Oh happy day
Det har varit en härlig dag!
Började strålande gjorde det hela. Jag skulle nämligen inte hinna med bussen. Ändå chansade jag och sprang som en galning, och tänka sig, jag hann! När jag smått flåsande klev på bussen tittade jag upp på busschauffören, och han log det största chaffisleendet jag någonsin har sett. Nu hann du precis sa han och verkade faktiskt glad för min skull. Vilken fin människa.
Bussresan gick smärtfritt och när vi började närma oss stan sprakade det plötsligt till i högtalarna. De där högtalarna som brukar skälla ut folk för att de råkar plinga, eller som säger åt folk att fortsätta bakåt. Men inte de här högtalarna, nej, de sa att de ville passa på att önska alla resenärer en trevlig dag. Detta upprepades ännu en gång, hur skulle dagen då kunna bli annat än bra?
När jag klev av bussen skulle jag gå förbi en liten skola som ligger vid läkemedelsverket. Där hade ungarna rast, och när jag tittar åt höger ser jag dem. Fyra-fem småkillar från lågstadiet står och hänger på staketet med en leende fröken bakom sig. De börjar ropa saker om kärlek till mig och kasta slängkyssar. Söta som små hallon var de. Jätteglada blev de också när jag blåste tillbaka en liten puss till dem. Rara!
I skolan var det ganska slappt och mysigt, Mathilda utsåg mig till sin mattegud, lite obefogat, men ändå. Jag menar, hade inte mattegudinna varit mer träffande? Hehe..
Vi repade med bandet också, choklad och bullar och grejer blev det utöver all Jimi Hendrix. När repet var slut stannade vi som kunde kvar, de flesta treorna, jag, Äjkäj och Sinclair. Detta för att helt oförberett åka till kristallen och spela några låtar för de små svårflörtade niorna som ska välja skolor. Vi tänkte: aha, vi tar två låtar vi har repat förr, så det blev I Wish och Crosstown traffic.
Det bästa var inte hur det gick i fårt framförande, utan hur dåliga Katte var. Vi var grymt mycket bättre än dem (som var förberedd med t-shirtar och grejer) även när vi var långt ifrån på topp. Det måste väl säga en hel del?
Puss och toner!
Började strålande gjorde det hela. Jag skulle nämligen inte hinna med bussen. Ändå chansade jag och sprang som en galning, och tänka sig, jag hann! När jag smått flåsande klev på bussen tittade jag upp på busschauffören, och han log det största chaffisleendet jag någonsin har sett. Nu hann du precis sa han och verkade faktiskt glad för min skull. Vilken fin människa.
Bussresan gick smärtfritt och när vi började närma oss stan sprakade det plötsligt till i högtalarna. De där högtalarna som brukar skälla ut folk för att de råkar plinga, eller som säger åt folk att fortsätta bakåt. Men inte de här högtalarna, nej, de sa att de ville passa på att önska alla resenärer en trevlig dag. Detta upprepades ännu en gång, hur skulle dagen då kunna bli annat än bra?
När jag klev av bussen skulle jag gå förbi en liten skola som ligger vid läkemedelsverket. Där hade ungarna rast, och när jag tittar åt höger ser jag dem. Fyra-fem småkillar från lågstadiet står och hänger på staketet med en leende fröken bakom sig. De börjar ropa saker om kärlek till mig och kasta slängkyssar. Söta som små hallon var de. Jätteglada blev de också när jag blåste tillbaka en liten puss till dem. Rara!
I skolan var det ganska slappt och mysigt, Mathilda utsåg mig till sin mattegud, lite obefogat, men ändå. Jag menar, hade inte mattegudinna varit mer träffande? Hehe..
Vi repade med bandet också, choklad och bullar och grejer blev det utöver all Jimi Hendrix. När repet var slut stannade vi som kunde kvar, de flesta treorna, jag, Äjkäj och Sinclair. Detta för att helt oförberett åka till kristallen och spela några låtar för de små svårflörtade niorna som ska välja skolor. Vi tänkte: aha, vi tar två låtar vi har repat förr, så det blev I Wish och Crosstown traffic.
Det bästa var inte hur det gick i fårt framförande, utan hur dåliga Katte var. Vi var grymt mycket bättre än dem (som var förberedd med t-shirtar och grejer) även när vi var långt ifrån på topp. Det måste väl säga en hel del?
Puss och toner!
Kommentarer
Trackback