Promovering
Hallå, ja.
Promotion av doktorer (säger man så?) var det i fredags i universitetsaulan. Man skjöt salut och höll på. Och pratade latin. Och var snoffsig. Och gick baklänges ner från podier. Till musik. Som jag spelade. Nästan a vista. Wow. Utan gage, dock, men jag kände mig ändå lite speciell som fick vara med på denna underliga (men charmiga!) ceremoni. Och så hade ju faktiskt Nisse (eller vad han kan ha hetat), pysslat om mig som om jag också tillhörde orkestern. Jag hittade en liten Fazerchokladbit med mintfyllning på mitt notställ, jag fick noterna framlagda. Macka och Loka och kaka. Säkert hade han givit mig massage och en milkshake också, bara jag hade frågat. Sötgubbe!
Jag hoppas att ni också får besöka en promotion, och kan njuta av den trots att den är lite knasig. En dag ska jag stå där, jag också, och ta emot min veckade hatt, min guldring och mitt diplom. Jag ska le när de säger "var hälsad", och jag ska le ännu större när de säger "farväl". Vacker som en dag ska jag vara i min nya klänning, inköpt enkom för detta. Sedan är jag doktor och lite viktigare än jag var igår.
Tja, en trevlig liten dröm, men antagligen blir den inte förverkligad. Fast, som Paulo Coehlo säger, "när du har en dröm verkar hela universum för att den ska gå i uppfyllelse". Fin tanke. Kanske.
Hej och god natt!
Promotion av doktorer (säger man så?) var det i fredags i universitetsaulan. Man skjöt salut och höll på. Och pratade latin. Och var snoffsig. Och gick baklänges ner från podier. Till musik. Som jag spelade. Nästan a vista. Wow. Utan gage, dock, men jag kände mig ändå lite speciell som fick vara med på denna underliga (men charmiga!) ceremoni. Och så hade ju faktiskt Nisse (eller vad han kan ha hetat), pysslat om mig som om jag också tillhörde orkestern. Jag hittade en liten Fazerchokladbit med mintfyllning på mitt notställ, jag fick noterna framlagda. Macka och Loka och kaka. Säkert hade han givit mig massage och en milkshake också, bara jag hade frågat. Sötgubbe!
Jag hoppas att ni också får besöka en promotion, och kan njuta av den trots att den är lite knasig. En dag ska jag stå där, jag också, och ta emot min veckade hatt, min guldring och mitt diplom. Jag ska le när de säger "var hälsad", och jag ska le ännu större när de säger "farväl". Vacker som en dag ska jag vara i min nya klänning, inköpt enkom för detta. Sedan är jag doktor och lite viktigare än jag var igår.
Tja, en trevlig liten dröm, men antagligen blir den inte förverkligad. Fast, som Paulo Coehlo säger, "när du har en dröm verkar hela universum för att den ska gå i uppfyllelse". Fin tanke. Kanske.
Hej och god natt!
18 - tjaaalalallala
Nu är två nya människor 18 år fyllda! Den ena är en av de bästa, och Emma heter hon. Ja, vad ska jag säga? Jag vill faktiskt inte säga något, utom att hon är en utomordentlig kvinna, som var väl värd ett par ömmande klackskofötter. Snygg är hon också. Dessutom var det kul att träffa de andra flickorna, framför allt vissa!
Födelsedagsbarn nummer två, var allas vår egen Karin. Eller Niklas, för den som önskar. Han firade i alla fall sig själv med ett partaj där det fanns både poliser och sjuksköterskor. Jag gillade sjuksköterskan bäst. Den som ändå finge bli hennes vän på FaceBook... Dessutom träffade jag den mytomspunne Azmi för första gången, fick njuta av den vackraste tårthatt jag kommer få uppleva, samt blev flätad av självaste Nils Karlsson Pyssling. Tjohej. Och kanske var jag aningen sarkastisk till och från, men vaddå, det är väl sånt som gör livet värt att leva? Tack för inbjudan, Karin, jag kände mig faktiskt hedrad!
Neeej... vänta nu. Niklas fyller inte år förrän på måndag, kom jag på. Men å andra sidan fyllde en viss herr Olsson år. Lång som en skånk (fast kortare än Skånken) och kortare hår. Så till slut fick vi ändå våra två 18-åringar. Och på måndag har vi ytterligare en. Och på tisdag har vi en 19-åring att gratta, för här kommer Moncan Kråkan, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa, då kommer Moncan Kråkan, då kommer faktiskt jag!
Puss och hej, ont i tårna för mig!
Födelsedagsbarn nummer två, var allas vår egen Karin. Eller Niklas, för den som önskar. Han firade i alla fall sig själv med ett partaj där det fanns både poliser och sjuksköterskor. Jag gillade sjuksköterskan bäst. Den som ändå finge bli hennes vän på FaceBook... Dessutom träffade jag den mytomspunne Azmi för första gången, fick njuta av den vackraste tårthatt jag kommer få uppleva, samt blev flätad av självaste Nils Karlsson Pyssling. Tjohej. Och kanske var jag aningen sarkastisk till och från, men vaddå, det är väl sånt som gör livet värt att leva? Tack för inbjudan, Karin, jag kände mig faktiskt hedrad!
Neeej... vänta nu. Niklas fyller inte år förrän på måndag, kom jag på. Men å andra sidan fyllde en viss herr Olsson år. Lång som en skånk (fast kortare än Skånken) och kortare hår. Så till slut fick vi ändå våra två 18-åringar. Och på måndag har vi ytterligare en. Och på tisdag har vi en 19-åring att gratta, för här kommer Moncan Kråkan, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa, då kommer Moncan Kråkan, då kommer faktiskt jag!
Puss och hej, ont i tårna för mig!
Att mysa
Just nu sitter jag i mörkret och lyssnar på Nästans låtar. Väldigt nöjd med att sitta här alldeles ensam. I mörkret. Bara jag och min vackra lysande skärm. Mätt i magen. Benen studsande i takt till Eriks mjuka vispar. "I intend to stay", säger Miriam, das Myra. "Kommer du ihåg?" frågar hon istället nu. Och så kommer tretakten. Som jag älskar tretakt. Jag ska göra en låt med tretakt en vacker dag. En vacker dag ska jag ägna hela den vackra dagen åt att bara spela valser och låtar från Pirates of the Caribbean. Tre fjärdedelstakt och, kanske ännu bättre, sex åttåndelstakt. Dagen lång. "Love will come and go, you can't make it stay home just by locking your open doors". Jaha, nähe, du säger det. Okej, då får jag väl lyssna.
Hej då!
Gullebulle
Just det! Mitt första kusinbarn är nu fött, en liten flicka var det som tittade fram. Hon föddes klockan 07.57 amerikansk tid (23.57 svensk tid, tre minuter före min mors födelsedag). Hon har svart hår och är silkeslen. Hon vägde 3515 g, och var 50,5 cm lång. Kanske kommer hon att döpas till Isma.
Som jag vill träffa denna lilla prinsessa. Jag ska lära henne pythagoras sats, att spela trumpet, massa alla-barnen-skämt. Allt man behöver för att klara sig i livet, med andra ord. Vi ska nog komma bra överens!
Som jag vill träffa denna lilla prinsessa. Jag ska lära henne pythagoras sats, att spela trumpet, massa alla-barnen-skämt. Allt man behöver för att klara sig i livet, med andra ord. Vi ska nog komma bra överens!
Floorball är ballt.
Hallå, ja.
Min kropp är konsistensmässigt som en torskfilé mitt emellan tinat och fruset stadie. Detta beror på att jag idag har spelat innebandy i nästan tre timmar i sträck med Henriks pappas underbart galna jobbarkompisar. Matcherna var jämna, och det ledde till spring. En hel massa spring, och när man trodde att passet var slut bestämde de sig för att köra en match om två halvlekar (som växlade när något lag kommit upp i fem mål).
Eftersom jag var bland de yngsta kände jag att jag kanske borde fortsätta springa lite, så det gjorde jag. Då började krampen komma. I tårna. I vaden. I tårna och vaden samtidigt. Men trots kramp, smällar i huvudet, bollar på ljumsken och sårade knän fortsatte jag in i det sista att spela, och på det viset ledde jag mitt lag till sista (och d'rmed viktigaste) matchens seger! Yes!
Ledde var kanske fel ord, men jag var högst delaktig (det vill säga lika delaktig som någon annan i vårt engagerade lag), även om vår kvinnliga målvakt nog var den som borde utses till matchens lirare. Vilken klippa! Hon var helt enkelt bäst.
När allt var slut mådde jag nästan illa av trötthet, och den varma duschen i kombination med bastubad var mycket välkommen.
Nu ska jag gå och lägga mig, och när jag ligger där och väntar på John Blund ska jag med glad förväntan tänka på morgondagens värkande vader!
God natt!
Min kropp är konsistensmässigt som en torskfilé mitt emellan tinat och fruset stadie. Detta beror på att jag idag har spelat innebandy i nästan tre timmar i sträck med Henriks pappas underbart galna jobbarkompisar. Matcherna var jämna, och det ledde till spring. En hel massa spring, och när man trodde att passet var slut bestämde de sig för att köra en match om två halvlekar (som växlade när något lag kommit upp i fem mål).
Eftersom jag var bland de yngsta kände jag att jag kanske borde fortsätta springa lite, så det gjorde jag. Då började krampen komma. I tårna. I vaden. I tårna och vaden samtidigt. Men trots kramp, smällar i huvudet, bollar på ljumsken och sårade knän fortsatte jag in i det sista att spela, och på det viset ledde jag mitt lag till sista (och d'rmed viktigaste) matchens seger! Yes!
Ledde var kanske fel ord, men jag var högst delaktig (det vill säga lika delaktig som någon annan i vårt engagerade lag), även om vår kvinnliga målvakt nog var den som borde utses till matchens lirare. Vilken klippa! Hon var helt enkelt bäst.
När allt var slut mådde jag nästan illa av trötthet, och den varma duschen i kombination med bastubad var mycket välkommen.
Nu ska jag gå och lägga mig, och när jag ligger där och väntar på John Blund ska jag med glad förväntan tänka på morgondagens värkande vader!
God natt!
Baby på gång!
Mitt första (därmed inte sagt att det behöver komma fler) kusinbarn är på väg ut ur sin mammas mage nu! Mickans mage. Det är helt galet, mormor ringde mig tidigare idag och berättade att vattnet hade gått. Tänk, den lilla krabaten kanske redan har kommit ut? Vi får väl se om telefonen ringer snart. Tänk att mormor blir...
Hmm, blir hon gammelmormor eller gammelfarmor? Eftersom det är Mickan är mor till barnet, och (min) mormor är farmor till Mickan borde hon rimligtvis bli morfarmor. Eller kanske gammelmorfar...
Och Lasse blir morfar (han också). Men vad blir jag?
...
Skitsamma, jag är glad att ungen kommer i alla fall (hoppas nu att allt går bra och att det är en frisk liten trollboll)!
Hela situationen känns sjuk. Jag har ju inte ens sett Mickans mage puta, och nu ligger hon där i USA och klämmer fram något som jag knappt förstår att det existerar. I sommar ska jag näsgnugga Den. Mysklump!
Hej då, kära ni, bara en sak till: vi får se om ungen blir lika galen som sin mor, för då får vi en alldeles egen vilda babyn!
Äventyr en fredag
Tano. Det är en kvinna, det! Johanna, det är en annan kvinna, det. Även jag är en kvinna, som det verkar. Vi tre kvinnor åt tacos och dansade igår, och när dansandet var avklarat for två av tre kvinnor hem till Simon. Där åt jag pasta och skrattade. Såg på brottningsmatcher. Och. Så. Vidare. Jag blev till slut så trött att jag var tvungen att gå och lägga mig. Då fick jag den stora äran att för kvällen få överta självaste värdens säng (fast det hade ju faktiskt varit roligare om jag fått sova i mamma Monic/kas säng...).
Där låg jag och snusade så sött, ända tills alla andra ville sova, och min stackars säng plötsligt invaderades. Efter det sov jag inte fullt lika gott längre, men fullt lika sött. Äh, jag är inte så kinkig. Inte så nyfiken heller, för då hade jag kanske dött av nyfikenhet på vad som sades i sängen brevid. Där viskades det nämligen så tyst, ja, så tyst att inte ens Rickard hörde det. Trots att det var hans öra.
Morgonstund har Tano i mund, och när hennes buss farit all världens väg tog jag och Per nästa. Buss. Jag var lite ledsen över att min Sofia hade match i Stenhagen och inte kunde åka 110:an med mig. Men det behövde jag inte vara länge, för vem satt där när jag steg på, om inte Amandus? Ingen i så fall, för det var Amandus. Då blev slutet gott och allt annat också gott.
Godis är gott!
Götet
Göteborg. Bättre än på länge. Massa skratt och god mat, och en jobbig liten älskvärd byracka. "Pucko" brukar jag kalla honom, men egentligen heter han ju Charlie. Annika och jag tog en promenix med hundskrället, och nu ska vi titta på "Flushed away" med kusin, hans flickvän och mor. Utan hund.
Familjestämningen är på topp, men jag blir lite vemodig när jag tänker på att jag inte får träffa mina pojkar. Jag har undermedvetet gått och planerat och längtat efter att träffa dem ett bra tag nu. Jag hade till och med funderat ut en varsin liten (billig men genomtänkt) julklapp åt dem. Men dem kommer de ju aldrig få nu. (Moa-ha-ha-haa)
Äh. Imorgon ska jag och syster gå och shoppa. Då blir det klänning åt henne (julklapp från min sida) och förhoppningsvis lite härliga underkläder för egen del. Jag känner på mig att det kommer bli en bra dag fylld av solsken och en ovanligt snygg och piffig Monca.
Ta det lugnt säger kommande snygg-Moncan!
Gott nytt år?
Nyårsafton. Så överskattat det är. Först har man jättekul/trevligt på en middag. Sedan ska man av någon anledning alltid åka till slottet, ropa "gott nytt år" med alla (dvs, de man hittar) sina kompisar, för att sedan inviga det nya året tillsammans med tusen dräggiga människor, kyla och ingenstans att "dra vidare" till. Förutom Stora Torget då, för det är ju där man hamnar till sist innan man tar sig hemåt.
Detta var vad jag förväntade mig skulle hända. Oj, vad fel jag hade. Efter nämnda trevliga middag for jag, Mathilda och Lindmark till stan för att kunna ta oss till Sunnersta innan klockan slog tolv. På stan mötte vi Blondin-Bellas granne, en tjej från Vasastan (?) som valde att tillbringa sitt nyår på People i Uppsala. Sedan kom en hel busslast av Isabeller och andra kvinnofolk precis innan vår egen buss anlände.
Det blev en chipsfylld busstur. Plötsligt tittade vi upp, och då klev Hillevi och Ronja på, kärt möte så att säga. Vi åkte vidare tillsammans, och klev av bussen med fem minuter till godo. Springa, springa (Gott Nytt år?) där är de!
- GOTT NYTT ÅÅÅÅR!!!
Åh, den känner jag. Och den. Och lite den, och den och den. Va? Är han här? Hej, Monica heter jag. Jag är här med... öh, den, den, den och den. Ja, ja, vi kan väl gå in.
Fint hus, fint ställe att lägga väskan på, fint att snoka i, fint att dansa i. Jag var nöjd iallafall. Den nöjdheten (från och med nu ett befintligt ord) höll sig kvällen igenom, och jag hade väldigt kul med "Ayia Napa"-låtar och lite ABBA att digga till. Det enda tråkiga var att kvällen tog slut lite för tidigt (måste man passa bussar så måste man) och att Mathilda blev knockad av en väderkvarn till dansare. Han var lång och drämde till uppifrån med sina släggor till armbågar. Jag fick smaka på dem två gånger eller så, men Mathilda blev totalsmackad och låg utslagen på en soffa i 45 min innan vi gick till bussen. Hjärnskakning? Jag ska ringa henne och fråga.
Bussen var så sen att jag missade min buss från stan och sov hos Mathilda istället. Då fick jag äran att träffa hennes lillebror, och han bjöd mig på en godis. Slutet gott, allting gott (utom Mathildas huvud, kanske)! Mitt kanske bästa år någonsin, men definitivt mitt bästa nyårsfirande någonsin!
(Jag fick även bekräftat att trumpetare kysser väldigt bra. Av annans erfarenhet, men ändå. En vacker dag ska jag testa själv!)
Detta var vad jag förväntade mig skulle hända. Oj, vad fel jag hade. Efter nämnda trevliga middag for jag, Mathilda och Lindmark till stan för att kunna ta oss till Sunnersta innan klockan slog tolv. På stan mötte vi Blondin-Bellas granne, en tjej från Vasastan (?) som valde att tillbringa sitt nyår på People i Uppsala. Sedan kom en hel busslast av Isabeller och andra kvinnofolk precis innan vår egen buss anlände.
Det blev en chipsfylld busstur. Plötsligt tittade vi upp, och då klev Hillevi och Ronja på, kärt möte så att säga. Vi åkte vidare tillsammans, och klev av bussen med fem minuter till godo. Springa, springa (Gott Nytt år?) där är de!
- GOTT NYTT ÅÅÅÅR!!!
Åh, den känner jag. Och den. Och lite den, och den och den. Va? Är han här? Hej, Monica heter jag. Jag är här med... öh, den, den, den och den. Ja, ja, vi kan väl gå in.
Fint hus, fint ställe att lägga väskan på, fint att snoka i, fint att dansa i. Jag var nöjd iallafall. Den nöjdheten (från och med nu ett befintligt ord) höll sig kvällen igenom, och jag hade väldigt kul med "Ayia Napa"-låtar och lite ABBA att digga till. Det enda tråkiga var att kvällen tog slut lite för tidigt (måste man passa bussar så måste man) och att Mathilda blev knockad av en väderkvarn till dansare. Han var lång och drämde till uppifrån med sina släggor till armbågar. Jag fick smaka på dem två gånger eller så, men Mathilda blev totalsmackad och låg utslagen på en soffa i 45 min innan vi gick till bussen. Hjärnskakning? Jag ska ringa henne och fråga.
Bussen var så sen att jag missade min buss från stan och sov hos Mathilda istället. Då fick jag äran att träffa hennes lillebror, och han bjöd mig på en godis. Slutet gott, allting gott (utom Mathildas huvud, kanske)! Mitt kanske bästa år någonsin, men definitivt mitt bästa nyårsfirande någonsin!
(Jag fick även bekräftat att trumpetare kysser väldigt bra. Av annans erfarenhet, men ändå. En vacker dag ska jag testa själv!)
Idag var idag, men imorgon är det projektarbete*
Jaha.
Skitmatch. Okej, den vi spelade imorse mot finnarna förtjänade vi inte att vinna med tanke på att vårt enda mål var ett självmål från deras sida. Men kvällens match mot Alunda var sur att förlora. Det hade kunnat gå hur som helst, men det gjorde det inte.
Tekniskt sett var det här ändå det bästa som kunde hända. Nu blir det Alunda som behöver samlas 06.10 imorgon bitti för att någon timme senare bli krossade av Årsta. Det är ju skönt att slippa för egen del. Men vinnarskallen (den där som uppstår på grund av en gen som muterats av för mycket lagidrottande), vinnarskallen är lite grinig.
Fy vad roligt innebandy är just nu. Motståndarnas bollar petas "elegant" (jag vill tro det, men det ser nog inte så finkänsligt ut som jag hoppas) bort, och passningarna liksom hittar rätt. Hu då, att man inte har tid att göra allt.
Något annat som hanns med, det var att leka med Miriam och Jens, och det var mysigt. Nu flyger låtarna genom huvudet, framför allt den med refrängen som börjar med "Love will come and go...". Om jag får säga det själv är den snorbra, även om jag inte har skrivit den. Men jag är ju den förste som spelar den på trumpet, så jag känner mig ändå lite originell. Nu ska det bli tag i kragen med bandet! ... eller ja... vi får väl se när allt kneg kommer igång. Men vi har kul när vi väl spelar.
Jag är en knas. Jag är ganska dålig men bra ändå. Hejdå, då.
*väsentlig och informativ rubrik som knyter an till textens innehåll
Skitmatch. Okej, den vi spelade imorse mot finnarna förtjänade vi inte att vinna med tanke på att vårt enda mål var ett självmål från deras sida. Men kvällens match mot Alunda var sur att förlora. Det hade kunnat gå hur som helst, men det gjorde det inte.
Tekniskt sett var det här ändå det bästa som kunde hända. Nu blir det Alunda som behöver samlas 06.10 imorgon bitti för att någon timme senare bli krossade av Årsta. Det är ju skönt att slippa för egen del. Men vinnarskallen (den där som uppstår på grund av en gen som muterats av för mycket lagidrottande), vinnarskallen är lite grinig.
Fy vad roligt innebandy är just nu. Motståndarnas bollar petas "elegant" (jag vill tro det, men det ser nog inte så finkänsligt ut som jag hoppas) bort, och passningarna liksom hittar rätt. Hu då, att man inte har tid att göra allt.
Något annat som hanns med, det var att leka med Miriam och Jens, och det var mysigt. Nu flyger låtarna genom huvudet, framför allt den med refrängen som börjar med "Love will come and go...". Om jag får säga det själv är den snorbra, även om jag inte har skrivit den. Men jag är ju den förste som spelar den på trumpet, så jag känner mig ändå lite originell. Nu ska det bli tag i kragen med bandet! ... eller ja... vi får väl se när allt kneg kommer igång. Men vi har kul när vi väl spelar.
Jag är en knas. Jag är ganska dålig men bra ändå. Hejdå, då.
*väsentlig och informativ rubrik som knyter an till textens innehåll
Cup, hutt
Okej, snabb uppdatering på cup-statusen före sänggång:
DJ18*-laget som jag spelar i har vunnit tre av tre matcher med relativt stiliga siffror helt utan min förtjänst. Isabelle gjorde tydligen två viktiga mål (go Beluf!) i andra matchen, men det vet jag bara genom ryktesvägen eftersom jag bara varit med nu tredje. Den vann vi emellertid med 6-1, och det var en fin uppvärmning (för mig) snedstreck nedjoggning (för resten av laget) inför morgondagens möte mot Finland. Landskamp för Guds skull! Hmm, vad hädiskt det såg ut i skrift jämfört med talspråk. Men det ser bättre ut än en svordom åtminstone. Därmed bastu! För det kommer vara morgondagens tema:
Bastu. Bastufinnar och sedan bastubadning på kvällen. Jag gillar't!
(Hehe, parentes: syster frågade mig om jag inte skulle smaka en liten "shot" när jag kom hem. Perfekt för en atlet som jag, tänkte jag och svarade därmed vänligt men bestämt "nej, tack".)
*Dam-Juniorer upp till 18 år gamla
DJ18*-laget som jag spelar i har vunnit tre av tre matcher med relativt stiliga siffror helt utan min förtjänst. Isabelle gjorde tydligen två viktiga mål (go Beluf!) i andra matchen, men det vet jag bara genom ryktesvägen eftersom jag bara varit med nu tredje. Den vann vi emellertid med 6-1, och det var en fin uppvärmning (för mig) snedstreck nedjoggning (för resten av laget) inför morgondagens möte mot Finland. Landskamp för Guds skull! Hmm, vad hädiskt det såg ut i skrift jämfört med talspråk. Men det ser bättre ut än en svordom åtminstone. Därmed bastu! För det kommer vara morgondagens tema:
Bastu. Bastufinnar och sedan bastubadning på kvällen. Jag gillar't!
(Hehe, parentes: syster frågade mig om jag inte skulle smaka en liten "shot" när jag kom hem. Perfekt för en atlet som jag, tänkte jag och svarade därmed vänligt men bestämt "nej, tack".)
*Dam-Juniorer upp till 18 år gamla
Att tycka om
För övrigt.
Gårdagskvällen var som vanligt den bästa på länge. Skratt fick jag, och fyra man i soffan blev tre tjejer och en Erik(a). I badkaret fanns det däremot bara plats för tre, men det var ju ändå inte så bekvämt. Elsas lättklädda kortlek åkte fram, och likaså gjorde gitarren och stämsången som var charmig åtminstone ibland. Hej och hå. Det var jättekul även om det saknades en hel del vackra människor. Vi får se till att dra ihop alla en annan gång. Men tills dess njuter jag av en vacker kväll.
Puss, jo!
Gårdagskvällen var som vanligt den bästa på länge. Skratt fick jag, och fyra man i soffan blev tre tjejer och en Erik(a). I badkaret fanns det däremot bara plats för tre, men det var ju ändå inte så bekvämt. Elsas lättklädda kortlek åkte fram, och likaså gjorde gitarren och stämsången som var charmig åtminstone ibland. Hej och hå. Det var jättekul även om det saknades en hel del vackra människor. Vi får se till att dra ihop alla en annan gång. Men tills dess njuter jag av en vacker kväll.
Puss, jo!
Fett onödig tjej
Musikklassfest är best*. Jaha. Jo men det vet ni ju. Och Axel fyller år, grattis till honom!
Shrek, javisst.
*ä
Shrek, javisst.
*ä
Mätt i magen
Hej jul.
Jag gillar inte SMS. Nu har jag fått massor att svara på, men lugn, bara lugn, jag ska svara på dem! Jul är kul, och jag har fått fantastiska julklappar jag inte ens kunnat drömma om, bland annat en bok av David Batra med en samling av arga lappar som folk har satt upp på offentliga platser. Instucken i lappboken fanns en lapp där det stod "Det är inte du va???". I det uppslaget fanns ett lappcitat: Vem fan spelar trumpet kl 4.10 på morgonen?
Då skrattade jag.
GOD JUL, folk!
Jag gillar inte SMS. Nu har jag fått massor att svara på, men lugn, bara lugn, jag ska svara på dem! Jul är kul, och jag har fått fantastiska julklappar jag inte ens kunnat drömma om, bland annat en bok av David Batra med en samling av arga lappar som folk har satt upp på offentliga platser. Instucken i lappboken fanns en lapp där det stod "Det är inte du va???". I det uppslaget fanns ett lappcitat: Vem fan spelar trumpet kl 4.10 på morgonen?
Då skrattade jag.
GOD JUL, folk!
Klassmys
Kära vänner. Jag vill bara berätta att min klass är fruktansvärt bra. I fredags var nästan alla hemma hos Erik och myste, till och med Samer var där. Eller kanske passar uttrycket "till och med" bättre på Jonas entré, för nog kom han som han hade lovat! Han satt där med oss och tittade på filmen från Ayia Napa (en hel timme lång!) och log. Han höll också ett litet tal där han förklarade att han aldrig skulle glömma vår klass, och att om han hade fått gå om gymnasiet hade han velat gå med oss. Hipp hurra. Men vi tycker ju inte att han är fy skam han heller, för det var klassens motivering som gav honom priset för skolans bästa lärare (på välförtjänt delad plats med gympa-Jörn), en kopp som han säkert kommer använda flitigt i lärarrummet.
N3b - shaaa-lalalala, N3b - shaala-lalla-la
(Förresten, det finns lite bilder från tisdagen med konsert uppe nu...)
N3b - shaaa-lalalala, N3b - shaala-lalla-la
(Förresten, det finns lite bilder från tisdagen med konsert uppe nu...)
Julens och lovets framsidor
Lov ger så fruktansvärt bra förutsättningar för spontanitet. Efter fars födelsedagsmiddag i söndags åkte jag hem till Henrik. Där skulle han, jag och Clara chilla ett litet tag och kolla på film. Men det blev 20 h i slutändan. Feel good-andan härskar här.
Idag kom förresten Lindmark över med en julklapp. Jag får inte öppna den förrän på julafton, för det är en brevbomb. Men det gör inget, för jag kommer nog inte få så mycket julklappar i år (inte mig emot!).
Snart kommer Johanna med en till julklapp. Jag fasar lite för den, för jag har fått för mig att den inte är så rumsren. Då pratar jag inte om en hundvalp eller en iller. Nej. Vi får se, det ska bli kul att träffa henne iallafall.
Till kvällen dyker Hanna och Snuskis upp. Traditionen bjuder så, och jag kan inte tänka mig att jag har något att säga emot. Vi ska göra (håll i er nu, det är ett ganska långt ord) mandelmassefigurer och förhoppningsvis Wrammerts "pepparbollar":
Idag kom förresten Lindmark över med en julklapp. Jag får inte öppna den förrän på julafton, för det är en brevbomb. Men det gör inget, för jag kommer nog inte få så mycket julklappar i år (inte mig emot!).
Snart kommer Johanna med en till julklapp. Jag fasar lite för den, för jag har fått för mig att den inte är så rumsren. Då pratar jag inte om en hundvalp eller en iller. Nej. Vi får se, det ska bli kul att träffa henne iallafall.
Till kvällen dyker Hanna och Snuskis upp. Traditionen bjuder så, och jag kan inte tänka mig att jag har något att säga emot. Vi ska göra (håll i er nu, det är ett ganska långt ord) mandelmassefigurer och förhoppningsvis Wrammerts "pepparbollar":
Glögg- och pepparkaksbollar
Ingredienser:
200 g pepparkakor
50 g smör
30 g mandelmassa
2 msk glögg
Att rulla i
100 g blockchoklad
finsmulade pepparkakor, körda i mixer eller med mixerstav
2 msk cacao
Gör så här:
Smula sönder pepparkakorna och blanda med smöret, glöggen och mandelmassan till en jämn deg. Smält Fazer Ögon Ljus Choklad i ett vattenbad. Rulla bollar av degen och ställ kallt. Rulla bollarna i den smälta chokladen och därefter i pepparkakasmulorna som blandas med kakaopulver och ställ svalt på ett smörpapper. ÄT!
Hej och hå, lacka mot julen som Mathilda!
Music, please
Jaha. Så var det jul igen imorgon. Eller avslutning åtminstone. Då blir det Haydn bland annat. Känns fint att avsluta terminen med att spela lite (hänga i "Green Room") med musikklassen. För övrigt gick vår konsert i UKK (Uppsala Konsert och Kongress, aka* musikens hus) bra i tisdags. Alla var råsnygga och det mesta lät bra, även om man alltid får räkna med några missöden. På en av låtarna i första set råkade till exempel flöjt-Elias flöjt krocka med fiol-Annas fiol så att en sträng stämde ner sig ca två toner. Aj, aj, aj. På just den låt hon skulle ha ett solo! Aj, aj. Men lite action skadar aldrig, och folk (framför allt lärarkåren) har sagt snälla saker till oss.
Efter konserten drog vi till Palermos för att dricka ÖÖL. Ingenting går upp emot en öl med LUMS:are, man skrattar så mycket att man antagligen förlänger livet mer än vad som försvinner. Nu var vi en salig blandning, där var förra årets treor, där var årets treor, och dessutom fick vi med oss flera 92:or och en ensam 91:a, Clara. Kul, kul, kul, och när jag åkte hem halv ett visste jag att det är** såhär det ska va. Bilder kommer inom kort!
God natter!
*also known as
**tempusbyte
Efter konserten drog vi till Palermos för att dricka ÖÖL. Ingenting går upp emot en öl med LUMS:are, man skrattar så mycket att man antagligen förlänger livet mer än vad som försvinner. Nu var vi en salig blandning, där var förra årets treor, där var årets treor, och dessutom fick vi med oss flera 92:or och en ensam 91:a, Clara. Kul, kul, kul, och när jag åkte hem halv ett visste jag att det är** såhär det ska va. Bilder kommer inom kort!
God natter!
*also known as
**tempusbyte
Delvis kaffets förtjänst
Martin är min vän.
Dagen har varit jobbig. Äckligt trött. Så trött att jag inbillade mig att jag inte var glad. Men det var ju en tabbe! För när jag träffade Isabelle på stan insåg jag att jag visst var glad. I flera timmar. Och sedan träffade vi på Johanna som hade blivit pruttad i ansiktet när hon övade hjärt-/lungräddning med klassen. Det var kul att höra om. Sedan träffade jag Villiam på H&M (gudars vad länge sedan man var där, en gång var det ju mitt andra hem...). Han berättade om något fantastiskt han och hans flickvän hade gjort på kanelbullens dag:
De hade gjort vanlig bulldeg och smetat på kletet som man ska ha, precis som man brukar. Men istället för att rulla ihop den vek de bara degen på mitten och tryckte sedan ut "hamburgar-bullar" med olika pepparkaksformar. Skjuts in i ugnen! Ska definitivt prövas!
Sedan blev det Gurr-snurr som kom, och till slut hade även Martin jobbat klart. Då gick vi fyra barn (Isabelle, jag och sistnämnda pojkar) till det bortre Linné-cafét för ett fint fika. Det blev dagens höjdpunkt, och jag och Martin stannade kvar ett bra tag efter att de andra hade skyndat vidare till nya aktiviteter. Fötter somnade, kaffe fylldes på, bullar åts (med deras medgivande) och jag, jag log. Nedvarvning efter en uttröttande vecka.
Väl hemma igen (efter en fantastisk bussresa!) hittade jag mor och far i vardagsrummet. Där satt de med räkor, kräftstjärtar, finbröd, finsallad och massa ostar och pastejer. Bättre än så kan man inte kräva. Sedan såg vi allesamman på min gamla barndomsfavorit Kullamannen. Nu är allt bra. Så bra.
Jag önskar dig lika stor lycka!
Dagen har varit jobbig. Äckligt trött. Så trött att jag inbillade mig att jag inte var glad. Men det var ju en tabbe! För när jag träffade Isabelle på stan insåg jag att jag visst var glad. I flera timmar. Och sedan träffade vi på Johanna som hade blivit pruttad i ansiktet när hon övade hjärt-/lungräddning med klassen. Det var kul att höra om. Sedan träffade jag Villiam på H&M (gudars vad länge sedan man var där, en gång var det ju mitt andra hem...). Han berättade om något fantastiskt han och hans flickvän hade gjort på kanelbullens dag:
De hade gjort vanlig bulldeg och smetat på kletet som man ska ha, precis som man brukar. Men istället för att rulla ihop den vek de bara degen på mitten och tryckte sedan ut "hamburgar-bullar" med olika pepparkaksformar. Skjuts in i ugnen! Ska definitivt prövas!
Sedan blev det Gurr-snurr som kom, och till slut hade även Martin jobbat klart. Då gick vi fyra barn (Isabelle, jag och sistnämnda pojkar) till det bortre Linné-cafét för ett fint fika. Det blev dagens höjdpunkt, och jag och Martin stannade kvar ett bra tag efter att de andra hade skyndat vidare till nya aktiviteter. Fötter somnade, kaffe fylldes på, bullar åts (med deras medgivande) och jag, jag log. Nedvarvning efter en uttröttande vecka.
Väl hemma igen (efter en fantastisk bussresa!) hittade jag mor och far i vardagsrummet. Där satt de med räkor, kräftstjärtar, finbröd, finsallad och massa ostar och pastejer. Bättre än så kan man inte kräva. Sedan såg vi allesamman på min gamla barndomsfavorit Kullamannen. Nu är allt bra. Så bra.
Jag önskar dig lika stor lycka!
Här får du extra!
- Idag har jag träffat Malou.
- Malou?
- Malou.
- Malou?!
- Malou.
- The Malou?
- The Malou.
- Abooou, Malouuu.
Efter tio och Nanne Grönvall och Arne Hegerfors och Bounce och Rafael Edholm och han politikern (Fredrik Federley) och de där kockarna och han den tidigare spelberoende killen. Sedan fick vi se vart Bengt Magnusson och Peppe Eng sitter i nyhetstimmarna. Annat fick vi också se, men nu får det vara nog.
Nu du får extra! (Nu blev hon glad.) Hejdå!
Advent
Nu är det adventsfika! Som jag har väntat! MUMS!!!
Adventskonserten med obligatoriska Disneytime är avklarad, adventsljusstakarna är tända i fönstren, och nu ska vi ner och tända första ljuset i den levande adventsljusstaken.
Sa jag att det var advent?
Adventskonserten med obligatoriska Disneytime är avklarad, adventsljusstakarna är tända i fönstren, och nu ska vi ner och tända första ljuset i den levande adventsljusstaken.
Sa jag att det var advent?