moncan

Idag har jag haft mitt livs roligaste gympalektion, och läraren som höll i den var allas vår egne käre Jonas. Iförd tighta (!) "cykelbyxor" förklarade han att vi dagen till ära skulle ägna oss åt något som var en blandning av alla kända kampsporter. Det vill säga, i princip allt smärtande man kunde komma på åt sin motståndare var tillåtet.
Efter en liten uppvärmning sa han sakligt:
"Vi ska inte hålla på med sparkar och slag idag, för det tar för lång tid att lära sig så att det blir säkert. Istället ska vi öva på strypning och att manipulera leder."
Jaha! Vilken tur.
Detta följdes av många bisarra ställningar då Jonas skulle demonstrera hur man skulle ta sig ur motståndarens grepp samt hur man själv tog övertaget. Av någon underlig anledning valde han bara ut gossar då han skulle visa upp sina konster. Jag väljer att inte säga mer än så, men Jonas ville uppmana till en lugnare stämning genom att försöka övertyga oss om att vi alla var vuxna.
Massa situationer uttolkades i alla fall ur våra övningar, och aldrig har en gympalektion varit så sjuk, inte ens på den tiden då Jörgen härskade. Hell* dig Jonas!

Hej hopp!



* Inte som i engelskan. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
1) ss. hälsningsord; i ä. tid ofta med starkt förbleknad bet., ungefär liktydigt med: god dag; numera bl. i bibliskt spr. samt i poetisk l. re­torisk stil (äv. vard. o. skämts.) o. innebärande en högtidlig o. vördnadsfull hälsning: var häl­sad!
? särsk.