moncan

1: Våra vaktmästare är bäst.
Imorse när jag satt med Johanna på en bänk kom våra två gulliga vaktmästare gåendes. Jag blev då ovanligt glad, för till min fasa hade jag samma morgon upptäckt att jag saknade krok i mitt skåp. De enda som kunde hjälpa mig att reda ut detta var just dessa två karlakarlar som nu kom knatandes emot mig. Jag sa ett "hallå, ja" för att skapa kontakt och förklarade utan omsvep mitt problem. Genast ville de skrida till handling och bad mig visa mitt skåp. "Sådär kan du ju inte ha det", sa de efter en snabbtitt. En av dem öppnade ett skåp ca fem nummer bort, tog dess krok och satte fast den på min dittills kroklösa stång. "Sådär, ja". Tor saknar nu krok. Vi får se om han löser det med samma finess som los vaktis när han kommer tillbaka från fjällvandringen...


2: Mina manliga vänner på skolan har underliga sätt att hälsa på mig. Inom en knapp halvtimme var det tre stycken från olika klasser som hälsade mig genom att (1) slå mig i huvudet med sina böcker, (2) nypa mig i örat och (3) killa mig lite i höger knäveck efter ett misslyckat försök till att stryka mig lite perverst på låret. Jaha.


3: Godnatt!