Vänner
Juice.
Tänk att vi har fått så många "fans" redan! Igår hade vi en spelning på Queen Victoria. En kvart innan vi skulle börja var det tomt i lokalen, och hade varit så under hela kvällen (klockan var ju ändå snart 22, kanske läge att skippa extranummer?). Då kom äntligen Johanna med sina vänner. 3 gäster! Nice! Sedan bara drällde de in. Gäng efter gäng tills alla bord och stolar var fulla (de sena fick stå). Då körde vi!
Det var en härlig spelning. Ossian vrålade, jag och Sebbe körade i gemensam mick (när han såg att jag åt vitlökssås till middagen gjorde han likaså), Pablo brölade, Erik solade, Solberger styrde, Abbe groovade och Joel funk:ade. Dessutom fick ju min bitiga trumpet och Sebbes jamande gitarr vara med. Åh, det var kul, vi har blivit tightare sedan vår första spelning då det var hjärnan och inte ryggmärgen som styrde. Det lät nice, helt enkelt.
Men, publiken. Den var så härlig. Och så gott som alla måste ju ha kommit för vår skull med tanke på att det inte var en enda gäst innan det började närma sig vår spelning. Alla sa snälla saker till oss, och i andra set började några sköna killar dansa. Det var härlig stämning!
Krogägaren blev så glad över alla människor att han ändrade sitt ölbud för bandet: Från 12 öl att dela på till fri tillgång till öl för hela bandet. Dessutom kom han ut med "Juiceshots" till oss. Lite omedvetet fyndigt, skulle jag tro. Men han var inte bara givmild, en aning sniken var han också. Vi hade nämligen två set med paus mellan, och den förlängde han in i det oändliga för att folk skulle köpa med öl. Suckelisuck. Om och om igen samlades bandet för att gå upp på scen igen, men gång på gång fick vi vänta 10 minuter till, 5 minuter till. Vi ville köra ändå, men i så fall hade vårt lugna intro misshandlats av Red Hot Chillipeppers som stod för bakgrundsmusiken. Men man ska kanske inte klaga. Han tjänade väl in 3/4 av månadsinkomsten på vår kväll.
Åå, kära människor, man blir så glad när folk vill komma och lyssna! Vi fick giget en vecka i förväg, och ändå blev det så bra! Tack!
(Den enda som saknades var fröken Askerfelt, världens bästa och trognaste fan. Kommer på alla ens spelningar oavsett band, är alltid glad och har alltid något gott att säga! Jag antar att hon var sjuk och hoppas att hon tillfrisknar till kvällens förstaklass)
Tänk att vi har fått så många "fans" redan! Igår hade vi en spelning på Queen Victoria. En kvart innan vi skulle börja var det tomt i lokalen, och hade varit så under hela kvällen (klockan var ju ändå snart 22, kanske läge att skippa extranummer?). Då kom äntligen Johanna med sina vänner. 3 gäster! Nice! Sedan bara drällde de in. Gäng efter gäng tills alla bord och stolar var fulla (de sena fick stå). Då körde vi!
Det var en härlig spelning. Ossian vrålade, jag och Sebbe körade i gemensam mick (när han såg att jag åt vitlökssås till middagen gjorde han likaså), Pablo brölade, Erik solade, Solberger styrde, Abbe groovade och Joel funk:ade. Dessutom fick ju min bitiga trumpet och Sebbes jamande gitarr vara med. Åh, det var kul, vi har blivit tightare sedan vår första spelning då det var hjärnan och inte ryggmärgen som styrde. Det lät nice, helt enkelt.
Men, publiken. Den var så härlig. Och så gott som alla måste ju ha kommit för vår skull med tanke på att det inte var en enda gäst innan det började närma sig vår spelning. Alla sa snälla saker till oss, och i andra set började några sköna killar dansa. Det var härlig stämning!
Krogägaren blev så glad över alla människor att han ändrade sitt ölbud för bandet: Från 12 öl att dela på till fri tillgång till öl för hela bandet. Dessutom kom han ut med "Juiceshots" till oss. Lite omedvetet fyndigt, skulle jag tro. Men han var inte bara givmild, en aning sniken var han också. Vi hade nämligen två set med paus mellan, och den förlängde han in i det oändliga för att folk skulle köpa med öl. Suckelisuck. Om och om igen samlades bandet för att gå upp på scen igen, men gång på gång fick vi vänta 10 minuter till, 5 minuter till. Vi ville köra ändå, men i så fall hade vårt lugna intro misshandlats av Red Hot Chillipeppers som stod för bakgrundsmusiken. Men man ska kanske inte klaga. Han tjänade väl in 3/4 av månadsinkomsten på vår kväll.
Åå, kära människor, man blir så glad när folk vill komma och lyssna! Vi fick giget en vecka i förväg, och ändå blev det så bra! Tack!
(Den enda som saknades var fröken Askerfelt, världens bästa och trognaste fan. Kommer på alla ens spelningar oavsett band, är alltid glad och har alltid något gott att säga! Jag antar att hon var sjuk och hoppas att hon tillfrisknar till kvällens förstaklass)
Kommentarer
Trackback