moncan

Nu sitter jag och är dyster över livet. Jag har precis pratat lite med Jonas, och han sa att det var en miljard männsikor som inte kan tycka om mig. Inte för att det var så han menade det eller för att just det gjorde mig speciellt dyster. Saker känns bara lite hopplösa just nu och den där äckliga magen bara knölar ihop sig. Tur att Lasse sitter och håller mig sällskap då. Hans sånger vet var punkterna sitter. Vad är det egentligen du vill ha, och vem är det du vill verka som att va? Han tar ner mig på jorden lite. Idiot.

Puss.