Andas.

Hej.

Idag hade jag Biologi. Vi gick igenom ögat.

Så långt ingen fara.

Vi gick igenom örat. Faran närmade sig. Vi började prata om hörsel och hörselskador.

Där kom faran.


Halsen snörde ihop sig och ögonen blinkade. Inget vulkanutbrott, direkt, men det räcker liksom att det finns på insidan. Så fort något om hörsel som försämras, tinnitus eller andra jobbigheter kommer upp är det liksom som om någon gräver inne i mitt huvud. Allt ruttnar. Det blir svårt att andas. Och det enda man får höra är att det inte blir bättre.
Jag hatar tinnitus. Av hela mitt hjärta. Jag känner mig lite trasig när jag tänker på det. Som en blunddocka vars blundfunktion sakta men säkert rostar igen.

När man är nyfödd hör man frekvenser mellan 20 och 20 000 Hz. När man är 65 hör man frekvenser mellan 50 och 5000 Hz. Då kanske man inte kan njuta lika mycket av musik. Sånt säger Hasse. Ångest.

Snälla barn... använd öronproppar? För min skull? Snälla?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback