Måndag...
...kväll.
Ja, hur har denna dag framskridit?
Mycket kul och en del mindre kul. Att Julia och de andra hade kommit hem från Holland var kul. Dessutom hade ingen av de resande knarkat där (vad vi vet). Gut!
På väg till matsalen diskuterade vi töser Helan och Halvan. Inte kom vi fram till något, mer än att det finns många sorters helor och halvor, och därmed basta!
Uff. Matte är verkligen segt. Ibland kan det vara lite kul, men inte idag. Prov på onsdag. Min största svaghet är att bryta ut tal, och tyvärr används ju detta i vart och vart annat tal. Ajabaja.
Inatt var jag, mamma, trum-Erik och gitarr-Sebbe på en finlandsfärja/London. Jag såg grabbarna, men de såg inte mig. Då tänkte jag glatt att jag minsann skulle berätta för dem att de hade missat mig, och se, det gjorde jag för Erik när han och jag träffades vid knäckebröden. Det var ju i en dröm som min lilla historia utspelade sig, vilket ni kanske förstår. Det var det dock en annan flicka som inte förstod av de spridda skurarna (ingen sol här inte) hon hörde av samtalet.
- Har du varit i London? frågade hon Erik och såg ganska förvånad ut.
Hihi.
Annan dröm från inatt
Just det, jag hade värsta ångesten i morse när jag vaknade, för efter Londondrömmen kom en mycket bisarr dröm.
Jag var en blandning mellan Gandalf och luffaren Oskar i Rasmus på luffen. Jag befann mig i Göteborg på Danska vägen, och jag var tvungen att hålla mig undan från en ond snubbe med pistol. Tyvärr fick han tag i en liten pojke som var min vän, så jag var tvungen att "träda fram" för att han inte skulle döda lillkillen (som var ohyggligt söt).
Som tur var var det ju min dröm, så jag spolade tillbaka tiden lite till innan skurken fick tag på min vapendragare, och sedan sprang vi istället uppåt parken medan elakingen jagade oss. Som tur var cyklade det förbi några flickor rätt som det var, så jag och min homie hoppade upp på deras pakethållare så vi kunde få snålskjuts en bit. Vi fick tillräckligt med försprång för att vi efter en högersväng skulle hinna hoppa av och gömma oss bakom en häck.
Där satt vi nu och kurade som små kaninungar. Skurken kom runt hörnet och började spana efter oss. Men innan vi visste ordet av hade han dock plötsligt tagit en paus i sitt sökande. Istället körde han tuppfäktning med en lömsk bondmora, mitt där bland alla villorna på gatan. I varje fall hade hon en höna, och han hade en kamphund. Om hönan vann skulle bondmoran få massa pengar, och vice versa om ondingens hund vann.
Djuren började kämpa mot varandra, och plötsligt lommade hunden därifrån medan hönan låg stilla. Bondmoran blev så arg på sin ruttet dåliga höna att hon i ren ilska drog sin egen pistol och sköt ett skott i hönan. Då avslöjade den elake mannen triumferande att han hade fått hönan att låtsas att den var död, så i själva verket hade hunden förlorat. Tyvärr hade ju nu den lömska bondmoran dödat sin höna genom att skjuta den, så han hade ändå vunnit. Otur...
Nu skulle mammen fortsätta sitt letande efter mig och den lille pojken, men då vaknade jag. Inte konstigt att man vaknar och mår dåligt när man har jagats av en man som håller på med tuppfäktning och luras och håller på och håller på. Nä. Hoppas denna natts sömn blir bättre -
SOV GOTT!
Ja, hur har denna dag framskridit?
Mycket kul och en del mindre kul. Att Julia och de andra hade kommit hem från Holland var kul. Dessutom hade ingen av de resande knarkat där (vad vi vet). Gut!
På väg till matsalen diskuterade vi töser Helan och Halvan. Inte kom vi fram till något, mer än att det finns många sorters helor och halvor, och därmed basta!
Uff. Matte är verkligen segt. Ibland kan det vara lite kul, men inte idag. Prov på onsdag. Min största svaghet är att bryta ut tal, och tyvärr används ju detta i vart och vart annat tal. Ajabaja.
Inatt var jag, mamma, trum-Erik och gitarr-Sebbe på en finlandsfärja/London. Jag såg grabbarna, men de såg inte mig. Då tänkte jag glatt att jag minsann skulle berätta för dem att de hade missat mig, och se, det gjorde jag för Erik när han och jag träffades vid knäckebröden. Det var ju i en dröm som min lilla historia utspelade sig, vilket ni kanske förstår. Det var det dock en annan flicka som inte förstod av de spridda skurarna (ingen sol här inte) hon hörde av samtalet.
- Har du varit i London? frågade hon Erik och såg ganska förvånad ut.
Hihi.
Annan dröm från inatt
Just det, jag hade värsta ångesten i morse när jag vaknade, för efter Londondrömmen kom en mycket bisarr dröm.
Jag var en blandning mellan Gandalf och luffaren Oskar i Rasmus på luffen. Jag befann mig i Göteborg på Danska vägen, och jag var tvungen att hålla mig undan från en ond snubbe med pistol. Tyvärr fick han tag i en liten pojke som var min vän, så jag var tvungen att "träda fram" för att han inte skulle döda lillkillen (som var ohyggligt söt).
Som tur var var det ju min dröm, så jag spolade tillbaka tiden lite till innan skurken fick tag på min vapendragare, och sedan sprang vi istället uppåt parken medan elakingen jagade oss. Som tur var cyklade det förbi några flickor rätt som det var, så jag och min homie hoppade upp på deras pakethållare så vi kunde få snålskjuts en bit. Vi fick tillräckligt med försprång för att vi efter en högersväng skulle hinna hoppa av och gömma oss bakom en häck.
Där satt vi nu och kurade som små kaninungar. Skurken kom runt hörnet och började spana efter oss. Men innan vi visste ordet av hade han dock plötsligt tagit en paus i sitt sökande. Istället körde han tuppfäktning med en lömsk bondmora, mitt där bland alla villorna på gatan. I varje fall hade hon en höna, och han hade en kamphund. Om hönan vann skulle bondmoran få massa pengar, och vice versa om ondingens hund vann.
Djuren började kämpa mot varandra, och plötsligt lommade hunden därifrån medan hönan låg stilla. Bondmoran blev så arg på sin ruttet dåliga höna att hon i ren ilska drog sin egen pistol och sköt ett skott i hönan. Då avslöjade den elake mannen triumferande att han hade fått hönan att låtsas att den var död, så i själva verket hade hunden förlorat. Tyvärr hade ju nu den lömska bondmoran dödat sin höna genom att skjuta den, så han hade ändå vunnit. Otur...
Nu skulle mammen fortsätta sitt letande efter mig och den lille pojken, men då vaknade jag. Inte konstigt att man vaknar och mår dåligt när man har jagats av en man som håller på med tuppfäktning och luras och håller på och håller på. Nä. Hoppas denna natts sömn blir bättre -
SOV GOTT!
Kommentarer
Trackback