moncan

Jag har många teorier och tankar men ganska lite vett i huvudet ikväll:

Kaffe är antingen väldigt bra för mig, eller otroligt onyttigt.

Symptom vid överdosering av kaffe (för mig):

Allmän hyperaktivitet
Stort dumt flin i ansiktet
Lyckokänsla
Toalettbesök
Mun som agerar kulspruta med ord som ammunition
Problem med att sitta stilla
Tankspriddhet
Darrande händer
Darrande kropp
Överdriven "social kompetens"
Spring i benen
Hopp i benen
Fördröjning i vissa delar av hjärnan
Svårigheter att hindra impulser


Hmm... jag har druckit mycket kaffe idag. Troligtvis tre starka koppar för mycket.
När jag tidigare under kvällen gjorde något mycket impulsivt och inte överdrivet normalt, insåg jag att flera av kaffesymptomen (absolut inte alla) har stora likheter med symptom jag får vid en annan typ av situation. Förälskelse. Jag är alltså kär i Kaffe. Frågan är bara om han verkligen är bra för mig. Visst gör han mig lycklig och får mig att glömma det som tynger mig, men han håller mig vaken om nätterna och får mig stundom att må rent fysiskt dåligt. Just nu är jag i ett rus, beroende av hans närhet som ger mig energi, men om jag åtnjuter hans sällskap i några veckor klingar atagligen magin av mellan oss. Vi kommer in i en vardagslunk där jag inte längre får ut något av att umgås med honom, förutom vetskapen att jag måste behålla honom vid min sida för att inte tappa all ork. Antagligen gifter vi oss också trots att gnistan har slocknat.
Näe. Jag tror att det är bäst om jag träffar honom sällan och varje gång får överraskas av hur otroligt go' han kan vara. Love him!

                                                                

                                                              That's the way the cookie (coffee) crumbles!