Blaa, bla bla bla...

Den kommande fredagen blir inte att leka med (som Bell skulle uttryckt sig).. Tre prov väntar mig runt hörnet av torsdagens dygn (dvs efter "hörnet", alltså fredagen) varav ett är spanskt, ett är nationellt och ett är kursprov i Matte B. Trist nog hörde jag igår att min lagkompis Anna som läser andra året på "sam" ska ha kursprov på Matte B i april. Kul.
För tillfället är jag helt utmattad efter en matterunda på ca 3½ h. Gnällig kan också tilläggas. Här kommer en liten sammanfattning (och upprepning) av olika saker Matte B innefattar:

9 Ointressanta fakta om matte B:

Matte B:
1. Kursprov på fredag (samt spanskaprov och nationellt engelskaprov)
2. Ca 3½ h intensivt pluggande i sträck (lite till med Jennifer... lite) idag
3. Massa plugg imorgon
4. Massa plugg på torsdag (hoppar t.o.m. träningen då)
5. Hade jag gått 2:a året på "sam" som Anna i laget hade jag inte behövt göra det förrän i april
6. Jag ser inte fram emot det
7. Det förstör det lilla liv jag har (precis som kemiprovet gjorde förra veckan och biologiprovet kommer att göra nästa vecka)
8. Jag vill cutta det som vi gjorde med Kaj Kaja
9. Det gör mig fruktansvärt gnällig

Alla planer inför sommarlovet gör mig däremot rätt så bubblig och glad. Det ser ut att bli en del bortåkande inom Sveriges gränser tillsammans med homies, både nyfunna och riktiga gamla original. Göteborg, Ålmål, Gotland, Jönköping och Gräsö är de platser som just nu är mest aktuella. En Arvikafestival finns lite i dunklet, och Reggaefestivalen är väl inte heller någon omöjlighet. Men hur i allsin dar (nej, jag vet faktiskt inte hur det stavas) ska Moncan ha råd med allt detta, kanske du frågar dej? JO, jag har nämligen skaffat sommarjobb de dryga två första veckorna av lovet. Det känns bra. Dessutom ska sommaren bli ovanligt varm så jag ska som alltid försöka (notera försöka) bli brun. 
Finland ska jag väl slösa en vecka på eller så. Kanske drar till Lidingö (med brorsan?) om flickorna där vill leka med mig (oss?). Sedan ska jag ligga på en picnicfilt tillsammans med Mathilda och Jennifer och slappa järnet. Träna lite (jogga på morgonen före frukost kanske?). Pressa in någon båttur med Björkarna. Hitta någon tid att umgås med folk hemma. Eventuellt gå någon mattekurs. Bada. Besöka Gothia cup. Shoppa. Lära mig köra bil. Partaja. Grilla. Titta på stjärnor. Förälska mig. Skaffa några extra fräknar. Ta farväl av Ida som åker till USA ett år. Återuppta kontakten med någon härlig halvt bortglömd själ. Vara vaken hela nätterna. Sova. Fotografera. Titta på solupp- och nedgångar. Tälta. Åka på utflykt. Önska att jag satt i Norge med en stilig norrman. Sitta på minst ett tak. Lära känna några nya människor. 

Hmm... hur många veckor är sommarlovet på egentligen? Jag räknar med att hinna med det mesta av ovanstående, men vem vet hur det kommer sluta? Kanske sitter jag ensam hemma och tittar på tv hela sommaren. Man vet ju inte...

Det är vår förresten, även om buss-Annika säger att det bara är en svacka. Det sa hon idag. Hon tror att det är vinter, men jag vet att det är vår. Vår, vår, vår.

Det våras för våren sa vår Vårånica.


Kontaktannons

Det ÄR vår nu!

Kontaktannons för kvällen
Jag är en pigg och glad tjej som har ovanligt mycket spring i benen. Därför söker jag Dig, en trevlig person som har lust att motionera med mig ikväll. Helst av allt vill jag jogga en liten runda, men en promenix är ju inte heller helt fel. Är Du intresserad? Ring mig på mobilen eller till mitt hemnr!

Kontaktannons för 17/3
Jag är en fjällsaknande tjej som försöker hålla kvar vintern in i det sista. Den 17/3 ska jag antagligen åka iväg till Romme för att åka skidor samt snowboard, men vill Du möjligtvis åka med så skulle det ju bli ack så mycket trevligare. Intresserad? Släng iväg ett SMS då!


Det ÄR faktiskt bra att det är vår.

Kristian Luuk, Ack om du ändå vore norsk

Jag håller för tillfället på att bojkotta melodifestivalen.
Folk får älska den om de vill, men jag ryser när jag från vardagsrummet hör Anna Book och kompani skrika ut sina djupa och betydande budskap (hånskratt). Jag gillar dock Kristian Luuk, han är mysig. Hade han varit norsk så hade jag kanske blivit kär i honom.
Det är nämligen något med mig och Norrmän. Jag vet inte ens om jag har träffat någon norsk pys, men de verkar så mysiga tycker jag. Kanske har jag bara glorifierat dem, kanske söker jag bara efter en karl som inte har överlägsen intelligens i förhållande till mig. (Varför skrattar norrmän när det åskar och blixtrar? - De tror att de blir fotograferade). Jaja.
Melodifestivalen i alla fall. Den är något jag inte förstår mig på. Dock förstår jag mig på gårdagens get togeather för mig och två Bästa vänner. Vi såg traditionen till ära en udda film. Den var svensk. Faktiskt sveriges bidrag till Oscar 2006. Då säger jag såhär: inte konstigt att amerikaner har en udda bild av Sverige när vi skickar in sådana här bidrag till deras största filmgala.
Filmen var jättekonstig, jag kan inte ens säga om jag tyckte om den eller avskydde den. Jag kan inte rekommendera er att se den om ni är ute efter något med rejäl handling. Den går inte upp emot Änglagård, men svensk var den åtminstone.

                                           Falkenberg

Favoritrepliker:
Jag blir glad av bacon.
Bacon innehåller väl inte mer fett än annar kött.
Hej då mamma. - Ja.
Är det så du ser ut?
Det går alltså ut på att någon av er ska ramla ner?
Du röker inte va? - Näej, det är bra. - Ska du ha en cigg? - Jag kan ta en.
En mås flera möss.

Favoritkaraktärer:
Snygg-Jörgen (förvånansvärt lik Helenius i profil)
Holger
Egentligen David, men han chockade oss onödigt mycket
Nästan John också, men han fulade sig så mycket...

Ofavoritkaraktär:
Jesper. Kom inte ens ihåg vad han hette.

Dagens kom-ihåg: Norah Jones är allt bra härlig till och från!


Bye, Bye, Äppelpaj...


Hemmaskolk - ingen ovanlighet

Hej!

Jag vill bara säga att jag jätteskolkar från att plugga till mitt relativt stora kemiprov imorgon, och det är INTE BRA.
Jag tar bara mitt "pluggande" som en god ursäkt att dricka te och äta choklad med mintsmak. Karameller med mint- och kolasmak går också ner... Nej, nu ska jag ta mig i kragen. Skäms ju inför mig själv över min usla arbetsmoral!

Kramad vare du!

En tapper Kaja

Idag ställdes jag inför ett stort moraliskt dilemma. Uppenbarligen var jag den enda som kunde se det brutala i att på sätt och vis omskära en av sina egna. Mina egna åtminstone. Det ingick i dagens biologilektion att "cutta" Kaj, min kära släkting och en äkta Kaja.
Kaj Kaja hade blivit nedskjuten av statens egen torped, skott i bakhuvudet på nära håll enligt Gustaf. Rena slakten sa han, och han kan ju sina grejer. Vingen var lite blodigare, men hey, det är inte jag som har erfarenhet av skoningslösa avrättningar.
Jag verkade vara den ende som inte såg det komiska i att skoningslöst stycka någon ur min egen familj, någon som delar mitt namn. Olle såg det roliga, och Sofie Den Grymma hade även hon rätt kul åt det hela. Ack o ve.
Slutligen hade jag inget val. Jag märkte att Hans, en av statens anställda, höll sina ögon på mig. Hans hand var aldrig långt från mobilen. Skulle han kunna ringa torpeden om jag inte gav mig in i skändandet med liv och lust? Jag vågade inte ta risken. Därmed började jag nacka och klippa och pilla och skära för glatta livet. Mathilda och Sofie hade inga moraliska spärrar utan anslöt sig till dissikerandet med stort engagemang. Till och med Gustav plockade en och annan fjäder, men kanske gjorde han inte tillräckligt mycket kallblodigheter? Måhända hittas han i en mörk gränd imorgon efter ett möte med statens torped. Jag håller mina tummar och stortår för att Hasse hade uppmärksamheten på annat håll.
Kaj var en stor Kaja, han samlade sin mat flitigt och ingen Kaja jag träffat har visat sitt hjärta för mig på samma sätt som han. Ingen har visat lungorna, tarmarna och muskelmagen med dess stenar och frön lika tydligt heller för den delen. Hans lever hade klarat minst en folköl i fågelmått mätt. Vilken karl. Jag ska inte glömma dig Kaj, du var en makalös Kaja.

Kaj, tack för att vi fick äran att dissekera dig, vi klippte i alla fall inte av ditt huvud som en annan grupp gjorde med sin kaja. Hos dig kan man verkligen säga att det var insidan och inte utsidan som räknades, och vi tyckte alla att just Din insida var väldigt intressant. Tack för den tid vi har haft tillsammans!

Vila i frid kompisar, natten är ung men sängen skön.


                                                     image14

Petter och hans fyra getter

Min favoritsaga, åtminstone då den är framförd av Isabelle den oförglömliga. Hon kan denna historia helt utantill i huvudet och dikterade den för mig så att alla stackars sömnlösa själar på internet kan ta del av den. Varsågoda!

Läsmall:
I en stuga bodde Petter (paus) med sin katt och fyra getter.

PETTER OCH HANS FYRA GETTER
I en stuga bodde Petter med sin katt och 4 getter.
Första geten hette Röd, han åt bara smör och bröd.
Andra geten hette Blå, han var starkare än två.
Tredje geten hette Gul, han var julbock varje jul.
Fjärde geten hette Vit, han var känd för sin aptit.
Katten Murre-svart tog en råtta varje kvart.
Hela dagen måste Petter valla sina fyra getter.
Röd och Blå och Gul och Vit sprang i skogen hit och dit.
Mitt i skogen i en sten bodde trollet Ludenben.
Ludenben var alltid arg, alltid hungrig som en varg.
Petters getter åt han opp fastän Petter ropa stoooopp.
Hem till stugan gick då Petter med sin katt, men utan getter.
Många tårar fällde han, Murre-svart gick av och an.
Men i stenen Ludenben gned sin mage, log och sken.
Då sa Murre-svart till Petter: jag ska rädda våra getter.
Röd och Blå och Gul och Vit ska jag genast hämta hit.
Murre-svart sprang snabbt som blixten tills han mötte vännen Sixten.
Båda jaga Ludenben tills han råkade i sken.
Ner för stupet ramla trollet, han gick sönder helt och hållet.
Murre svart är bra att ha, sade alla getterná.
Ludenben fick ont i magen hela natten, hela dagen.
Men i stugan trallar Petter, Murre-svart och fyra getter.

Tillägnad Petter och självklart ni andra som var med i Hemavan förra året. Nästa år, då...


TFSS Weekend med MTWTFSS Weekday

Känn ingen sorg för mig Göteborg.

Nu gör vi det här kortfattat och smärtfritt. Jag tror inte att någon orkar höra mer detaljerat om bergsklättring, gravplatser, mystiska killar som heter Tomas eller riktiga fynd i form av dödskallar och annat tjaffs som de senaste dagarna har innefattat. Eller? Nä, tänkte väl det.

Kort, tråkig lista över ord som ploppar upp i huvudet... i bokstavsordning:
Bögatan
DJ
Fika i mängder
Jordens undergång
Kyla
Leif "Loket" Olsson
Mat
Mormor
Ont om sömn
Ordvitsar (vi var ju i Gbg...)
Porrig affär
REA 75%
Soffgos
Snickarbyxor (!)
Snördragning
Trötthet


Avbrott! Telefonen...

Vem ringde mig nu om inte Hanna? Det gjorde mig glaaad. Jag tänkte nämligen senast i fredags att jag saknade henne. "Vad lika vi är", sa två hästritande pajasar i femman. De fick dock aldrig nöjet att dela det jag och Hanna har.

Hur som haver, tack Manda och Emsi för en jätterolig weekend. Vill lägga upp bilder, men eftersom Någon inte tillåter det får jag väl låta bli tills vidare.



Kram, kram!


Uppstigning om... 5 h

Idag har jag inget annat att säga än: ROMME IMORGON!

Det hela startade med att Bell skulle åka dit med tre i sin klass och undrade om jag ville följa med. Dock uppstod tvivel inom gruppen om detta drag varit så smart. Fem personer utgör nämligen ojämna par vilket kanske till och med människor som gått Sam kan förstå. Sedan försvann dock en tös som inte kunde följa med och vi var åter jämna liftpar. Allt var frid och fröjd TILLS... Jenny plötsligt insjuknade i en ondskefull röststjälande smitta. Ack o ve, vad skulle bli av vår endags skidtrip?
Hastigt och lustigt ringdes Sofia den pålitliga upp och räddade oss från ett fasansfullt öde som skulle inneburit mången enslig lifttur. Tack Sofia!

Info:
Bussresa från stationen 07.15
Vi ska inte ha det så kul för Jennys skull.
Vi ska bryta minst ett ben i kroppen var för Jennys skull.
Vi ska åka varje åk som om det vore "sista åket" för Jennys skull.
Både slalom och snowboard för min del.
Matsäck består till största delen av kanelbullar och pastasallad.
Hemresa kl 16:00

Trist? Svar ja.

Det är tråkigt att inte kunna lägga in bilder längre... Frågan är varför detta problem plötsligt dök upp.
Ingen som vet, ingen som vet (tralala).

Drabbad av vemodesis melankolus..

Just nu sitter jag och är lite dyster till sinnes.

Jag saknar massa människor för tillfället. Ibland glömmer man bort alla man inte träffar regelbundet, men plötsligt minns man dem igen. Vissa kan man ju faktiskt träffa eller åtminstone ringa. Kanske prata med över MSN. Men sen finns det ju även kategorin okontaktbara. Det suger.
Jag blir alldeles vemodig när jag tänker på hur många sköna människor jag antagligen aldrig kommer att träffa igen. Sådana som har betytt något i mitt liv. Gamla lärare, kompisar från andra städer/länder, min gamle spelkompis Tobias som flyttade till Skåne strax innan femman. Sådana man varit lite kompis med men som man inte riktigt kan/vill träffa ensam. Personligheter som Mojo, Ossian och Paradis-Eva (klarar mig dock utan henne). Många människor som jag träffat genom musiken. Lidingö-Lotta som flyttade till Luxemburg. Johanna och Fredrik som flyttade till Thailand. Annikas gamla geckoödla Gecko (såld, inte död). Amanda som jag lekte med på dagis och sexårs. Åmålmänniskor. Matilda och Sara - före detta bästisar som jag nu har glidit ifrån. Listan kan göras lång och längre, men ska man inte sluta när det är som roligast, så säg?

Nu börjar jag bli för melankolisk för mitt eget bästa. Men man kan ju inte vara glad jämt har jag hört.
Snart ska jag trösta mig med att jag faktiskt har stött på ganska många gamla godingar de senaste veckorna, men först ska jag njuta av att vara dyster ett litet tag till.
Jag känner mig som Ior.

Mors.

I need E!

Dö dryga dator dö, och den dryga datorn dog*. Igår.

Min e-knapp på tangentbordet är jättetrög och det tar livet av mig. Tänk er en värld utan e. Alltså inte det olagliga e, vilket jag förmodar att ni smarta själar där ute förstod. I vilket fall är detta mitt största problem för tillfället, så livet är rätt trevligt med andra ord. Sportlovet har praktiskt taget börjat då vi imorgon ska "turnera" (snälla Matti, vilken underdrift!) med storbandet hela förmiddagen.

Nu får ni leka så kul, så ska jag gå och fortsätta dricka mitt te med porrigt namn. Och det är inte förbjudet att kommentera. Uj, nu började jag en mening med "Och", det svider skarpt i de svenska generna, men som tur är har jag ju mest finskt blod i mina ådror. Vilken tur, som man säger.

Heippa!



*Inspirerad av Pippis flugramsa.

Kärlek KAN köpas..?

Kärlek är lättköpt om man har en ask med geléhjärtan att betala med. Jag har nu en hel ask med människor som kramat och sagt att de älskar mig, alla olika villiga/ovilliga. Men jag ser det såhär: kärlek som kärlek.

Hjärtan of the day:
Första hjärtat - Erik på bussen
Sista hjärtat - Hanna, utanför mitt hus
Flest hjärtan - Henrik, 4
Sista hjärtat ur asken - Mathilda som inte haft chans att ta emot det
Smörigaste hjärtat - PG
Stulet hjärta - Tor

Mysigast var ändå Julia som skänkte kärlek HELT utan betalning och Jennifer som tog ett hjärta för att kunna ge det till mig (efter att ha ätit tre). Endast en nekade att ge mig sin kärlek, men hans namn behöver inte nämnas då vissa bloggläsare blir förvirrade av detta. Man kan ju inte vara omtyckt av alla...

Dock tycker jag om ER alla, åtminstone lite någonstans i mitt förvirrade hjärta. <3

Hjärtligt tack, kram och smack!

Buss vs Domkyrka

Kram alla kramiga!

Morgonen utvecklades till en kalkon:
Jag satte mig på bussen imorse och filosoferade över hur fantastiskt skönt det vore med en tupplur under resans gång. Den blev inte av på grund av omständigheter jag inte orkar nämna. När bussen sedan stannade i city väntade jag med att kasta mig av bussen då det fanns risk att knocka någon medvetslös med mina innebandyklubbor. Plötsligt uppenbarar sig en lång och stilig blond grabb som stannar till och lämnar en lucka åt mig för att jag ska kunna ta mig ut. Tyvärr lyckas jag inte slänga upp min bag över axeln utan får släpa den på ett ytterst osexigt vis genom gången, men när jag klättrar ner för trappan händer ändå det värsta. Mina klubbor som hängt lodrätt på ryggen börjar glida till ett mer vågrätt läge, och när jag ska ta mig ut genom den smala dörren sätter de sig på tvären så att jag kastas bakåt av remmen på klubbfodralet. Vi kan säga såhär: jag lirkade loss klubborna så fort jag kunde, sedan speedwalkade jag hela vägen till nästa buss, blicken var fastnaglad i marken.

Kvällen blev då dagens kanon:
Jag och Ida från laget åkte tillbaka till stan efter träningen och slöt upp med Jennifer på stora torget för att gå på konsert. Lokalen den hölls i var ingen mindre än vår kära domkyrka (118 m hög och 118 m lång, 4:ans kunskaper sitter), och musiken som spelades var kategoriserad "PINK FLOYD vs COLDPLAY". Det var en rätt kul upplevelse faktiskt, självklart pga musiken, sällskapet och den välarrangerade ljussättningen - men också för att vi hela konserten kände oss som om vi drömde/satt i ett akvarium/var instängda i en bubbla. Akustiken i Domkyrkan gjorde att musiken och alla andra ljud (som applåder mm) lät väldigt avlägset svaga om än tydliga. Enligt mina källor har ljudet ca 11 s fördröjning (det ska vara därför prästerna talar så långsamt. Snark).
Vi hade kommit rätt sent, så sikten var lite begränsad, men Helenius såg man nästan hela tiden av någon anledning. Han är som en krokus. Jaja. Förutom honom var även Sofia och Gunde från 2:ans musikklass medverkande och det var anledningen till att jag orkade pallra mig dit, men det var det värt och man stötte på mycket annat musikfolk från skolan. Kanoners.

Kinesiskt talesätt: Låt ingen liten kompis bita dej utan att genast bestraffa henne, annars slutar hon aldrig.

SOV!

inlärning med musik

Goder afton.

Das orkester var rätt givande idag. Martin förklarade för oss naturare hur det kunde komma sig att en lök kan få blå ögon även om både mamma och pappa lök har bruna ögon. Efter många om och men kunde han med hjälp av ett egenhändigt tillverkat diagram visa att det faktiskt fanns en chans på fyra att lökbarnet skulle bli blåögt. Är inte sam-elevernas naturkunskap oerhört intressant, så säg?

Nötkakan (med mandel) var wonderbar by the way, såå en eloge till Husman!

glad lökfamilj


Kram på er!

Du blir vad du äter

What a week! Que semana! Mikä viikko!

Måndag - börja kl 12.35, sluta kl 13.55, en lektion
Tisdag - vanlig, okej, men de andra är ju bra
Onsdag - börja kl 08.30, sluta 09.45, en lektion

I like my life, och det blir bara bättre. Ikväll är det nämligen Elins banankaka och nötkaka som gäller, hu vilken lyx och OJ vad nyttigheter inte är min grej. Ända sedan små barnsben har jag älskat allt vad kakor heter, i synnerhet singoalla med hallonsylt. Nu har jag växt upp till en inte fullt så liten ungdom (åt 4 singoalla nyss) och inom en inte allt för avlägsen framtid har jag som vuxen avanserat till nästa nivå: Singoallaformen från diet av singoalla. Du blir vad du äter, har jag hört att man brukar säga. Jag kommer alltså bli blek och rund med ett stort rött hål i mitten (även kallat mun). Förtröstansfullt. Men jag tänker såhär: bättre än en tomat åtminstone. Jag tror jag får köra kanelbullediet istället!


Sparris och boll, sparris och boll..


Fettisdag?

Hoho, som ugglan sa.

Dagen har förflutit utan större komplikationer, och tisdagen till ära (även om det inte är den med fet- framför) hade mor i stugan köpt semlor, så det känns som att mina ambitioner om att ha en nyttig vecka har krossats ännu en gång. Ack o ve. Dessutom tvingades jag köpa godis med Jennifer för att fira att det finns människor som lämnar in borttappade busskort. Det finns alltså hopp för mänskligheten! ...även om den tekniskt sett kan komma att förgöras av en stor och ondskefull meteorit när om helst. Hoppingivande biologilektion idag med andra ord...

Skolan förgylldes dock av att käre gamle Jonas höll en förvirrad fysiklektion där han visade upp sin tveksamma talang för rita termosar på svarta (nä nu ljög jag - vita!) tavlan. Dessutom drog Per en liten ordvits efter att ha sett Jonas måla upp ett skovelhjul som drevs av en vikt i ett snöre:
- Vad står det på vikten? ...Eller är det av vikt

Lite lågvattnmärke kanske, men kl 15.30 efter en stor kopp kaffe i den gröna muggen var det rätt kul. Nog om mitt, dags för los tareas matemáticas.

Kjolen!


Pigg och glad kl 06.00

Ojoj, nu ska tokmoncan ge sig in i bloggspace, hur ska detta sluta?

Här sitter jag runt kl 11 och har varit vaken och PIGG sedan 06.00 - en raritet vi sällan kommer erfara framöver - efter en 10-11 timmars lång sömn (ovanligt det med). Vadan denna lyx? Jo, vecka och helg var rätt sömnlösa (som vanligt) och ibland innebär det att man känner för att endast vara vaken ca 6 timmar på söndagen. Vi kan ta en liten redovisning på vad jag haft för mig sedan fredagen tog sin början:

Fredag:
skola - slutade i ett mindre snöbollskrig
fika - med "brorsan" som bjöd på blåbärsbulle, gräddbakelse och napoleonbakelse. Tjockis. Mmm
middag - köttfärspaj och soppa. Mmm
kväll - filmkväll med Martin och Jennifer. Fick teer i present varav ett hade porrigt namn. Kram på dem


Lördag:
väckning - 06.15
match - 08.30 (vinst ^^)
handla - skjortor som jag antagligen kommer byta
promenad - med Isabelle och Jenny utan hennes galna hund
städa - mycket och länge
middag - med några oldies, mycket trevligt trots avsaknad av Emma. Kram på dem
natt - stora smärtor i magen vilket medförde sömnlöshet

Söndag:
vakna - ca 13
göromål - låtsades plugga hela dagen
middag - oviktig, men marinerad oxfilé med klyftpotatis
sovdags - runt 7
21.30 - Isabelle ringer men låter mig relativt snart somna om

Nu ska jag gå och äta en smula innan jag åker iväg med bussen till min kära skola (börjar kl 12.35, yey) och har musik.


Humdiddidum...najs bajs, vi hörs, jo?

Nyare inlägg