moncan

Hej ni oroliga själar som legat sömnlösa inatt och undrat: ska jag någonsin få återse Monicas mobil?
Svaret är JA. Den är återfunnen, en lärare hade den och nu sitter vi två och myser här i kvällningen. Jag tycker om min mobil. Dock, om någon skickat SMS medan SiM-kortet var blockat är det risk att jag inte har fått det. Nåväl.
Idag, kära vänner, idag var det rena rama sommaren. Jag har fått årets första rejälare fräknar och min tallkottkörtel (undrar ni så får ni Googla) verkar ha fått tillräckligt med ljus. Jag är glad helt enkelt. Trots att jag har räknat kemi ett bra tag. OTROLIGT! 

Denna dag inledde jag och resten av musikklassen med en oförberedd "konsert". Matti förklarade att om 40 min skulle vi spela upp en låt för lärare som vallfärdat från Sveriges alla hörn till vår lilla skola. Hastigt sattes det igång med transponering och gitarrklinkande. Till slut traskade vi en trappa upp och representerade de grön-vita. Jag tycker absolut vi blev godkända på det hela taget, men fick vi några mackor från fikabordet? Näjje. Istället fortsatte vi med vårt på nedre våningen och bildade ett litet band med mig på bas, Erik på akustisk-/elgitarr, Gurrasnurra och Elsa på sång och piano, Äjkäj som trummis och Ellie bakom sitt keyboard som vanligt. Kunde det sluta annat än bra? Svar ja. Slutade det bra? Svar ja igen. Vi är antingen duktigare än jag trodde, eller så är jag mer lomhörd än jag hade väntat mig.



Sol i sinne, sol i minne.