Sicken musicken!
Musik är bra tycker jag. Både att spela och att dansa till! För att inte tala om att lyssna på! Men igår var det framför allt att dansa till, för gympalektionen ägnades åt pardans av högsta klass. Musiken var dock kass utan L.
Till dansbandsklassiker volym 67 räknade jag och mina danspojkar till både tre och fyra i de olika danserna, och bra gick det alltid. Vi kunde allt! Vissa omgångar gick det ut på att krocka med de andra paren så mycket som möjligt, i andra var det viktigaste att fara omkring som den där vanten, ni vet. Detta var fallet när jag och Mr Arvidsson skulle bugga till en härligt snabb och svängig låt. Plötsligt satte vi pankaka på pankaka på pankaka - bläckfisk på bläckfisk och piruett på snurr på piruett. Allt gick som en dans (om man får vara så fyndig?), och även när det inte gjorde det så löste vi det med några improviserade steg här och var. Jag kan säga att bläckfisken är min stoltaste tur, det är armar överallt och det går snabbt och ser komplicerat ut. Därför kunde inget göra mig mer lycklig än att på ett riktigt storartat sätt få avsluta låten med att spinna ut med en snärt just som sista tonen trädde fram. Lyckan var total, benen ville inte bära, utan istället hamnade vi på golvet och skrek ut i hybris över vår timing. Vilken bugg!
Boom, shackalack, dans på idrotten är inte vad den var en gång i tiden (läs högstadiet), nu är den ju najs som pannkaka eller tacos! Mer dans åt folket (alla som inte dansar är våldtäktsmän?)!
Shakey, shakey, shakey!
(ps, kattemusikalens biljetter finns till försäljning: http://www.katedral.se/musikal/)
Till dansbandsklassiker volym 67 räknade jag och mina danspojkar till både tre och fyra i de olika danserna, och bra gick det alltid. Vi kunde allt! Vissa omgångar gick det ut på att krocka med de andra paren så mycket som möjligt, i andra var det viktigaste att fara omkring som den där vanten, ni vet. Detta var fallet när jag och Mr Arvidsson skulle bugga till en härligt snabb och svängig låt. Plötsligt satte vi pankaka på pankaka på pankaka - bläckfisk på bläckfisk och piruett på snurr på piruett. Allt gick som en dans (om man får vara så fyndig?), och även när det inte gjorde det så löste vi det med några improviserade steg här och var. Jag kan säga att bläckfisken är min stoltaste tur, det är armar överallt och det går snabbt och ser komplicerat ut. Därför kunde inget göra mig mer lycklig än att på ett riktigt storartat sätt få avsluta låten med att spinna ut med en snärt just som sista tonen trädde fram. Lyckan var total, benen ville inte bära, utan istället hamnade vi på golvet och skrek ut i hybris över vår timing. Vilken bugg!
Boom, shackalack, dans på idrotten är inte vad den var en gång i tiden (läs högstadiet), nu är den ju najs som pannkaka eller tacos! Mer dans åt folket (alla som inte dansar är våldtäktsmän?)!
Shakey, shakey, shakey!
(ps, kattemusikalens biljetter finns till försäljning: http://www.katedral.se/musikal/)
Kommentarer
Trackback