Hur ska de förstå att jag klarar av det?
Shit...
Man vet inte vad man har förrän man förlorar det. Nu är det så det känns. Som om jag förkastat alla mina chanser att komma in i AMK. Det svider, svider som ättika i mig!
Jag spelade trumpet där nere, och så plockade jag fram gamla godingar som jag spelade för flera år sedan. Four brothers. Dixie. Perdido. Hit that jive Jack. Flying home. Ain't nobody here but us chickens. Då kände jag vilket sjukt misstag jag har gjort. Varför spelade jag inte någon av dem istället för den där ÄCKLIGA Autumn leaves? De lät idag ca 50 miljarder gånger bättre än den där äckliga smörsången som jag inte fått grepp om än. Av den simpla anledningen att jag älskar dem och har dem invärkta i fingrarna. Shit.
Just nu vill jag skrika ut högt. Jag vill vråla ända bort till Katlagrottan, jag vill skada mig. Hoppa in i den kantiga skorstenen med ryggen före. Jag vill gråta.
Men jag låter bli. Vad ska det tjäna till? Jag har ju redan gjort vad de tillåter av mig. Nu är det bara att vänta på kuvertet.
Åh, finge jag bara en chans till skulle jag göra vad som helst. Jag skulle lära mig hela Haydns trumpetkonsert på en vecka. Jag skulle bli tillfällig nykterist. Jag skulle låta bli att sminka mig. Jag skulle klä mig i enbart lila. Jag skulle leva på matersättning i form av piller fram till inryckningen. Jag skulle spela Hit that jive Jack.
F*n. Hur kunde jag åka dit med inställningen att jag redan var inne?
Man vet inte vad man har förrän man förlorar det. Nu är det så det känns. Som om jag förkastat alla mina chanser att komma in i AMK. Det svider, svider som ättika i mig!
Jag spelade trumpet där nere, och så plockade jag fram gamla godingar som jag spelade för flera år sedan. Four brothers. Dixie. Perdido. Hit that jive Jack. Flying home. Ain't nobody here but us chickens. Då kände jag vilket sjukt misstag jag har gjort. Varför spelade jag inte någon av dem istället för den där ÄCKLIGA Autumn leaves? De lät idag ca 50 miljarder gånger bättre än den där äckliga smörsången som jag inte fått grepp om än. Av den simpla anledningen att jag älskar dem och har dem invärkta i fingrarna. Shit.
Just nu vill jag skrika ut högt. Jag vill vråla ända bort till Katlagrottan, jag vill skada mig. Hoppa in i den kantiga skorstenen med ryggen före. Jag vill gråta.
Men jag låter bli. Vad ska det tjäna till? Jag har ju redan gjort vad de tillåter av mig. Nu är det bara att vänta på kuvertet.
Åh, finge jag bara en chans till skulle jag göra vad som helst. Jag skulle lära mig hela Haydns trumpetkonsert på en vecka. Jag skulle bli tillfällig nykterist. Jag skulle låta bli att sminka mig. Jag skulle klä mig i enbart lila. Jag skulle leva på matersättning i form av piller fram till inryckningen. Jag skulle spela Hit that jive Jack.
F*n. Hur kunde jag åka dit med inställningen att jag redan var inne?
Kommentarer
Trackback