Jag vill inte. Ingenting.

Näe.

Ibland vill man inte vara med. Ibland går allt åt fanders (nä, jag har nog aldrig använt det ordet förut), och man andas genom ögonen. Ibland tappar man all respekt för någon, och ibland stressar man sönder ett musikstycke som ska gå långsamt.

Konservatorielinjen, här kommer jag?




(Andas genom ögonen, förresten, det uttrycket lär ju knappast någon annan än jag förstå...)
(Jag VILL ju ringa Johanna och Isabelle och fulprata, men jag är aningen för bitter)

Kommentarer
Postat av: Clara

Om det är det jag tror att det är så är han en skitstövel!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback