moncan

Jag är förkyld. Det gör mig inte ledsen, för det är bara en påminnelse om hur bra helg jag har haft:

Fredag - Mexikansk fest (utomhus) som var så rolig och med så mysiga människor att jag aldrig ville gå därifrån. Tyvärr behövde jag göra det, men tack och lov var orsaken så pass vettig att det var ett extrarep med ett fantastiskt band.



Lördag - Chilla runt och dilla inför kvällens kräftskiva där jag stod som värd. Städade en hel del eftersom endast det bästa är bra nog för ett antal av dem jag under de senaste tre åren tillbringat mest tid med. Underbara, underbara människor. Vi satt ute på min altan med tända ljus och slafsade i oss skaldjur och paj av hjärtans lust till Spicegirls och Rock 'n Roll. Jag blir alltid lycklig av att ha så många jag tycker om i (utanför) mitt hus samtidigt. De är ju för vackra!



Söndag - Upp och hoppa, jobb kl 8 med unge herr Sollenberg. Han är ju bra fin! Sedan var det bara att trampa för fulla muggar hem till Myra, där vi spelade med Nästan för släkt och vänner. Tårta och champagne!


(OBS, inte autentisk bild!)

För att man sedan skulle glömma att helgen var slut och att det var åter var måndag gick jag på bio med fröknarna Fagerberg, Ralle den långe och Ida den förkylda. Vi såg Inglorious bastards, en film med Brad Pitt i huvudrollen. Det var blodigt, det var roligt, det var knutar i magen, det var brutalt. Fantastisk film, och upplevelsen blir ju inte sämre av att man får se filmen i Spegelns stora salong. Klart värt, speciellt som jag blev bjuden på en av Ralles biocheckar (som gick ut dagen efter). Gratis är gott.


(Jag älskar honom. Det gör jag faktiskt.)





Åh, vad livet är härligt snorigt!