moncan

Ibland vill jag känna sånt som man kände när man var liten. Detta medför att jag ibland gör konstiga saker som egentligen inte borde nämnas. Tyvärr nämner jag dem ändå, men frågar du mig om dem, kommer jag självklart att neka blint till dem alla:

Nu ikväll till exempel gick jag en liten extrasväng efter att ha postat ett paket. Plötsligt gick jag förbi en mossig sten som låg och lurade i mörkret, och tunna minnen strök sig runt benen på mig. Jag plockade upp dem i min famn, och plötsligt var jag bara tvungen att försöka låtsas att det smög omkring några troll i skogen runt mig. Jag fick verkligen anstränga mig, men en gång lyckades jag nästan skrämma upp mig själv lite grann. Det stod nämligen ett mossigt troll som planerade ett bakhåll bakom en gran längs vägen. Tack och lov visste jag ju att han stod där, så jag kunde göra mig redo att springa om han gick till anfall. Puh, tack och lov märkte han väl att jag var beredd, så nu sitter jag här i trygghet. 

Ibland gör jag andra saker också. Jag kan vara tvungen att hoppa runt och toka mig och kasta lite snö när det väl fallit någon. Någon annan gång var jag tvungen att gå igenom alla vattenpölar jag kunde hitta. Jag hade liksom inget val, skorna var redan lite halvblöta, så alla pölar kallade på mig (lite i stil med vad de underjordiska utövar på Ronja). Jättemycket.

Annars tycker jag om att ramla, det håller mig på jorden på något sätt. Blåmärken tycker jag också om, speciellt om de är många eller stora, extra bra är det med blåmärken eftersom man får rätt att klaga över något. Plåster har jag också en stor förkärlek för. Klart att det hjälper att sätta på ett plåster. Jag skulle gärna ha plåster även om jag inte hade något sår. Speciellt Bamseplåster (trots att han är en mycket falsk björn, något som jag kanske skriver om en vacker dag)!

För övrigt klarar jag inte alltid av att gå, jag måste till och från springa en liten bit eller hoppa lite. Men allt det här gäller bara när jag är fullkomligt ensam. Därför är det extra spännande, man har ju ingen att skratta bort sitt beteende med om man blir upptäckt... 


Som du säkert förstår är inget av detta sant. Det står inte ens i Bibeln (vad jag vet, jag har i och för sig aldrig läst hela bibeln), så hur skulle det kunna stämma? Hujeda mig, som somliga brukar säga.
Nä, nu får det vara bra - hej hopp!