En Lördagshistoria
Halleluja!
Moncan är tillbaka för att uppdatera er om hennes oerhört meningsfulla liv. Ta igår till exempel. Då erövrade jag hela Europa, provade på etiopisk mat och filosoferade över huruvida man kan backa framåt. Så här gick det till:
Jennifer Den Underbara bjöd hem mig för att uppleva den himmelska njutningen i injera (mat, misstolka inget). Detta upplevde vi också, fruktansvärt kladdigt, men som den goda etiopier jag är (?) undanhöll jag mig att slicka de kletiga fingrarna rena. Upp gick vi. Där i hennes lilla, lilla rum i den lilla, lilla staden i det lilla, lilla Sverige höll vi oss ett tag, men så småningom avancerade vi. Vi övergick till Eriks hus som var lite, lite större. Där smög vi oss in genom häcken på baksidan som de smidiga varelser vi är. Ingen dog.
När vi väl infiltrerat det Erikska hemmets insida var det dags att se en mycket blodig film. Detta påstående kom från Martin Den Äldste. Var filmen blodig? Ack nej. Dock fick vi lära oss att man bör argumentera - inte diskutera, och att överkonsumtion av nikotinplåster kan leda till döden. Såvida man inte är rökare. Kontentan av detta? Det är farligt att inte röka.
Efter att jag konstaterat att Erik Den Konspirerande hade 6 handhanddukar i sitt badrum, och Gustav Den Långe hade slagit sitt knä i bordet tillhörandes soffan, gick vi en trappa ner för att dela upp världen sins emellan. Modiga män ur min trupp infiltrerade alla fiendeläger, men Gustav Den Grymme upptäckte detta och ja... hans åtgärder är för grova för att nämnas i denna blogg... Det samma gäller Martin Den Torterande.
Hur som haver, så småningom var det tid att återlämna Jennifer Den Lilla till hennes ömma moder. Dock var det far i huset som tittade ut medan vi James-Bond:ade oss. Trevlig karl det där, men vad skulle vi återstående fyra härdade ungdomsbrottslingar ta oss till när han berövat oss Jennifer Den Sömniga? Vi tog oss till pensionärernas lilla damm (kallas dammen av infödingarna) och kollade på Gustav Den Flyttades gamla hem. Det var mörkt där inne förutom en vit naken man som stod i fönstret. Därför blev grabbarna inspirerade att gå och köpa svart kaffe med vit mjölk i. Sagt och gjort.
Det är nu vi har kommit fram till den punkten i historien där backandet framåt började diskuteras. Gustav Den Filosoferande berättade för oss att han pratat med en annan ung man om detta i veckan, och genast satte Erik Den Motsägelsefulla igång att säga emot. Emot att man kunde backa framåt. Resultatet blev att alla började backa åt olika håll (eller var det bakåt för alla? Vad kom först, hönan eller ägget? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Vad är värst, klarinetten eller blockflöjten?) så att jag nätt och jämnt hann med sista bussen hem.
Slutet gott, allting gott!
(Oj, nu blir det för långt om att berätta om övriga händelser, vi får ta dem en annan gång eller inte alls...)
Slutet gott, som sagt. Kram på er!
Moncan är tillbaka för att uppdatera er om hennes oerhört meningsfulla liv. Ta igår till exempel. Då erövrade jag hela Europa, provade på etiopisk mat och filosoferade över huruvida man kan backa framåt. Så här gick det till:
Jennifer Den Underbara bjöd hem mig för att uppleva den himmelska njutningen i injera (mat, misstolka inget). Detta upplevde vi också, fruktansvärt kladdigt, men som den goda etiopier jag är (?) undanhöll jag mig att slicka de kletiga fingrarna rena. Upp gick vi. Där i hennes lilla, lilla rum i den lilla, lilla staden i det lilla, lilla Sverige höll vi oss ett tag, men så småningom avancerade vi. Vi övergick till Eriks hus som var lite, lite större. Där smög vi oss in genom häcken på baksidan som de smidiga varelser vi är. Ingen dog.
När vi väl infiltrerat det Erikska hemmets insida var det dags att se en mycket blodig film. Detta påstående kom från Martin Den Äldste. Var filmen blodig? Ack nej. Dock fick vi lära oss att man bör argumentera - inte diskutera, och att överkonsumtion av nikotinplåster kan leda till döden. Såvida man inte är rökare. Kontentan av detta? Det är farligt att inte röka.
Efter att jag konstaterat att Erik Den Konspirerande hade 6 handhanddukar i sitt badrum, och Gustav Den Långe hade slagit sitt knä i bordet tillhörandes soffan, gick vi en trappa ner för att dela upp världen sins emellan. Modiga män ur min trupp infiltrerade alla fiendeläger, men Gustav Den Grymme upptäckte detta och ja... hans åtgärder är för grova för att nämnas i denna blogg... Det samma gäller Martin Den Torterande.
Hur som haver, så småningom var det tid att återlämna Jennifer Den Lilla till hennes ömma moder. Dock var det far i huset som tittade ut medan vi James-Bond:ade oss. Trevlig karl det där, men vad skulle vi återstående fyra härdade ungdomsbrottslingar ta oss till när han berövat oss Jennifer Den Sömniga? Vi tog oss till pensionärernas lilla damm (kallas dammen av infödingarna) och kollade på Gustav Den Flyttades gamla hem. Det var mörkt där inne förutom en vit naken man som stod i fönstret. Därför blev grabbarna inspirerade att gå och köpa svart kaffe med vit mjölk i. Sagt och gjort.
Det är nu vi har kommit fram till den punkten i historien där backandet framåt började diskuteras. Gustav Den Filosoferande berättade för oss att han pratat med en annan ung man om detta i veckan, och genast satte Erik Den Motsägelsefulla igång att säga emot. Emot att man kunde backa framåt. Resultatet blev att alla började backa åt olika håll (eller var det bakåt för alla? Vad kom först, hönan eller ägget? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Vad är värst, klarinetten eller blockflöjten?) så att jag nätt och jämnt hann med sista bussen hem.
Slutet gott, allting gott!
(Oj, nu blir det för långt om att berätta om övriga händelser, vi får ta dem en annan gång eller inte alls...)
Slutet gott, som sagt. Kram på er!
Kommentarer
Trackback