moncan

Humsibumsi, här sitter jag och fryser. Kallt är det inte, men kläderna finns det inte så mycket av. Det är knappt vår. Moncan trodde det var sommar. Det är natt. Moncan trodde att det var dag, därför är hon fortfarande uppe. Bara 5 gubbar är gröna på MSN, en av dem är Viktor. Tror han också att det är dag? Kanske. Min hjärna säger dag, magen säger natt. Jag litar blint på min mage i alla väder och oväder. Jag kan inte se vad det är för väder nu, mörkret är för mörkt och vädret är för litet. Så litet att det inte kan vara storm eller orkan. Puh. Om jag inte sitter mitt i ögat av orkanen förståss, där är det väl vindstilla? Eller gällde det tornados? Usch, som ni hör försöker hjärnan ta över. Därför börjar vi på ett nytt stycke och börjar avsluta vad vi just påbörjade.

Dagen förgylldes av att äntligen få beställa en tröja av märket Mahloo, brödrosten den fina blev det.
Oj, nu säger ögonen att klockan är en minut över tre, och hjärnan säger  drygt tre timmar kvar till väckning.
Magen säger bara god natt!