moncan

Jag håller för tillfället på att bojkotta melodifestivalen.
Folk får älska den om de vill, men jag ryser när jag från vardagsrummet hör Anna Book och kompani skrika ut sina djupa och betydande budskap (hånskratt). Jag gillar dock Kristian Luuk, han är mysig. Hade han varit norsk så hade jag kanske blivit kär i honom.
Det är nämligen något med mig och Norrmän. Jag vet inte ens om jag har träffat någon norsk pys, men de verkar så mysiga tycker jag. Kanske har jag bara glorifierat dem, kanske söker jag bara efter en karl som inte har överlägsen intelligens i förhållande till mig. (Varför skrattar norrmän när det åskar och blixtrar? - De tror att de blir fotograferade). Jaja.
Melodifestivalen i alla fall. Den är något jag inte förstår mig på. Dock förstår jag mig på gårdagens get togeather för mig och två Bästa vänner. Vi såg traditionen till ära en udda film. Den var svensk. Faktiskt sveriges bidrag till Oscar 2006. Då säger jag såhär: inte konstigt att amerikaner har en udda bild av Sverige när vi skickar in sådana här bidrag till deras största filmgala.
Filmen var jättekonstig, jag kan inte ens säga om jag tyckte om den eller avskydde den. Jag kan inte rekommendera er att se den om ni är ute efter något med rejäl handling. Den går inte upp emot Änglagård, men svensk var den åtminstone.

                                           

Favoritrepliker:
Jag blir glad av bacon.
Bacon innehåller väl inte mer fett än annar kött.
Hej då mamma. - Ja.
Är det så du ser ut?
Det går alltså ut på att någon av er ska ramla ner?
Du röker inte va? - Näej, det är bra. - Ska du ha en cigg? - Jag kan ta en.
En mås flera möss.

Favoritkaraktärer:
Snygg-Jörgen (förvånansvärt lik Helenius i profil)
Holger
Egentligen David, men han chockade oss onödigt mycket
Nästan John också, men han fulade sig så mycket...

Ofavoritkaraktär:
Jesper. Kom inte ens ihåg vad han hette.

Dagens kom-ihåg: Norah Jones är allt bra härlig till och från!


Bye, Bye, Äppelpaj...