Tänk om. Tänk om inte. Tänk inte!
Jag tänker ofta ett steg för långt.
Igår funderade jag över vilket som var bäst när man sprang Cooper. Vi springer ju inte en "runda" i skolan, utan fram och sedan tillbaka så att vi tillryggalagt 2,4 km när det är över. Därför såg jag loppet som två olika sträckor - ditvägen och tillbakavägen. Så här gick tankarna:
Hm, undrar vad som är smartast... att springa snabbast på ditvägen och långsammare tempo på tillbakavägen? Eller att öka på slutet? Kanske att hålla ett jämnt tempo hela loppet? Nä, det bästa är nog att springa snabbast på ditvägen och sedan springa andra sträckan lika snabbt...
Man ska sluta i tid. Något liknande hände mig idag. Elsa i klassen tappade sin cykel helt oprovocerat, och jag sa då till Mathilda att jag brukade (av en reflex) lyfta ena foten om jag tappade något. Tanken som följer:
Men varför lyfter jag inte båda fötterna?
Igår funderade jag över vilket som var bäst när man sprang Cooper. Vi springer ju inte en "runda" i skolan, utan fram och sedan tillbaka så att vi tillryggalagt 2,4 km när det är över. Därför såg jag loppet som två olika sträckor - ditvägen och tillbakavägen. Så här gick tankarna:
Hm, undrar vad som är smartast... att springa snabbast på ditvägen och långsammare tempo på tillbakavägen? Eller att öka på slutet? Kanske att hålla ett jämnt tempo hela loppet? Nä, det bästa är nog att springa snabbast på ditvägen och sedan springa andra sträckan lika snabbt...
Man ska sluta i tid. Något liknande hände mig idag. Elsa i klassen tappade sin cykel helt oprovocerat, och jag sa då till Mathilda att jag brukade (av en reflex) lyfta ena foten om jag tappade något. Tanken som följer:
Men varför lyfter jag inte båda fötterna?
Kommentarer
Trackback