moncan

Göteborg är en stad som för alltid kommer ha en del av mitt hjärta. Det finns inte många gator kvar i Örgryte som inte har fått känna stegen från en vilsen Kaija som är ute och går. Allt var som vanligt där, men ändå var där så annorlunda.

Till exempel.
TV-programmet som gällde var som alltid Animal Planets dokumentärer - MEN nu varvades det med konståkning (joy). Som vanligt gick jag till morfars grav - MEN nu fick han inte nöja sig med en liten självplockad blomma, nu var det påskägg som gällde. Upphöjt till tre. Om man hade kunnat säga så, för det var ju egentligen multiplikationsom utövades. Det som ändå var den tydligaste skillnaden var att det hade tillkommit en familjemedlem. Min kusin och moster hade skaffat en Charlie, en liten blandras av Foxterrier och Dansk gårdshund. Han var söt som socker och älskade allt och alla. Han tyckte nog att jag var söt, jag också. Tanter brukar nämligen kunna säga att man är så söt att de vill äta upp en. Charlie gjorde ett försök. Han åt av min näsa.
Vad är det med hundar och min näsa? Sist var det en finsk schäfer som hete Kati som smakade på den. Hur kan ryktet ha spridits så långt? Är min näsa så fantastisk? Så underbar? Så pikant i smaken?
Charlie var underbar ändå, och detsamma vill jag säga om mina släktingar. Erika som alltid skämtar och är glad och intresserad. Min mormor som man får pussa på hur mycket man vill och som alltid använder samma parfym. Richard som jag alltid har sett upp till och som alltid anstränger sig för att hitta tid för mig och Annika när vi är där. Rolig som få och snäll, kan vi lägga på (rim. jättedåligt rim). Hoppas att han vill komma upp och hälsa på under täckmanteln Kattemusikalen?
Göteborg är alltid lika härligt och lika läskigt att komma tillbaka till eftersom man har så många minnen därifrån. Jag älskar det!

Hoppla, poppla.