moncan

Kärlek är så konstigt.
 

På sistone har jag börjat minnas.
 
Hur stor en kyss kan vara.
Hur glad en kyss kan vara.
Hur trygg en kyss kan vara.
Hur dyrbar en kyss kan vara.
Hur vänlig en kyss kan vara.
Hur ömsesidig en kyss kan vara.



Hur kunde jag glömma det? Hur kunde kyssar, de vackra kyssarna, bli opersonliga? Hur kunde de bli betydelselösa? Hur kunde de bli ensamma? Hur kunde de bli besvärande? Det är så sorgligt att tänka på.

Nu har mina tankar sakta börjat virvla, smyga och susa mot den ljusa kyssen.


Försiktigt, jag vill inte skrämma bort dem.