Aventuras nievas
Idag var det slask, men i måndags var det snöäventyrens dag!
Då missades en buss till följd av att ytterdörren inte gick att stänga för all snö. När jag sedan väl kom på en buss och hade åkt hela vägen ville jag kliva av. Det fick jag inte, dörrarna stängdes framför min näsa, och jag fick gå från Rosendal. Och jag var jättekissnödig.
När skolan var avklarad blev det ett snöbollskrig med musikklassen storlek lätt och lagom. Min trumpet krossades nästan i ett brottningsmoment, men ingen fara under taket!
När kriget var avslutat lekte jag och Henrik (även känd under namnet Skrapan-Apan) i snön framför mentalsjukhuset (?) där vi pulsade, joggade hoppade, rullade, fightades och kullerbyttade medan de andra höll koll efter bussen. Kul då, mindre rolig när jag sedan stod på stan i snöiga jeans och väntade på bussen. I kanske 45 minuter. Jag blev tokkall, så när slutligen bussen kom blev jag typ lycklig. Tyvärr fastnade vår buss på Stubbåkersvägen. Då satt jag och en tant och gungade fram och tillbaka med bussen för att hjälpa till. Patetiskt, men lite gulligt. Vi lyckades inte gunga loss den, men en annan buss kom strax efter oss, och den plockade upp oss.
Vid det här laget frös jag hysteriskt, och snabbt for jag ner i ett tokvarmt bad när jag kom hem. Jag kände inte ens att det var varmt, fast efter ett tag började jag svettas, så jag antar att det var en helt okej temperatur. Svosh ner med lite soppa, och speeda till tåget. Kvällen till ära skulle nämligen unge herr Grim smida ljuva toner med sin trumpet.
Det var så mysigt att komma in på Hijazz, där satt de, massa gamla musikklassrävar, Husman, MQ, ja, även Anton, men han ingår i och för sig i musikklassrävarna. Miriam och Karin. Jag blev lite glad, helt enkelt. Och så fick man njuta av mysjazz på hög nivå. Det var värt lite besvär att ta sig dit. Jag älskar vänner! Och jag älskar riktig snö!
Då missades en buss till följd av att ytterdörren inte gick att stänga för all snö. När jag sedan väl kom på en buss och hade åkt hela vägen ville jag kliva av. Det fick jag inte, dörrarna stängdes framför min näsa, och jag fick gå från Rosendal. Och jag var jättekissnödig.
När skolan var avklarad blev det ett snöbollskrig med musikklassen storlek lätt och lagom. Min trumpet krossades nästan i ett brottningsmoment, men ingen fara under taket!
När kriget var avslutat lekte jag och Henrik (även känd under namnet Skrapan-Apan) i snön framför mentalsjukhuset (?) där vi pulsade, joggade hoppade, rullade, fightades och kullerbyttade medan de andra höll koll efter bussen. Kul då, mindre rolig när jag sedan stod på stan i snöiga jeans och väntade på bussen. I kanske 45 minuter. Jag blev tokkall, så när slutligen bussen kom blev jag typ lycklig. Tyvärr fastnade vår buss på Stubbåkersvägen. Då satt jag och en tant och gungade fram och tillbaka med bussen för att hjälpa till. Patetiskt, men lite gulligt. Vi lyckades inte gunga loss den, men en annan buss kom strax efter oss, och den plockade upp oss.
Vid det här laget frös jag hysteriskt, och snabbt for jag ner i ett tokvarmt bad när jag kom hem. Jag kände inte ens att det var varmt, fast efter ett tag började jag svettas, så jag antar att det var en helt okej temperatur. Svosh ner med lite soppa, och speeda till tåget. Kvällen till ära skulle nämligen unge herr Grim smida ljuva toner med sin trumpet.
Det var så mysigt att komma in på Hijazz, där satt de, massa gamla musikklassrävar, Husman, MQ, ja, även Anton, men han ingår i och för sig i musikklassrävarna. Miriam och Karin. Jag blev lite glad, helt enkelt. Och så fick man njuta av mysjazz på hög nivå. Det var värt lite besvär att ta sig dit. Jag älskar vänner! Och jag älskar riktig snö!
Kommentarer
Trackback