moncan

Hallå, ja!

Igår var en mycket bra dag. Då åkte jag och herr Lindmark till Stockholm (sí, la capitál de Suecia) för att kika in i hans faders samt farbröders lilla galleri/konstbutik/vad-man-nu-vill-kalla-den. Konstbar, kan vi kalla den, för det heter den.
Hur som helst tog vi oss dit, och det var najs. Väldigt najs.



Sedan gick vi till en knasklädesaffär med dyra, snygga kläder som vi efter noggrannt övervägande smet ifrån att köpa. En till knasaffär blev det innan världens bästa pizzeria besöktes. Pixxan (haha, det heter ju pizza, kom jag på när jag läste igenom) var klar på bara några få minuter. Man hann knappt börja på pizzasalladen och brödet. Och personalen var härligt oförskämd. De kallade mannen bakom oss i kön för gubbe. Han blev glad. Kaffe och mandelskorpor ingick. Liksom finläsk på flaska. För 55 kr. Fast toalettsitsen satt löst.
Sedan hann vi inte åka till "vintagemässan" som Lisa och herr Albin hade tipsat oss om. Så vi åkte och chillade på drottninggatan istället. Där köpte vi två klubbor var, och jag köpte en mössa. Kanske. Om jag inte lämnar tillbaka den.
Senare, efter att ha varit hemma en halvtimme, åkte jag in till Staden och träffade min vän Abbe lite snabbt. Han skjutsade mig till fröken Lewin, för där var det dags för årets kräftor under glädje och Julias kristallkrona.
Mathilda och Josse hade ingen skam i kroppen när det gällde kräftor. De åt ca 95 % av innehållet i en kräfta. Och de nöjde sig inte med sina egna (Mathilda hade i och för sig inte en enda egen, men fick nog ändå i sig mer kräfta än någon annan än Josse). Nä. Allas huvuden och kroppar skulle de ha. Slasktrattar är vad de är!

Kvällen var trevlig, men till slut var det dags att tänka på refrängen. Då tänkte jag mig att jag skulle gå med Martin hem, för jag ville se hans hus en sista gång (den definitiva utflytten var planerad till dagen efter) innan han skulle flytta. Sagt och gjort. Franco följde också med. Han fick bära min väska.
Gåendet tog sin lilla tid, och när vi äntligen var framme var det bara en halvtimme kvar till min sista buss skulle gå. Det gick ju inte för sig! Alldeles för kort tid!

RRRRRIIING - RRRRRRRiiNG!!!
- Hallå?
- Hej mor, är det okej om jag sover hos Martin?

Prat, prat, snark, snark.
Plötsligt hör man pappa Ulf klättra uppför trapporna. Plötsligt står pappa Ulf i dörröppningen och ser förvånad ut över att en Monica ligger med täcke upp till näsan bravid Martin. Kläder och skor över hela golvet efter kvällens ombyte till lånekläder som Martin rotade fram.
 Stackars pappa Ulf.
Hoppas att pappa Ulf vågade fråga, och att Martin hade vett att förklara situationen.

Farväl!