Världens största innebandycup
Okej, ett sista inlägg innan säng. Cupens favoriter:
- När SK Trim Virsbo:s tränare kastade en whiteboardpenna på Linn
- När Isabelle gick till utvisningsbåset efter att domarn blåst av (kanske välförtjänt efter en eftersläng och lite hårda ord), och fick höra "Nej, inte du!". Det var andra laget som åkte på utvisning.
- När målvakts-Emma berättade om DJ20-lagets taktik i slutet av sin match mot ett Umeålag (fullspäckat av tjejer som går innebandygymnasiet där uppe). De sista två minuterna hade Storvreta en köttmur runt sin målbur som stod där den stod. Inte ett mål slapp in under den tiden! (Lite kuriosa: Storvreta hade förlorat mot ett lag som i sin tur hade förlorat med ca 20 mål mot detta Umeålag. Matchen Storvreta-Umeå slutade 9-0, och Emma lyckades hålla nollan i nio minuter. Sehr gut!)
Idag var idag, men imorgon är det projektarbete*
Skitmatch. Okej, den vi spelade imorse mot finnarna förtjänade vi inte att vinna med tanke på att vårt enda mål var ett självmål från deras sida. Men kvällens match mot Alunda var sur att förlora. Det hade kunnat gå hur som helst, men det gjorde det inte.
Tekniskt sett var det här ändå det bästa som kunde hända. Nu blir det Alunda som behöver samlas 06.10 imorgon bitti för att någon timme senare bli krossade av Årsta. Det är ju skönt att slippa för egen del. Men vinnarskallen (den där som uppstår på grund av en gen som muterats av för mycket lagidrottande), vinnarskallen är lite grinig.
Fy vad roligt innebandy är just nu. Motståndarnas bollar petas "elegant" (jag vill tro det, men det ser nog inte så finkänsligt ut som jag hoppas) bort, och passningarna liksom hittar rätt. Hu då, att man inte har tid att göra allt.
Något annat som hanns med, det var att leka med Miriam och Jens, och det var mysigt. Nu flyger låtarna genom huvudet, framför allt den med refrängen som börjar med "Love will come and go...". Om jag får säga det själv är den snorbra, även om jag inte har skrivit den. Men jag är ju den förste som spelar den på trumpet, så jag känner mig ändå lite originell. Nu ska det bli tag i kragen med bandet! ... eller ja... vi får väl se när allt kneg kommer igång. Men vi har kul när vi väl spelar.
Jag är en knas. Jag är ganska dålig men bra ändå. Hejdå, då.
*väsentlig och informativ rubrik som knyter an till textens innehåll
Cup, hutt
DJ18*-laget som jag spelar i har vunnit tre av tre matcher med relativt stiliga siffror helt utan min förtjänst. Isabelle gjorde tydligen två viktiga mål (go Beluf!) i andra matchen, men det vet jag bara genom ryktesvägen eftersom jag bara varit med nu tredje. Den vann vi emellertid med 6-1, och det var en fin uppvärmning (för mig) snedstreck nedjoggning (för resten av laget) inför morgondagens möte mot Finland. Landskamp för Guds skull! Hmm, vad hädiskt det såg ut i skrift jämfört med talspråk. Men det ser bättre ut än en svordom åtminstone. Därmed bastu! För det kommer vara morgondagens tema:
Bastu. Bastufinnar och sedan bastubadning på kvällen. Jag gillar't!
(Hehe, parentes: syster frågade mig om jag inte skulle smaka en liten "shot" när jag kom hem. Perfekt för en atlet som jag, tänkte jag och svarade därmed vänligt men bestämt "nej, tack".)
*Dam-Juniorer upp till 18 år gamla
Att tycka om
Gårdagskvällen var som vanligt den bästa på länge. Skratt fick jag, och fyra man i soffan blev tre tjejer och en Erik(a). I badkaret fanns det däremot bara plats för tre, men det var ju ändå inte så bekvämt. Elsas lättklädda kortlek åkte fram, och likaså gjorde gitarren och stämsången som var charmig åtminstone ibland. Hej och hå. Det var jättekul även om det saknades en hel del vackra människor. Vi får se till att dra ihop alla en annan gång. Men tills dess njuter jag av en vacker kväll.
Puss, jo!
Mor, TV-soffans glittrande diamant
Det finns en alldeles speciell sak som jag älskar min mamma för: hon skrattar alldeles för högt!
Det finns ingen som är så rolig att se på film eller att kolla på TV med. Hon börjar klucka och fnissa och brista ut i gapskratt vid varje chans som ges. Om det så är djursjukhuset, ICA-reklamerna eller Notting Hill spelar ingen roll, plötsligt verkar de oerhört bra och underhållande. Innan man vet ordet av sitter man själv och fnissar åt alla dumma och uppenbara skämt som man knappt orkade dra på munnen åt nyss. Hennes senaste skrattkavalkader och hyllningar har riktats mot SVT:s tack-för-att-du-betalat-TV-innehavsavgiften där en kör besöker och lovsjunger intet ont anande TV-innehavsavgiftbetalare. Mor är ju för söt.
Hon skrattar också för högt på biografer. Men det är också att uppsk(r)atta, tycker jag! Däremot uppskattade jag inte mammas högskrattningsfasoner när jag var liten. Då var jag nämligen tvungen att gå och lägga mig medan mamma och pappa satt uppe och tittade. Plötsligt bröt mamma ut i ett av sina kluckningar så att man insåg att det måste vara något jätteroligt och spännande på TV:n. Som man inte fick se. Som man bara fick ligga och fantisera om. Nyfikenheten har kittlats många gånger när mor tittar på TV, ingen tvekan om saken.
Jag tror att det här inlägget var ödesbestämt att skrivas, förresten. På mitt förra inlägg kommenterade Clara att hennes mamma gillar reklampauserna för att det finns så många roliga reklamer. Det såg jag alldeles inför mitt redan planerade mamma-inlägg. Fantastiskt eller vad?
Mor, du är gulligare än gulliga kor.
Fett onödig tjej
Shrek, javisst.
*ä
Mätt i magen
Jag gillar inte SMS. Nu har jag fått massor att svara på, men lugn, bara lugn, jag ska svara på dem! Jul är kul, och jag har fått fantastiska julklappar jag inte ens kunnat drömma om, bland annat en bok av David Batra med en samling av arga lappar som folk har satt upp på offentliga platser. Instucken i lappboken fanns en lapp där det stod "Det är inte du va???". I det uppslaget fanns ett lappcitat: Vem fan spelar trumpet kl 4.10 på morgonen?
Då skrattade jag.
GOD JUL, folk!
Klassmys
N3b - shaaa-lalalala, N3b - shaala-lalla-la
(Förresten, det finns lite bilder från tisdagen med konsert uppe nu...)
Julens och lovets framsidor
Idag kom förresten Lindmark över med en julklapp. Jag får inte öppna den förrän på julafton, för det är en brevbomb. Men det gör inget, för jag kommer nog inte få så mycket julklappar i år (inte mig emot!).
Snart kommer Johanna med en till julklapp. Jag fasar lite för den, för jag har fått för mig att den inte är så rumsren. Då pratar jag inte om en hundvalp eller en iller. Nej. Vi får se, det ska bli kul att träffa henne iallafall.
Till kvällen dyker Hanna och Snuskis upp. Traditionen bjuder så, och jag kan inte tänka mig att jag har något att säga emot. Vi ska göra (håll i er nu, det är ett ganska långt ord) mandelmassefigurer och förhoppningsvis Wrammerts "pepparbollar":
Glögg- och pepparkaksbollar
Ingredienser:
200 g pepparkakor
50 g smör
30 g mandelmassa
2 msk glögg
Att rulla i
100 g blockchoklad
finsmulade pepparkakor, körda i mixer eller med mixerstav
2 msk cacao
Gör så här:
Smula sönder pepparkakorna och blanda med smöret, glöggen och mandelmassan till en jämn deg. Smält Fazer Ögon Ljus Choklad i ett vattenbad. Rulla bollar av degen och ställ kallt. Rulla bollarna i den smälta chokladen och därefter i pepparkakasmulorna som blandas med kakaopulver och ställ svalt på ett smörpapper. ÄT!
Hej och hå, lacka mot julen som Mathilda!
Far är rar
- en tårta.
Grattis far, nu är du 52, det är inte jag. Kröm!
Party-Party!
Hörni!
Imorgon är det klassfest, vet jag, med utgång efteråt. Hemma hos vår käre Erik ska vi vara, och dit kommer även *trumvirvel* JONAS, vår forne mattelärare och nuvarande fysiklärare. Oj, oj, oj, det kan bli en ny Dagens Jonas, känner jag... om han håller sitt löfte och kommer, vill säga.
JAG VILL SOVA!!! Tyvärr ställer vissa datorfunktioner till et för mig, så sömnen får nog vänta en smula...
Music, please
Efter konserten drog vi till Palermos för att dricka ÖÖL. Ingenting går upp emot en öl med LUMS:are, man skrattar så mycket att man antagligen förlänger livet mer än vad som försvinner. Nu var vi en salig blandning, där var förra årets treor, där var årets treor, och dessutom fick vi med oss flera 92:or och en ensam 91:a, Clara. Kul, kul, kul, och när jag åkte hem halv ett visste jag att det är** såhär det ska va. Bilder kommer inom kort!
God natter!
*also known as
**tempusbyte
Varför
Jag fattar inte. Jag fattar inte. Jag fattar inte.
Varför fattar DU inte?!
Sista chansen!
Ey, ey, ey, ikväll händer det. Ikväll blir det nice jazz med glitter och glamour. Clara kommer visa sig i en slimmad svart paljettklänning, Matti i en silver suit. Trolle har köpt nya skor, och Elsa kommer skrida runt i kvällens vackraste klänning, röd och lång. Snyggast av alla kommer ändå Jocke vara. Den röda hårmanen har han uppsatt i en elegant toffs, och med en perfekt matchande turkosaktig smokingjacka blir han kvällens kung. Det blir inte bättre än såhär. Kom och titta, kom och lyssna. Gör oss sällskap en fantastisk kväll som denna.
Sista mattelektionen med Jonas
Man lär sig något nytt varje dag.
Jonas trodde att regeringen var de som styrde landet, och att riksdagen var huset de satt i.
Vi sa att att det inte var så. Skrattade lite gjorde vi också. Har man prov i samhällskunskap så har man, och då får man veta att riksdagen är mer än en byggnad. Nu vet Jonas också det!
- Säg ingenting till Greger*...
*Greger är vår lärare i samhällskunskap
Poesi
Jag vill skicka en eloge till Birgitta, vår lärare i svenska. Ingen läser högt som henne. Speciellt inte bandspelare. Då somnar man.
Jonas
Igår gjorde vi vårt nationella prov i Matte D, och tror ni inte att han hade rättat det idag? (Det var en retorisk fråga, men någon undrar, så svar: ja) Denna vecka har han fått sex prov att rätta, och han har bara två av dem kvar. Tänk om alla lärare var så snabba. Jonas, Jonas, Jonas, varför får vi inte ha honom i Matte E?
Kss, kss, kss, ksssss. Komsi-komsi!
Det här blir bra! Julkonsert med jazztema. Snygga cocktailklänningar och smokings. Känsla blandat med action. Bond. Elegant.
Beställ på Ticnet. Nu! Pronto! Så att vi kan ses på musikens hus. Adiós!
SMS
ochså om att vara
instruktör på ettan.
Intresserad? Erik
Erik? Jasså Erik. Återigen någon av de minst 15 (jag räknade en gång i ett inlägg, men de kan ju ha blivit fler nu...) Erik:ar jag känner. Varför känner jag inga Rudolf:ar? Eller Krister? Måste alla heta Erik? Hur som helst antar jag att SMS:et handlar om lilla musiklägret i sommar... Kan bli gut. Eller gött.
Gut.
Good morning, sunshine!
Så känns det nu. Kanske framför allt igår. Allt blev grått. Så jag försökte bota det genom att gå och lägga mig. Före klockan nio låg jag i min säng. Sömnen kom inte förrän efter halv ett.
Fy, jag blir nästan förskräckt när jag tänker på hur grinig jag var igår. Dagens förmiddag var väl inte mycket bättre, men tack och lov har jag fantastiska klasskamrater som tar hand om mig trots mina mulna fasoner. Till mitt försvar vill jag säga att jag mådde illa av trötthet och hunger. Men nu mår jag bättre. Fast det kommer väl innebära att jag inte lär kunna somna ikväll heller... om man ska visa sitt positiva Jag, alltså.
Jag är glad. Och kissnödig (har druckit 1,5 liter vatten samt tre stora koppar tea), så HEJDÅ!
Lördag 5/12
09.00 Bussen åker
10.00 Rep med Matti inför julkonserten
12.00 Slut på rep och avfärd mot stan och julklappshandlande vänner
14.00 Slut på julhandlande och inledning på finfika med gamla godingar
??.?? Eventuell avfärd mot Gamla Uppsala och julmarknad
17.43 (Eventuell) återfärd mot stan
18.00 Middag med laget!
Sedan får vi väl se vad som händer (matte-D-plugg, chill, vänner?). Ja, jag gillar ju att vara spontan... in i minsta detalj.
Delvis kaffets förtjänst
Dagen har varit jobbig. Äckligt trött. Så trött att jag inbillade mig att jag inte var glad. Men det var ju en tabbe! För när jag träffade Isabelle på stan insåg jag att jag visst var glad. I flera timmar. Och sedan träffade vi på Johanna som hade blivit pruttad i ansiktet när hon övade hjärt-/lungräddning med klassen. Det var kul att höra om. Sedan träffade jag Villiam på H&M (gudars vad länge sedan man var där, en gång var det ju mitt andra hem...). Han berättade om något fantastiskt han och hans flickvän hade gjort på kanelbullens dag:
De hade gjort vanlig bulldeg och smetat på kletet som man ska ha, precis som man brukar. Men istället för att rulla ihop den vek de bara degen på mitten och tryckte sedan ut "hamburgar-bullar" med olika pepparkaksformar. Skjuts in i ugnen! Ska definitivt prövas!
Sedan blev det Gurr-snurr som kom, och till slut hade även Martin jobbat klart. Då gick vi fyra barn (Isabelle, jag och sistnämnda pojkar) till det bortre Linné-cafét för ett fint fika. Det blev dagens höjdpunkt, och jag och Martin stannade kvar ett bra tag efter att de andra hade skyndat vidare till nya aktiviteter. Fötter somnade, kaffe fylldes på, bullar åts (med deras medgivande) och jag, jag log. Nedvarvning efter en uttröttande vecka.
Väl hemma igen (efter en fantastisk bussresa!) hittade jag mor och far i vardagsrummet. Där satt de med räkor, kräftstjärtar, finbröd, finsallad och massa ostar och pastejer. Bättre än så kan man inte kräva. Sedan såg vi allesamman på min gamla barndomsfavorit Kullamannen. Nu är allt bra. Så bra.
Jag önskar dig lika stor lycka!
Giv akt!
Allt detta får det hela att kännas mer verkligt. Jag börjar kunna ta på det lite, och jag blir bara mer och mer sugen. Tråkigt förstås att lämna mina i sanning underbara uppsalamänniskor, men jag kommer ju hem ibland. Om jag kommer in. Men det tänker jag göra. Banne mig!
Lediga!
Onödigt vetande
Omkrets på framfot x 2 = Mankhöjd
Här får du extra!
- Idag har jag träffat Malou.
- Malou?
- Malou.
- Malou?!
- Malou.
- The Malou?
- The Malou.
- Abooou, Malouuu.
Efter tio och Nanne Grönvall och Arne Hegerfors och Bounce och Rafael Edholm och han politikern (Fredrik Federley) och de där kockarna och han den tidigare spelberoende killen. Sedan fick vi se vart Bengt Magnusson och Peppe Eng sitter i nyhetstimmarna. Annat fick vi också se, men nu får det vara nog.
Nu du får extra! (Nu blev hon glad.) Hejdå!
Snygg-Moncan?
Men innerst inne vet vi ju alla (speciellt Isabelle) att jag är Ful-Moncan, så jag får väl helt enkelt sluta träna och duscha så att jag kan leva upp till min personlighet. Över och ut!
Lunga favoriter
Nej, de gjorde de inte! Men för övrigt så känns min hjärna precis såhär idag.