypa ångest. Sådan man kan kosta på sig eftersom man vet att det hela inte är så farligt som man i sin gnälliga ynklighet vill tro.
Tänk, alternativt uttala högt, dem med känsla*.
Så känner jag just nu.
Tre önskemål:
Att fika samt samtal om livet hade blivit av idag.
Mer sömn.
Mindre stress. Den är typ svårhanterad idag, liksom.
*Känsla av hopplöshet med en nypa ångest. Sådan man kan kosta på sig eftersom man vet att det hela inte är så farligt som man i sin gnälliga ynklighet vill tro.
Andas.
Hej.
Idag hade jag Biologi. Vi gick igenom ögat.
Så långt ingen fara.
Vi gick igenom örat. Faran närmade sig. Vi började prata om hörsel och hörselskador.
Där kom faran.
Halsen snörde ihop sig och ögonen blinkade. Inget vulkanutbrott, direkt, men det räcker liksom att det finns på insidan. Så fort något om hörsel som försämras, tinnitus eller andra jobbigheter kommer upp är det liksom som om någon gräver inne i mitt huvud. Allt ruttnar. Det blir svårt att andas. Och det enda man får höra är att det inte blir bättre.
Jag hatar tinnitus. Av hela mitt hjärta. Jag känner mig lite trasig när jag tänker på det. Som en blunddocka vars blundfunktion sakta men säkert rostar igen.
När man är nyfödd hör man frekvenser mellan 20 och 20 000 Hz. När man är 65 hör man frekvenser mellan 50 och 5000 Hz. Då kanske man inte kan njuta lika mycket av musik. Sånt säger Hasse. Ångest.
Snälla barn... använd öronproppar? För min skull? Snälla?
Idag hade jag Biologi. Vi gick igenom ögat.
Så långt ingen fara.
Vi gick igenom örat. Faran närmade sig. Vi började prata om hörsel och hörselskador.
Där kom faran.
Halsen snörde ihop sig och ögonen blinkade. Inget vulkanutbrott, direkt, men det räcker liksom att det finns på insidan. Så fort något om hörsel som försämras, tinnitus eller andra jobbigheter kommer upp är det liksom som om någon gräver inne i mitt huvud. Allt ruttnar. Det blir svårt att andas. Och det enda man får höra är att det inte blir bättre.
Jag hatar tinnitus. Av hela mitt hjärta. Jag känner mig lite trasig när jag tänker på det. Som en blunddocka vars blundfunktion sakta men säkert rostar igen.
När man är nyfödd hör man frekvenser mellan 20 och 20 000 Hz. När man är 65 hör man frekvenser mellan 50 och 5000 Hz. Då kanske man inte kan njuta lika mycket av musik. Sånt säger Hasse. Ångest.
Snälla barn... använd öronproppar? För min skull? Snälla?
Stackars mig
Jag sitter just nu i skolan. Det är mörkt så när som på min skärm. Larmet började gå. Hade gått illa om inte Daga jobbade över. Jag är deprimerad...
... och dramatisk.
... och dramatisk.
Blä
Skitdag i övrigt också.
Åtminstone lunchen.
En tallrik full med torskfisk, ostsås, bönor och potatis.
Rätt i knät.
Hela låren.
Halva linnet.
Min sjal.
Allt gult, allt kladdigt.
Nu intorkat.
Riktigt svinigt.
Åtminstone lunchen.
En tallrik full med torskfisk, ostsås, bönor och potatis.
Rätt i knät.
Hela låren.
Halva linnet.
Min sjal.
Allt gult, allt kladdigt.
Nu intorkat.
Riktigt svinigt.
Hur ska de förstå att jag klarar av det?
Shit...
Man vet inte vad man har förrän man förlorar det. Nu är det så det känns. Som om jag förkastat alla mina chanser att komma in i AMK. Det svider, svider som ättika i mig!
Jag spelade trumpet där nere, och så plockade jag fram gamla godingar som jag spelade för flera år sedan. Four brothers. Dixie. Perdido. Hit that jive Jack. Flying home. Ain't nobody here but us chickens. Då kände jag vilket sjukt misstag jag har gjort. Varför spelade jag inte någon av dem istället för den där ÄCKLIGA Autumn leaves? De lät idag ca 50 miljarder gånger bättre än den där äckliga smörsången som jag inte fått grepp om än. Av den simpla anledningen att jag älskar dem och har dem invärkta i fingrarna. Shit.
Just nu vill jag skrika ut högt. Jag vill vråla ända bort till Katlagrottan, jag vill skada mig. Hoppa in i den kantiga skorstenen med ryggen före. Jag vill gråta.
Men jag låter bli. Vad ska det tjäna till? Jag har ju redan gjort vad de tillåter av mig. Nu är det bara att vänta på kuvertet.
Åh, finge jag bara en chans till skulle jag göra vad som helst. Jag skulle lära mig hela Haydns trumpetkonsert på en vecka. Jag skulle bli tillfällig nykterist. Jag skulle låta bli att sminka mig. Jag skulle klä mig i enbart lila. Jag skulle leva på matersättning i form av piller fram till inryckningen. Jag skulle spela Hit that jive Jack.
F*n. Hur kunde jag åka dit med inställningen att jag redan var inne?
Man vet inte vad man har förrän man förlorar det. Nu är det så det känns. Som om jag förkastat alla mina chanser att komma in i AMK. Det svider, svider som ättika i mig!
Jag spelade trumpet där nere, och så plockade jag fram gamla godingar som jag spelade för flera år sedan. Four brothers. Dixie. Perdido. Hit that jive Jack. Flying home. Ain't nobody here but us chickens. Då kände jag vilket sjukt misstag jag har gjort. Varför spelade jag inte någon av dem istället för den där ÄCKLIGA Autumn leaves? De lät idag ca 50 miljarder gånger bättre än den där äckliga smörsången som jag inte fått grepp om än. Av den simpla anledningen att jag älskar dem och har dem invärkta i fingrarna. Shit.
Just nu vill jag skrika ut högt. Jag vill vråla ända bort till Katlagrottan, jag vill skada mig. Hoppa in i den kantiga skorstenen med ryggen före. Jag vill gråta.
Men jag låter bli. Vad ska det tjäna till? Jag har ju redan gjort vad de tillåter av mig. Nu är det bara att vänta på kuvertet.
Åh, finge jag bara en chans till skulle jag göra vad som helst. Jag skulle lära mig hela Haydns trumpetkonsert på en vecka. Jag skulle bli tillfällig nykterist. Jag skulle låta bli att sminka mig. Jag skulle klä mig i enbart lila. Jag skulle leva på matersättning i form av piller fram till inryckningen. Jag skulle spela Hit that jive Jack.
F*n. Hur kunde jag åka dit med inställningen att jag redan var inne?
Jag andas.
Usch. Nu kommer den där paniken över mig igen. Jag kommer inte kunna somna ikväll heller. Jag har inte hunnit med något av det jag hade föresatt mig. Jag är inte på långa vägar nöjd med vad jag skrivit hittills...
...och framför allt har jag inte hunnit springa, så jag känner hur någonting växer i mig. Någonting stort och klibbigt som inte hör hemma i min kropp. Någon form av smutsig energi. Jag vet inte vart jag ska, bara att jag inte kan vara kvar just där jag är. Måste bort. Och att jag saknar en viss kvinna väldigt mycket. Jag når inte fram, min arm är för kort. Vrål.
Ätstörning - nej. Djup deppression - tack och lov inte än. Jag försöker bara förklara för er precis vad jag känner, gräv inte djupare än spadskaftet är långt. Tro mig, om jag vill säga något stort så kommer jag vara bra mycket mer diskret än såhär.
Tönt.
...och framför allt har jag inte hunnit springa, så jag känner hur någonting växer i mig. Någonting stort och klibbigt som inte hör hemma i min kropp. Någon form av smutsig energi. Jag vet inte vart jag ska, bara att jag inte kan vara kvar just där jag är. Måste bort. Och att jag saknar en viss kvinna väldigt mycket. Jag når inte fram, min arm är för kort. Vrål.
Ätstörning - nej. Djup deppression - tack och lov inte än. Jag försöker bara förklara för er precis vad jag känner, gräv inte djupare än spadskaftet är långt. Tro mig, om jag vill säga något stort så kommer jag vara bra mycket mer diskret än såhär.
Tönt.
Sjukt positiv tjej
Måndag morgon. Vilken pina!
Ibland kan man helt enkelt inte somna. Då kan det bli en j***a pina att komma upp. Jag fattar inte hur jag ska orka plugga fysik. J***a skitprov!
Ibland kan man helt enkelt inte somna. Då kan det bli en j***a pina att komma upp. Jag fattar inte hur jag ska orka plugga fysik. J***a skitprov!
Laborationsrapport
Vad Monica säger:
Men ååh...
Vad Monica tänker:
Men FAN i helvetes jävla SKIT!!!
Men ååh...
Vad Monica tänker:
Men FAN i helvetes jävla SKIT!!!
Aj
Just nu har jag jätteont i magen.